09 Okt Snart är bebis här!
Tiden springer iväg i vanlig ordning och snart, snart, snart är bebis här. Har fortfarande svårt att förstå det, men börjar landa i det allt mer i tanken. Trodde att det skulle vara lättare att greppa denna gång då jag gjort det en gång tidigare, men icke. Det är så svårt att föreställa sig att det är ett litet liv där inne som snart ska komma ut hit till oss med hela sin närvaro och självklarhet.
Jag är ledig den här veckan och påtar på här hemma. Harry får vara på förskolan och jag försöker verkligen att inte ha dåligt samvete eller skämmas för det. Men det är svårt. Jag tycker verkligen helt ärligt att jag förtjänar några dagars lugn och ro i min ensamhet efter en lång graviditet och med tanke på hur det senaste året har sett ut med dubbla jobb och allt. Jag vet också att Harry trivs som fisken på förskolan. Det är nämligen så uppenbart när det tar 25 minuter att övertala honom att vi ska åka hem därifrån så sent som igår. MEN ändå så ligger det där samvetet där och gnager. Eller om det är andras förväntningar. Eller att man ska vilja vara med sitt barn och bla bla bla. Ja, ni vet.
Jag vill ju vara med mitt barn. Det handlar inte alls om det. Tvärtom så mår jag aldrig så bra som när vi är tillsammans. Men det finns ju faktiskt stunder då man blir en bättre förälder av att vara ifrån varandra lite. Tålamodet blir lite längre, samspelet lite enklare och kärleken lite större. Jag tror trots allt att vi båda mår bra av att vara ifrån varandra lite, men det betyder inte att jag inte saknar honom när jag går här hemma själv.
Det blev helt enkelt förskola den här veckan för honom. Sista fullveckan. Sedan ska vi spendera mycket tid tillsammans i höst/vinter/vår. Han får en sista helvecka med kompisarna. Jag får en återhämtningsvecka för mig själv och i slutändan så blir det bra. Och det värsta som kan hända är att jag hämtar honom tidigare en dag för att jag saknar honom. Svårare än så är det inte.
