26 jan Lycklig

Publicerat kl 22:28 i Kärlek 0 Kommentarer
3 Gilla

Jag vet egentligen inte vad det är som gör det (eller jo det är ju klart att jag vet, men samtidigt kan jag inte låta bli att förundras), men jag är så jäkla lycklig! Jag älskar min familj så jävla mycket och känner mig HEL. Ja, det är liksom det bästa sättet jag kan beskriva det på. Hel. Jag önskar inget mer av livet (förutom ett annorlunda hem, men det är en annan historia som vi får ta sedan och det är ju bara en materiell grej) just nu.

Många frågar om det blir fler barn och jag kan helt ärligt säga, nej jag är nöjd nu. Min familj är komplett. Jag har allt jag kan önska mig och lite till. Det enda läskiga med att vara så här förbannat lycklig är att rädslan för att förlora något blir så stor. MEN jag gör verkligen mitt bästa för att leva i nuet och bara njuta av tillvaron. Ingen mening att oroa sig för något en inte vet kommer hända.

Jag ser fram emot livet med de mina. Min älskade make, min fantastiska son och min underbara dotter. Jag vill dela varje stund med dem och när vi är tillsammans och gör de små sakerna så är jag som lyckligast.

Vi är egentligen förkylda hela bunten. Det har snöat massor och det mesta skulle kunna kännas motigt, men icke. Vi klädde på oss allihopa. Lillasyster somnade i vagnen innan vi andra ens kommit ut genom ytterdörren. Maken skottade gården och jag och storebror hjälpte till lite efter förmåga. När snön var borta från uppfarten satte vi storebror på boben och gick en promenad med hunden. Väl hemma igen satt vi på bron och käkade russin medan lillasyster snällt snusade vidare i vagnen. Ni hör ju. Inget särskilt, men ändå det bästa jag kan tänka mig.

Lyllo mig! <3

Kommentera

23 jan Senaste veckorna

Publicerat kl 18:40 i Det nya livet 0 Kommentarer
2 Gilla

Här hemma knallar livet på i en väldig fart. Veckorna bara springer iväg och jag undrar hur fort den här vintern egentligen kommer att gå. Vips så hade vi gjort den jobbigaste perioden av vintern (mitten av oktober – mitten av december + lite januariångest) utan att jag ens hunnit deppa något. Bebis kanske är den perfekta medicinen för höst/vinterdepp?

Försöker spendera så mycket tid som möjligt utomhus i dagsljus. Det märks redan att dagarna blir längre och längre och det är fantastiskt. På grund av fullt upp och sedan massa sjukdom så hann vi aldrig med att bygga något mellandags-pussel enligt långtgående tradition. Men för någon vecka sedan plockade jag fram pusslet och satt sedan en helkväll och bara pusslade. Kom ganska långt och imorgon när lillasyster kommer på besök så tror jag att hon ska få hjälpa mig lite.

Har inte stickat så mycket i januari som i december, men jag har ändå slutfört en del. Julvantarna blev äntligen klara och vilka underbart varma och gosiga vantar. Fick definitivt mersmak på att sticka vantar. Lillemans tröja blev äntligen blockad och invigd också. Den har varit klar ett bra tag, men jag har inte riktigt tagit mig för det här med att blocka. Men nu slängde jag den i tvättmaskinen på ullprogrammet tillsammans med vantarna och den blev så mjuk och go.

Lillasyster växer så det knakar och jag hinner verkligen inte med! Tänk att hon är över 3 månader nu. Hur fort kan tiden gå egentligen? I det här tempot har jag snart blivit pensionär och barnen har flyttat hemifrån och startat egna liv. Vill inte! Stanna tiden tack!

Trots att livet är på topp för det mesta så har även lite mindre roliga saker hänt senaste 2 veckorna. Inget jätteallvarligt, men lite sordin på stämningen. Storebror har fått ljumskbråck som måste opereras och därför ska vi till Sundsvall och träffa kirurgen i februari. Han lyckades även få en liten glasbit i foten (efter ett krasat glas) så från att aldrig varit hos doktorn så var vi där två dagar i rad. Vår skrotbil har även bestämt sig för att gå i tillfällig pension. Jag håller tummarna för att det går att lösa, men med gamla bilar kan man aldrig vara säker. Tills den fått sin slutliga dom så har vi i alla fall fått låna svärfars bil vilket underlättar massor. Allt löser sig!

Kommentera

14 jan Mål 2019

Publicerat kl 11:49 i Sofie 0 Kommentarer
3 Gilla

För precis ett år sedan skrev jag ett inlägg om mina tankar inför 2018. Då passar det kanske bra att följa upp dem och titta på lite nya målsättningar inför 2019.

Mål 2018

Ekonomi: Målet var kort och gott att ta kontroll över vårt sparande och bli en fena på investeringar. Kan inte påstå att jag är någon kung på investeringar, borde helt klart lagt mer effort på den biten. Speciellt det andra halvåret. Men livet kom emellan. Vi blev tvåbarnsföräldrar (något vi inte visste något om när inlägget om 2018 skrevs) och jag tröstar mig med att sparkontot åtminstone är större nu än vad det var för ett år sedan. Då har jag väl lyckats lite i alla fall.

Träning: Här kan vi väl helt enkelt säga att det gick käpprätt åt skogen. Jag har nog aldrig tränat så lite som under 2018. Självklart till stor del pga jag var gravid (dock ingen ursäkt då jag tränade bra med Harry i magen) och bara blev otympligare och otympligare. Tack och lov (kan man också säga) så var jag gravid och var därför förskonad från de flesta av mina krämpor.

Ordning & Reda: Nja, så mycket ordning och reda blev det inte heller. Vår förvaring är fortfarande kaos. Men jag har åtminstone gjort en del utrensningar och gjort mig av med saker. Jag och grannen hade loppis tillsammans i somras och där försvann en del rat (det som blev över står dock i förrådet och borde ha skänkts till second hand för längesedan).

Jobb/karriär: På jobbfronten blev det i alla fall förändring. Jag kunde gå upp i tjänst hos Bygdsam och sa därför upp mig från min heltidstjänst. Det har bara varit till det positiva (förutom att jag inte jobbar heltid då och inte får ut lika mycket i lön). Jag har det bästa jobbet ever och jag får dessutom styra mycket över min egen tid. Det passar mig perfekt!

Mål 2019

Ekonomi: Målet för i år får helt enkelt fortsätta vara att hushålla bättre med resurserna och bli bättre på sparande/investeringar. Vi har ett par tydliga mål som vi vill spara till. Sedan vet vi ju redan nu att hela det här året kommer att bestå av föräldraledigt från någon part och det brukar ju inte innebära guld och gröna skogar direkt. Målet blir helt enkelt att gå runt med lite marginal och leva livet så gott vi kan med de förutsättningar vi har. I höst kommer vi att byta bil och där är vi båda överens om att kostnaden ska minska.

Träning: Precis som ifjol blir fokus på att komma igång och hitta rutinen för träning. Jag har också ett mål att komma igång med löpning i år och att övervinna mitt hat till den motionsformen. Jag ska inspireras av maken och börja löpa renodlad trail. Jag hoppas att det kan få mig att få en bättre relation till löpning och att vi innan året är slut ska vara hyfsade vänner.

Ordning & Reda: Rensa, rensa, rensa får bli ledorden för i år. Jag ska fortsätta på min kapselgarderob (nu när jag äntligen börjar komma i mina gamla kläder igen) och se till att den blir så nära komplett den kan bli. Jag ska rensa ut alla bebiskläder/saker i samma takt som Gry växer ur dem (har ju turen att min bror och svägerska väntar smått så mycket kommer per automatik hamna hos dem). Vi kommer även göra en rockad uppe bland rummen då Gry ska få ett eget rum så småningom och då sker ju en automatisk rensning i flytten tänker jag. Tanken är också att vi nu under vintern/våren ska renovera Harrys rum.

Jobb/karriär: Här har jag inte så stora mål då jag överlag är väldigt nöjd just nu. Men målet här får bli att hela tiden utvecklas och bli bättre på det jag gör. Ha en bra struktur och bli bättre på att följa upp resultat (stor förbättringspotential här). Jag ska också bli tydligare i min kommunikation och bättre på att ”skryta” med det jag faktiskt gör. Sedan har jag även som mål att säkerställa min utökade tjänst och se till att vi hittar nya bra projekt att driva igenom så att bygden kan fortsätta utvecklas.

Har du satt några mål för det nya året?

Kommentera

10 jan Jag kanske är galen..

Publicerat kl 21:49 i Jobb 2 Kommentarer
2 Gilla

Gammal bild på mig och Harry när han var lika gammal som Gry är nu!

.. men i alla fall lycklig!

Jag har här i dagarna börjat jobba igen. Jo du läste rätt! Jobb. Fast min bebis inte ens hunnit fylla 3 månader. Det kanske är galet, men det passar mig. Och så får ni ju inte glömma att jag faktiskt har världens bästa jobb som jag styr mycket över själv.

Det har inte varit ett lätt beslut. Absolut inte. Barnen är ju bara små en gång och man ska njuta av tiden för den går så fort. Tro mig, jag har velat fram och tillbaka, fram och tillbaka. Vägt fördelar mot nackdelar och kommit fram till att det här är bästa lösningen för mig.

Summa. Jag är egenföretagare. Jag kan inte bara sluta jobba. För då har jag inget jobb att komma tillbaka till. Jag har ingen innestående semester, inget föräldratillägg eller någon annan flashig förmån. Jag får själv se till att betala in till min ”tjänstepension” och spara pengar till semesterveckor osv. Det är ingen superenkel balansgång, det krävs lite planering och lite återhållsamhet, men det ger mig möjligheten att styra över min egen tid och jobba så mycket/lite som jag faktiskt vill. Det är en stor förmån. Men också ett stort ansvar. Räkningar ska betalas varje månad ändå.

Så därför gör jag så här. Jag jobbar någon dag i veckan, som det ser ut nu blir det typ två halvdagar när Harry är på förskolan och så någon kväll när M är hemma och kan ta barnen. Jag kan göra mycket av mitt jobb hemifrån och många av mina möten är redan på kvällstid. Och sedan är jag föräldraledig resten av tiden. På vårkanten kommer M att gå hem en dag i veckan och jag kan jobba lite mer/annorlunda och i höst byter vi plats helt ett tag. Sedan kanske jag går hem en sväng igen, i alla fall på deltid. Vi har inte riktigt bestämt oss när Gry ska börja på förskola så därför håller jag det öppet. Att jag jobbar lite nu innebär ju också att jag kan spara på mina föräldradagar och därmed vara hemma längre totalt sett.

Så ja. Barnen är bara små en gång. Och att jag jobbar lite nu ger mig längre tid med dem hemma totalt. Jag kommer inte behöva jobba heltid på väldigt lång tid och jag tror faktiskt att det är mer värt i slutändan. Speciellt för mig som ÄLSKAR (och det menar jag verkligen) mitt jobb och som har tänkt på det dagligen sedan jag gick hem i början av oktober. Jag är ju väldigt rastlös av mig som person så hade jag inte gjort så här så hade jag definitivt hittat på något annat att sysselsätta mig med. Förmodligen något jag inte fått betalt för.

Kommentera

08 jan Nyårsafton

Publicerat kl 19:40 i Festligheter 0 Kommentarer
1 Gilla

Nyårsdagen spenderade vi såhär då pappan var på jobbet och höll ställningarna

Vips så var vi nästan halvvägs in i januari och jag har typ 3:e i mitt huvud. Anledningen heter influensa och har gjort mig sängliggande i 6 dagar. Tror inte att jag varit så här risig sedan jag hade lunginflammation för en sisådär 6-7 år sedan. Samtidigt är det typiskt mig att inte kunna göra något i sjukdomsväg halvdant. Jag kan inte bara få en vanlig förkylning utan måste alltid dra till med halsfluss eller liknande i samma veva. Tur istället att jag inte blir sjuk så ofta.

Men nu var det ju nyårsafton vi skulle prata om och då är det väl bäst att jag tar det från början. Årets sista dag och kanske årets lugnaste. Vi bestämde oss tidigt för att bara vara hemma på nyår. Anledningen heter småbarn och framförallt spädbarn. Nä okej då. Hon är faktiskt ingen vidare ursäkt då hon är from som ett lamm och aldrig gör mycket väsen av sig. Inte jobbig alls att ha med sig. Vi är bekväma helt enkelt och ville vara hemma. Ganska snabbt hakade svägerskan och svågern på och glada var vi för det.

Det blev en nykter nyårsafton då både M och svägerskan skulle jobba dagen därpå. Vi åt en magisk trerättersmiddag komponerad av gästparet. Det enda vi behövde göra i princip var fördrink, efterrätt och snacks. Resten skötte de. Så bortskämda vi kände oss!

Kantarelltoast på stekt surdegsbröd serverat på en rucolabädd

Oxfilé (som fått gå i sous vide) på en bädd av svartkålspesto serverad med ostgratinerad ”mashed” potatis, sparris, morötter och brända cocktailtomater. Det vattnas i min mun bara vid tanken.

Vaniljpannacotta med mango- och passionscremé

Vi åt och njöt av maten länge och Harry gick och lade sig för natten någonstans där mitt i. Han har ju noll uppfattning om att det är nyårsafton och frågade redan kl. 17.30 om han fick gå och sova. Med lite övertalning höll han ut till kl.19 och tackade sedan för sig. Här nere åt vi vidare och efter att maten var undanstökad blev det sällskapsspel. Redan vid 22.30 tackade gästerna för sig och långt innan tolvslaget var vi i säng. Vakna lyckades vi dock hålla oss så det blev en sedvanlig nyårspuss innan vi slog igen ögonen.

Kommentera

01 jan Gott nytt år!

Publicerat kl 12:20 i Det nya livet 0 Kommentarer
2 Gilla

Efter ett december där jag helt släppt kraven på mig själv och bara följt dagsformen så kliver jag in i 2019 med ett lugn i kroppen och en känsla av att allt löser sig till det bästa. Januari kommer att bli struktureringens månad och det är något jag ser fram emot! Älskar ordning och reda i mitt liv.

I december släppte jag allt. Jag adventspyntade halvdant, städade lagomt och njöt av tid med barnen massor. Jag prioriterade vän-häng för både mig och Harry framför mina traditionsenliga julbestyr. Vi bakade pepparkakor och lussebullar. Vi tände adventsljusstaken när vi kom ihåg det och vi gjorde vårt bästa för att ta till vara på de ljusa timmarna på dygnet.

Vi har inte haft några inplanerade julbesök och därför kunde jag ändå leva med att huset inte var fullt pyntat. Jag pyntar ju mest för min egen skull, för att jag älskar myskänslan som blir av ljusstakar och stjärnor i fönstren, för att hemmet känns ombonat och tryggt och för att det hjälper julkänslan på traven. Julkänslan måste jag erkänna att det varit sådär med, men den smög sig på lite nu i mellandagarna när vi alla varit lediga och kunna skrota runt här hemma i pyjamas och när Harry lekt intensivt med sina julklappar.

Jag tror nästan att det är lättast att summera december i bilder! Här är allt (nästan iaf) vi gjort:

Tagit julbilder på barnen. Hopplöst att få båda på samma bild.

Stickat massor

Sovit gott i vagnen utomhus

Myst en massa, med morgonfrilla och allt!

Huggit julgran med pappamorfarn och lillasystermoster

Lekt en sista gång i sandlådan

Myst ännu mer!

Stickat mamelucker

Haft traditionsenligt luciatåg genom byn med bästa grannarna. Jag fick äran att köra häst!

Fått vinter på riktigt (som tyvärr töat bort nu i mellandagarna)

Varit på Harrys första julavslutning i kyrkan

Pyntat lite

Bakat och fixat inför julen

Fått jobbiga påminnelser om att någon älskad inte finns här mer

Fått den finaste och godaste kakan levererad i omsorgsfull inslagning av Ms mormor

Varit på bio för första gången tillsammans med småvännerna. Bamse fick tummen upp, men kanske mest popcornen!

Vi klädde granen och Harry tyckte att more is more och hängde alla pumlor på samma gren

Sedan blev det julafton och tomten kom. Han var snäll och man fick paket …

… som man kan leka med i timtal!

Och så var det dags för den årliga kusinbowlingen. Och jag och syrran vann inte i år heller. Men nästa år, då jäklar!

Massor med kvällsmys med Gry har det blivit. Njuter till tusen varje gång hon somnar på mitt bröst!

Och Gry har myst med kisse också. Han får egentligen inte ligga i Grys säng, men hade smugit sig ner där innan hon lade sig för kvällen. Han vägrade in i det sista att kliva upp därifrån trots att Gry vevade till honom med armen både en och två gånger. Älskar att vara nära!

Ja, det var december det. Nyår får bli ett eget inlägg. Det var en lugn och mysig tillställning!

Kommentera

29 Nov Senaste veckan

Publicerat kl 10:17 i Det nya livet 0 Kommentarer
2 Gilla

Förra veckan var så fullspäckad att jag var helt knäckt när fredagen kom. Det blev liksom så eftersom att vi var sjuk veckan innan och allt planerat liksom försköts. Den här veckan har jag försökt hålla ett lite lugnare tempo, men det har varit mycket fixande ändå.

I fredags fyllde min lillasyster år och då de (hon och pojkvännen) hade vägarna förbi så fick vi chansen att bjuda på lite födelsedagsfika. Det passade ju bra eftersom att M var på relaxen med grabbarna. Vi fick även besök tidigare på dagen av en fd arbetskollega till mig. Han hade med så fina presenter till barnen. Harry som inte varit så förtjust i gosedjur tidigare fick en Modo-björn och den följer med överallt sedan dess. Jag är helt chockad. Men självklart jätteglad att han äntligen hittat något att hålla fast vid. Det blir ju som en lite trygghet att ha någon att krama.

Helgen efter det var lugn. På söndagen gick jag och hunden en tur till skogs helt själva. Välbehövligt för både matte och hund. Den senare uppförde sig exemplariskt och jag är så glad. Efter en lång tid av trots och jobbiga inkallningar så känns det som att det börjar släppa. Vi fick nämligen chansen att repetera redan dagen därpå när vi åkte hem till min barndomskompis och deras nya valp. Hundarna fick busa av sig, mammorna fick dricka kaffe och barnen fick leka. Win-Win för alla inblandade!

Städat har vi gjort den här veckan med. Eller ja, mest mamman. Barnen har mest varit till ohjälp. Den stora genom att dra fram tusenfalt och den mindre genom att avbryta städandet för matpauser när man fått upp farten. Men tänk att det går ändå. Att få städat och fint alltså. Övervåningen är färdigstädad och nere är det bara tvättstugan och dammtorkning i fönstren kvar. Sedan åker adventspyntet fram!

Vi har hälsat på Ms mormor, varit på BVC och hälsat på mitt gamla jobb och mitt nya jobb den här veckan med. En sväng på stan har vi också petat in. Med andra ord ingen jättelugn vecka det här heller, men betydligt lugnare än förra. Emellan allt det andra så har vi även hunnit med några vagnpromenader när storebror varit på förskolan. Igår var vi ner till sjön och Shiro fick springa av sig på lägdorna. Skönt för honom och dag 3 av 3 som han kommer klockrent på inkallningen. Ingen är lyckligare än jag!

Kommentera

15 Nov Att hitta tillbaka

Publicerat kl 22:58 i Det nya livet 0 Kommentarer
2 Gilla

Jag önskar så att jag kunde hitta tillbaka hit. Att tiden räckte till att uppdatera er med både bilder och ord. Fast egentligen mest för min egen skull. För att ha något att gå tillbaka till. Men jag märker att jag blir mer och mer analog. Och jag gillar det också på något sätt. Det blir som mer äkta att sitta och kladda ner några rader om dagar som gått i min BUJO. Samtidigt som jag där saknar bilderna där. Och känslan av att något alltid finns kvar. För det gör det ju på nätet. Finns kvar. Min BUJO kommer jag väl att förlägga i någon låda, glömma bort och aldrig mer öppna.

Samtidigt som jag gillar den digitala världen så tar jag allt mer avstånd till den. Jag älskar att följa inspirerande konton på Instagram, läsa välskrivna bloggar och hänga i grupper på FB som utmanar min kreativitet, men jag orkar inte ödsla tid på det som inte ger mig något tillbaka. Jag läser hellre en riktig bok än att scrolla Instagram i tid och otid. Jag har hittat tillbaka till handarbetandet. För en lång tid framöver hoppas jag. Jag älskar att ha något i mina händer som faktiskt blir något. Jag längtar redan till nästa odlingssäsong. Och det är precis sådant jag skulle vilja uppdatera med här. Allt roligt och kreativt som jag gör. Men jag hinner ju fasiken inte med.

Jag får väl inte vara så hård mot mig själv. Jag är ju trots allt två-barns-morsa nu för tiden. Och jag har en hund. Och dagarna är rekordkorta och energin finns inte alltid där. Jag försöker ju vara snäll med mig själv och det är ju också därför innehållet här inne får lida. För att jag försöker prioritera återhämtning och välmående. Ja. Det blir vad det blir det här bloggandet. Ni får ha tålamod.

Kommentera

14 Nov Hon är här nu

Publicerat kl 14:15 i Att vänta barn, Gry 0 Kommentarer
2 Gilla

Så var hon här. Gry Henny Holmgren. Den 15 oktober kl. 8.26 föddes hon med planerat kejsarsnitt. Hon vägde 3690g och var 51 cm lång. Hon klådde med andra ord brorsan med 100g och 1 cm trots att hon är född en vecka tidigare. Själv gick jag upp ca 15 kg till skillnad från 23,5 kg med storebror.

Som sagt, planerat kejsarsnitt. Självklart mycket på grund av förlossningen med Harry. Som ni kan läsa om här. Det har egentligen inte varit några frågetecken alls kring huruvida det skulle bli ett snitt eller inte under graviditeten utan de läkare som var med vid Harrys förlossning och vår BM har varit inne på det spåret hela tiden. För min del har det varit en otrolig trygghet och jag har faktiskt kunnat njuta av graviditeten vilket jag tror hade varit svårt annars.

Hur är det då att föda med planerat snitt? Speciellt, helt klart! Det är svårt att förklara för samtidigt som det gav mig lugn och trygghet så har det också rört upp mycket känslor och tankar som jag haft svårt att förhålla mig till. Även om jag vet att förutsättningarna är helt annorlunda vid ett planerat snitt så är det svårt att inte oroa sig över komplikationer för både barnet och mig.

Kvällen innan Gry skulle komma så fick jag till och med en panikångestattack. Vi hade haft en toppendag med Harry, hälsat på faster S på ambulansstationen och ätit glass i stora lass. Vid 17-tiden lämnade vi Harry hos pappamorfarn och åkte hem för att förbereda oss och sova. Det gick väl okej ända tills jag skulle gå och lägga mig, då bröt jag ihop. Ville bara vara med Harry, ville inte opereras, ville inte att vår familjekonstellation skulle förändras. Jag ville helt enkelt stoppa tiden och bara skita i allt. Tur jag har världens finaste man som strök mig i håret, pratade lugnande och delade med sig av sina känslor. Det är skönt att inte vara själv i sin oro.

Efter ett par timmars sömn så var dagen äntligen här. Vi klev upp omänskligt tidigt, jag duschade och M åt frukost (själv skulle jag ju vara fastande) innan vi tog våra väskor och åkte mot sjukhuset. Det är helt klart speciellt att komma till BB utan minsta känning av förlossning. Det kändes som att vi skulle checka in på hotell typ. Helknepigt. Vi fick vårt rum i alla fall och jag fick byta om till de sexiga sjukhuskläderna. Det var lite oklart vilken tid vi skulle få vårt snitt då vi var uppskrivna på två tider, men det blev den första tiden kl. 7.15.

Uppe på BB blev jag förberedd för operation av BM (+ student) och barnundersköterska (+ student) innan vi rullades ner till OP. Där fick vi vänta en liten stund tills alla var på plats innan vi rullades in i operationssalen. M fick byta om till gröna fina operationskläder och sedan fick han sitta vid min sida under hela ingreppet. Det var ett stort och proffsigt team som tog hand om oss och efter sjuttioelva kontroller och dubbelcheckningar så var det äntligen dags. Ryggmärgsbedövningen las och så fort den gett full effekt så började de.

Jag hade nog inbillat mig att det skulle gå lite fortare tills hon var ute (med Harry tog det ju typ bara 10 min från att vi åkte från förlossningen tills han var ute), men det dröjde nog ungefär 10 minuter från att de börjat ingreppet tills de plockade ut henne. Att vara vaken med ryggmärgsbedövning var väldigt speciellt. Jag kände ingen smärta, men kände väl att de var i min kropp och grävde runt. Hua. Det var riktigt obehagligt faktiskt. Men så fort de pressade ut henne ur det lilla snittet och hon gnydde/gurglade till för första gången så var allt annat som bortblåst.

Som tur var mådde hon bra med detsamma och därför kunde de i lugn och ro komma och visa upp henne för mig innan M fick följa med ut och assistera när hon skulle torkas av och navelsträngen skulle klippas. När allt sådant var klart kom de tillbaka in till mig och M och Gry satt bredvid mig medan de sydde ihop allt igen. När ingreppet väl var klart så fick jag äntligen upp henne på mitt bröst och blev upprullad till BB.

Resten av tiden på BB var en sådan skillnad mot förra gången. Det var verkligen som natt och dag. För det första fick vi faktiskt vårt förlossningsfika den här gången. Som jag varit bitter över att det inte blev något sådant med Harry. Haha. Redan samma kväll var jag uppe på benen och dagen efter fick jag tillåtelse att åka hem. Något jag verkligen inte vågat hoppas på då de innan sagt att vi skulle få vara kvar i 3 dagar.

I övrigt har jag mått så bra! Självklart sliten och ont. Men pigg och glad. Läkningen har gått över förväntan och jag glömmer nästan bort att jag genomgått en operation. Gry är snällheten själv och vi väntar bara på när vändningen ska komma. Än idag så sover hon mest, vaknar och äter, skiter ibland och somnar sedan om. Ingen jobbig bebis direkt, men hon hinner säkert bli bråkig med tiden. Tiden går otroligt fort och jag kan inte fatta att hon varit med oss en hel månad redan. Älskade gullebarn!

Kommentera

09 okt Snart är bebis här!

Publicerat kl 14:01 i Att vänta barn, Harry 0 Kommentarer
1 Gilla

Tiden springer iväg i vanlig ordning och snart, snart, snart är bebis här. Har fortfarande svårt att förstå det, men börjar landa i det allt mer i tanken. Trodde att det skulle vara lättare att greppa denna gång då jag gjort det en gång tidigare, men icke. Det är så svårt att föreställa sig att det är ett litet liv där inne som snart ska komma ut hit till oss med hela sin närvaro och självklarhet.

Jag är ledig den här veckan och påtar på här hemma. Harry får vara på förskolan och jag försöker verkligen att inte ha dåligt samvete eller skämmas för det. Men det är svårt. Jag tycker verkligen helt ärligt att jag förtjänar några dagars lugn och ro i min ensamhet efter en lång graviditet och med tanke på hur det senaste året har sett ut med dubbla jobb och allt. Jag vet också att Harry trivs som fisken på förskolan. Det är nämligen så uppenbart när det tar 25 minuter att övertala honom att vi ska åka hem därifrån så sent som igår. MEN ändå så ligger det där samvetet där och gnager. Eller om det är andras förväntningar. Eller att man ska vilja vara med sitt barn och bla bla bla. Ja, ni vet.

Jag vill ju vara med mitt barn. Det handlar inte alls om det. Tvärtom så mår jag aldrig så bra som när vi är tillsammans. Men det finns ju faktiskt stunder då man blir en bättre förälder av att vara ifrån varandra lite. Tålamodet blir lite längre, samspelet lite enklare och kärleken lite större. Jag tror trots allt att vi båda mår bra av att vara ifrån varandra lite, men det betyder inte att jag inte saknar honom när jag går här hemma själv.

Det blev helt enkelt förskola den här veckan för honom. Sista fullveckan. Sedan ska vi spendera mycket tid tillsammans i höst/vinter/vår. Han får en sista helvecka med kompisarna. Jag får en återhämtningsvecka för mig själv och i slutändan så blir det bra. Och det värsta som kan hända är att jag hämtar honom tidigare en dag för att jag saknar honom. Svårare än så är det inte.

Kommentera

17 sep Produktiv helg

Publicerat kl 11:12 i Det nya livet, Själavård 0 Kommentarer
2 Gilla

Åh vad det är skönt att gå och lägga sig på söndagkväll och ha en känsla av nöjdhet i kroppen. Den här helgen var precis vad jag behövde. Jag har haft så ”mycket” (mer än jag är van vid i dagsläget) energi den senaste veckan och det är så kul när man känner att det faktiskt händer saker och att pusselbitar faller på plats. Absolut inte för att skryta utan mer för att klappa mig själv på axeln och säga bra jobbat så har jag/vi hunnit med det här i helgen:

  • Tvättat nästan alla överdrag till soffan (2 st kvar, men vår tvättmaskin bestämde sig för att säga upp sig igår. Håller tummarna för att pappa kan laga den i eftermiddag när han kommer förbi).
  • Tvättat dynor som legat ute i sommar så att de är rena och fräscha till nästa år.
  • Lagat riktig mat hela helgen (ingen snabbmat! dvs ovanligt för att vara vi då helgen lätt blir någon slags genväg), typ biffar och lasagne.
  • Hälsat på pappa och kusin.
  • Hejat på M som sprungit ett traillopp. Så jäkla grym han är min man!
  • Stickat klart en tröja, blockat den och fäst alla trådar (dvs heelt klar nu!!! Yey!).
  • Virkat klart alla rutor till en bebisfilt och blockat hälften samt fäst alla trådar. Hälften kvar att blocka och sedan är det dags att börja montera (och virka kant + sy fast ett bakstycke).
  • Gått på skogspromenad med Shiro och hittat en stackars kantarell. Vinsten var dock att han inte trotsade mig (har tyvärr hänt en del på slutet) utan att vi hade ett fint samarbete och jag hade en trött hund när jag kom hem igen.
  • Gått igenom alla bebiskläder och plockat fram det som ska tvättas.
  • Renbäddat och städat på Harrys rum.
  • Haft massor med tid för mys med H och M.

Helgen har varit en perfekt mix av ”få saker gjort”, göra roliga saker (typ handarbeta), inte behöva ha dåligt samvete (dvs alla har fått sitt inkl hund och katter) samt avkoppling. Det är sällan livet klaffar så bra!

Enda nederlaget var alltså tvättmaskinen. Känner inte för att behöva köpa en ny. Det skulle vara en trist start på veckan, men samtidigt börjar alla våra vitvaror komma till den punkten att det inte förvånar mig om de börjar lägga av. Förutom torktumlaren då som vi köpte ny i fjol.

Veckan som kommer då. Fullspäckad i vanlig ordning, men nu är det inte länge kvar tills jag går hem. 2,5 vecka. Har inte så mycket möten denna vecka, de kommer alla nästa vecka istället. Men istället är det mycket administrativt arbete som behöver göras. Tråååkigt, men skönt när det är gjort!

Kommentera

13 sep September och hösten

Publicerat kl 12:16 i Att vänta barn, Det nya livet, Jobb, Själavård 0 Kommentarer
1 Gilla

Jag har så dåligt samvete för att jag inte skriver här. Jag vill så gärna, men hinner inte riktigt med mig nu. Eller rättare sagt. Jag jobbar så mycket med sociala medier i mitt jobb att jag inte ens orkar tänka på att plocka fram datorn hemma. Men det känns tråkigt för jag tycker ju om att skriva. Och jag tycker om att ha den här sidan som ett litet arkiv över mitt liv. Det kanske blir bättre när bebis kommer och jag är ledig från andras sociala medier.

I övrigt så är det full fart i livet. Mycket jobb. Men roligt jobb. Mycket småfix här hemma och den allmänna kampen att upprätthålla någon slags Status Quo i hemmet. Så mycket man vill hinna med, men orken och motivationen räcker tyvärr inte lika långt alla gånger. Har åtminstone tagit upp handarbetet igen och det känns toppen! Har saknat det. Och nästa helg har jag bokat upp mig med pysselgänget för en heldags pyssel innan bebis kommer. Underbart.

Odlingarna är lämnade till sitt öde och står mest och förfaller. Fast jag skördar än, men ger inte så mycket kärlek tillbaka är jag rädd. Det blir mycket tomater, morötter och rödbetor just nu. I helgen ska jag försöka få till lite höststädning ute också. Skulle kännas skönt att ha det gjort i tid för en gångs skull och inte springa runt i panik när snön börjar falla.

Kroppen börjar ge tydliga signaler på att vi är inne på slutspurten med bebisbakandet. Den kräver mycket återhämtning och vila. Krämporna blir fler och fler och längtan efter en bebis på utsidan större och större. Försöker vara snäll mot kroppen, hitta bra arbetsställningar och vilopositioner, men det blir allt svårare. Nu är det nedräkning på allvar!

Kommentera

06 aug Sista ledighetsveckan

Publicerat kl 11:36 i Det nya livet 0 Kommentarer
1 Gilla

Så var vi inne på den sista veckan av ledighet. Vilken sommar vi har haft. Den har varit så extrem på alla vis. På gott och ont. Aldrig har väl en semester varit så berikad med sol och värme. Tvivlar på att vi kommer att få uppleva detta igen inom de närmsta åren. Samtidigt har värmen och torkan bidragit med så mycket oro och fara i och med alla bränder och vattenbrist.

Det bästa med extremvärmen som varit är väl att en nu uppskattar kylan och det regniga vädret än mer. Igår fick vi stoppa i täcket i påslakanet igen och det var UNDERBART. Älskar att ha lite tyngd över mig när jag ska sova. Fönstren har fått fortsätta stå på vid gavel dock och jag välkomnar den svala och friska luften som följde med augustis inträde.

Ska uppdatera er mer med vad vi haft för oss på semestern och hur det gått med odlingarna senare!

Kommentera

03 jul Odlingarna

Publicerat kl 14:41 i Själavård, Trädgård 0 Kommentarer
1 Gilla

Oj vad det växer i odlingarna nu! SÅ ROLIGT! Och lite har vi redan fått skörda. Okej då, bara gurkor än så länge, men det var magiskt att äta sin första egenodlade gurka. Just nu är det många gurkor på G och jag ska nog lägga in lite för att hinna ta tillvara på allt. Ångrar dock lite att jag inte sådde några plantor lite senare för jag märker redan nu att dessa slagit av på takten. Men man lär sig hela tiden och nästa gång vet jag att det är bäst att så i två omgångar.

Vid pallkragarna har jag äntligen fått upp min vattentunna. Den underlättar vattningen enormt. Egentligen är det inget stort bekymmer att bära vatten uppifrån huset, men nu när jag är gravid och mina fogar bråkar en del så gäller det att tänka sig för. Använde en gammal stubbe för att få upp den från marken och lätt kunna fylla kannorna.

Vitkålen växter som tusan och den är jag så himla stolt över av någon konstig anledning. Den har ju trots allt skött sig själv till största del, men lika roligt är det ändå. I övriga pallkragar är allt annat på väg upp också och jag längtar tills vi kan börja skörda både sallad, rocula och spenat.

Något jag inte odlat själv är rabarber (vet inte hur många år jag tänkt skaffa en rabarberplanta nu, men det blir aldrig av). Men så for grannen på semester och lämnade sin gigantiska planta helt obevakad så jag cyklade helt enkelt dit och fyllde cykelkorgen (jaja, jag frågade faktiskt först). Rabarbersaft och rabarberpaj blev resultatet och det förstnämnda kan man verkligen kalla för sommar på flaska!

Kommentera

02 jul Sommarlov/Semester

Publicerat kl 19:40 i Harry, Jobb 0 Kommentarer
1 Gilla

Så blev det äntligen sommarlov även för mig! Mina grabbar har ju varit lediga i två veckor redan medan jag jobbat bort så mycket jag bara kunnat. Nu har jag några småsaker kvar att göra, men som jag inte har någon tidspress på, i övrigt är jag helt ledig!

Började semestern med kanonväder! I lördags blev det första badet utomhus (förutom i badbaljan på altanen då) i Kustladans pool. Eller det var bara lillemannen som badade och morfarn som övervakade. Avslutade badet med glass och sedan fika på morfarns altan.

Idag hade vi några ärenden till stan och till vår stora lycka så var Harrys bästisar Miiiija och Saaarli också in town. I vanliga fall träffas de ju varje dag på förskolan + ganska ofta på helgen och nu hade vi inte träffat dem sedan Harry gick på sommarlov. Och redan i söndags så pratade Harry om dom så det blev en härlig förmiddag i lekparken i stan med efterföljande lunch på UH.

Har haft en riktig myspojke här hemma de senaste dagarna. Och jag njuter av varje sekund! Två-åringar är ju inte kända för att ha speciellt mycket ro i kroppen så när han frivilligt kryper upp i famnen och bara ligger och myser långa stunder så försöker jag verkligen ta tillvara på varje sekund!

Kommentera