11 Apr Ljuset, ljuset, ljuset

Känner mig som Milou när solen tittar fram!

Alltså vad ljuset gör mycket med en. Senaste veckan har jag känt en helt annan livsvilja än tidigare. Solen skiner och den gör det även när en kommer hem från jobbet på eftermiddagen. Tycker det känns som nyss jag tävlade mot klockan när jag skulle hämta Harry på förskolan för att hinna innan det blev kolsvart ute. Ljuset är här och jag säger bara tack! Att våren överlag är kraftigt försenad kan jag ha överseende med ett tag till bara solen är här.

I övrigt är livet mest som vanligt. Tusen saker på borde-listan och några hundra på måste-listan. Måste-listan har jag dock koll på och känner mig inte orolig. Den där borde-listan är ju saker som inte är akuta än, men som skulle vara skönt att få bort. Typ: ringa veterinären och ordna med fästingtablett till hund samt boka tid för allmän genomgång av katt, ta en rejäl stadsrunda och köpa sjuttioelva saker som jag skjutit upp för länge (örontermometer bl a, dvs inte livsviktiga saker men livsförenklande). Idag ska jag i alla fall till frissan. Får se om jag orkar bocka av någon borde-punkt innan jag åker hem från stan.

Kommentera

09 Apr Helgen

Så blev det äntligen fredag och jag fick åka hem till mina grabbar som varit hemma hela veckan. Ett oplanerat påsklov kan en säga. Lilleman har inte varit sitt piggaste jag, men ändå bättre än tidigare i veckan. Idag blir det förskola för första gången på 2 veckor. Fredagskvällen spenderades i soffan med lite fredagsgott och Let’s dance. Lördagen började lugnt och slutade lugnt, men däremellan hann vi åtminstone med en hundpromenad med grannarna och en liten lekdejt med granntjejen. M var iväg på kvällen och såg fotboll så när sonen kom och sa att han ville gå och sova kl. 17.45 så fick jag en lång och skön kväll alldeles för mig själv. Den spenderade jag med min stickning (som jag äntligen tagit tag i) och pälsbollsmys.

Söndagen blev också lugn. Lite städning, besök av pappamorfarn och en långpromenad med hunden och oväntat sällskap av en trevlig granne längre in i byn avslutades med en sen middag och en tidig sänggång. Att solen tittade fram var det någon som var väldigt nöjd över. Den här pälsbollen satt länge ute på altanen och njöt av solen.

Kommentera

04 Apr Sjukliga dagar

Lilla Bästbyn från andra sidan sjön. Foto: Erik Forsberg

Vår stackars kille som aldrig är sjuk har nu varit däckad i över en vecka nu. Eller nja, han har varit hemma över en vecka. Han var ju faktiskt frisk 2 dagar innan han blev förkyld. Det har tyvärr mest blivit innedagar i påsk då lillemannen varit hängig och febrig. Synd när det har varit sådan kanonfint väder. Men vad gör man? Bara att gilla läget och mysa ner sig i soffan. Det kanske inte blev en påsk fylld av sol, men det blev en påsk fylld av mys.

I övrigt är jag trött. Har sagt det förut, men det liksom sköljer över mig med jämna mellanrum. Jag fokuserar just nu på att vara snäll mot mig själv och tillåta mig själv att bara göra det absolut nödvändiga och låta resten vara. Om en och en halv månad har jag bara ett jobb och då kan jag fokusera på att prestera på topp igen. Tills dess blir det okej, men inte mer än så. Fördelen med en veckas VAB är att jag åtminstone är ganska i fas vad gäller hemmet. Saker som hängt över mig en lång tid är åtgärdade och nu är det bara grundstädningen som krävs för att hålla hemmet i schack.

Sommaren känns så avlägsen när snön vräker ner utanför fönstret, men det är ju trots allt bara början av april än. Våren hinner komma och jag vet ju att det blir en bra sommar! Det gäller bara att komma ihåg det gråa dagar som denna.

Kommentera

29 Mar Hemmavecka

Oj vilken hemmavecka det blev! Sedan i tisdags har jag och Lilleman varit hemma då det går magvirus på hans förskola. Vi har klarat oss lindrigt, men som eventuell smittbärare så är en inte så poppis i sociala sammanhang och därför har vi hållit oss hemma hela veckan. SÅ mysigt har vi haft det, jag och min prins. Tror att vi behövde de här dagarna tillsammans minst lika mycket som vi inte behövde magsjuka. Haha.

Vi har bara myst, tagit det lugnt och försökt få lite rätsida på hemmet. En får ju passa på när tillfälle ges sådär. Tråkiga saker som att torka ur skåp och lådor, städa kylskåp och torka av köksluckor har vi roat oss med mellan tv-tittande och sovpauser.

Nu ser vi fram emot en frisk påsk med familjetid och väntid. Har nog aldrig längtat så mycket efter påsken som i år tror jag.

Kommentera

26 Mar Myshelg och rymling på byn

Det blev en lugn helg i all bemärkelse hemma i Bästbyn. Förutom kalas hos syrran och ett stadsbesök så blev det inte mycket gjort den här helgen. I lördags smög jag och Harry upp och lät pappan sova vidare en liten stund. Jag älskar tidiga mornar med vår prins! Ofta blir det massa mys i soffan och en lång frukost som start på en ledig dag. När det närmade sig lunchvila för lilleman smet jag hemifrån några timmar för att möta upp finaste Anna på stan. Det blev lite shopping och lunch med massa surr! Så välbehövligt. Vet inte när jag var iväg på något liknande sist.

På söndagen fick vi starta dagen med högläsning av lillprinsen innan han och pappan packade upp den fina gasolkaminen som jag vann hos Gasoltuben i julas. SÅ himla fin! Den ska få bo ute på vår altan tänkte jag och förhoppningsvis inviger vi den redan på fredag då vi får middagsbesök av mina fina Docksta-tjejer med familjer. Får ta bättre bilder då! Resten av lördagen blev lugnare än lugn då jag mådde lite risigt och var sängliggande större delen av dagen. Suck. Alltid är det något. En kan ju tro att Harry gått i pyjamas hela helgen, men så är inte fallet även om det säkert skulle ha varit att föredra.

Min odling har tagit fart, men jag är rädd för att den stått lite för varmt då skotten skjutit i höjden rejält på bara en vecka. Har dem i husets svalaste rum där det bara är sol på morgonkvisten. Hmm. Hoppas det blir något vettigt av dem ändå.

Fick ett samtal från grannen på förmiddagen om att de hittat en rymling på byn. Eller rättare sagt hade han kommit och ”knackat” på självmant så förmodligen har han varit på vift ett bra tag eftersom att han var trött och ville in. Förmodligen har han klättrat ur hundgården, men en närmre inspektion av maken ikväll får avgöra. Tur vi har världens bästa grannar som tar in honom och eskorterar honom hem igen (till huset och inte hundgården) så att en slipper åka hem från jobbet och jaga efter honom. Och tack och lov för att han sällan far så långt när han rymmer och att vi inte har så mycket trafik utanför oss dagtid. Lilla fluffet!

Kommentera

23 Mar Friyay

Aldrig har ett veckoslut varit så efterlängtat. Denna vecka har verkligen varit en pärs för mig (trots att den gått långt bättre än förväntat). Jag har haft ett eller två kvällsmöten varje dag och har inte varit med och nattat Harry en enda gång. Fy vad det sliter på mammahjärtat. Tur att jag är hemma varenda dag kommande vecka och att vi får ta igen massa mys då. I onsdags var vi i alla fall hemma bara han och jag och myste då han var lite hängig. Skönt att få tanka lite kärlek sådär i mitten av en tuff vecka. Och idag fick jag för ovanlighetsskull faktiskt lämna på förskolan och det var mysigt. Han är så go vår lilla pojke, pussar och kramar i massor när man lämnar.

Idag ser jag fram emot fredagsmys med mina grabbar. Köpte ostkuber på väg hem till lilleman, det är hans favoritgodis. Sedan blir det säkert soffhäng och premiären av Let’s Dance. Imorgon blir det uppvaktande av min lillasyster som fyllde myndig igår (hjälp! var tog tiden vägen?) och på söndag lite jobb, men mest häng med familjen.

En relativt lugn helg och det känns kanon att den efterföljs av en kortvecka och lite påskledigt. Under själva påsken blir vi bara hemma och det ska bli så skönt! Vad har du för planer?

Kommentera

20 Mar Work life balance

Balans i livet. Hur viktigt är inte det egentligen? När kände du senast att ditt liv var helt i balans och att du var precis där du ville vara?

Jag har i flera år känt att jag saknar frihet i mitt liv. Jag trivs inte med att vara låst i ett fast schema som ser likadant ut varje vecka. Jag hatar att leva veckan i väntan på helgen. Det är inte balans för mig. Som ni vet har jag funderat mycket på det här den senaste tiden.

På många sätt är jag precis där jag vill vara i livet. Jag kunde inte vara mer nöjd över min relation, min familjesituation och mina vänner. Men jobbet har inte gett mig den tillfredsställelse jag behöver. Jag har för det första varit alldeles för låst i tider och för det andra har jag inte fått utlopp för min kreativitet. Dessa två komponenter har sakta men säkert dödat min arbetsglädje och vilja att göra det där lilla extra och det skrämmer mig.

Trygghet är en viktigt part i mitt liv, speciellt nu när jag har en familj att försörja. Det går liksom inte att yolo:a helt och bara dra jorden runt. Det måste finnas någon slags garanti. Samtidigt som jag behöver någon slags förändring i mitt liv. Detta är alltså vad som upptagit mina tankar i snart ett års tid. Hur skapar jag balans i mitt liv utan att äventyra min familjs trygghet? Tillslut kom ett tillfälle och en möjlighet för mig att kasta mig lite ut i det okända utan att helt tappa fotfästet och efter mycket funderande så tog jag chansen.

Jag har ett eget företag sedan tidigare där jag tagit på mig lite konsultjobb, men från och med den 21 maj så blir jag helt min egen. Jag har tagit tjänstledigt från min fasta anställning och kommer under tiden att frilansa som konsult. Vilken typ av konsult då tänker ni? Ja, bra fråga. Det är svårt att definiera. Men det kommer att vara mycket fokus på landsbygdsfrågor kombinerat med lite sociala medier och diverse webbtjänster.

Jag kommer att ha ett fast uppdrag från Bygdsam Nätradalen (som jag jobbat åt deltid under hösten) på drygt en halvtid och resten av tiden kommer jag försöka fylla upp med annat. Målet är inte att jobba 100% för det vill jag inte. Målet är att hitta balans i livet och samtidigt kunna försörja min familj. Efter en hektisk höst/vinter där dagarna mest gått ut på att överleva så ser jag fram emot en vår/sommar med tid över. Det känns mer än rätt att gå ner i arbetstid och få mer tid över till mig själv och de mina även om plånboken blir lite lidande.

Kommentera

15 Mar Det är dagarna som går..

när jag går till hundgården med Shiro på morgonen nu för tiden så kan jag bli så ledsen över att hela min kropp och själ är så trött. Att det aldrig känns som att jag har energi över och att jag bara vill att dagarna ska gå tills vi har nått slutet av den här resan. Stegen är så tunga och det är bara början av dagen. Sömnkontot är på minus och håret är otvättat. Resans slut är inom räckhåll nu, men ändå alldeles för långt bort när jag ser till min egen trötthet.

Jag har dåligt samvete för att min familj inte får den kärlek och uppmärksamhet den förtjänar. Allra främst min man. All energi och tid som finns över går till Harry. Sedan djuren. Och sist M. Jag är så ledsen för det då han förtjänar så mycket mer. Men han drar det där stora lasset utan att klaga, utan att ge mig samvetskval, men det är svårt att släppa ändå. Jag vill ju honom så väl. Jag älskar den där mannen av hela mitt hjärta och han förtjänar så mycket bättre just nu.

I sommar. Då kommer vår tid. Då kommer jag ha tiden och orken att ge honom allt han förtjänar. Jag ser så fram emot de kommande åren för att jag vet att de kommer att bli så bra. Pusselbitarna börjar falla på plats nu och vi har allt det underbara framför oss. Det har varit en tuff resa hit, men snart kan vi börja skörda frukten av vårt arbete. 2 månader kvar till livet tar en ny riktning och ingen är gladare än jag!

Kommentera

07 Mar Trött och ledsen i själen

Det är sällan jag är besviken på människor, men just idag är jag så fruktansvärt ledsen och besviken. Egentligen vill jag inget hellre än att vara arg, men min energi räcker inte till att vara arg så då bli jag ledsen istället. Jag känner mig på något sätt så fruktansvärt sviken av personer som jag ändå är så pass beroende av. Personer jag respekterat och trott högre om har idag bevisat för mig att jag inte är vatten värd i deras ögon och hur mycket jag inte vill bry mig så gör jag ändå det. Jag har gett dem av min tid, till mitt yttersta och detta är vad jag får tillbaka. Tack eller något.. Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga och jag vet inte hur jag ska ta mig igenom de närmsta månaderna med äran i behåll.

För om jag inte gjorde det tidigare så gör jag det nu. Räknar ner. Det senaste halvåret har jag vänt ut och in på mig själv för att göra alla nöjda, jag har legat minus på alla konton i livet förutom två. Jag har gjort mina timmar och minuter och slitit arslet av mig. Jag har varit ärlig och rak och hela tiden spelat med öppna kort och tacken jag får är att man går bakom min rygg och hävdar saker utan sanningsförankring när man inte har en aning om hur det ligger till. Nej, jag är inte perfekt och jag gör inte allt rätt, men jag har åtminstone spelat schysst och hela tiden blottat mig själv, men det verkar inte vara något värt. När jag tänker efter så är jag nog arg ändå. Riktigt jävla förbannad är jag… Och det kommer nog inte gå obemärkt förbi.

Kommentera

28 Feb Tunga dagar

Det senaste dygnet har varit tungt. Riktigt tungt. Igår kväll hade jag till och med en sådan där obestämd orosklump i magen som inte ville ge med sig. Och egentligen utan anledning. Eller. Rättare sagt jag har inget att oroa mig för, men jag kan se andra anledningar till varför jag är lite ur balans. Det har helt enkelt varit sjukt mycket jobb den senaste veckan, jag har varit sjuk i veckor, sömnen har blivit lidande, familjetiden har varit obefintlig och då kommer den där känslan av att vara otillräcklig som ett brev på posten.

Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag redan tagit tag i jobbsituationen och att den är under lösning. Allt är inte klart än bara, men jag har gjort det jag har kunnat, nu måste jag vänta på andra. Den här veckan är extrem och redan nästa vecka ser situationen mycket trivsammare ut. Då får det bli fokus på återhämtning, återhämtning och återhämtning. Och mys med familjen då jag kommer vara borta från dem hela helgen.

Kommer nog eka lite tomt här tills jag återvunnit min energi. Kapar bort allt som inte är nödvändigt just nu. Men det dröjer nog inte allt för länge innan ni hör från mig. 

Kommentera

20 Feb En tisdag mitt i livet

Vissa dagar får en verkligen kämpa sig igenom, andra flyger iväg med världens fart och vissa går bara upp i intet. Dagen idag är av den sistnämnda typen. Helt ärligt så skulle det lika gärna kunna vara måndag idag, jag vet att jag varit på jobbet mellan kl 06.00 – 21.00 och de dagarna brukar vara långsamma och evighetslånga. Jag brukar få kämpa mig igenom dagen, men inte idag. Jag kan inte påstå att det varit en speciellt rolig dag på jobbet, samma kneg som alltid. Vet inte hur dagen kunde gå så fort. Tråk-tisdag och allt.

Det har dock varit en dag av saknad efter mina pojkar. Harry hade inte vaknat när jag for imorse och sov sedan länge när jag kom hem. Hatar de dagarna. Speciellt när jag fått höra att han haft en tuff eftermiddag och varit ledsen (inte arg-ledsen, utan ledsen-ledsen). Men han och pappan fick avsluta dagen med mycket mys och bus så det blev nog bra tillslut ändå. De här dagarna får jag verkligen hindra mig själv från att gå in i hans rum, lyfta upp honom och bara pussa och krama honom tills han vaknar.

Får i alla fall lite sovmorgon imorgon då jag ska på hälsocentralen och kolla upp mina bihålor. Antar att jag inte får mycket hjälp, men då har jag gjort vad jag kunnat i alla fall. Och så får jag lämna Harry på förskolan. Händer inte ofta så bäst att passa på då tillfälle ges.

Kommentera

19 Feb Ett steg i rätt riktning

Mina fina grabbar

Jag är fortfarande sjuk, men idag vaknade jag upp för första gången på en vecka utan ont i tänderna och bihålorna. Det var ett halleluja-moment i sig. Tänk att en blir glad av så lite. Helgen fokus har verkligen varit återhämtning och sömn även om jag haft vissa åtaganden inbokade. Så glad för min fina lilla familj som gjort det enkelt för mig att ta det lugnt. Skämt bort mig med sovmorgon, tid med vänner och sitt goda humör.

Shiro verkar ta kastreringen bra, inga konstiga biverkningar i alla fall och jag tycker redan nu att han är mindre intresserad av dofter, dvs han drar inte iväg som ett ånglok så fort han får nys om en tik och är allmänt harmonisk på promenaderna. Veterinären var dock noga med att han kunde bli lite extra han-hundig närmsta veckorna för att det sedan skulle ebba av. Märker också att han är extra matgalen, men det är nog en kombination av minskad dagsranson av maten + att matlusten förmodligen gör återtåg när hormonerna inte längre styr lika mycket.

Den här veckan är relativt lugn på jobbfronten, dvs lite kvällsmöten och saker inbokade, men innehåller desto mer administrativt arbete så det kommer bli många kvällar framför datorn. Lite skönt faktiskt att inte behöva flänga runt så mycket. Ser fram emot många hemmakvällar i lugnt jobbtempo. Och idag kommer svägerskan med sambo och bjuder oss på tacos. Så lyxigt så här på en måndag!

Kommentera

14 Feb Less less less

Ni vet när en tror att en håller på att bli frisk, men så blir en istället sämre. Nähä! Inte? Helt förståeligt. Det brukar ju vanligtvis vara så att när en börjat piggna till så blir en snart frisk. Stämmer tydligen inte på mig denna sjuka. Samma fenomen i fredag/lördags och måndag/tisdag. Fredagen kände jag mig piggare och tänkte ”skönt att blir pigg till helgen så vi kan göra något kul” och så vaknade jag på lördag och kände mig överkörd av ett tåg typ. Samma visa på måndag ”men nu känns det ju lite ljusare, får jag bara en god natts sömn så kan jag nog jobba imorgon” och så vaknar jag på tisdag och känner mig VÄRRE än på lördagen. Suck.

Sov större delen av tisdagen då duracellkaninen Harry fick vara på förskolan. Han är då pigg och glad och när han fick höra att han skulle få åka på förskolan så sprang han till hallen och pekade glatt på sin ”acka” (som han vanligtvis HATAR att ha på sig). Gullebarn! Glömde nästan säga hejdå när han kom in på förskolan med utan rusade bara rätt in. Snacka om att förskolan var efterlängtad. Tänk om jag vetat det för en månad sedan, vad lite jag behövt oroa mig. Trots att dagen till stor del spenderats i sängen så fick mannen bädda ner mig igen efter middagen, under 2 täcken och en filt och med pyjamas på. Fantastiska kropp. Not.

Imorgon så SKA jag bara jobba. Om jag så får göra det neddrogad på Alvedon, uppiggad på kaffe och uppluckrad av nässpray. Orkar inte vara en dag till här hemma. Vill vara frisk nu!

Kommentera

12 Feb VAB/sjuk

Skulle kunna säga att det är en VAB-dag idag, fast jag VAB:ar nog mig själv lika mycket som själva barnet. Tror att han är i snäppet bättre form än mig faktiskt. Skulle tro att det blir jobb och förskola för oss imorgon dock. Lilleman är mestadels snorig och det kan ju ta veckor innan det ger med sig. Den hemska hostan spökar lite på natten, men senaste två nätterna har han faktiskt sovit helt okej.

Tråkigt att vara så där halvsjuk. Hjärnan vill mycket, men kroppen orkar desto mindre. Igår efter middagen tog vi ett städrace här på nedervåningen i alla fall så hemmet känns i kontroll och jag behöver inte stressa över den punkten åtminstone. Tror målet för idag får bli att renbädda sängarna och att tvätta undan lite smutstvätt.

Kommentera

10 Feb Däckad

Uj uj, en ska inte ropa hej innan en är över bäcken. Tji fick jag som trodde att vi var på bättringsvägen igår. Möjligen att maken varit snäppet piggare idag, men själv har jag varit helt under isen med muskelvärk, andfåddhet vid minsta ansträngning samt en täppt näsa och noll matlust. Harry har varit vid relativt gott humör, men samtidigt varit mycket lugnare än vanligt och märkbart påverkad av förkylningen. Redan kl 18 kastade han in handduken för dagen och då hade han gnuggat ögonen sedan 16. Inte lätt att vara liten och förkyld.

Vi pallrade oss dock ut en sväng efter lunchvilan (där jag klådde Harry med en hel timme i sömn). Skönt med lite friskluft och att röra på benen den korta promenad vi tog med hunden. H åkte mestadels pulka förutom när han åkte kana på plogvallarna.

När liten hoppat i säng bestämde jag mig för att nu får det vara nog på sjuka och pallrade mig in i duschen. När jag är sjuk har jag en äcklig ovana att helt låta bli att duscha (tur det inte är ofta en är så dålig). Mest för att jag helt enkelt inte orkar, men också lite för att då känner en sig så jäkla ren och fräsch när en väl tar en dusch. Så en dusch är det tydligaste tecknet på friskhet så imorgon tänkte jag vakna pigg och glad full med energi. Ni kan väl hålla en tumme för att jag lyckas!

Kommentera