02 Jul Sommarlov/Semester

Så blev det äntligen sommarlov även för mig! Mina grabbar har ju varit lediga i två veckor redan medan jag jobbat bort så mycket jag bara kunnat. Nu har jag några småsaker kvar att göra, men som jag inte har någon tidspress på, i övrigt är jag helt ledig!

Började semestern med kanonväder! I lördags blev det första badet utomhus (förutom i badbaljan på altanen då) i Kustladans pool. Eller det var bara lillemannen som badade och morfarn som övervakade. Avslutade badet med glass och sedan fika på morfarns altan.

Idag hade vi några ärenden till stan och till vår stora lycka så var Harrys bästisar Miiiija och Saaarli också in town. I vanliga fall träffas de ju varje dag på förskolan + ganska ofta på helgen och nu hade vi inte träffat dem sedan Harry gick på sommarlov. Och redan i söndags så pratade Harry om dom så det blev en härlig förmiddag i lekparken i stan med efterföljande lunch på UH.

Har haft en riktig myspojke här hemma de senaste dagarna. Och jag njuter av varje sekund! Två-åringar är ju inte kända för att ha speciellt mycket ro i kroppen så när han frivilligt kryper upp i famnen och bara ligger och myser långa stunder så försöker jag verkligen ta tillvara på varje sekund!

Kommentera

14 Jun Pirr i kroppen och FÖR mycket glädje

Ibland behöver en nypa sig lite i armen och undra om saker verkligen händer på riktigt. Igår var en sådan dag och jag ska inom kort dela med mig, men inte just nu. Några pusselbitar till behöver falla på plats, men vi har svävat lite på moln här hemma.

Sedan vi sågs sist så har vi haft arbetsdag i byn. Vi har satt pärer i lag så till hösten blir det toppenfina Västansjö-pärer (hoppas vi iaf). Vi har alltid odlat egen potatis när jag växt upp, men som vuxen så är det premiär som pärodlare och jag hoppas på en ny fin tradition i byn! Så kul att ha ett projekt tillsammans.

Alla hjälpte till när pärerna skulle i backen. Småttingarna plockade sten, de stora hantlangade, satt på pärsättarn, körde traktor, ordnade med fika och passade småttingar. Tre timmar höll vi på och nu är det upp till naturen att göra sitt.

Lillemannen har fått en ny säng. Vi hade egentligen inte tänkt stressa, men hittade en perfekt säng utifrån våra behov och slog till. Pappamorfarn var snäll att leverera hem den och vips hade vi en storpojkesäng och en ny spännande utmaning. Första kvällen var det lite väl spännande och läggningen drog ut på tiden, men redan dag 2 så föll pusselbiten på plats och den nya sängen accepterades. Peppar, peppar så har allt gått bra hittills och jag hoppas att det fortsätter att göra det även framöver.

Jobbet är roligare än någonsin och även om jag längtar till semester och ledighet med mina grabbar (de går på sommarlov redan imorgon, medan jag jobbar två veckor till) så känns det inte alls jobbigt att jobba några veckor till.

Livet leker och jag nyper mig i armen. Jag njuter och njuter så mycket jag bara kan och försöker att inte låta tankarna om att livet just nu är FÖR bra komma smygande. Det har varit en tuff höst och vinter, vi har gått på knäna och vi förtjänar lite medgång nu. Det är ju det här vi har kämpat för hela tiden! Nu ska vi skörda frukten.

Kommentera

07 Jun Long time no see

Dagarna flyter på i en väldig fart och tiden springer ifrån mig. Senaste veckan har varit väldigt uppbokad på fritiden och nu ser jag fram en lugnare vecka. På jobbfronten är det dock väldigt fullbokat nästa vecka, men bara roliga saker.

Sedan sist har vi hunnit med att ha 2-årskalas, fått staketstolparna uppgrävda, haft mer kalas, hälsat på vänner, hjälpt till att städa på stranden och mycket mer. Jag jobbade även söndag i helgen som var så därför var det extra välkommet med en helgdag mitt i veckan.

Harry med farbror A

Mina grabbar busar på altanen (ignorera mattan som inte är tillskuren än, den ska tydligen krympa en del så det får se ut såhär ett tag)

Älsklingspojke

Underbara kvällssol

Tyvärr har den senaste veckan bjudit på idogt blåsande. Blåst som är mitt värsta väder. Och inte verkar det ska avta heller. Vi blev ju lite bortskämda med sommarvärme i två veckor i slutet av maj så det känns som att vi frusit konstant senaste veckan. Men snart kommer säkert solen och värmen tillbaka.

Kvällstid har blåsten mojnat lite i alla fall, även idag, så nu ska jag faktiskt bege mig ut och försöka färdigställa mina nya pallkragar så att jag kan ägna helgen åt att så en massa samt att plantera ut mina försådda plantor av kål, squash och broccoli.

Kommentera

12 Mar Bedrövlig helg, fantastisk familj

Jag önskar att jag kunde haka på alla underbara människor som har överfyllt instagram och facebook med glädjerop och vackra vårvinterbilder från en tillsynes fantastisk helg. Jag önskar att jag kunde säga att jag spenderat varenda minut av dagens ljusa timmar ute i solen och tankat energi, men det har jag inte. Min helg har varit nästintill bedrövlig. Gårdagen spenderade jag helt och hållet inomhus, sovandes eller deppandes. Min man är en klippa som står ut med mig och min son är en ängel som pussar på mig och säger ”komma? ja!” samtidigt som han nickar och tar mig i handen när han tycker att det är dags för mig att förpassa min förslappade bakdel ur soffan för en stund och leka lite.

Räddaren i nöden har helt klart varit min fantastiska familj som bar mig hela förra veckan. Moderjord som förbarmade sig över mig under jobbveckan, bjöd på lunch och lyssnade på gnäll. Bonusmodern som svor och levde rövare över situationen. Pappamorfarn som tog med mig och lilleman på badhuset i lördags med efterföljande räkmackefika och altanhäng i solen. Lillebror med sambo som facetajmade lääänge länge med mig och lillkorven. Och såklart mannen som roddat hem och barn och låtit mig vara sådär ynklig som bara jag kan vara. Han som pysslat om och sagt ”gå och lägg dig du, jag fixar det här”. Underbara ni, vad vore jag utan er! <3

Humörhöjaren den här helgen har definitivt varit vår fantastiska son. Han som lär sig så många nya ord nu och som blir bättre och bättre på att uttrycka sig och sätta ord på saker. Han som var helt torr en hel natt för första gången natten till idag och han som nickar och hummar när han själv anser att han är på rätt spår. Han som har ett häftigt humör, men ett hjärta av guld. Han som har nästintill en ohälsosam besatthet av ”SccchiiRoooo”, ”Bibly” och ”Mijo”. Han som är generös med både kramar och pussar och gärna hjälper till med diverse hushållssysslor.

Kommentera

31 Jan Vi knäckte koden

Förra veckan var en pärs rent ut sagt. Det var självklart en stor omställning för oss alla med heltidsjobb, långa dagar på förskola och nya rutiner som ska falla på plats. Och vår älskade pojke var så arg. Arg på allt. Från att vi satte oss i bilen på väg hem från förskolan tills att han gick och la sig så var han ARG. En dag var han så arg att han inte ens kunde äta middag. Och då blev han ännu argare.

Vi förstod ganska fort att det egentligen handlade om två saker. Han var vrålhungrig och han var trött. Men det är ju inte så lätt att förklara för en 1,5-åring som är så arg att han ligger raklång ner på golvet och sparkar hårt på närmsta möbel och förmodligen gör sig illa på riktigt och därför blir ännu argare och ledsnare. Vi gjorde vårt bästa för att försöka få i honom något litet att äta så snart vi klev in genom dörren hemma, vi försökte att hålla om och krama och pussa, förklara att det var okej att vara arg men att det nog skulle kännas bättre om han åt lite. Men han blev bara argare. Gränsen var liksom passerad.

Vi sa till oss själva att han nog skulle behöva äta något redan i bilen, MEN då vi alltid hämtar själva och H sitter bak och vi inte har uppsikt när vi kör så vill vi inte ge honom saker att äta i bilen. Han har satt ordentligt i halsen en gång och vi vill aldrig mer uppleva det. Men så sa en fin person ”kan ni inte ge honom en sådan där klämmis som han gillade när han var liten”. Självklart. Varför har vi inte tänkt på det? Harry älskade grötklämmisar när han var mindre och de är ju faktiskt svåra att sätta i halsen.

Och vet ni. Det funkar! Igår hade vi en pojke som inte alls var arg. En glad pojke som lekte, stojade och drog med båda sina päron på diverse upptåg. En pojke med mer energi och skratt. Så vi knäckte koden och ingen är gladare än jag. Det finns liksom inget jobbigare än att se en älskad vara så ledsen och arg. Hela familjen dränerades på energi när vi gjorde allt som stod i vår makt för att göra honom mindre arg. Och även om en förstår att det är en kombination av hunger, trötthet, omställning, långa dagar i ny miljö m.m så är det svårt att inte tvivla på om den här nya livssituationen verkligen är rimlig. Det var liksom inte bara en gång under den gångna veckan som jag allvarligt övervägde tanken att säga upp mig och bli hemmafru på obestämd framtid, men det vet jag också att ingen av oss hade blivit lycklig av i längden.

Så nu andas vi ut en stund och hoppas att pusselbitarna faller på plats. Att vi alla får må bra och landa i våra nya rutiner.

Kommentera

12 Jan Snabba svängningar

… i inskolningens land. Igår var vi ju hemma från föris för att kurera Lilleman och ge mammahjärtat en vilodag. Och vips så kliver vi bara in på förskolan idag. El kiddo försvinner iväg med pedagogen och morsan blir hänvisad till övervåningen. Tur jag hade datorn med och kunde jobba för där uppe fick jag minsann sitta. Och vänta. Och vänta. Och vänta. På att de skulle komma upp och säga ”nu måste du nog komma ner för Harry är så ledsen”. Men de gjorde de inte. Istället kom de upp och sa ”vill du ha en smörgås eller något? Det går så bra där nere så du får nog stanna här”. Jo, man tackar.

Någon vila blev det dock inte, men det gör inget. Vi tränar på att vila nästa vecka. Och Harrys inskolningspedagog avslutade dagen med att få en tår i ögonvrån och prata om att han var så trygg och duktig, hängde med de andra barnen så bra, satt snällt på bänken utanför matsalen och väntade på sin tur, sockermålade och pärlade som att han inte gjort annat. Att han var så cool att hon stundvis glömt bort att han faktiskt är på inskolning. Precis den kille som jag känner. Han som bara erövrar världen och tar nya situationer med iskallt lugn (vem han nu ärvt det av).

Och så kändes mammahjärtat tusen gånger lättare även fast det inte blev någon vila. Och på måndag får jag åka därifrån på riktigt. Och INTE komma tillbaka förrän anvisad tid. Jodå. Så blev det. Så hade en nästan ett förskolebarn. Bara sådär.

När jag satt där på övervåningen och fick dessa bilder skickade till mig så fick jag verkligen hindra impulsen från att springa ner och krama min stora och duktiga kille, viska i hans öra hur mycket jag älskar honom och aldrig mer släppa taget. Som jag sa tidigare. Den här inskolningen är nog mest för min egen del..  

Kommentera

11 Jan Inskolning, sammanbrott och förkylning

Den här veckan har minsann bjudit på än det ena och än det andra.

Jag är som jag nämnde sist hemma från jobbet för att skola in Harry på förskola. Något som till en början varit mer påfrestande på mig än på H. Första två dagarna fortskred utan problem och H trivdes som fisken. Det gjorde han säkert tredje dagen med, men istället för en mysig förmiddag på förskolan blev det mest gråt, trots och mammighet som stod i fokus. Hela dagen blev liksom fel och H som skulle prova vila på förskolan ville inte alls. Vilket resulterade i en mycket trött pojke och en ledsen mamma.

Vi fick åka hem och väl hemma sov han endast 40 min vilket var väl lite. Själv var jag helt mentalt utmattad då det är så jobbigt att se sin lilla kille så tydligt markera att det inte känns okej. Det skär i mammahjärtat och det enda jag ville göra (men fick försöka motstå så gott jag kunde) var att säga att han inte ska börja på förskola än och bara ta med honom hem.

Samtidigt förstod jag ju att ett sådant här bakslag skulle komma och det kommer förmodligen inte vara det enda. Jag hade även på känn att det var något mer som inte var som det skulle och lämpligt nog upptäcktes en ny tand på eftermiddagen plus att han åkt på en förkylning under natten. Det var alltså inte bara motstånd mot förskolan som spökade igår och det tröstar mitt hjärta lite. Jag vet också att det kommer att gå bättre, men just idag valde vi att stanna hemma för en vilodag. Harry behövde det och jag behövde det. Jag är glad att jag sagt till jobbet att de inte ska räkna med mig på någon vecka för det gör att jag kan ta den här inskolningen i en takt som känns bra för oss alla.

Världens bästa make har även erbjudit sig att följa med/hjälpa till med inskolningen nästa vecka om jag tycker att det blir för jobbigt. Det är tur att han är stark när jag behöver vara lite skör. Jag tänker att det här är en inskolning för mig lika mycket som för Harry. Det är en omställning för oss alla och jag vill inte stressa igenom den.

Ge mig gärna lite inskolningspepp om ni har någon sådan!

Kommentera

22 Nov Onsdag har blivit min nya tisdag

Tisdagar är och har alltid varit veckans sämsta dag. Helg-euforin har passerat sedan länge, det är evigheter kvar till nästa helg och livet känns bara allmänt depp. MEN de senaste veckorna är det onsdagen som varit värst. Onsdag har varit min riktiga depp-dag då livet känns allmänt uppochner och jag inte vill kliva upp ur sängen. Eller nu ljuger jag nog lite. Hela den senaste veckan har jag haft en känsla av att ”nä, idag stannar jag nog bara hemma, jag vägrar kliva upp”… MEN (igen) så har mitt rationella förstånd och mitt vuxna jag bankat lite vett i mig och jag har stigit upp ändå.

Det är väl det som är fördelen med att vara medveten om sin höst-/vinterdepp. En har liksom ingen giltig ursäkt till att omotiverat må bajs och bara vilja göra ingenting, för en är ju medveten om vad det beror på. Då är det lättare att säga till sig själv på skarpen att ”det här hittar bara din taskiga hjärna på, du kommer inte må bättre av att stanna i sängen, bättre att göra någon nytta”. Och en orkar ju så mycket mer än en tror.

Den här onsdagen blir dock inget undantag från tidigare veckors depp, men det som håller mig uppe är att efter idag så kommer jag vara hemma med älsklingspojken Harry en hel vecka då M först ska iväg på fotbollsresa och sedan ska han gå utbildning med jobbet vilket innebär att jag får vara föräldraledig och det kunde nog inte komma mer lägligt. Tänk att bara få hänga med vår guldklimp i en hel vecka (inte för att det kanske är semester direkt, men det är kvalitetstid)!

Kommentera

03 Nov Att vara blessed

Som jag älskar min lilla familj! Häromdagen fick jag förmånen att åka hem några timmar mitt över dagen då maken skulle iväg på ett möte. Eftersom bristen på dagsljus är fullkomlig under veckorna nu för tiden så tog jag självklart tillfället i akt att ta med mig grabbarna grus ut på en promenad.

Harry älskar att gå på promenad och knallar gärna på själv. Shiro är supernöjd då han får gå och snusa på allt i tid och evighet eftersom att lillebrorsan inte har så långa och snabba ben. Och morsan hon bara njuter av tillsammanstiden!

Mammahjärtat smälte lite när lilleman för första gången frivilligt sträckte upp sin lilla hand och vill gå och hålla i mamma. Sedan var han även himla snäll och höll i Shiros koppel under långa stunder med. Allvarlig kille med viktig uppgift!

Kommentera

20 Okt Familjetid

Igår blev det pappamorfar-tid och idag blir det mammamormor-tid. Älskar att både mina föräldrar (alla fyra) och Ms föräldrar har sådan nära och fin relation till Harry. Att vi utan problem kan lämna honom med vem som helst av dem utan konstigheter. Han träffar i princip minst ett av de tre mor-/farföräldraparen varje vecka och han kryper gärna upp i famnen hos dem eller tar dem i handen och går iväg på tumanhand. Jag vet att det inte är en självklarhet att ens barn får ha en bra och nära relation med ens föräldrar och därför uppskattar jag det så otroligt mycket.

För första gången på länge så krockade livspusslet för mig och M igår. Utan dåligt samvete för någon part så ringde jag pappa häromdagen och frågade om barnvakt. Självklart var svaret och igår kom de alla tre (för det är det bästa, att alla i familjen vill vara med när chansen ges) för att passa Harry någon timme innan läggning och tills vi var hemma igen. Eftersom att det var fotboll på tvn när vi väl kom hem igen så hade vi turen att få fortsatt sällskap ytterligare någon timme.

Sover gott efter morfar-nattning

Och idag har vi lyxen att få rå om mammsen några timmar medan min bonuspappa är på hockey. Jättemysigt att hon vill komma och hänga med oss en fredagskväll bara sådär! Egentligen försökte hon få mig och M att åka iväg och göra något bara vi två så att hon skulle få rå om Harry själv, men både jag och M var rörande överens om att en hemmakväll med mamma och Harry lockade mer än en kväll på lokal. Så hon får nog dras med oss ändå, vare sig hon vill eller inte!

Kommentera

11 Okt Mysprinsen

Sjukstugan fortsätter för lilleman. Tur han har världens bästa pappa som roddar allt där hemma och pysslar om honom på alla sätt och vis. Febern är borta, men halsen är hes, näsan lite snorig, matlusten minimal och energin som bortblåst. Den lilla mannen som sällan har tid att sitta still mer än några sekunder i taget ligger gärna på madrassen framför tvn och myser under filten till stora favoriten Nicke Nyfiken.

Innan jag åkte hem från jobbet igår så ringde M och sa att vi var utan ström och att den inte skulle vara tillbaka förrän runt 18-tiden. Svängde därför in på bästa Kustgrillen och tog med mat hem. Älskar hur de satte lite guldkant på vår vardag med att skicka fina meddelanden på/i lådorna.

 

Kommentera

10 Okt Sjukstuga

Igår hade vi riktig sjukstuga hemma. M (som var den enda som var frisk) fick agera passopp på mig och Harry som mest låg i soffan/sängen. Harry som typ aldrig varit sjuk hade för andra gången i sitt liv lite feber igår + att han var snorig. På förmiddagen (när jag sov) hade han, efter en orolig natt med mååånga uppvak (händer typ aldrig hos oss, så vi var rätt knäckta bara av det), ändå hållit igång rätt bra. När han sovit lunch var han dock helt knäckt och låg still i soffan i pappans famn i flera timmar och tittade på favoriten Nicke Nyfiken. Gud vad en känner sig hjälplös när de är sjuka!

Själv hade jag någon form av mildare migrän, men som höll i sig i närmare ett dygn. Fick huvudvärk redan på söndag em, men tänkte att det var för att jag sovit/druckit/ätit dåligt. När H lagt sig för natten kröp jag också till kojs och somnade redan innan 20. Trots detta vaknade jag när väckaren ringde med än värre huvudvärk så det var bara att proppa i sig lite värktabletter och krypa till kojs igen och där låg jag och sov till och från ända till kl 12. Närmare 16 timmar i sängen med andra ord. Och tro inte att jag var fit for fight sedan, nä jag vandrade runt som rena zombien hela eftermiddagen och när H väl gick och la sig för natten så kröp jag till kojs igen och sov redan kl. 19.30.

Imorse när väckaren ringde kl 05.10 så var jag ääntligen piggare! Jag kände mig faktiskt som en människa trots att jag fortfarande var trött (hur det ens kan vara möjligt?!). Så idag blir det en heldag på jobbet för att komma ikapp med veckan!

Kommentera

03 Okt Separationsångest och förskoletankar

Jag är verkligen tacksam för att jag har fått möjligheten att börja jobba redan innan Harry ska börja på förskola. Det vill säga att M är hemma med honom nu den ”sista tiden”. För det är verkligen en process det här med att skiljas från sitt barn som en varit så nära under så lång tid. Jag tycker att det går över förväntan att jobba, men jag förstår också att det till stor del beror på att H fortfarande är hemma med sin pappa och att de har det bra.

Förra veckan ringde de från förskolan för att hälsa H välkommen dit efter jul/nyår. Och helt plötsligt fick jag en liten klump i magen ändå. Jag är helt övertygad om att H kommer stormtrivas på förskolan, han tycker om när det finns mycket leksaker, andra barn och människor överlag. Han är en social individ och är lättsam och enkel att ha med sig på diverse tillställningar då han sällan är blyg eller tillbakadragen. Ändå känns det jobbigt att han ska vara utan sin ”trygghet” (oss, hemmet, Shiro m.m) så många timmar per dag. Jag vet att han kommer hitta en ny trygghet i pedagogerna och de andra barnen, men just den där övergångsperioden bävar jag mig för.

Sedan kommer nog det dåliga samvetet ta över mer när han börjar på förskolan. Just för att jag i dagsläget inte behöver ha dåligt samvete om jag måste jobba över en halvtimme eller så då jag vet att han är med sin pappa. När han är på förskolan kommer det bli en annan stress att ta sig från jobbet i god tid och att göra Hs ”arbetsdagar” så korta som möjligt.

Med detta sagt vill jag inte på något sätt klanka ner på förskolan eller tycka att det är dåligt att en har sina barn där en stor del av veckan. Utan det är mer för min egen skull jag vill att han ska vara så lite så möjligt där. Jag vill ju att vi ska få så mycket tid som möjligt med honom liksom!

Kommentera

12 Sep Skatfällor och hjärtkramper

Det finns få saker här i världen som gör mig mer förbannad än när någon är elak mot dem jag älskar. Därför har jag fullkomligt kokat av ilska de senaste två veckorna. Det började redan i somras när en av våra katter inte kom hem som han brukar och vi fann en stor ”hög” (fel ord, för det var liksom utspritt över ett större yta) med päls ute på gräsmattan. Jag var helt övertygad om att något rovdjur hade tagit honom och oroade ihjäl mig innan han slutligen kom hem många timmar senare.

Sedan har det där hänt ett par gånger till. Att vi kommit ut och funnit pälstussar på gården från katten. Har inte riktigt förstått hur det gått till förrän någon vecka sedan då vi hör ett elakt skattade/kraxande. Springer ut på gården och upp från marken flyger en hel hög med skator och så kommer katten springandes över gräsmattan i panik. Det är alltså skatorna som jävlas/mobbar honom. De flyger på honom i grupp och rycker pälstussar av honom, ibland har han till och med haft skorpor i pälsen för att de varit så närgångna. I söndags fick jag nog och kollade med min granne om han hade något bra förslag på hur vi kunde lösa problemet. Det visade sig att de också haft problem med dessa odjur och redan igår när jag kom hem från jobbet så stod två av våra grannar samt ena grannens pappa och byggde en skatfälla. Snacka om underbara grannar!

Idag hoppas jag på skatfångst och att de lär sig en läxa. Jag tycker ju verkligen om djur och önskar sällan livet ur andra djur (även fast jag inte är så förtjust i just fåglar exempelvis), men den här gången har de verkligen gått för långt. No one puts my baby in the corner!

De här sötnosarna kanske inte hjälpte till med fällan så mycket, men de charmade ju skiten ur oss andra iaf när de gick vägen fram hand i hand. Gud hjälpe oss om 15 år! Vad ska de då hitta på!

Om en inte fick hjärtkramp nog av sötchocken ovan så fick i alla fall mammahjärtat det av videon som min kära make gjort från han och Harrys eftermiddag igår. Oj oj som jag älskar de där pojkarna. Både den skäggige som redigerat/filmat, den fluffiga som alltid finns där och den lilla med det stora leendet. De förgyller mina dagar och får alltid mitt hjärta att klappa lite extra hårt!

 

Det här blev verkligen ett inlägg om allt. Ilska och hat. Sötchock och kärlek. Men allt som allt om de jag älskar allra mest! 

Kommentera

04 Sep Monday morning

Söndagmorgon vaknade jag såhär vid 7.30. Minimänniskan vaknade runt 8, men låg och pratade med sig själv i närmare en timme innan han ville kliva upp. Bortskämd javisst!

Jag är verkligen ingen morgonmänniska överlag. Men jag tror ändå att jag blir bättre på det. Vet inte om det är åldern eller att jag helt enkelt daltar mindre med mig själv, dvs inte ger mig själv samma utrymme att känna efter. Sedan är jag definitivt bättre på att gå och lägga mig i tid.

Harry har ju inte varit till någon vidare hjälp när det kommer till att öva på att kliva upp tidigt då han alltid varit en sjusovare på morgonen (bortsett från kortare perioder av sämre sömn), han kliver sällan upp före 7-7.30 (just nu 8-9) och det har ALDRIG hänt att vi klivit upp före 6. Men däremot har han bidragit till att jag går och lägger mig tidigare då jag helt enkelt insett att jag behöver fler timmar av sammanhängande sömn för att orka med vardagen nu.

Harry går och lägger sig mellan 18.30-19.00 och runt 21.30 brukar jag själv försöka krypa till kojs. Det är dock sällan jag somnar tidigare än 22.00-22.30. Innan Harry kom till världen gjorde jag det bra om jag var i säng innan midnatt. Jag kanske inte är en bättre morgonmänniska nu för tiden, jag är bara en sämre kvällsmänniska. Men jag tror överlag att det är till det positiva. Skönt att inte sova bort hela dagen när en är ledig utan att faktiskt hinna få saker gjorda.

Kommentera