14 Feb Less less less

Ni vet när en tror att en håller på att bli frisk, men så blir en istället sämre. Nähä! Inte? Helt förståeligt. Det brukar ju vanligtvis vara så att när en börjat piggna till så blir en snart frisk. Stämmer tydligen inte på mig denna sjuka. Samma fenomen i fredag/lördags och måndag/tisdag. Fredagen kände jag mig piggare och tänkte ”skönt att blir pigg till helgen så vi kan göra något kul” och så vaknade jag på lördag och kände mig överkörd av ett tåg typ. Samma visa på måndag ”men nu känns det ju lite ljusare, får jag bara en god natts sömn så kan jag nog jobba imorgon” och så vaknar jag på tisdag och känner mig VÄRRE än på lördagen. Suck.

Sov större delen av tisdagen då duracellkaninen Harry fick vara på förskolan. Han är då pigg och glad och när han fick höra att han skulle få åka på förskolan så sprang han till hallen och pekade glatt på sin ”acka” (som han vanligtvis HATAR att ha på sig). Gullebarn! Glömde nästan säga hejdå när han kom in på förskolan med utan rusade bara rätt in. Snacka om att förskolan var efterlängtad. Tänk om jag vetat det för en månad sedan, vad lite jag behövt oroa mig. Trots att dagen till stor del spenderats i sängen så fick mannen bädda ner mig igen efter middagen, under 2 täcken och en filt och med pyjamas på. Fantastiska kropp. Not.

Imorgon så SKA jag bara jobba. Om jag så får göra det neddrogad på Alvedon, uppiggad på kaffe och uppluckrad av nässpray. Orkar inte vara en dag till här hemma. Vill vara frisk nu!

Kommentera

12 Feb VAB/sjuk

Skulle kunna säga att det är en VAB-dag idag, fast jag VAB:ar nog mig själv lika mycket som själva barnet. Tror att han är i snäppet bättre form än mig faktiskt. Skulle tro att det blir jobb och förskola för oss imorgon dock. Lilleman är mestadels snorig och det kan ju ta veckor innan det ger med sig. Den hemska hostan spökar lite på natten, men senaste två nätterna har han faktiskt sovit helt okej.

Tråkigt att vara så där halvsjuk. Hjärnan vill mycket, men kroppen orkar desto mindre. Igår efter middagen tog vi ett städrace här på nedervåningen i alla fall så hemmet känns i kontroll och jag behöver inte stressa över den punkten åtminstone. Tror målet för idag får bli att renbädda sängarna och att tvätta undan lite smutstvätt.

Kommentera

10 Feb Däckad

Uj uj, en ska inte ropa hej innan en är över bäcken. Tji fick jag som trodde att vi var på bättringsvägen igår. Möjligen att maken varit snäppet piggare idag, men själv har jag varit helt under isen med muskelvärk, andfåddhet vid minsta ansträngning samt en täppt näsa och noll matlust. Harry har varit vid relativt gott humör, men samtidigt varit mycket lugnare än vanligt och märkbart påverkad av förkylningen. Redan kl 18 kastade han in handduken för dagen och då hade han gnuggat ögonen sedan 16. Inte lätt att vara liten och förkyld.

Vi pallrade oss dock ut en sväng efter lunchvilan (där jag klådde Harry med en hel timme i sömn). Skönt med lite friskluft och att röra på benen den korta promenad vi tog med hunden. H åkte mestadels pulka förutom när han åkte kana på plogvallarna.

När liten hoppat i säng bestämde jag mig för att nu får det vara nog på sjuka och pallrade mig in i duschen. När jag är sjuk har jag en äcklig ovana att helt låta bli att duscha (tur det inte är ofta en är så dålig). Mest för att jag helt enkelt inte orkar, men också lite för att då känner en sig så jäkla ren och fräsch när en väl tar en dusch. Så en dusch är det tydligaste tecknet på friskhet så imorgon tänkte jag vakna pigg och glad full med energi. Ni kan väl hålla en tumme för att jag lyckas!

Kommentera

09 Feb Sjukstuga

Vabruari tog tag i oss direkt, än om med en ganska lindrig sjuka (allt som inte är magsjuka känns lindrigt). Igår låg vi däckade alla tre i en elak förkylning, men redan idag börjar det finnas hopp om livet. M är på jobbet igen, men jag och H hänger hemma då jag fortfarande är rätt seg i kroppen och Harry har en envis hosta som håller oss vakna om nätterna.

Harry verkar ju ha ärvt mig då det kommer till feber. Det vill säga att vi typ inte får feber. Jag kan ha feberkänningar, dvs ont i kroppen, frossa, svettningar, muskelvärk m.m och vara helt säker på att jag har feber, men när jag tar tempen så ligger den knappt på 37 grader. Är ganska lågtempad normalt så vet inte om det är därför jag sällan får feber eller vad det beror på. Harry har haft feber en gång i hela sitt liv (ändå 1 år 8 mån nu) och det varade inte ens en hel kväll. Han har ju haft ett fantastiskt immunförsvar över lag hittills så vi har väl kanske det att tacka också. Hoppas det fortsätter så!

Förutom hostan och att han är lite extra mysig så är det full fart på el kiddo så i eftermiddag blir det ett besök på affären för att inhandla lite mat till helgen och kanske en kortare promenad med hunden. Då vi inte var beredda på att bli hemma igår så är vagnen kvar på förskolan, men H brukar ändå vilja gå själv när vi tar en runda. Det blir ju inga långa svängar, men både hund och jycke brukar uppskatta det ändå.

Har ni klarat er från förkylningar och magsjuka i år eller har ni också trillat dit?

Kommentera

04 Feb Söndag

Med risk för att låta dryg och allmänt nöjd över livet, men ÅH vilken bra helg vi haft. I fredags fick vi besök av bästa faster S (Harrys faster alltså) och farbror P. Dom skulle vi gärna ha här för jämnan. Dags att bjuda in dom på riktigt någon helg framöver.

Lördagen spenderade jag och H i stan med pappamorfarn. Det var nämligen hans julklapp (pappamorfarns alltså). Eller födelsedagspresent. Kommer inte ihåg. Han är iaf så svår att ge presenter då han inte är en man av prylar om vi säger så. MEN spendera tid tillsammans kan en sällan få för mycket av tänkte vi och gav bort en dag på badhuset med oss. H är nämligen ett fan av bada (”doooodaaa” som han säger) och pappamorfarn hängde en del med oss på babysim när H var liten. Så det blev som en favorit i repris kan en säga. Efter timmar av bad blev vi bjudna på fika på stan med resten av familjen som gjort diverse andra ärenden under tiden vi badat. Mycket mysigt att få en hel dag tillsammans sådär. Maken passade på att hälsa på sin bästis när vi var iväg och till kvällen möttes vi upp hemma i tv-soffan för att äta ost och se mello. Fina tider!

Det kom ju som bekant en del snö innan helgen. Så pass mycket att Shiro fick hänga med mig på jobbet i fredags då det var 30 cm kvar av stängslet i hundgården på vissa ställen. Så sjukt egentligen. Stängslet är över 2 meter högt + en sockel på typ 40 cm (M fick liksom klättra in på en stege då dörren öppnar sig inåt och därmed inte gick att få upp). Nu har vi ju en köttbulle till hund och ingen spänstig atlet (tack och lov) så det hade säkert gått att ha honom i hundgården ändå, men dumt att chansa. Så idag har maken slitit hårt med att skotta rent där inne medan vi andra bara njutit av solen och promenad.

När vi förfriskat oss utomhus började jag och den lille att förbereda middagen medan maken fortfarande var fast i hundgården. Vi fick en fritös i julklapp (för att Hs favoritföda typ är dipp. Med pommes. Men mest dipp. Så då tyckte pappamorfarn med familj att han skulle få möjlighet att äta det på hemmaplan med). Och förra helgen kom vi på den briljanta idéen att vi faktiskt kunde göra sötpotatispommes i vår fritös med. Sagt och gjort. Mycket enklare än det låter faktiskt!

Till pommesen blev det ugnsgrillad kyckling och fetaoströra. Harry åt pommes, men hans middag bestod till 95% av fetaoströra och 0 % kyckling. Fetaost kan nämligen vara en av de få saker som toppar hans smaklista tillsammans med dipp (annars består listan mycket av ost överlag faktiskt, han är lik mor sin där. Ost är livet). Han åt därför halva skålen själv, plus det som fanns på både min och Ms tallrik. Päronen var desto lyckligare över pommesarna! SÅ goda! Det kommer vi definitivt göra fler gånger.

Nu blir det tidig kväll och ladda för en ny arbetsvecka. Så snart tvättmaskinen gått klart ska jag mysa ner mig i sängen och njuta av den nystädade övervåningen (jo, jag hann ju med det idag också. Såå skönt!) och en god natts sömn.

Kommentera

01 Feb Snökaos och ovärderliga grannar

Förmodligen ingen i vår närmaste omgivning som missat snökaoset som rullat in över länet det senaste dygnet. Helt galet hur mycket snö det kan komma säger jag bara. Jag älskar vinter och jag älskar snö så klagar inte, har inga problem med att skotta heller, utan det enda jag bekymrar mig över är att det ska hända någon allvarlig olycka eller att hjälp inte ska kunna komma fram till behövande i tid på grund av ovädret. I övrigt är det bara att sitta lugnt i båten och vänta ut det värsta.

Som tur är så är både M och H hemma idag. Själv tänker jag inte stressa från jobbet utan inväntar hellre att vädret lugnar ner sig lite och plogbilarna hinner ikapp. Behöver ändå jobba över någon timme. Får stadiga rapporter hemifrån att grannarna är mer än hjälpsamma i vanlig ordning och har hjälpt till att få bort våra snömassor både i morse (innan jag for på jobbet) och under dagen. Extra tacksamt att ha grannar med traktorer en sådan här dag!

Kommentera

29 Jan Fina fina helg

Oplanerad helg i det stora hela (ett litet kalas inbokat bara) och så blir den bara så fin. Jag tror verkligen vi alla känner att vi fått ”vårt” den här helgen. Inget dåligt samvete över att inte räcka till eller för att en tar till nödlösningar utan bara bra samvete och en varm känsla i magen. Det är ju inte allt för ofta en lyckas med det i dagens samhälle.

På lördagen var vi som sagt bjudna på kalas. Kalas med citronbiskvier och fotbollstårta. Och ska en på ett sådant kalas gäller det ju att ha en bra present med sig. Så efter en rejäl frukost med äggröra och bacon rullade vi in till stan för att ordna med present. Minimannen var mäkta nöjd där han spatserade fram med sin pappa i handen. Kalaset var av högsta kvalitet både gällande fika och övriga gäster. Harry levde loppan smaskade fruktstång och bubbelvatten så det stod härliga till (han äter fortfarande inget socker, men verkar väldigt nöjd ändå). Lördagskvällen bestod av tacopaj och filmmys med en kär vän. Perfekt avslutning på dagen!

Söndagen inleddes med sovmorgon för min egen del och när jag kom ner till de andra blev jag bortskämd med amerikanska pannkakor och kaffe. Tog sedan med mig både jycke och unge och drog till pappamorfarn för lite legobygge för den tvåbente och valpbus för den fyrbente (mannen fick stanna hemma och jobba lite). Min fina kusin har en 7 (8?) månaders jämthundsvalp som Shiro fick träffa för att leka lite. Och för första gången någonsin så var det Shiro som gav sig först. Haha. Han har alltid varit den mest uthärdiga och envisa, men nu fick han ge sig för den här lilla valpisen. På slutet låg han bara ner i snön medan hon hoppade runt på honom och nafsade honom i öronen medan han gjorde tafatta försök till att busa tillbaka. Underbart!

Söndagen avslutades på bästa sätt med en god köttbit (från grannkossan) till middag och filmmys med minimannen. Vi har varit ett sådant bra team den här helgen och jag vill typ bara göra en mental high five med min älskade make just nu. Allt har flutit på smärtfritt och hemmet är under kontroll. Vi har hjälpts åt med städning, matlagning, djur och barn och inget har känts svårt eller jobbigt. Bättre helg kunde jag inte ha önskat mig!

Kommentera

26 Jan Fredag och middagsfusk

Så var den efterlängtade fredagen här. Jag vet faktiskt inte när jag längtade efter en fredag så mycket. Den här veckan har varit en berg- och dalbana av känslor och jag ser så mycket fram emot en lugn helg med min lilla familj. M sa igår ”det enda jag vill den här helgen är att busa med H och höra när han skrattar”. Det sammanfattar den här första veckan så korrekt. För det har inte varit ork eller energi tillräckligt nog hos den lilla mannen att skratta speciellt mycket den här veckan. Och det SAKNAR vi enormt. Vi som är bortskämda med hans bubblande skratt och tokiga upptåg mest hela tiden.

Tanken var egentligen att vi skulle äta tacopaj idag, men efter noga övervägande mellan oss två päron så bestämde vi oss istället för att fuska den här fredagen och äta på Sibylla på väg hem. Att laga mat med en vrålhungrig 1,5-åring hängandes i byxbenet är en kamp jag inte orkar med idag. Jag vill ha ett positivt slut på den här arbetsveckan och en bra början på helgen. Därför får det bli skräpmat till middag, inhandling av fredagsmys och sedan ska hela familjen Holmgren bänka sig i soffan.

Kommentera

25 Jan Ledsen och otillräcklig

En semla och en kopp kaffe med mannen och svägerskan igår

Igår kom den väntade dippen över vår nya familjesituation. Jag var beredd på att jag någon gång under resan skulle bryta ihop, men trodde väl kanske att jag skulle klara mig till vecka två eller så. Ynka tre dagar tog det innan jag kände mig fullkomligt sönderstressad och otillräcklig. Som tur är så känner jag mig själv rätt bra vid det här laget och kan resonera med mig själv och både se varför jag blivit så ledsen, men också att det är helt normalt. Att låta bli att vara ledsen bara för att jag kan tänka rationellt är dock inget alternativ. Oavsett hur ”normalt” det är att känna som jag gjorde igår och även om det mesta egentligen bara var uppförstorade småsaker så är det min känsla och jag har rätt att bli ledsen. Jag behöver vara ledsen och få utlopp för mina känslor för att kunna vända på situationen och tänka klart.

Jag tror också att det är viktigt att våga visa alla sina känslor för sitt/sina barn. Om min son aldrig har en mamma/pappa som är arg eller ledsen så kommer han inte heller lära sig att det är känslor som är okej att visa. Precis som att det är viktigt att visa när en är glad, rörd eller kärleksfull så måste de dåliga känslorna få ta plats och få utlopp. Så igår satt jag vid köksbordet och grät medan H varvade sin lek med att ge mig både kramar och pussar. I vår familj kramas vi mycket och än så länge är H väldigt generös med sin närhet. Jag hoppas självklart att han fortsätter vara det, men det ska också vara på hans villkor.

Jaha, vad var det då som föranledde mitt sammanbrott och vad ska jag göra åt situationen för att det inte ska bli en otrevlig vana. Summa summarum så är det nog en omställning som måste få ta tid. Att börja jobba i somras och vara borta från Harry om dagarna var en omställning i sig, men då var han hemma med sin pappa och sin trygga miljö. Nu kom nästa steg i ledet. Att släppa taget om honom till ”främmande” personer. Att leva med det konstant dåliga samvetet över långa dagar på förskolan blandat med förväntningarna från jobbet och viljan att räcka till både hemma och på jobbet. Det är ett livspussel som är nästintill omöjligt att få ihop om en ska jobba heltid och jag har väl hela tiden varit på det klara att jag INTE ska jobba heltid. Oavsett om det handlar om nu eller om 10 år. Jag är inte bygd för att jobba heltid och borde för min egen hälsas skull inte göra det heller. Jag jobbar på lösningar på den fronten och hoppas på förändring snart.

Idag gör jag precis TVÄRTEMOT vad jag borde göra. Idag jobbar jag halvt ihjäl mig. MEN hellre att göra det en dag i veckan än att behöva jobba hela helgen med. Jag kommer förmodligen vara en blöt fläck efter jobbet imorgon, men det är bara att gilla läget. Det är en sådan vecka helt enkelt och det kommer alltid finnas tuffare perioder i livet som en måste hantera. Snart kommer ljusare tider och då kommer det mesta att lösa sig!

Kommentera

24 Jan 19.40 och snökaos

Den enda i familjen som studsade fram genom snödrivorna imorse

Pju. Vilken morgon. Ambitionen att finnas på jobbet i samma tid som igår fanns definitivt när jag klev upp, men grusades lika fort som jag tittade ut genom fönstret. Över en decimeter snö hade kommit under natten och den fortsatte att vräka ner med samma intensitet. Istället för att stressa och komma till jobbet som en blöt fläck gjorde jag det enda rätta och tog det piano. Sådana här dagar får saker ta den tid de behöver tänker jag. 

En skulle kunna tro att en skulle vakna utvilad när en dagen innan somnat så tidigt som 19.40 (vet inte vad som hände, chocken av att klivit upp supertidigt efter en månads ”ledighet” kanske), men ögonlocken var oroväckande tunga idag och halsen på tok för kittlig för att jag skulle vara helt nöjd med tillvaron. Jag konstaterar istället glatt att jag förmodligen varit i ännu sämre skick om jag INTE somnat redan klockan 19.40 och håller tummarna för att jag kan hålla en annalkande förkylning på en armslängds avstånd åtminstone fram till helgen.

Morgonen som inte började på bästa tänkbara sätt, med snöskottning och en värmepump som sagt tack och godnatt på obestämd tid, kan förhoppningsvis vändas till något bättre. Lämningen på förskolan hade åtminstone gått toppen, säkert tack vare att Hs favoritpedagog hade morgonpasset, och bonusmamman utlovade vedleverans till kvällen så att vi slipper pussla med den biten i snökaoset. Sedan får en ju också vara glad att värmepumpen bestämmer att säga upp sig på en dag med nollgrader i alla fall, det kunde ju varit tjugo minusgrader, och att gårdagskvällens pyssel med svägerskorna blev flyttat till idag då det känns som att en kan behöva alla skojigheter som finns att tillgå!

Ha en fin onsdag mina vänner!

Kommentera

23 Jan 06.07 och PRO-kurs

Så var det tisdag. Veckans ”värsta” dag. Denna tisdag är dock inte allra värst. Tror faktiskt att torsdag blir den tuffaste dagen den här veckan för då blir det väldigt mycket jobb. Min vecka ser ut som följer:

  • Måndag: Jobb, hämta på föris, laga mat, lägga pojken, jobb igen
  • Tisdag: Jobb, PRO-kurs, jobb, hämta på föris, laga mat, pyssla med svägerskorna
  • Onsdag: Jobb, hämta på föris, lägga pojken, städa lite, jobba lite
  • Torsdag: Lämna pojken, möte, möte, jobb, jobb, jobb (slutar väl runt 21 utan att åka hem något)
  • Fredag: Styrelsemöte, jobb, hämta pojken, fredagsmys!!

Idag var jag på plats på jobbet kl. 06.07. Klar förbättring mot gårdagen, men kan nog slipa ner morgonrutinen (läs: kliva upp 5 min tidigare) så att jag når mitt mål att vara där kl. 06. Tänk att jag som inte alls är någon morgonmänniska faktiskt klarar av att kliva upp så tidigt. Allt handlar verkligen om rutiner och att gå och lägga sig i tid. När jag var yngre så tyckte jag att en kväll var ”bortkastad” om jag gick och la mig före 23, det fanns liksom inte på kartan. Nu njuter jag när jag krypa till kojs redan vid 21 och får panik om jag är vaken längre än till 22. Haha. Jag är fortfarande kvällsmänniska, men sömnen är viktigare och får prio ett.

Kommentera

22 Jan Systerhelg och struktur

I helgen har vi fått rå om min lilla lillasyster massor. Och Harry har haft massor med mostertid då hon hjälpt oss med lite passning någon timme här och där. I fredags fick de hänga på Baazinga någon timme medan jag var på fibermöte och igår så lekte dom på nedervåningen medan jag och M tog tag i rivningen på kallvinden (som ska bli klädkammare). Skönt att kunna gå iväg en stund båda två utan att behöva lämna bort H.

Idag är det första dagen på vårt ”nya” liv. Idag är första dagen då både jag och M jobbar heldag och Harry är på förskolan. Hade en tanke om att komma i säng i tid igår, men så blev det inte riktigt. Kändes viktigare att ha allt förberett och klart inför morgonen så att allt skulle flyta så smärtfritt som möjligt. När alla andra (lillasyster sov kvar ända till idag) gått och lagt sig stannade jag kvar uppe en stund och påtade på i lugnan ro. Plockade ur diskmaskinen, tog fram köttfärs ur frysen, städade undan leksaker, fyllde tvättmaskinen, plockade fram kläder, packade den lilla ryggsäcken, packade handväskan, tog fram Shiros ”dagis”-kit, satte dammsugaren på laddning m.m. Avslutade kvällen med en lång dusch.

På morgonen hade jag ansvar för hunden och systern medan M tog Harry. Det var första lämningen för honom själv och det hade gått kanon (vi åkte mycket tidigare). Lämnade syster på bussen på vägen och sladdade in på jobbet ganska precis kl 06.30. Målet är att jag ska vara här redan kl 06.00 för att kunna hämta Harry lite tidigare, men det kändes lite väl elakt att tvinga upp syrran ännu tidigare när hon egentligen inte börjar skolan förrän kl 09.00.

Väl på jobbet tog det bara 2,5 h att ta sig igenom mailen och sedan var det dags att strukturera upp veckans arbete. Det har blivit mycket strukturerande här på slutet. Synka Harrys schema med mitt som i sin tur måste synkas med Ms som i sin tur ska synkas med Harrys. Det blev några vändor runt runt innan jag fått allt på plats och kände att jag hade koll på läget. Det strular ju lite extra i och med att jag har två jobb att förhålla mig till som dessutom krockar med varandra ibland.

Pju. Första dagen gick bra. Nu ska vi bara klara resten.

Kommentera

17 Jan Jobb bortifrån

Idag jobbar jag på café i stan. Helt annorlunda från igår, men precis lika fantastiskt. Jag älskar ombyten i vardagen. Det är ju då jag funkar som bäst som människa, när jag får lite av allt men inte för mycket av något. Jag är den som gärna går uppklädd i kavaj och blus på möten i stan för att sedan åka hem, dra på mig mys/fritidskläder och bege mig ut i skogen och den totala tystnaden med hunden. Jag älskar kontrasterna. Jag vill inte behöva välja.

Kommer aldrig glömma när jag var på en arbetsintervju för flera år sedan och han (gubbe) som intervjuade mig sa ”det jag inte får ihop är hur en sådan ambitiös och driven tjej som du kan bo på landet”. Snacka om att ha förutfattade meningar och inte ha begrepp om att livskvalitet är olika för olika människor. Hade jag bott i stan hade jag förmodligen inte orkat med att ha ett socialt jobb eftersom att min återhämtning inte hade blivit lika effektiv. Jag återhämtar mig som bäst ute i naturen och den har jag alldeles runt knuten där vi bor. Det finns ju de som ALDRIG skulle klara av att bo utanför staden heller, de som prioriterar närheten till bekvämligheter framför lugn och det är ju det som är så fint. Att vi alla är olika. TUR det! För det skulle inte vara så lugnt och skönt på landet om alla ville bo där. Haha!

Ska sitta kvar här någon timme till innan en dag full av möten börjar. Både kul och påfrestande att springa från möte till möte, men jag är glad att det är så den här veckan då jag ändå är ”hemma” och har jour för förskolan. Nästa vecka är det tillbaka till allvaret och 140% jobb igen och då finns inte utrymme för en hel dag med möten. Och idag fick jag ju även möjlighet att samåka med min älskade make, DET händer inte ofta vill jag lova (vi jobbar ju åt varsitt håll i vanliga fall).

Kommentera

16 Jan Jobb hemifrån

Idag har jag delvis jobbat hemifrån, delvis bortifrån och sedan hämtade jag Harry på förskolan. Döm av min förvåning när han fortfarande låg och sov när jag kom dit. Nästan två timmar sov han vilket sällan händer dagtid. Det tar på krafterna att vara på föris!

På förmiddagen jobbade jag alltså hemma med Bygdsam-grejer (lyx att kunna sitta i köket och jobba med en kopp kaffe) för att framåt lunchtid åka till Köpmanholmen och hålla datakurs på PRO. Jag har tidigare hållit Facebook-kurser för äldre och nu blir det en hel datakurs som förhoppningsvis ger deltagarna lite kött på benen när det kommer till dataanvändande. Det mesta handlar ju trots allt om att våga och när en inte har så stor förståelse för hur saker fungerar så blir en lätt avigt inställd till det.

Till middag blev det en kanongod vegetarisk lasagne. Verkligen en vardagsfemma! Tips till er som har lite mat-torka. Utgick från det här receptet (använder det ganska ofta då jag tycker att det blir en riktigt god bolognese). Sedan gjorde jag bara en smarrig bechamelsås och varvade allt mellan färska lasagneplattor. Det blev tummen upp hos alla i familjen!

Kvällen blev lugn och fridfull då maken drog till stan en sväng. Pojken är precis lagd och nu ska jag trotsa blåsvädret och ge mig på att installera den nya bilstolen vi köpt till Skodan. Vi har klarat oss fint med en bilbarnstol hittills, men nu när en kommer att lämna och den andra hämta från förskolan så blev det nödvändigt att investera i en till. Som tur var lyckades vi pricka in lite mellandagsrea så vi blev inte helt luspanka.

Det var en tisdag mitt i livet det! Hoppas ni haft det bra!

Kommentera

02 Jan Välkommen 2018

Avslutningen på 2017 blev minst sagt intensiv, men helt fantastisk. Vi har verkligen maxat de sista 10 dagarna av året med massor av vän-/släkt-/familjetid. Underbart, men också helt mentalt uttömmande. Tur att jag nu har nästan 3 veckor ”ledigt”. Jag är ledig från Skidstahus för att under nästa vecka och veckan därpå skola in Harry på förskolan. M som har ny tjänst fick börja året med att jobba, han som varit föräldraledig i 7 månader.

Vad har vi hunnit med då? Glöggmys här hemma hos oss med grannarna, uppesittarkväll med Ms familj, julafton med min släkt, juldag med mina syskon, annandag med vänner och pappas födelsedag, traditionsenlig bowling med mina kusiner, hockey och middag med mina barndomsvänner och nyårsafton här hemma med A.

I övrigt är jag mycket taggad på nytt år även om jag vet att det inte kommer bli så stor skillnad så här i början. Vi är på väg in i en ny ”era” i vår familj. Snart är vi en ”hämta/lämna/jobba båda två”-familj och det känns både spännande och skrämmande. Ett nytt kapitel i livet och även om det kommer innebära en stor omställning, säkert mycket dåligt samvete och stress över långa dagar för H så kommer det också göra livet lite enklare rent ekonomiskt. Det kommer kräva bättre struktur på vår familj, men jag tror också att det är något vi alla kommer att må bra av. Rutiner. De längtar jag efter. 

Kommentera