12 Mar Bedrövlig helg, fantastisk familj

Jag önskar att jag kunde haka på alla underbara människor som har överfyllt instagram och facebook med glädjerop och vackra vårvinterbilder från en tillsynes fantastisk helg. Jag önskar att jag kunde säga att jag spenderat varenda minut av dagens ljusa timmar ute i solen och tankat energi, men det har jag inte. Min helg har varit nästintill bedrövlig. Gårdagen spenderade jag helt och hållet inomhus, sovandes eller deppandes. Min man är en klippa som står ut med mig och min son är en ängel som pussar på mig och säger ”komma? ja!” samtidigt som han nickar och tar mig i handen när han tycker att det är dags för mig att förpassa min förslappade bakdel ur soffan för en stund och leka lite.

Räddaren i nöden har helt klart varit min fantastiska familj som bar mig hela förra veckan. Moderjord som förbarmade sig över mig under jobbveckan, bjöd på lunch och lyssnade på gnäll. Bonusmodern som svor och levde rövare över situationen. Pappamorfarn som tog med mig och lilleman på badhuset i lördags med efterföljande räkmackefika och altanhäng i solen. Lillebror med sambo som facetajmade lääänge länge med mig och lillkorven. Och såklart mannen som roddat hem och barn och låtit mig vara sådär ynklig som bara jag kan vara. Han som pysslat om och sagt ”gå och lägg dig du, jag fixar det här”. Underbara ni, vad vore jag utan er! <3

Humörhöjaren den här helgen har definitivt varit vår fantastiska son. Han som lär sig så många nya ord nu och som blir bättre och bättre på att uttrycka sig och sätta ord på saker. Han som var helt torr en hel natt för första gången natten till idag och han som nickar och hummar när han själv anser att han är på rätt spår. Han som har ett häftigt humör, men ett hjärta av guld. Han som har nästintill en ohälsosam besatthet av ”SccchiiRoooo”, ”Bibly” och ”Mijo”. Han som är generös med både kramar och pussar och gärna hjälper till med diverse hushållssysslor.

Kommentera

25 Jan Ledsen och otillräcklig

En semla och en kopp kaffe med mannen och svägerskan igår

Igår kom den väntade dippen över vår nya familjesituation. Jag var beredd på att jag någon gång under resan skulle bryta ihop, men trodde väl kanske att jag skulle klara mig till vecka två eller så. Ynka tre dagar tog det innan jag kände mig fullkomligt sönderstressad och otillräcklig. Som tur är så känner jag mig själv rätt bra vid det här laget och kan resonera med mig själv och både se varför jag blivit så ledsen, men också att det är helt normalt. Att låta bli att vara ledsen bara för att jag kan tänka rationellt är dock inget alternativ. Oavsett hur ”normalt” det är att känna som jag gjorde igår och även om det mesta egentligen bara var uppförstorade småsaker så är det min känsla och jag har rätt att bli ledsen. Jag behöver vara ledsen och få utlopp för mina känslor för att kunna vända på situationen och tänka klart.

Jag tror också att det är viktigt att våga visa alla sina känslor för sitt/sina barn. Om min son aldrig har en mamma/pappa som är arg eller ledsen så kommer han inte heller lära sig att det är känslor som är okej att visa. Precis som att det är viktigt att visa när en är glad, rörd eller kärleksfull så måste de dåliga känslorna få ta plats och få utlopp. Så igår satt jag vid köksbordet och grät medan H varvade sin lek med att ge mig både kramar och pussar. I vår familj kramas vi mycket och än så länge är H väldigt generös med sin närhet. Jag hoppas självklart att han fortsätter vara det, men det ska också vara på hans villkor.

Jaha, vad var det då som föranledde mitt sammanbrott och vad ska jag göra åt situationen för att det inte ska bli en otrevlig vana. Summa summarum så är det nog en omställning som måste få ta tid. Att börja jobba i somras och vara borta från Harry om dagarna var en omställning i sig, men då var han hemma med sin pappa och sin trygga miljö. Nu kom nästa steg i ledet. Att släppa taget om honom till ”främmande” personer. Att leva med det konstant dåliga samvetet över långa dagar på förskolan blandat med förväntningarna från jobbet och viljan att räcka till både hemma och på jobbet. Det är ett livspussel som är nästintill omöjligt att få ihop om en ska jobba heltid och jag har väl hela tiden varit på det klara att jag INTE ska jobba heltid. Oavsett om det handlar om nu eller om 10 år. Jag är inte bygd för att jobba heltid och borde för min egen hälsas skull inte göra det heller. Jag jobbar på lösningar på den fronten och hoppas på förändring snart.

Idag gör jag precis TVÄRTEMOT vad jag borde göra. Idag jobbar jag halvt ihjäl mig. MEN hellre att göra det en dag i veckan än att behöva jobba hela helgen med. Jag kommer förmodligen vara en blöt fläck efter jobbet imorgon, men det är bara att gilla läget. Det är en sådan vecka helt enkelt och det kommer alltid finnas tuffare perioder i livet som en måste hantera. Snart kommer ljusare tider och då kommer det mesta att lösa sig!

Kommentera

07 Dec Ryggh*vetet

Jag vet inte om det är en slump eller bara olyckliga sammanträffanden, men ALLTID runt jul/nyår (åtminstone så länge jag kan minnas) så brakar min rygg samman. I år lite tidigare än vanligt då jag redan brottats med min rygg i drygt 1,5 månad. Idag har jag 4:e naprapatbesöket på 4 veckor och det kunde inte komma mer välbehövligt. Jag hoppas verkligen hon kan få ordning på mitt ryggslut för jobbdagen har varit en kamp. Sitta kan jag inte och stå blir för tröttsamt efter ett tag. Bästa är i vanlig ordning att röra på sig och det gör en ju sällan när en har ett kontorsjobb. Det är ju de där fåtalet vändorna till kopiatorn längre ner i korridoren som utgör någon slags motion.

Inte för att de brukar vara mycket till hjälp, men snart måste jag nog ringa läkaren och se om jag kan få tid för en ny röntgen. Den förra gjorde för typ 6-7 år sedan och det kan ju ha hänt en del sedan dess. Inflammation i musklerna och utbuktande diskar är största problemet nu enligt naprapat. Detta leder till snedbelastning och att hela jag blir skev. Det är tyvärr JÄTTESVÅRT (även om jag hela tiden försöker tänka mig för) att ha ryggproblem med en 1,5 åring hemma. Han vill ofta upp i famnen, speciellt efter en dag på jobbet, och det är inte alltid det går att hitta en kompromiss. Försöker ofta sätta mig på golvet med honom istället, men ibland är jag rädd att jag inte tar mig upp därifrån om vi är ensam hemma.

MEN nu ska vi inte deppa ihop för det. Är på väg till naprapaten nu och sedan ska jag hem och mysa med vår prins. Pappan i familjen ska på julgalej med jobbet och i vanlig ordning (typ fjärde året i rad) så är det riktigt skitväder. Eftersom att de åker buss t o r till Härnösand i eftermiddag/natt så brukar det inte bli mycket sömn för mig p g a att jag blir så orolig över väglaget. Får väl se till att baka de där pepparkakorna jag tänkte göra igår men inte orkade då förkylningen som härjat hos oss alla tre tog omtag hos mig. Istället blev det tidig sänggång och ett försök till att sova bort skiten.

Kommentera

22 Nov Onsdag har blivit min nya tisdag

Tisdagar är och har alltid varit veckans sämsta dag. Helg-euforin har passerat sedan länge, det är evigheter kvar till nästa helg och livet känns bara allmänt depp. MEN de senaste veckorna är det onsdagen som varit värst. Onsdag har varit min riktiga depp-dag då livet känns allmänt uppochner och jag inte vill kliva upp ur sängen. Eller nu ljuger jag nog lite. Hela den senaste veckan har jag haft en känsla av att ”nä, idag stannar jag nog bara hemma, jag vägrar kliva upp”… MEN (igen) så har mitt rationella förstånd och mitt vuxna jag bankat lite vett i mig och jag har stigit upp ändå.

Det är väl det som är fördelen med att vara medveten om sin höst-/vinterdepp. En har liksom ingen giltig ursäkt till att omotiverat må bajs och bara vilja göra ingenting, för en är ju medveten om vad det beror på. Då är det lättare att säga till sig själv på skarpen att ”det här hittar bara din taskiga hjärna på, du kommer inte må bättre av att stanna i sängen, bättre att göra någon nytta”. Och en orkar ju så mycket mer än en tror.

Den här onsdagen blir dock inget undantag från tidigare veckors depp, men det som håller mig uppe är att efter idag så kommer jag vara hemma med älsklingspojken Harry en hel vecka då M först ska iväg på fotbollsresa och sedan ska han gå utbildning med jobbet vilket innebär att jag får vara föräldraledig och det kunde nog inte komma mer lägligt. Tänk att bara få hänga med vår guldklimp i en hel vecka (inte för att det kanske är semester direkt, men det är kvalitetstid)!

Kommentera

25 Okt Höstkvällar

För att undvika min vanliga höstdepp, eller åtminstone minimera den, så gör jag mitt bästa för att sätta lite guldkant på tillvaron just nu (plus att jag äter D-vitamin). Även om kvällarna till stor del just nu handlar om möten och jobb så får en lyxa till det lite med ett nystädat vardagsrum, ljus på bordet och något gott att tugga på till kvällsjobbet. Peppar, peppar, men nu har vi faktiskt börja ställa tillbaka saker på vardagsrumsbordet efter 1 år av klåfingriga bebishänder. Vi får väl se hur lång tid det tar innan något ryker i golvet, men det får det vara värt. Har en riktigt tur så gör maken en sällskap i soffan och tittar på någon serie som en annan ändå inte följer. Då går det allra bäst att kvällsjobba nämligen och hösten känns inte lika trist.

Så receptet för minimerad höstdepp är alltså tillsammanstid, unna sig något gott och en höstmysig miljö (gärna med en värmande brasa) kombinerat med D-vitamin och flextid på soliga dagar!

Kommentera

04 Okt Onsdag och livet

When life gives you lemons, make lemonade

Eller bli så förbannad att du hittar drivkraften att göra en förändring. Typ så. Tisdagen var ingen bra dag, men nu är det onsdag och jag tar nya tag. Jag har målet i sikte och nedräkningen har börjat. Första steget blir att göra en strategisk plan och sedan jobba kortsiktigt med att nå mitt mål samt bygga på en långsiktig och hållbar plan. Jag ska berätta mer längre fram, eller kanske nästa gång vi ses, men fram tills dess får ni tyvärr leva i ovisshet.

Min underbara make beställde en ny telefon till mig igår. Det blev en iPhone 8 ändå. Kommer säkert sukta efter X:en när den kommer i november, men jag kan bara inte motivera de där 3 000 kr extra som den faktiskt kostar. Och hur prylnördig jag än är så är det trots allt en fungerande och icke sirapsflytande telefon jag behöver. Jag hade säkert kunnat fortsätta med min 6:a om det inte varit för att den är sååååå långsam just nu.

Två timmar efter han lagt ordern tappade jag min nuvarande telefon i köksgolvet och skärmen gick i tusen bitar. Jahapp. Antar att det var rätt dag att beställa en ny telefon på trots allt och har jag tur har jag den i min hand redan imorgon. Grämer mig inte allt för mycket över skärmen ändå. Det är den första skärm jag krossat sedan jag skaffade min första smartphone för ÅTTA år sedan. Och då är jag en notorisk vägrare av både skal och displayskydd.

Kommentera

08 Jul Med en klump i magen och en känsla av total maktlöshet

Fan vad livet är orättvist. Jag kan bli så arg på allt det oförutsägbara i livet, så ledsen när en inte har chansen att påverka och så rädd när jag inser hur skört allting är. Samtidigt en aning tacksam över att jag får mig en tankeställare som får mig att uppskatta det jag har lite extra, älska min familj lite intensivare och krama min son lite hårdare. Så jävla surt bara att det ska ske på bekostnad av någon värdefull, någon som inte fick den tid den behövde eller chansen att njuta av livets efterrätt. Mina tankar går till dem som blir kvar, de som får leva utan sin stöttepelare och livskamrat. Mina tårar är för er som bara har minnen kvar, en förnimmelse av doften och värmen får en älskad. Mina tårar är för er..

Kommentera

18 Apr Att försöka hitta tillbaka

fullsizeoutput_169e

Efter gårdagens breakdown så var tårarna inte långt borta när det plötsligt knackade på ytterdörren och en fin vän stod utanför med en bukett tulpaner och en chokladkaka. Bara för att. Den ”lilla” gesten gjorde att jag fick ny energi och tog tag i högarna på köksbordet samt plockade bort påskriset. Jag var ju ”tvungen” att göra plats för blommorna och inte vill en ställa nya fina blommor på ett stökigt bord. När påskriset rök så gjorde även resterande påskpynt det och när bordet var städat var det ju lika bra att ta tag i diskbänken. Och leksakerna på golvet. Och leksakerna i vardagsrummet. Och rensa ur bebisleksakerna och bära upp dem på vinden. Och starta dammsugaren. Och diska hundskålarna. Och så hade jag helt plötsligt en ny nedervåning. Allt tack vare en bukett tulpaner. Och Roolf. Vår nya dammsugare!

fullsizeoutput_169f

Kommentera

17 Apr Att brottas med sina känslor

Jag känner så mycket nu. Allt ligger liksom utanpå kroppen. Det bubblar över och jag vet inte hur jag ska hantera det. Samtidigt är det en sådan tomhet här inuti. En skrämmande tomhet. Som att jag inte känner något alls. Jag slits mellan ledsamhet och glädje. Iver och orkeslöshet. Skörhet och ilska. Jag vill så mycket och orkar så lite. En energibrist som gräver sig allt djupare och får mig att tappa hoppet.

Jag vill träna, men kroppen protesterar. Ont i halsen. Magsjuka. Feber. Migrän. Halsont igen. Snuva och hosta. Mer halsont. Det är som en ond jävla cirkel som aldrig tar slut. Foten har äntligen börjat repa sig på riktigt, jag kan sitta på huk utan skjutande smärta i smalbenet och jag kan gå nerför trappen utan att ”hoppa” på vartannat trappsteg. Men kroppen protesterar ändå. Går en promenad och sedan känns det som att jag ska dö. Andfådd och och utmattad. Orkeslös istället för energifylld. Blir så jävla förbannad på mig själv och min egen svaghet.

Har äntligen fått ordning på hemmet. Storstädat nästan alla rum. Så kommer magsjukan. Högarna hopar sig. Tvättberget växer trots att tvättmaskinen och tumlaren gått varma dygnet runt i en vecka. Disken blir kvar på diskbänken, ingen orkar göra det lilla extra. Alla går på sparlåga. Ligger på minus när en 10 månaders ska underhållas samtidigt som en själv mår pyton. Känslan av städat är som bortblåst. Bara att börja om. Sortera i nya högar. Torka, plocka, skura. Tar aldrig slut. Känns aldrig renare.

Vill slipa och måla väggar. Vill skapa och pyssla. Men hittar inte motivationen och kreativiteten i all röra. Lägger ner innan jag ens börjat. Blommorna dör på fönsterbrädorna. Ingen har orkat vattna på över 2 veckor. Orkar inte bry mig. Borde börja plantera för att kunna odla i sommar, men hur ska jag hitta orken och motivationen till det när den inte finns till något annat?

Försöker vara en bra mamma och matte. Men vi är alla less på att gå här hemma. Sitta i karantän. Trampa på varandra. Samma gamla leksaker. Samma gamla hus. Grinig bebis, trotsig hund, trött mamma. Ser ljuset i tunneln, alla varit friska i över 40 h. Bebis kräks. Orkar inte. Vill säga upp mig och emigrera. Orkar inte umgås med mig själv mer. Jag är ett pissigt sällskap. Jag är en okej mamma, men inte mer. Jag är en dålig matte. Hatar mig själv när jag är såhär. Hatar när jag inte hittar mitt jävlar anamma. Och hatar känslan av att veta att det enda som kommer ta mig ur det här är att börja göra saker. Att orka. Men jag orkar inte. Jag tittar på den här jävla röran och så ger jag upp…

Kommentera

10 Apr Att må bajs

Senaste veckan har jag mått skit. Det var längesedan och jag var så låg och jag har egentligen ingen förklaring till varför vilket jag tycker är jobbigt. Först trodde jag att det ”bara” var PMS och något övergående. Det var det icke. Övergående alltså. Det är lättare när en kan se problemet och sedan välja att göra något åt det, svårare när en inte riktigt vet vad det är som får en att må som en gör.

Efter många dagars funderande och analyserande av mig själv så har jag fortfarande ingen bra förklaring, men ser samtidigt många små saker som drar mig neråt och har därför bestämt mig för att göra en del förändringar i min vardag just nu.

  • Hej då Facebook!

Facebook i sig är egentligen inget problem och jag har för tillfället inget emot flödet. Men samtidigt så ger det mig noll tillbaka. Jag känner mig aldrig upplyft och energifylld när jag varit inne på FB utan det enda det gör är att äta av min tid. Jag har plockat bort FB på mobilen, men har kvar Messenger då jag använder det verktyget för att hålla kontakt med många. Jag kommer inte stänga ner mitt konto, men kommer endast gå in där sporadiskt när jag har tillgång till dator.

  • Hej då social samvaro som inte ger mig något tillbaka!

Nej, jag kommer inte säga upp kontakten med mina vänner. Varken alla eller vissa. Men just nu så är det många som tar mer energi av mig än vad de ger tillbaka vilket gör mig deppig. Jag ger gärna av min tid och omtanke när jag mår bra och har ett överflöd. Nu ligger jag på minus och kommer därför inte att orka vara en bra vän. Därför är det för en period slut på att hänga med på saker ”bara för att” och att ge av mig själv i situationer som inte ger mig något tillbaka.

  • Hej hemmet och lilla familjen!

Mitt hem och min lilla familj har fått alldeles för lite tid på sistone och jag vill inget hellre än att låsa in mig här hemma och påta på med saker. Våren är i antågande och jag vill omfamna den med hela mitt hjärta och själ. Jag vill fixa och dona, strosa och vandra, mysa och umgås, pyssla och skapa. Och jag vill känna lugnet. En ro i kroppen och en balans i själen.

  • Hej träning och frisk luft!

Jag har varit urusel på att träna det här året. Jag har kanske inte riktigt haft förutsättningarna på min sida heller (stukad fot i början av året som fortfarande inte är hundra och dubbla omgångar halsfluss), men det har också varit mycket lathet/orkeslöshet/energibrist som spelat in också. Från och med nu kommer jag att planera in mina träningspass för en tid framöver. Och om jag sedan åker på gymmet eller bara tar en långsam promenad med hunden tänker jag inte lägga någon vikt vid, huvudsaken är att jag kommer mig iväg och gör något.

  • Hej vår nya familjemedlem!

Som jag nämnde i mitt förra inlägg så är städningen ett stort bekymmer här hemma just nu. Inte för att vi inte hjälps åt eller för att den inte blir av. Utan för att den är i sådana jobbiga mängder (hund som fäller, grus som dras in med barnvagn, bebis som kryper runt i all dynga osv). För att hålla vårt hem i schack skulle vi behöva dammsuga 2 ggr/dag. Det orkar jag/vi inte. Därför grät jag en glädjetår när M berättade för mig att han beställt en ROOMBA! Senast på onsdag är vår nya familjemedlem här och jag ska älska och vårda honom ömt. Namnförslag mottages tacksamt! Som föräldraledig så finns det säkert 1 000 andra saker som hade varit mer ”vettigt” att lägga pengarna på än en robotdammsugare, men det här är precis vad jag behöver för att orka med vardagen just nu och därför så väljer jag att göra glädjehopp och se en ljusning i tunneln. 

Kommentera

06 Mar Sjuk sjuk sjuk

Åh, vad jag bara vill att min kropp ska fungera normalt igen. Så less på att vara krasslig nu. Halsflussen har övergått till en förkylning (inte så oväntat kanske), men det värsta är att halsontet har börjat komma tillbaka. Trots att jag äter penicillin. Suck. Blir det inte bättre till imorgon får jag ringa till vårdcentralen. Måste ju bara ”älska” att jag redan fått frikort för resten av året, det här har verkligen inte varit mitt år rent hälsomässigt.

Tur i oturen så verkar både M och H ha klarat sig i alla fall och det är väl alltid någon ljuspunkt. M har varit en klippa senaste 1,5 veckan och verkligen roddat det mesta här hemma samtidigt som han jobbat. Han är bra bäst han, min man.

Det blir i alla fall minst två stycken hemmadagar för mig och H i början av den här veckan. Huset är under kontroll rent städmässigt, bara lite tvätt och sånt som ligger efter, så jag kan kurera mig med ganska gott samvete i alla fall. Annars har jag så sjukt svårt att bara ta det lugnt när jag vet att det finns saker som borde göras. När en varit sjuk i 1,5 vecka så formligen skriker hjärnan efter saker jag VILL göra, men som jag helt enkelt inte orkar. Längtar verkligen till energin kommer tillbaka och jag kan ta tag i alla mina små projekt här hemma.

Men idag kurerar jag mig här hemma. Just nu ligger H och sover, Shiro är ute en stund i det fina vädret och jag ligger nerbäddad. Stillar det dåliga samvetet över att jag inte är utomhus i solen med att vi hade en toppendag ute igår när vi åkte spark hemma hos pappa/morfarn. Det var bra för själen, men kanske inte lika bra för kroppen!

IMG_4572

IMG_4568

IMG_4564

Kommentera

01 Mar Vilken veckostart

Denna vecka går lätt till historien som ”Årets sämsta”, trots att det bara är början av mars. Några få ljuspunkter har det funnits, men då mer tråkigheter kommer framöver så känns det tyvärr inte som att de väger upp tillräckligt ännu.

Började veckan med ett halsont utom denna värld. M erbjöd sig att vara hemma och ta hand om H för att jag skulle få vila, men då BMWn skulle in på någon kalibrering och Skodan skulle besiktas med bara någon timmes mellanrum just den dagen så hade det inneburit att vi båda behövt åka till stan i två omgångar istället för att M lämnade den förstnämnda på verkstan på väg till jobbet och hämtade den på lunchen och jag åkte och besiktigade. Så han fick åka på jobbet och trots att jag var helt knäck när H väl kom i säng på kvällen så kändes det som det vettigaste valet.

Igår när jag vaknade så hade jag tyvärr inte blivit bättre utan snarare sämre. Så illa att jag låg vaken flera timmar natten till igår bara för att jag hade så fruktansvärt ont i halsen. Så jag ringde vårdcentralen, mest för att jag var/är rädd för att smitta H och fick tid strax efter lunch. Tydligen hade jag så uppenbar halsfluss att de inte behövde ta några prover. Bad om annan antibiotika än Kåvepenin då det inte brukar ha någon effekt på mig (har fått byta penicillin 3 gånger tidigare vilket bara resulterat i längre sjukdomsförlopp och mer lidande). Tog mig ner på stan, letade parkering i snöslasket och kånkade H över halva stan med feberkänningar och total matthet i kroppen bara för att komma på apoteket och få veta att läkaren skrivit ut Kåvepenin ändå. Blev så arg och ledsen (förmodligen pga att jag var så matt och inte hade ätit någon riktig mat på över ett dygn) att jag ringde upp VC och skällde ut dem. Blev lovad att om Kåvepenin inte hjälpt till torsdag morgon så skulle jag få ny penicillin utskriven. Åkte hem, började äta Kåvepenin trots en känsla av att det inte skulle hjälpa. Och på kvällen när jag gick och la mig hade jag konstiga utslag på hela bröstet och upp mot halsen. Tänkte att det säkert bara var något övergående från febern och gick och la mig.

Vaknade imorse och var helt prickig och uppsvullen över hela bröstet/halsen och ansiktet. Såg ut som jag injicerat botox i läpparna och det kliade något fruktansvärt. Ringde 1177 för att kolla om det var någon vanlig biverkning av halsfluss, men fick bara order om att lägga på och ringa 112 istället. Förmodad allergisk reaktion mot Kåvepenin. Försökte protestera utan resultat. Så 112 fick det bli. De ville skicka ambulans, men då vägrade jag. Jag var ju uppe och gick för egen maskin och hade inget svårt att andas. Bara lite kli i halsen och det var ju inte konstigt med tanke på halsflussen. Efter många om och men fick jag ok på att M skulle skjutsa mig in till akuten med detsamma och att vi skulle ha telefoner i närheten hela tiden. Tydligen kan reaktion mot Kåvepenin resultera i plötsliga andningssvårigheter och därför ville de inte ta några risker. Happ. Sagt och gjort. Mot akuten bar det av.

Och där blev jag kvar till efter lunch. Precis som 1177 hade misstänkt så var det en allergisk reaktion mot penicillinet. Jag fick kortison och antihistaminer. Ny antibiotika utskriven och fick stanna för observation tills utslagen började ge med sig. Lagom till jag blev utskriven så anlände min lillebror till stan med tåg och vi kunde hämta upp honom (och lillasyrran som slutade skolan i samma veva). Så eftermiddagen spenderades i soffan med de två samtidigt som H blev road av de och resten av familjen. Så mysigt att få träffa brorsan så här ”mitt i säsongen” (blir oftast bara till jul och sommar annars), men anledningen till hans hemkomst är desto tråkigare. På fredag begravs mormor och det är alltså anledningen till hans besök.

Ingen jättemunter vecka som ni kan se, men det är kanske lika bra att göra bort tråkigheterna med detsamma och så kan nästa vecka förhoppningsvis bli en bättre vecka. Hoppas er vecka är bättre och att livet är snällt mot er!

Kommentera

16 Dec En vecka med känslor utanpå kroppen

Efter en turbulent vecka med känslor både på topp och på botten så pustar jag äntligen ut i soffan tillsammans med min vita lurvboll. Jag vet inte riktigt var jag ska börja för att beskriva den gångna veckan, men det är kanske enklast att ta det i ordning.

img_3462

I lördags lämnade vi Harry med farmor och farfar och packade in oss i bilen för att rulla norröver. En av mina fina barndomsvänner fyller snart år och hennes karl hade styrt upp med överraskningsfest som vi självklart inte ville missa! Innan festen hann vi med att besöka våra andra vänner i Umeå som nyligen flyttat och det blev en bra uppladdning inför kvällen. Ett helt SPA var abonnerat till oss med catering och allt. Det blev en väldigt fin kväll med fina vänner (och nya bekantskaper), bad, bastu och skratt. Som avslutning på helgen så möttes vi barndomsvänner med respektive upp på ett av stadens hotell för att äta frukost tillsammans dagen därpå innan vi rullade hemåt till vår lilla prinskorv!

img_3475

Efter helgen blev dock veckan lite väl jobbig då min mormor blev väldigt sjuk. Vi har hälsat på henne på sjukhuset mycket den här veckan och känslorna har verkligen legat på utsidan och gör till stor del fortfarande. Livet är skört och så här i juletid önskar en extra mycket att alla får vara friska och må bra.

img_3449

Mitt i allt detta så ska livet fortsätta som vanligt på något konstigt vis och förberedelserna inför julhelgen har sparkats igång rejält. Trots att jag är föräldraledig och en kan tycka att en ska ha hur mycket tid i världen som helst så rinner dagarna iväg i en rasande fart och plötsligt blir det dopparedagen. För att få ordning på kaoset i min mosiga hjärna har jag gjort ett dagsschema med saker jag måste hinna med varje dag för att ligga i fas till julafton. På så sätt så klumpar inte allt ihop sig till de sista dagarna och en kan förhoppningsvis känna lite mer ro och julefrid i kroppen.

img_3438

Harry-boy har på sistone haft lite jobbiga nattrutiner där han vaknat extremt mycket och extremt ofta och mitt i all turbulens här i veckan så fick jag ett litet bryt över att inte få sova ordentligt. Harry hade jättebra sovvanor ända tills han fyllde fyra månader, men de senaste tre månaderna har varit mindre bra vilket självklart sliter på en. Efter att ha läst på lite om nattsömn och rutiner (vi införde lite nya rutiner redan för några veckor sedan vilket har underlättat läggningarna, men inte de nattliga uppvaken) så justerade vi om ytterligare i hans kvällsrutin och vips så vaknade han bara två gånger följande natt och natten till idag sov han hela natten från 21-07.15. Vilket halleluja-moment att vakna 06.55 och inse att pojken fortfarande sov och hade gjort så hela natten! Precis vad jag behövde efter en tung vecka! Bara att hålla tummarna för att det håller i sig.

Idag har vi haft vänner på besök och vi har bakat och gjort julgodis. Maken var mest hem och vände då han skulle på herrmiddag. Jag och H skjutsade dit honom och när vi ändå var i stan passade jag på att köpa med mig sushi hem. Har inte ätit sushi sedan H föddes så det var efterlängtat. Som en liten bonus har jag plockat fram lite räkor med som jag tänkte mumsa på till ”kvällsfika”. Lite måste en ju få unna sig när en är gräsänkling!

Kommentera

30 Nov När egentiden tryter

img_3298

Älskade unge! <3

De senaste dagarna har tiden för mig själv verkligen legat på minimum. En mammig bebis som knappt sover vare sig dagtid eller nattetid i kombination med en man som fått slänga om jobbschema, åka på oplanerade saker och dessutom har julfest gör att panikångesten sakta men säkert smyger sig på. Sömnbristen och det minimala utrymmet för mina egna behov gör att jag känner mig kvävd och förtvivlad.

Känslan av att vara en dålig mamma smyger sig på trots att jag vet att min bebis har det bra (det är bara jag som inte har det tipptopp för tillfället). Räddningen den här veckan får bli fredagens event med tjejerna. Relaxen och middag på restaurang med dem som lyfter min vardag mest just nu kommer förmodligen göra susen. Måtte tiden gå fort till fredagseftermiddag.

Kommentera

31 Maj Noll energi

De senaste dagarna har verkligen min energi lyst med sin frånvaro. Jag orkar ingenting. Ligga och stirra i taket är den enda aktiviteten som tycks tilltala mig just nu. Jag orkar inte med hushållssysslorna, renoveringen, hunden, pyssel, människor (M undantaget som tur är), serier/filmer eller något annat som kräver någon slags koncentration. Jag är slut som artist, men tänker nog låta mig själv vara det ett tag. Man kan inte vara på topp jämt. Bebis lyser med sin frånvaro med, men det kanske är lika bra när jag mår så här!

Kommentera