30 Nov När egentiden tryter

img_3298

Älskade unge! <3

De senaste dagarna har tiden för mig själv verkligen legat på minimum. En mammig bebis som knappt sover vare sig dagtid eller nattetid i kombination med en man som fått slänga om jobbschema, åka på oplanerade saker och dessutom har julfest gör att panikångesten sakta men säkert smyger sig på. Sömnbristen och det minimala utrymmet för mina egna behov gör att jag känner mig kvävd och förtvivlad.

Känslan av att vara en dålig mamma smyger sig på trots att jag vet att min bebis har det bra (det är bara jag som inte har det tipptopp för tillfället). Räddningen den här veckan får bli fredagens event med tjejerna. Relaxen och middag på restaurang med dem som lyfter min vardag mest just nu kommer förmodligen göra susen. Måtte tiden gå fort till fredagseftermiddag.

Kommentera

23 Nov Återvänder sakta till livet

img_3201

Jag och Shiro vill ha tillbaka snön

Sakta men säkert kommer vi tillbaka till livet. M har varit på jobbet idag (utbildningsdag så han var så illa tvungen) och jag har varit på benen hela dagen och faktiskt fått undan lite här hemma. Nu har vi snart ett hem igen och det känns ju fint. Det har ju en förmåga att kunna förfalla lite när en är sjuk, speciellt när båda två är sjuka. Än är inte förkylningen helt ur kroppen (min röst existerar inte än), men jag ser en ljusning i alla fall. Dock torde jag ha snutit ut hela hjärnan snart, men det var ett sekundärt problem.

Vi har haft en lite väl kvällspigg herre här hemma de senaste dagarna som dessutom tagit en väldans tid på sig att komma till ro och somna vilket känns lite trist med tanke på att vi hade fått så bra rutiner i förra veckan. Så nu är det stenhårt ”schema” som gäller på kvällarna en tid framöver och så får vi hoppas att det hjälper. Ikväll är faktiskt första kvällen det inte tagit över en timme att lägga honom (peppar, peppar), bara att hålla tummarna för att det inte blir en jobbig natt istället.

img_3203

Tur man har bra grannar när man rastar hunden om morgnarna utklädd såhär

Kommentera

17 Nov Förkyld bebis

img_2697

Mammas lilla sjukling!

Vi har varit väldigt förskonade från sjukdomar i vår familj sedan H föddes. Jag och M hade en släng av en mild förkylning för några månader sedan, men inget som H drabbades av, men nu verkar vi ha åkt på vår första riktiga förkylning. H har varit hängig med snorig näsa och alldeles täppt sedan i måndagskväll och jag har haft ont i halsen sedan samma tid.

H har varken blivit sämre eller särskilt mycket bättre, medan jag gradvis känt mig mer hängig sedan igår eftermiddag. Därför blir det en hemmadag för oss båda idag och försöka kurera oss inför helgen. H är mest snorig nu och har sovit bra de senaste två nätterna och dagarna så jag hoppas att det ska vara nog för att hjälpa honom på traven att bli pigg snarast. Det är ju så jobbigt att se honom sjuk!

Kommentera

09 Nov Harry fick ett eget rum

Den senaste 1,5 månaden har Harry sovit katastrofdåligt på natten. Vi inbillade oss först att det var en övergående fas, men efter lite analyserade så insåg vi att han blev väldigt störd av oss. Han är tydligen en väldigt lättväckt kille och vaknar så fort vi vänder oss i sängen eller någon av våra husdjur kommer in i rummet. Efter lite funderande och övervägande med BVC så valde vi att flytta honom till ett eget rum.

Vi har hela tiden tänkt att vårt gästrum ska få bli Harrys rum i framtiden, men vi hade kanske inte räknat med att det skulle bli så snart. Därför blev flytten först lite provisorisk (hans säng fick flytta in i gästrummet) och allt eftersom de senaste dagarna har ett barnrum fått träda fram. Ingen större energi är lagd på det ännu då vi ska tapetsera om och liknande till våren så vi väntar med att köpa nytt. Än så länge är det ju sängen som är det viktiga.

Dubbelsängen fick åka ut häromdagen och sedan så åkte även Michaels kontor, som rumsterat både i gästrummet och mitt pysselrum nu under tiden då vi håller på med hans nya kontor (där har vi rivit tapeter och målat fönster, men resten får bli efter jul). Och kvar blev inte mycket mer än Harrys säng, en hylla och gungstolen. Men bättre än kaoset som var där tidigare i alla fall!

Här är lite bilder på hur det såg ut innan:

img_2611

img_2612

img_2614

En hel del saker som egentligen ska bo någon annanstans och en salig blandning av saker. Som ni ser är dubbelsängen redan borta på dessa bilder, innan dess var det ännu trängre och kaos.

Och nu ser det ut ungefär såhär:

img_2662

img_2663

img_2667

Lite tomt, och som ni ser är väggarna ganska hårt åtgångna av föregående ägare, men det råder vi bot på allt eftersom!

Kommentera

28 Okt Harry svarar

img_2903

Jag vet inte om ni sett de här frågeformulären som cirkulerar på FB där man ska fråga sina barn massa frågor och sedan skriva ner deras exakta svar? Mitt barn kan ju inte prata, men jag tycker mig ändå känna honom tillräckligt väl för att veta vad han skulle ha sagt om han hade kunnat. Så här kommer alltså Harrys svar (antar jag):

Harry ca 0,5 år svarar:

1. Vad brukar mamma alltid säga till dig?
– Är du min lilla go-fis?

2. Vad gör mamma lycklig?
– När jag skrattar och är glad!

3. Vad gör mamma ledsen?
– När jag är ledsen

4. Hur får mamma dig att skratta?
– Hon säger att hon är ett monster som ska äta upp mig

5. Hurdan var mamma som barn?
– Tja, hon var väl som jag, fast jag är sötare!

6. Hur gammal är mamma?
– Hon är i det närmaste antik!

7. Hur lång är mamma?
– Lång och lång, jag skulle mer säga att hon är någon slags jätte!

8. Vad är mammas favoritsysselsättning?
– Att vara med mig såklart!

9. Vad är mamma jättebra på?
– Att göra mat som jag tycker om. Fast jag äter i och för sig bara ersättning och gröt än så länge!

10. Vad är mamma inte så bra på?
– Chilla

11. Vad jobbar mamma med?
– Hon jobbar åt mig!

12. Vad är mammas favoritmat?
– All mat hon blir bjuden på

13. Varför är du stolt över mamma?
– För att hon vågar byta mina bajsblöjor, de är inte att leka med vill jag lova!

14. Om mamma var en seriefigur så vem skulle hon vara?
– Hmm, någon ur Babblarna antar jag. Har inte sett på så mycket serier faktiskt.

15. Vad gör du och mamma tillsammans?
– ALLT!

16. Vad är likt mellan dig och mamma?
– Vi blir båda griniga när vi är hungriga och trötta

17. Vad är olika mellan dig och mamma
– Det är väl pappa då.

18. Hur vet du att mamma älskar dig?
– Hon säger det varje dag, speciellt när jag ska sova

19. Vad är mammas favoritställe dit hon gillar att gå/åka till?
– Överallt där det finns kaffe!

Kommentera

25 Okt Klädspaning

Harry växer så det knakar och det är nästan så att han tänker hoppa över storlek 68. Det gick nästan över en natt som storlek 62 blev för litet och även om han har 68 just nu så tror jag inte att det dröjer länge förrän han hoppar upp till 74. Det ska bli spännande att se hur mycket han vuxit nästa vecka då vi har 5 månaders-kontroll på BVC.

Nya storlekar kräver dock nya kläder (även om Harry fått ärva mycket så är det kul att köpa något nytt). Just nu när han liksom gjorde ett sådant skutt så känns det som att han inte har några kläder som matchar. Spanade runt lite igår och hittade dessa fina kläder från Zara.

zaracollage1. Grå byxor, 2. Valross-tröja, 3. Drak-tröja, 4. Björn-tröja, 5. Hund-tröja, 6. Mönstrade leggings

Sedan är jag väldigt svag för pyjamaser och spanar alltid efter nya fina. Min favoritpyjamas som Harry haft var en helfärgad gråmelerad med en liten zebra på (från KappAhl) som han var så himla söt i, men någon liknande har jag inte hittat igen tyvärr. Dessa nedan är mina favoriter just nu.

pyjamaser

1. Stjärnor och månar, 2. Lussekatter, 3. 2-pack med rävar, 4. Spöken

Kommentera

24 Okt Dop

img_2871

I helgen så döpte vi vår prins Harry! Det var ett litet dop med endast våra familjer närvarande. Vi stod i valet och kvalet att även bjuda in våra vänner och övrig släkt, men då hade vi varit uppe i antalet på vårt bröllop (över 100 personer) och det kändes inte rimligt. Därför valde vi att bara bjuda in de närmsta och nu blev vi runt 20 personer istället vilket kändes mycket mer hanterbart.

Harry skötte sig exemplariskt under dopceremonin och fick namnen Harry Melford Holmgren. Melford kommer från min morfar och han var självklart också med under dopet. Efteråt berättade han också historien om var namnet kom ifrån vilket var väldigt uppskattat av de som var där.

Den fantastiska doptårtan gjorde en vän till mig vid namn Madelene. Hon gjorde även vår bröllopstårta och min 30-årstårta. Hon är grymt duktig!

img_2873

img_2872

img_2870

img_2869

Kommentera

14 Okt Att vara mamma till mitt barn

img_2548

Att vara mamma till Harry är inte på något sätt svårt eller jobbigt. Självklart påverkas även jag av nätter med lite sömn och griniga dagar, men de ljusa stunderna är så många fler och fyller mig med sådan energi att det andra känns oväsentligt. Sova kan jag göra en annan gång, snart är dagen här då han sover 18 h i sträck och är omöjlig att väcka.

Fortfarande får jag frågan om hur det känns att vara mamma och ännu har jag lika svårt att hitta ett spontant svar. Det är så många känslor och tankar som kommer med att vara mamma och det är svårt att sammanfatta dessa till en enda liten mening.

M sa häromdagen att han hade svårt att se sig själv som pappa (den bild han har av hur en pappa är), men såg det som självklart att Harry var hans son. Jag känner lite tvärtom. Att vara mamma (själva titeln kanske jag inte identifierar mig med ännu, men ansvaret och känslorna det för med sig) har jag inga problem med att ta till mig medan jag fortfarande kan överväldigas av tanken på att just Harry är vår. Bara vår och ingen annans, hälften mig och hälften dig.

Oavsett vilket så är det ingen lätt fråga att besvara och det är inte heller någon lätt känsla att bära. Att älska någon så högt och utan förstånd tar på krafterna och att hela tiden gå runt med en rädsla för att något ska hända eller tas ifrån en är dränerande. Ett enda tandlöst leende från den lilla människa han är fyller mig både med en obeskrivlig kärlek och en uttömmande rädsla. Det är som att hela tiden vara i konflikt med sig själv.

Jag är ganska duktig på att lämna Harry i händerna på andra och göra saker på egen hand och jag känner konstigt nog inte ett dugg dåligt samvete över det. Kanske beror det på att jag vet att när vi väl ses igen så kommer jag inte ha ögon för något annat än honom, han kommer få min totala uppmärksamhet, kärlek och tankekraft. Jag är också ganska duktig på att låta honom klara sig själv, men alltid finnas inom tryggt avstånd. Jag håller exempelvis hårt på att han ska somna i sin egen säng (oftast slutar det på senare tid med att han kommer över till vår säng någon gång under natten), men hela tiden finns jag där, bara någon meter bort. Tröstar och lägger handen på, viskar lugnande ord i örat och berättar hur mycket jag älskar honom. Jag håller en liten hand i min.

Jag vill att han ska veta att jag alltid finns där för honom, att jag aldrig lämnar honom, men jag vill också att han ska veta att han är stark och att han kan själv. Jag tror att det är viktigt med en balans. Än är han för liten för att förstå, för liten för att anpassa sig. Så länge han behöver min närhet kommer jag att ge den till honom, men alltid med en uppmuntran om att han klarar sig på egen hand om han vill. Om han vill.

Jag hoppas att jag kan ge honom styrkan att älska sig själv och tryggheten att lita på sitt eget omdöme. Jag kommer inte att vara någon perfekt mamma som gör allt rätt, men jag kommer alltid låta honom veta att jag älskar honom oavsett vad.

Kommentera

09 Sep Gympremiär för Harry

img_2261

Igår gjorde jag och Harry premiär på gymmet tillsammans. Jag har varit där några gånger själv då H varit hemma med sin pappa, men då M jobbat så dumma tider de senaste två veckorna så har det inte blivit någon gym för mig och igår hade jag sådana myror i kroppen att vi chansade och tog oss iväg tillsammans.

Jag blev positivt överraskad måste jag säga då H sov 70 % av tiden. Jag hann köra 4 övningar innan han vaknade och lyckades göra 2 till i sällskap av H, men den sista övningen fick jag hoppa då H fick ett smärre hungers/vredesutbrott. Min inställning på väg till gymmet var att lite träning är bättre än ingen träning och bestämde mig för att vara nöjd med vad jag än hann med (om det så bara skulle vara uppvärmningen). Så resultatet var över förväntan och till skillnad från bilbingon så är inte H portad från gymmet än i alla fall.

img_2265

Kommentera

06 Sep Bebisträff

Idag har vi haft bebisträff här hemma. 12 stycken mammor och bebisar (alla under året gamla) möttes upp här för lite lunch och surr tillsammans. Det var riktigt roligt att det var så många som kunde komma, men som alltid när man är värd för något så blir det svårt att hinna med att prata med alla.

Harry har älskat att det varit så många bebisar här och skrattade och var glad mest hela dagen. När den sista bebisen åkt hem så däckade han dock ganska snart och tillslut fick jag till och med väcka honom då jag började bli orolig för att han inte skulle sova något inatt istället. Lyckades dock inte hålla honom vaken mer än en knapp timme, men åtminstone tillräckligt länge för att få på pyjamas och en omgång mat.

Är så ledsen på mig själv för att jag inte lyckades ta en enda bild under hela dagen! Hade varit så roligt att ha och sätta in i Hs fotoalbum som ett minne. Men men! Är huvudet dumt så..

IMG_2241

Däckad kille efter dagens bravader!

Kommentera

06 Sep Antilop

Vi har, som många andra, köpt en Antilop-stol på IKEA. Lite längre fram kanske vi investerar i en annan stol som H kan växa med, men just nu känns det som att det räcker med Antilopen för ett tag. Enda problemet med den stolen är att jag har lite svårt för överdraget som följer med till den uppblåsbara stödkudden (Pyttig). Det är nämligen rött/blått och jag har lite svårt för rött. Dessutom passar det inte så bra in i vårt hem som mestadels har mer jordnära färger.

Det finns dyra märkeskuddar att köpa som passar till Antilop-stolen, men det kändes så onödigt. Istället tog jag en halvmeter tyg som jag redan hade hemma. Ritade av det medföljande fodralet och sydde mig ett eget. Jag var till och med så ambitiös att jag sprättade bort dragkedjan på IKEA-fodralet och sydde fast den på mitt eget fodral. Första gången jag sydde en dragkedja så resultatet blev väl inte det bästa, men gott nog.

IMG_2186

Så nu har vi en stol som passar mycket bättre in här hemma och en son som är väldigt nöjd över att kunna sitta upp själv. Än så länge är han lite för liten för att sitta någon längre stund, men han har fått provsitta den ett par gånger när vi ätit och ofta är det med ett nöjt leende på läpparna. Tänk så fort det går med allt nu! Häromdagen kom han på att han själv kunde greppa saker och stoppa dem i munnen. En stor dag! IMG_2190

Kommentera

04 Sep Att amma

IMG_2086

Jag älskar dig till månen och tillbaka min skatt! <3

Sedan en vecka tillbaka så ammar jag inte Harry alls. OCH DET ÄR SÅ JÄVLA SKÖNT! Missförstå mig rätt. Jag tycker det är en jättebra och praktisk grej att vi kvinnor är utrustade med matstationer till våra bebisar, men sanningen att säga så har jag inte alls gillat att vara en matfabrik. Jag har aldrig upplevt det mysigt att amma. Praktiskt ja, lättsamt ja, men inte mysigt eller njutningsfullt.

Amningen har fyllt en funktion, att göra mitt barn mätt och ganska snart så upptäckte vi att han inte blev riktigt nöjd på det käk jag haft att erbjuda. Vi började därför stödja upp med ersättning något enstaka mål här och där och fick genast en bebis som var mer tillfreds med livet. Sedan har jag/vi successivt ökat på mängden ersättning, men ändå fortsatt amma i samma utsträckning. Tills att jag helt enkelt fick nog av att hålla på att ävlas med både och. Och jag är så lättad över mitt eget beslut om att sluta helt med amningen.

Hur det än är så ligger samvetet där och gnager. Att jag borde försökt mer, att jag borde fortsatt kämpa, men när hela ens liv styrs av att man har en bebis som måste äta med 45 min-1 h mellanrum då är det inte kul någonstans. Att amma det sista man gör innan man åker iväg till stan, amma i bilen det första man gör när man kommer fram, stressa runt och uträtta ärenden bara för att hinna tillbaka till bilen och kunna amma igen innan man ska åka hemåt och slutligen amma igen så snart man kommit innanför dörren här hemma är inte praktiskt eller roligt för någon av oss.

Nu har jag en bebis som äter var tredje till var fjärde timme och det är sådan skillnad. Både rent praktiskt, men också i hans humör. Han är en glad och tillfreds bebis nästan jämt och jag behöver aldrig gå och oroa mig för att han inte får i sig tillräckligt med mat. Men ändå höjs det på ögonbrynen och vissa blir förvånade över att jag inte längre ammar. Jag känner ofta att jag måste försvara varför jag slutat när jag egentligen inte tycker att det spelar någon roll. Jag mår bättre och då mår också min bebis bättre. Många som undrat tror att man ”tappar kontakten” med sin bebis när man inte längre ammar. Att närheten och de mysiga stunderna försvinner, men det upplever jag inte alls. H sover på mitt bröst precis som förut och han älskar att vara nära som alla bebisar gör.

Jag beundrar verkligen de mammor som tycker att amning är mysigt, de som fortsätter att amma sina barn läänge. Men jag är inte en av dom, jag får näst intill panikkänslor av att tänka på amningen nu. Stundvis var det så ångestfyllt och jag satt bokstavligt talat och grät samtidigt som jag ammade och det är faktiskt inte okej. Alla har rätt att göra som de vill/måste med utfodringen av sina bebisar utan att bli skuldbelagda. Det är så jäkla lätt att klandra sig själv när det inte funkar och jag tycker att vi mammor ska bli bättre på att prata om amningens baksidor, för även om fördelarna många gånger väger över så finns det också nackdelar som gör att många av oss mår psykiskt dåligt och härdar ut längre än vi borde.

Personligen har jag bara ammat mitt barn i knappt 3 månader, men jag kan säga redan nu att det var 2 månader för länge. 

 

Kommentera

31 Aug Föräldragrupp

Jag och Harry går varje onsdag på en föräldragrupp där vi har lite babymassage och pratar om föräldraskapet med andra mammor. Jag var lite skeptisk till att börja med. Inte för att jag inte tror att det ger något eller att jag redan är en fullärd morsa, utan mer för att jag tycker att det är jobbigt med fasta tider, ett utstakat schema och lite för att jag inte är så taggad på att prata självklarheter med främmande människor.

Men trots min skepticism så tycker jag ändå att det är helt okej. Mest för Harrys del kanske som faktiskt verkar uppskatta sällskapet från andra bebisar och som myser ordentligt under massagen. Men också för att det får mig att reflektera över mitt eget föräldraskap lite och inse vad jag är bra och dålig på exempelvis.

Jag är till exempel bra på att inte hetsa upp mig och bli nervös i stressade situationer. Medan andra verkar tycka att det är ganska jobbigt att göra saker på egen hand med sitt barn (köra bil, åka och handa osv) så är jag i dessa situationer väldigt lugn. Mitt barn skriker också i bilen och på ICA ibland, men det gör mig inte stressad eller skrämd. Jag vågar göra saker utanför vår ”comfort zone” och det gör att Harry känner sig trygg i de flesta situationer.

Jag är däremot dålig på att låta Harry ligga för sig själv och roa sig på egen hand. Jag är kanske lite för bra på att ”flänga runt” och hitta på saker om dagarna så Harry har sällan tråkigt på en filt på golvet. Det kan ju ses som något positivt till en början, men jag inser att det kanske hindrar honom från att utforska saker på egen hand. Han kanske behöver ha lite mer ”tråkigt” och bara få ligga still på en filt för att komma på det här med att rulla runt och intressera sig för leksaker.

IMG_2120

Så idag övar vi på att ligga i babygymmet och roa oss på egen hand. H blir ganska snabbt frustrerad och vill därifrån i vanliga fall, men idag försöker jag låta honom ligga kvar där även om han kanske inte är hundra nöjd. Sitter bredvid och pratar lite istället för att plocka upp honom och stoppa honom i bärselen.

Vad är/var du bra respektive dålig på som förälder? Finns det något du önskar du gjorde annorlunda?

Kommentera

30 Aug Bröllop

IMG_2061

I lördags var vi på bröllop! Det var Ms kusin som gifte sig och det var ett väldigt vackert brudpar vi fick äran att fira. Harry fick följa med till kyrkan (och gjorde lägligt nog, NOT!!!, lite högljudda protester mitt under säga-ja-delen, men i övrig skötte han sig snyggt), men kvällen fick han spendera med mormor, bonusmorfar och moster. Första gången han är utan någon av oss en längre stund, men det hade gått jättebra och han hade somnat för natten ganska tidigt.

Vet inte hur många gånger jag fick frågan om hur det kändes att vara utan H, men jag upplevde det inte alls jobbigt. Jag har ju övat tidigare genom att vara borta från honom över kvällen då M haft honom själv. Och jag skulle ju aldrig lämna honom med någon jag inte litade på är kapabel till att se efter honom på bästa sätt. Oroade jag mig så var det snarare för barnvakten i sig och inte Harry. Jag vet ju själv hur jobbigt det kan vara om han är otröstlig och man vet ju aldrig hur han kommer att reagera att vara ifrån oss båda. Så jag var väldigt glad över att det gått bra och att vi inte behövde bli blixthemkallade mitt under middagen.

Kommentera

29 Aug Sovrutiner

IMG_2002

Vi är lyckligt lottade att ha en bebis som sover väldigt bra. Mest nattetid, men inte så mycket dagtid. Något jag faktiskt föredrar även om det ibland är frustrerande och svårt att få något gjort hemmavid med en bebis som helst bara sover 10-30 minuter i stöten på dagen. Men när man får sova på nätterna och vaknar utvilad på morgonen så är det lätt att förlåta honom.

Sedan några veckor tillbaka äter han inte heller på natten och det är skönt med tanke på att jag sedan snart en vecka tillbaka inte ammar honom alls. På ett sätt är det en väldig lättnad att slippa amningen (även om jag tyckt att det varit hyfsat lättsamt och smidigt (men stundtals en jävla pina med gråt och frustration från min sida nära till hands)), men det kräver lite mer planering i vardagen, i alla fall om vi ska iväg någonstans. Nu har jag inte längre maten med mig överallt utan måste planera våra matstopp i förväg. Det positiva i att han inte längre äter en gång i timmen eller mer (nu går det oftast 3-4 h mellan matningarna, STOR skillnad) väger dock över det besvärliga. Det är väl bara det där första målet mat vid 6-tiden på morgonen som känns lite jobbigt att pallra sig ner till köket för att tillreda.

Kommentera