23 jan Senaste veckorna

Här hemma knallar livet på i en väldig fart. Veckorna bara springer iväg och jag undrar hur fort den här vintern egentligen kommer att gå. Vips så hade vi gjort den jobbigaste perioden av vintern (mitten av oktober – mitten av december + lite januariångest) utan att jag ens hunnit deppa något. Bebis kanske är den perfekta medicinen för höst/vinterdepp?

Försöker spendera så mycket tid som möjligt utomhus i dagsljus. Det märks redan att dagarna blir längre och längre och det är fantastiskt. På grund av fullt upp och sedan massa sjukdom så hann vi aldrig med att bygga något mellandags-pussel enligt långtgående tradition. Men för någon vecka sedan plockade jag fram pusslet och satt sedan en helkväll och bara pusslade. Kom ganska långt och imorgon när lillasyster kommer på besök så tror jag att hon ska få hjälpa mig lite.

Har inte stickat så mycket i januari som i december, men jag har ändå slutfört en del. Julvantarna blev äntligen klara och vilka underbart varma och gosiga vantar. Fick definitivt mersmak på att sticka vantar. Lillemans tröja blev äntligen blockad och invigd också. Den har varit klar ett bra tag, men jag har inte riktigt tagit mig för det här med att blocka. Men nu slängde jag den i tvättmaskinen på ullprogrammet tillsammans med vantarna och den blev så mjuk och go.

Lillasyster växer så det knakar och jag hinner verkligen inte med! Tänk att hon är över 3 månader nu. Hur fort kan tiden gå egentligen? I det här tempot har jag snart blivit pensionär och barnen har flyttat hemifrån och startat egna liv. Vill inte! Stanna tiden tack!

Trots att livet är på topp för det mesta så har även lite mindre roliga saker hänt senaste 2 veckorna. Inget jätteallvarligt, men lite sordin på stämningen. Storebror har fått ljumskbråck som måste opereras och därför ska vi till Sundsvall och träffa kirurgen i februari. Han lyckades även få en liten glasbit i foten (efter ett krasat glas) så från att aldrig varit hos doktorn så var vi där två dagar i rad. Vår skrotbil har även bestämt sig för att gå i tillfällig pension. Jag håller tummarna för att det går att lösa, men med gamla bilar kan man aldrig vara säker. Tills den fått sin slutliga dom så har vi i alla fall fått låna svärfars bil vilket underlättar massor. Allt löser sig!

Kommentera

01 jan Gott nytt år!

Efter ett december där jag helt släppt kraven på mig själv och bara följt dagsformen så kliver jag in i 2019 med ett lugn i kroppen och en känsla av att allt löser sig till det bästa. Januari kommer att bli struktureringens månad och det är något jag ser fram emot! Älskar ordning och reda i mitt liv.

I december släppte jag allt. Jag adventspyntade halvdant, städade lagomt och njöt av tid med barnen massor. Jag prioriterade vän-häng för både mig och Harry framför mina traditionsenliga julbestyr. Vi bakade pepparkakor och lussebullar. Vi tände adventsljusstaken när vi kom ihåg det och vi gjorde vårt bästa för att ta till vara på de ljusa timmarna på dygnet.

Vi har inte haft några inplanerade julbesök och därför kunde jag ändå leva med att huset inte var fullt pyntat. Jag pyntar ju mest för min egen skull, för att jag älskar myskänslan som blir av ljusstakar och stjärnor i fönstren, för att hemmet känns ombonat och tryggt och för att det hjälper julkänslan på traven. Julkänslan måste jag erkänna att det varit sådär med, men den smög sig på lite nu i mellandagarna när vi alla varit lediga och kunna skrota runt här hemma i pyjamas och när Harry lekt intensivt med sina julklappar.

Jag tror nästan att det är lättast att summera december i bilder! Här är allt (nästan iaf) vi gjort:

Tagit julbilder på barnen. Hopplöst att få båda på samma bild.

Stickat massor

Sovit gott i vagnen utomhus

Myst en massa, med morgonfrilla och allt!

Huggit julgran med pappamorfarn och lillasystermoster

Lekt en sista gång i sandlådan

Myst ännu mer!

Stickat mamelucker

Haft traditionsenligt luciatåg genom byn med bästa grannarna. Jag fick äran att köra häst!

Fått vinter på riktigt (som tyvärr töat bort nu i mellandagarna)

Varit på Harrys första julavslutning i kyrkan

Pyntat lite

Bakat och fixat inför julen

Fått jobbiga påminnelser om att någon älskad inte finns här mer

Fått den finaste och godaste kakan levererad i omsorgsfull inslagning av Ms mormor

Varit på bio för första gången tillsammans med småvännerna. Bamse fick tummen upp, men kanske mest popcornen!

Vi klädde granen och Harry tyckte att more is more och hängde alla pumlor på samma gren

Sedan blev det julafton och tomten kom. Han var snäll och man fick paket …

… som man kan leka med i timtal!

Och så var det dags för den årliga kusinbowlingen. Och jag och syrran vann inte i år heller. Men nästa år, då jäklar!

Massor med kvällsmys med Gry har det blivit. Njuter till tusen varje gång hon somnar på mitt bröst!

Och Gry har myst med kisse också. Han får egentligen inte ligga i Grys säng, men hade smugit sig ner där innan hon lade sig för kvällen. Han vägrade in i det sista att kliva upp därifrån trots att Gry vevade till honom med armen både en och två gånger. Älskar att vara nära!

Ja, det var december det. Nyår får bli ett eget inlägg. Det var en lugn och mysig tillställning!

Kommentera

29 Nov Senaste veckan

Förra veckan var så fullspäckad att jag var helt knäckt när fredagen kom. Det blev liksom så eftersom att vi var sjuk veckan innan och allt planerat liksom försköts. Den här veckan har jag försökt hålla ett lite lugnare tempo, men det har varit mycket fixande ändå.

I fredags fyllde min lillasyster år och då de (hon och pojkvännen) hade vägarna förbi så fick vi chansen att bjuda på lite födelsedagsfika. Det passade ju bra eftersom att M var på relaxen med grabbarna. Vi fick även besök tidigare på dagen av en fd arbetskollega till mig. Han hade med så fina presenter till barnen. Harry som inte varit så förtjust i gosedjur tidigare fick en Modo-björn och den följer med överallt sedan dess. Jag är helt chockad. Men självklart jätteglad att han äntligen hittat något att hålla fast vid. Det blir ju som en lite trygghet att ha någon att krama.

Helgen efter det var lugn. På söndagen gick jag och hunden en tur till skogs helt själva. Välbehövligt för både matte och hund. Den senare uppförde sig exemplariskt och jag är så glad. Efter en lång tid av trots och jobbiga inkallningar så känns det som att det börjar släppa. Vi fick nämligen chansen att repetera redan dagen därpå när vi åkte hem till min barndomskompis och deras nya valp. Hundarna fick busa av sig, mammorna fick dricka kaffe och barnen fick leka. Win-Win för alla inblandade!

Städat har vi gjort den här veckan med. Eller ja, mest mamman. Barnen har mest varit till ohjälp. Den stora genom att dra fram tusenfalt och den mindre genom att avbryta städandet för matpauser när man fått upp farten. Men tänk att det går ändå. Att få städat och fint alltså. Övervåningen är färdigstädad och nere är det bara tvättstugan och dammtorkning i fönstren kvar. Sedan åker adventspyntet fram!

Vi har hälsat på Ms mormor, varit på BVC och hälsat på mitt gamla jobb och mitt nya jobb den här veckan med. En sväng på stan har vi också petat in. Med andra ord ingen jättelugn vecka det här heller, men betydligt lugnare än förra. Emellan allt det andra så har vi även hunnit med några vagnpromenader när storebror varit på förskolan. Igår var vi ner till sjön och Shiro fick springa av sig på lägdorna. Skönt för honom och dag 3 av 3 som han kommer klockrent på inkallningen. Ingen är lyckligare än jag!

Kommentera

15 Nov Att hitta tillbaka

Jag önskar så att jag kunde hitta tillbaka hit. Att tiden räckte till att uppdatera er med både bilder och ord. Fast egentligen mest för min egen skull. För att ha något att gå tillbaka till. Men jag märker att jag blir mer och mer analog. Och jag gillar det också på något sätt. Det blir som mer äkta att sitta och kladda ner några rader om dagar som gått i min BUJO. Samtidigt som jag där saknar bilderna där. Och känslan av att något alltid finns kvar. För det gör det ju på nätet. Finns kvar. Min BUJO kommer jag väl att förlägga i någon låda, glömma bort och aldrig mer öppna.

Samtidigt som jag gillar den digitala världen så tar jag allt mer avstånd till den. Jag älskar att följa inspirerande konton på Instagram, läsa välskrivna bloggar och hänga i grupper på FB som utmanar min kreativitet, men jag orkar inte ödsla tid på det som inte ger mig något tillbaka. Jag läser hellre en riktig bok än att scrolla Instagram i tid och otid. Jag har hittat tillbaka till handarbetandet. För en lång tid framöver hoppas jag. Jag älskar att ha något i mina händer som faktiskt blir något. Jag längtar redan till nästa odlingssäsong. Och det är precis sådant jag skulle vilja uppdatera med här. Allt roligt och kreativt som jag gör. Men jag hinner ju fasiken inte med.

Jag får väl inte vara så hård mot mig själv. Jag är ju trots allt två-barns-morsa nu för tiden. Och jag har en hund. Och dagarna är rekordkorta och energin finns inte alltid där. Jag försöker ju vara snäll med mig själv och det är ju också därför innehållet här inne får lida. För att jag försöker prioritera återhämtning och välmående. Ja. Det blir vad det blir det här bloggandet. Ni får ha tålamod.

Kommentera

17 sep Produktiv helg

Åh vad det är skönt att gå och lägga sig på söndagkväll och ha en känsla av nöjdhet i kroppen. Den här helgen var precis vad jag behövde. Jag har haft så ”mycket” (mer än jag är van vid i dagsläget) energi den senaste veckan och det är så kul när man känner att det faktiskt händer saker och att pusselbitar faller på plats. Absolut inte för att skryta utan mer för att klappa mig själv på axeln och säga bra jobbat så har jag/vi hunnit med det här i helgen:

  • Tvättat nästan alla överdrag till soffan (2 st kvar, men vår tvättmaskin bestämde sig för att säga upp sig igår. Håller tummarna för att pappa kan laga den i eftermiddag när han kommer förbi).
  • Tvättat dynor som legat ute i sommar så att de är rena och fräscha till nästa år.
  • Lagat riktig mat hela helgen (ingen snabbmat! dvs ovanligt för att vara vi då helgen lätt blir någon slags genväg), typ biffar och lasagne.
  • Hälsat på pappa och kusin.
  • Hejat på M som sprungit ett traillopp. Så jäkla grym han är min man!
  • Stickat klart en tröja, blockat den och fäst alla trådar (dvs heelt klar nu!!! Yey!).
  • Virkat klart alla rutor till en bebisfilt och blockat hälften samt fäst alla trådar. Hälften kvar att blocka och sedan är det dags att börja montera (och virka kant + sy fast ett bakstycke).
  • Gått på skogspromenad med Shiro och hittat en stackars kantarell. Vinsten var dock att han inte trotsade mig (har tyvärr hänt en del på slutet) utan att vi hade ett fint samarbete och jag hade en trött hund när jag kom hem igen.
  • Gått igenom alla bebiskläder och plockat fram det som ska tvättas.
  • Renbäddat och städat på Harrys rum.
  • Haft massor med tid för mys med H och M.

Helgen har varit en perfekt mix av ”få saker gjort”, göra roliga saker (typ handarbeta), inte behöva ha dåligt samvete (dvs alla har fått sitt inkl hund och katter) samt avkoppling. Det är sällan livet klaffar så bra!

Enda nederlaget var alltså tvättmaskinen. Känner inte för att behöva köpa en ny. Det skulle vara en trist start på veckan, men samtidigt börjar alla våra vitvaror komma till den punkten att det inte förvånar mig om de börjar lägga av. Förutom torktumlaren då som vi köpte ny i fjol.

Veckan som kommer då. Fullspäckad i vanlig ordning, men nu är det inte länge kvar tills jag går hem. 2,5 vecka. Har inte så mycket möten denna vecka, de kommer alla nästa vecka istället. Men istället är det mycket administrativt arbete som behöver göras. Tråååkigt, men skönt när det är gjort!

Kommentera

13 sep September och hösten

Jag har så dåligt samvete för att jag inte skriver här. Jag vill så gärna, men hinner inte riktigt med mig nu. Eller rättare sagt. Jag jobbar så mycket med sociala medier i mitt jobb att jag inte ens orkar tänka på att plocka fram datorn hemma. Men det känns tråkigt för jag tycker ju om att skriva. Och jag tycker om att ha den här sidan som ett litet arkiv över mitt liv. Det kanske blir bättre när bebis kommer och jag är ledig från andras sociala medier.

I övrigt så är det full fart i livet. Mycket jobb. Men roligt jobb. Mycket småfix här hemma och den allmänna kampen att upprätthålla någon slags Status Quo i hemmet. Så mycket man vill hinna med, men orken och motivationen räcker tyvärr inte lika långt alla gånger. Har åtminstone tagit upp handarbetet igen och det känns toppen! Har saknat det. Och nästa helg har jag bokat upp mig med pysselgänget för en heldags pyssel innan bebis kommer. Underbart.

Odlingarna är lämnade till sitt öde och står mest och förfaller. Fast jag skördar än, men ger inte så mycket kärlek tillbaka är jag rädd. Det blir mycket tomater, morötter och rödbetor just nu. I helgen ska jag försöka få till lite höststädning ute också. Skulle kännas skönt att ha det gjort i tid för en gångs skull och inte springa runt i panik när snön börjar falla.

Kroppen börjar ge tydliga signaler på att vi är inne på slutspurten med bebisbakandet. Den kräver mycket återhämtning och vila. Krämporna blir fler och fler och längtan efter en bebis på utsidan större och större. Försöker vara snäll mot kroppen, hitta bra arbetsställningar och vilopositioner, men det blir allt svårare. Nu är det nedräkning på allvar!

Kommentera

06 aug Sista ledighetsveckan

Så var vi inne på den sista veckan av ledighet. Vilken sommar vi har haft. Den har varit så extrem på alla vis. På gott och ont. Aldrig har väl en semester varit så berikad med sol och värme. Tvivlar på att vi kommer att få uppleva detta igen inom de närmsta åren. Samtidigt har värmen och torkan bidragit med så mycket oro och fara i och med alla bränder och vattenbrist.

Det bästa med extremvärmen som varit är väl att en nu uppskattar kylan och det regniga vädret än mer. Igår fick vi stoppa i täcket i påslakanet igen och det var UNDERBART. Älskar att ha lite tyngd över mig när jag ska sova. Fönstren har fått fortsätta stå på vid gavel dock och jag välkomnar den svala och friska luften som följde med augustis inträde.

Ska uppdatera er mer med vad vi haft för oss på semestern och hur det gått med odlingarna senare!

Kommentera

21 jun Husvagnsliv och midsommardröm

Så blev det torsdagkväll och här sitter jag i förtältet på svärisarnas husvagn och njuter av ensamheten och lugnet. Lillprinsen sover så gott där inne i vagnen och även fast det bara är 3 meter som skiljer oss åt måste jag smyga upp och kika på honom lite nu och då. Jag älskar att titta på min fina pojke när han sover.

För tredje året i rad så firar vi alltså midsommar i Ava. Första året i stuga, andra året i lånad husvagn och nu i svärisarnas husvagn. Det enda som saknas är väl svärisarna själva som åker till Kroatien och lämnar oss kvar. Men imorgon ansluter mer familj så vi blir långt ifrån ensamma här.

Själv tyckte jag att det var skönast att åka upp redan idag då det är en del att rodda med när en ska ha halva bohaget med. Så som det lätt blir när en har småbarn och hund. Ett evigt pusslande för att få in allt i bilen och en ständig oro över att ha glömt något. Vi jobbar dock bra i team, jag och min man. Så medan jag förberedde maten till imorgon. La köttet i marinad, la in sillen och kokade citronkräm och jordgubbsmousse till tårtan så packade han till hunden, barnet och sig själv. Jag behövde alltså bara fokusera på min egen packning. Han hann även med att dammsuga nedervåningen medan jag gav plantorna lite sista kärlek innan jag lämnade över dem i grannens vård.

På tal om plantor och pyssel så knåpade jag och mannen ihop en lampa till altanen idag på förmiddagen. Jag blev rysligt nöjd med resultatet och även fast jag satte mannen i massa arbete så var han väldigt nöjd han med. Nu börjar vi liksom snart bli klara där ute. Mattan är fortfarande inte helt tillskuren men det får vänta till nästa år då det tydligen kan ta närmare ett år för den att krympa klart. Och så ska vi upp med en länga lamellgardiner till. 3 av 4 sitter uppe nu så vi är på god väg.

I landet är alla frön i backen och nu väntar jag bara på att allt ska börja synas. Allt som jag försått står sig fint än så länge och på altanen är det en mindre djungel av tomater och gurkor. I landet (pallkragarna) växer squashen och vitkålen så att det knakar. Även broccolin och blomkålen har växt sig fina, men det återstår att se om de ger någon skörd. Sallad, rocula och spenat är på väg upp och när jag tittade imorse så var även sockerärtorna, rödbetorna och morötterna på gång. Åh vilken lycka det är att se allt växa. När vi kommer hem härifrån kommer vi dessutom att kunna skörda vår första gurka. Så roligt!

Nu ska jag stänga datorn (har passat på att jobba lite medan mannen varit på bio) och fortsätta drömma om vackert midsommarväder. Prognosen ser inte så ljus ut, men hoppet är ju det sista som överger en. Så länge vi slipper regn är jag nöjd, kläder kan en alltid ta på sig om det är kallt.

Kommentera

14 jun Pirr i kroppen och FÖR mycket glädje

Ibland behöver en nypa sig lite i armen och undra om saker verkligen händer på riktigt. Igår var en sådan dag och jag ska inom kort dela med mig, men inte just nu. Några pusselbitar till behöver falla på plats, men vi har svävat lite på moln här hemma.

Sedan vi sågs sist så har vi haft arbetsdag i byn. Vi har satt pärer i lag så till hösten blir det toppenfina Västansjö-pärer (hoppas vi iaf). Vi har alltid odlat egen potatis när jag växt upp, men som vuxen så är det premiär som pärodlare och jag hoppas på en ny fin tradition i byn! Så kul att ha ett projekt tillsammans.

Alla hjälpte till när pärerna skulle i backen. Småttingarna plockade sten, de stora hantlangade, satt på pärsättarn, körde traktor, ordnade med fika och passade småttingar. Tre timmar höll vi på och nu är det upp till naturen att göra sitt.

Lillemannen har fått en ny säng. Vi hade egentligen inte tänkt stressa, men hittade en perfekt säng utifrån våra behov och slog till. Pappamorfarn var snäll att leverera hem den och vips hade vi en storpojkesäng och en ny spännande utmaning. Första kvällen var det lite väl spännande och läggningen drog ut på tiden, men redan dag 2 så föll pusselbiten på plats och den nya sängen accepterades. Peppar, peppar så har allt gått bra hittills och jag hoppas att det fortsätter att göra det även framöver.

Jobbet är roligare än någonsin och även om jag längtar till semester och ledighet med mina grabbar (de går på sommarlov redan imorgon, medan jag jobbar två veckor till) så känns det inte alls jobbigt att jobba några veckor till.

Livet leker och jag nyper mig i armen. Jag njuter och njuter så mycket jag bara kan och försöker att inte låta tankarna om att livet just nu är FÖR bra komma smygande. Det har varit en tuff höst och vinter, vi har gått på knäna och vi förtjänar lite medgång nu. Det är ju det här vi har kämpat för hela tiden! Nu ska vi skörda frukten.

Kommentera

28 maj Jag har fått mitt liv tillbaka

Tiden bara springer iväg och jag önskar att jag hade tid att skriva varje dag. Men jag lever livet för fullt och känner ÄNTLIGEN att jag fått mitt liv tillbaka. Den senaste veckan har innehållit mer livskvalitet än jag skrapat ihop det senaste halvåret typ. Det får bli en bildbomb det här inlägget om jag ska få med allt.

Bilbingopremiär har det blivit. Tillsammans med en fin vän. Att jag vann högsta vinsten någonsin (för mig då) var ju inte tråkigt direkt. Det extra tillskottet fick gå direkt till mina odlingar och lite tillbehör till mitt växthus som äntligen är på väg hem.

Nya naglar har jag fått, vilket ni kan se på bilden nedan. 2,5 år sedan sist, om inte 3 år. Känns fint, men det blir nog en engångsgrej även om jag älskar dom! Katten Milou var extra mysig häromkvällen och det är sällan han somnar på en sådär.

M var på AW med jobbet i fredags och det firade jag och Harry med en korv på Sibylla. Vi spanade in bussar som är Harrys nya grej. Bland alla andra stora maskiner. Efter det åkte vi till pappamorfarn och åt middag då han var ofrivillig gräsänkling. Harry körde slut på morfarn och efter lekstunden somnade de båda ovaggade.

Morsdag och jag blev uppvaktad på bästa sätt. Frukost på säng (som blev frukost nere då jag gärna ville äta i sällskap med mina fina pojkar) och sedan en hel dag åt saker jag tycker är roligt, typ trädgårdsarbete. Fick även en dos välbehövlig egentid då grabbarna gjorde bort storhandlingen utan mig. Och som pricken över i:et fick jag middagen serverad och en badpojke i solen till efterrätt.

Idag fick jag börja jobbveckan på bästa sätt. En underbar lämning av H på förskolan. Följt av ett ännu underbarare ärende i stan (mer om det imorgon). Och när jag väl kom hem igen blev det en underbar lunchpromenad ner till sjön med min finaste fluffboll. Årets första dopp för en av oss också.

I övrigt har jag också hunnit med att få ett skrubbat knä, varit kalvvakt, vi har hälsat på svärisarna i husvagnen och jag har kört massor av trimmer. Bästa sortens vecka (bortett från fredagen som var ett kapitel i sig med okuliga bilkostnader, hund på rymmen, tandläkarbesök och ont i magen över en nära som inte mådde bra, men den dagen stryker vi nog bara ur handlingarna tror jag)! Hoppas på en lika fin vecka denna gång!

Kommentera

21 maj Första dagen

Så var första riktiga arbetsdagen gjord på mitt nya jobb. Jag har ju även jobbat under helgen genom att delta på Landsbygdsriksdagen, men idag var det ju första ”vanliga” dagen så att säga. Då alla mina möten idag var förlagda till Bjästa så bestämde jag mig igårkväll för att cykla till jobbet. Det är ju trots allt bara 5 km (dock väldigt kuperade 5 km) och vädret skulle vara fint.

Morgonturen imorse runt 7-tiden var magisk. Fåglarna kvittrade, solen värmde lagom och det var rätt lutning på backarna nästan hela vägen. Turen hem blev lite kämpigare. Även om jag är väl medveten om att backarna lutar åt andra hållet när en vänder om så inbillade jag mig nog ändå att de förmodligen inte var såå långa. Men de var de. De var till och med bra mycket längre. Det hjälpte kanske inte att solen gassade på och luften stod stilla när jag trampade hemåt heller. Haha. Mitt ansikte stoltserade resten av eftermiddagen med en kraftigt tomatröd nyans.

Jag kunde inte ha önskat en bättre första dag och inte heller en bättre avslutning på den. Jag fick hämta min lilla pojke tidigare på föris och eftersom att middagskrisen inte var lika nära i tiden som tidigare så kunde jag lugnt stanna kvar på föris en stund, vänta in att H lekt klart och busa lite med hans kompisar. Guld värt att inte behöva stressa därifrån, speciellt när barnet i fråga alltid svarar bestämt ”NEJ” på frågan om vi ska åka hem från förskolan.

Vi tog vägen förbi affären på väg hem och väl hemma gjorde jag spagetti och köttfärssås medan grabbarna tog ett välbehövligt bad. Att döma av hans utseende när jag hämtade honom så skulle jag gissa på att han övat på att simma i sandlådan idag. Lite otaktiskt att bada innan köttfärssås bara, men vad gör en när barnet allt som oftast vill gå och lägga sig en kort stund efter middag.

Hade egentligen tänkt göra tidig kväll idag, men vädret var så underbart att jag bara inte kunde gå in igen efter att H hoppat i säng och jag prommat med hunden. Blev lite tillsyn av jordgubbslandet och plantering av lite blommor på farstukvisten istället. Grannen kom och berättade rövarhistorier medan jag påtade med krukorna och vips hade några timmar gått.

En alldeles perfekt dag i mitt nya liv. Morgondagen blir inte lika fullspäckad, men innehåller istället stadsbesök. Därmed inget cyklande och det blir det inte heller på onsdag då jag ska ut på miniturné i vår bygd. Jag är dock inte avskräckt från cyklandet, trots hemfärden, jag ser snarare fram emot revansch. Är det något jag lärt mig av mina ungdomsdagar med cyklande till och från sommarjobbet så är det att det inte finns mycket som klår känslan när en lyckas cykla upp för en hel backe som en i början av sommaren fick leda cykeln uppför.

Kommentera

14 maj Långhelg

Den här långhelgen kändes nästan som en hel semester. På lördag var jag helt säker på att det var jobb dagen därpå, men icke. Ännu en ledig dag tillsammans och dessutom med kanonväder. Så himla härligt. Det har verkligen varit sommarvärme i helgen och den här veckan verkar inte bli sämre. Synd bara att en jobbar veckan ut nu.

Helgen har varit mycket produktiv i alla fall. Vi har hunnit med inköp till altanen, mattläggning, kompisbesök x4, Öviksmässan, flytt av lekstuga, borttagning av buskar och uppdragning av några staketstolpar. Huga. Ser inte fram emot resten. Är mycket nöjd hur tomten förändrades när buskarna rök och lekstugan fick sin nya plats. Nu ska den bara målas och göras i ordning så att den blir mysig. Hittills har den mest fungerat som förråd.

Sista 4 dagarna på gamla jobbet och sedan kör jag igång direkt på fredag med Landsbygdsriksdagen för mitt nya jobb. Det blir med andra ord en fullspäckad vecka, men sedan återgår livet till ett något lugnare tempo och ingen är gladare än jag. Att jobba 60-70% kommer att kännas som en halvtid eller mindre med tanke på att jag jobbat ca 140% sedan i september.

Att lägga in Harrys nya förskoleschema var en dröm och jag ser fram emot att vi får lite senare mornar och mycket tidigare eftermiddagar. Nu åker jag hemifrån strax efter 6 och Harry börjar strax före 7 (M som skjutsar på morgonen nu). Sedan hämtar jag 16, men framöver kommer jag kunna väcka Harry kl 7 och sedan hämta mellan 14-15 beroende på möten och så. Underbart för oss båda!

Kommentera

08 maj Tisdag eller torsdag igen

Ja, idag var det då tisdag. Eller torsdag om en hellre vill det. Jag väljer nog gärna det sistnämnda då tisdag är min absolut sämsta veckodag. Men det känns nog ändå att det är tisdag. Det har varit en lång dag och än är den inte slut. Ett kvällsmöte kvar innan jag får åka hem till mina grabbar.

Igår var jag på zonterapi för första gången. Det var både bland det värsta och bästa jag gjort. JÄKLAR i min låda vad ont det gjorde stundvis. Och vad skönt det var efteråt. Än idag går jag som på moln och jag längtar med någon slags skräckblandad förtjusning till nästa tid om två veckor.

Helgen som var bestod av utetid och mer utetid blandat med utekalas och utelek. Helt underbart att vädret var så fint och att vi hade möjlighet att spendera så mycket tid utomhus. M stackaren låg däremot sjuk hela helgen så han fick bara njuta av lugnet när jag och Harry var på vift. Inte en enda solstråle till honom..

Kalaspresent

Har en ingen egen studsmatta får en passa på att låna mosters

Kommentera

04 maj Finally friday

Trots att det inte varit någon monstervecka så har den ändå varit tung mentalt. Som de senaste veckorna varit. Det blir väl så när en räknar ner. Väntar och väntar på en mer hållbar vardag. Då blir varje dag sin egen lilla kamp. Jag tar mig levande igenom varje dag, men med ett konstant dåligt samvete mot min älskade make som får dra ett allt för tungt lass. Inte för att han säger något, utan för att jag ser hur han sliter för min skull. Han är så fin!

Ikväll blir det middag hos Ms mormor och imorgon blir det kalas. Helgen kommer nog att gå alldeles för fort i vanlig ordning, men då är det ju tur att kommande vecka också är kort. Jag hoppas du får en fin helg!

Kommentera

03 maj Tisdag eller torsdag

Ja, nog är det förvirrande med dessa kortveckor, idag är det torsdag, men känns såklart som en tisdag eftersom att det är veckans andra arbetsdag. Nästa vecka blir detsamma fast då blir tisdagen en torsdag istället. Det är inte lätt att hänga med.

Glad och tacksam är jag i alla fall för dessa kortveckor eftersom att det innebär mycket tid på hemmaplan med familjen. Jag börjar sakta men säkert ta mig igenom tvättberget (halvvägs nu) så det finns hopp. I helgen hoppas jag hinna gå igenom och sortera bort massa kläder. Det blir så kaosartat i tvättstugan nu när varken jag eller M har en garderob (den som håller på att byggas ute på vinden). Skulle behöva lite nya förvaringsbackar till Harrys urväxta kläder. Har varken sorterat bort storlek 86 eller 92 så det är ganska mycket kläder som ska gömmas undan. Och för att inte tala om mina egna kläder, där ska hur mycket som helst bort.

På jobbfronten så är det i vanlig ordning intensivt. Idag fick det bli en långdag på ”gamla” jobbet. Samtidigt som jag försöker trappa ner där och lämna över arbetsuppgifter så har upptrappningen av mitt nya jobb börjat. Än så länge är det mesta på planeringsstadiet, men det är många trådar att hålla i och sjösätta för att det ska gå så smidigt som möjligt den 21:a när jag drar igång på riktigt.

Mina odlingar tar sig sakta men säkert. Men vet inte om jag ska börja oroa mig då jag helt plötsligt sitter och målar tomatplantor i min Bullet Journal också. Kanske har odlingshysterin gått över styr nu?

Kommentera