04 Sep Monday morning

Söndagmorgon vaknade jag såhär vid 7.30. Minimänniskan vaknade runt 8, men låg och pratade med sig själv i närmare en timme innan han ville kliva upp. Bortskämd javisst!

Jag är verkligen ingen morgonmänniska överlag. Men jag tror ändå att jag blir bättre på det. Vet inte om det är åldern eller att jag helt enkelt daltar mindre med mig själv, dvs inte ger mig själv samma utrymme att känna efter. Sedan är jag definitivt bättre på att gå och lägga mig i tid.

Harry har ju inte varit till någon vidare hjälp när det kommer till att öva på att kliva upp tidigt då han alltid varit en sjusovare på morgonen (bortsett från kortare perioder av sämre sömn), han kliver sällan upp före 7-7.30 (just nu 8-9) och det har ALDRIG hänt att vi klivit upp före 6. Men däremot har han bidragit till att jag går och lägger mig tidigare då jag helt enkelt insett att jag behöver fler timmar av sammanhängande sömn för att orka med vardagen nu.

Harry går och lägger sig mellan 18.30-19.00 och runt 21.30 brukar jag själv försöka krypa till kojs. Det är dock sällan jag somnar tidigare än 22.00-22.30. Innan Harry kom till världen gjorde jag det bra om jag var i säng innan midnatt. Jag kanske inte är en bättre morgonmänniska nu för tiden, jag är bara en sämre kvällsmänniska. Men jag tror överlag att det är till det positiva. Skönt att inte sova bort hela dagen när en är ledig utan att faktiskt hinna få saker gjorda.

Kommentera

04 Jan Nyårstankar

382290_10151444695395199_1476344490_n

Brukar ju inte ge några nyårslöften utan mer mål att jobba mot för året. Jag tycker dock inte att det är något fel med nyårslöften, jag vet bara med mig att de är svåra att hålla. Men hellre ge ett nyårslöfte om att träna mer och hålla det i tre månader (eller veckor) än att inte träna alls. Allt är bättre än inget och vad man än väljer att kalla det så är det ju trots allt en nystart vi alla vill ha. En ny chans att göra ”rätt” och ordna upp våra liv, att må bättre och känna att en har kontroll på läget så att säga.

Det är ju fantastiskt med ett nytt år på så vis, att vi alla får en chans att börja om! Lika villkor för alla och det är bara en själv som sätter gränserna. Mina mål för 2017 är följande:

Bli mer ekonomisk – Jag vill komma igång på allvar med ett långsiktigt sparande. Vi har en dröm om att någon gång i framtiden (säg 10-15 år) bygga en fjällstuga. Tills dess behöver vi spara en del pengar för att ha råd att förverkliga vår dröm och tanken är att vi ska komma igång med det lite smått redan detta år för att sedan utöka det när vi båda jobbar heltid igen.

Jag vill också att vi ska bli ännu bättre på att hushålla med matkassan och dra ner på den kostnaden ytterligare. Vi avslutade 2016 bra med att bättra oss rejält på matlagningsfronten och planeringen av maten, men vi kan fortfarande bli ännu bättre. Sedan får en ju vara realistisk. Vi hatar båda två det här med matlagning och även om jag gärna skulle äta hemlagat av allt (då jag är lite skeptisk till halvfabrikat och inte tycker det är så gott) så kommer det inte funka varje dag. Ibland får en helt enkelt gena med halvfabrikat och de dagar en orkar får en laga ordentlig mat. Vi kommer inte heller kunna skära ner helt på utematen, men målet är att M alltid ska ha matlåda (förutom undantagsfall) på jobbet och så även jag när jag går tillbaka och jobbar igen. Det sparar oss ca 2 000 kr/mån och då kan vi unna oss utemat någon gång på helgen istället.

Något som hjälpt mig mycket på traven att bli motiverad med den ekonomiska biten är FB-gruppen ”Economista – Kvinnor som gillar aktier och privatekonomi”. Det var min kära kusin som la till mig i gruppen och jäklar vilken pepp en får att bli mer ekonomisk och lära sig mer om diverse sparformer och ekonomitänk. Gruppen är endast till för kvinnor och det är faktiskt bara positiva kommentarer och stöttande där inne, ett väldigt fint klimat! Gå med du också om du vill bli inspirerad!

IMG_0856

Ge mig formen tillbaka tack!

Komma igång på allvar med träningen igen och bygga upp mina muskler igen – Jag ska erkänna att jag varit otroligt lat efter att H kom till världen. Förutom barnvagnspromenader med hunden så har det inte blivit mycket kvalitativ träning. Antalet gånger på gymmet under hösten kan räknas på en hand och jag skäms över att mitt gymkort ligger i princip orört. Med tanke på mitt mål att bli mer ekonomisk så kommer jag ge mig själv ytterligare 3 månader med gymkortet, en chans att komma igång och visa att jag är ”värd” att ha det kvar. Om jag inte nyttjar det minst 2 gånger/veckan innan mars slut så kommer jag att säga upp det och så får jag kämpa på med hemmaträning istället. För har jag inte fått en bra rutin på träningen innan jag börjar jobba igen så kommer jag inte få det då heller då jag vet med mig att jag kommer ha svårt att motivera tid hemifrån när jag varit borta hela dagarna.

När det kommer till själva träningsformen kommer jag vara snäll med mig själv till en början och bara köra träning som jag tycker är riktigt kul. Med andra ord mestadels styrketräning. Även om jag vill bygga upp en bra kondition och bli bättre på konditionsträning överlag så tänker jag tillåta mig själv att vänta med den biten tills det är barmark ute (om inte andan faller på dvs). Hellre fokuserar jag på träning som är rolig och blir av än att tvinga mig på något jag tycker är tråkigt och tappar motivationen. Ett steg i taget.

Körde mitt första träningspass här hemma igår när M var ute och sprang. Bara för att bevisa för mig själv att det går. Fram med träningsmattan, lite vikter och så laddade jag hem en tabata-klocka och la H på golvet bredvid mig. Körde ett högintensivt pass på 30 min och det känns i kroppen idag vill jag lova. Men heja mig som gjorde det, nu kan det bara bli bättre!

Ha ordning och struktur i hemmet – Innan jag går tillbaka och jobbar i juni så vill jag känna att vårt hem är i balans. Vi är på god väg redan och jag har rensat och sorterat på många ställen, men än finns det jobb kvar att göra. Första målet blir att göra klart Ms kontor (vi har bara rivit där, återuppbyggnad planerar vi att ta tag i nu i slutet av januari). Nästa grej får bli att bygga vår ”walk in closet” innanför vårt sovrum (nuvarande kallvinden) så att vi får bra garderobsförvaring och dessutom en chans att strukturera upp på allvar i resterande del av vinden. Vi har en hel del saker där ute som ska säljas och det ska jag försöka ta tag i nu under vintermånaderna. När vintern tinat bort och våren gör entré vill jag kunna fokusera utomhus och börja förbereda för mitt växthus, men också för målning av förråden.

Av erfarenhet vet jag att allt tar längre tid än en tror och att det är lätt att saker drar iväg i kostnad så jag försöker vara realistisk i mina tankar och inte ha för höga förhoppningar. Jag vet dock att när andan faller på och vi väl sätter igång med något så brukar det gå undan och bli bättre än väntat så jag är inte orolig.

Vad har du för mål/löften inför 2017? Lämna gärna en kommentar och dela med dig så kanske vi kan inspirera varandra!

Kommentera

08 Dec Lucka 8 – Vilken egenskap hos dig själv skulle du vilja utveckla?

10394560_10153105291985199_1286219182969628603_n

En egenskap jag alltid jobbar på att förbättra är den att vara en bättre medmänniska. Att inte vara dömande och att se alla för dem de är och inte för vad samhället anser att dem borde vara. Jag försöker bli bättre på att finnas där för dem som behöver det, oavsettt om det är en främling eller vän. Jag tycker överlag att världen behöver mer kärlek och just vi svenskar är väldigt duktiga på att sätta på oss skygglappar och bara se det vi vill se (även jag). Men jag försöker bli bättre på att se människan även i främlingar och jag anser att det minsta jag kan ge av mig själv är ett ärligt hej och se en person i ögonen när jag säger det.

Detta är en del av Kajsons julkalender

Kommentera

07 Dec Lucka 7 – Vem skulle du vilja sända extra kärlek till idag?

6605faad3e2c81295c2124613b6379197d86afad26ea65e7f4c548e76ba796cd

Idag skulle jag vilja sända lite extra kärlek till min käre make. Klyshigt och kanske orättvist då det finns många andra att ge lite extra kärlek till, men när det kommer till kritan så finns det ju ingen som ställer upp så mycket för mig som han gör. Han vänder sig ut och in för att jag och familjen ska ha det bra och för att vi alla ska orka med sömnfattiga nätter och fullspäckade dagar. Han är värd all kärlek han kan få! <3

Detta är en del av Kajsons julkalender

Kommentera

06 Dec Lucka 6 – Vad är det bästa med dig själv?

img_3267

Det bästa med mig själv är att jag får saker och ting gjorda. Visst har jag också dagar där jag är fruktansvärt oproduktiv, men i det stora hela är jag en doer. Det är en egenskap som både stärker mig och sänker mig, men jag väljer att fokusera på det positiva. Jag har en väldigt stor vilja att få saker gjorda och har ofta dåligt samvete om jag inte fått gjort det jag velat när dagen är slut. Jag försöker bli bättre på att vara snäll med mig själv och säga att det inte gör något att man inte hinner eller orkar ibland, men det är svårt. Det är en fin balansgång!

Detta är en del av Kajsons julkalender

Kommentera

05 Dec Tankejulkalender – Lucka 1 till 5

img_2675

Hittade en lite annorlunda julkalender i år som jag tänkte att jag skulle hoppa på! Jag får se om jag hinner med alla luckor, men i värsta fall kanske jag klumpar ihop ett par stycken i samma inlägg. Eftersom att jag kommer igång lite sent med min kalender så är det precis vad jag kommer att göra så här i första inlägget.

Julkalendern hittar ni här och den går ut på att man får en tankeutmaning varje dag som man ska reflektera över, antingen för sig själv i ett anteckningsblock/dagbok eller lite mer offentligt om man så önskar.

Lucka 1 – Vad är din drömbild av julafton i år?

Eftersom att vi ska fira jul här hemma för första gången någonsin så har jag en förhoppning om att vi ska få den sådär mysig och härlig som mina barndomsjular. Jag vet dock med mig att jag lätt har för höga förväntningar på saker och ska därför göra mitt bästa för att gå in i julen med ett öppet sinne och att det viktigaste av allt är att vi träffas och har det trevligt. Jag hoppas också att jag/vi kan förbereda både hemmet och maten så pass mycket att julafton i sig blir en relativt lugn tillställning där jag faktiskt hinner sitta ner och bara njuta också.

Lucka 2 – Vem är din förebild i livet just nu?

Jag har nog ingen särskild förebild (som enskild person menat) just nu, men däremot har jag en bild av hur jag vill leva och må som jag strävar efter att uppnå. Mitt mål är att utnyttja det kommande halvåret som föräldraledig för att nå balans i mitt liv och reda ut de utmaningar jag har på både det privata planet, men också i mitt yrkesliv. Jag är inte 100 % nöjd i dagsläget och det har jag för avsikt att ändra på. Jag vill inte vakna upp om 10 år och inse att jag är på en plats där jag inte vill vara bara för att jag inte tog chansen när jag hade den och gjorde något av den.

Lucka 3 – Vilka tre drömmar har du som du vill uppfylla i närtid?

Oj, jag har som inga särskilda drömmar som jag vill uppfylla utan mer som ett hel livsstil som jag vill nå eller vad man ska säga (se svar ovan). Men om jag ska försöka lista några saker så får det bli: 1. att komma igång med styrketräningen ordentligt igen. 2. att få fira en lugn och stillsam jul tillsammans med våra nära och kära. 3. att jag ska få ordning på varenda vrå här hemma innan jag börjar jobba igen.

Lucka 4 – Vilken dröm har du haft som du har lyckats uppfylla?

Det är nog flera det. Men att bli mamma till en alldeles underbar son är en av dem. Men den största drömmen jag haft är ju att få leva ett långt och lyckligt liv tillsammans med min lilla familj och där är vi på god väg. Vi har ju hunnit beta av några år tillsammans jag och M och många fler tänkte vi att det skulle bli. Sedan har det ju alltid varit en dröm att bli vän med mig själv och våga tro och stå upp för det jag tror på och där tycker jag faktiskt att jag är idag. Visst kan mitt självförtroende och min självkänsla dala ibland, men överlag är jag nöjd med den person jag är idag och vad jag åstadkommer.

Lucka 5 – Vad önskar du att du skulle äta till middag idag?

JAG ÄLSKAR MAT! Skulle jag få välja helt fritt vad jag skulle äta till middag idag så skulle det förmodligen bli räkor. En riktig räkfrossa skulle jag absolut inte tacka nej till. Inte heller en riktigt god köttbit med min egen potatisgratäng och ett gott kryddsmör. Inget av det kommer dock hända så här på en måndag utan istället ska vi äta chilikyckling och ris. Däremot skulle M svänga in på affären på väg hem för att köpa något gott att snaska på ikväll och jag håller mina tummar för att han köper Coca Cola/Zeunerts julmust och en chokladkaka. Större sannolikhet att den önskningen går i uppfyllelse än den om räkorna ;)

Detta är en del av Kajsons julkalender

Kommentera

14 Okt Att vara mamma till mitt barn

img_2548

Att vara mamma till Harry är inte på något sätt svårt eller jobbigt. Självklart påverkas även jag av nätter med lite sömn och griniga dagar, men de ljusa stunderna är så många fler och fyller mig med sådan energi att det andra känns oväsentligt. Sova kan jag göra en annan gång, snart är dagen här då han sover 18 h i sträck och är omöjlig att väcka.

Fortfarande får jag frågan om hur det känns att vara mamma och ännu har jag lika svårt att hitta ett spontant svar. Det är så många känslor och tankar som kommer med att vara mamma och det är svårt att sammanfatta dessa till en enda liten mening.

M sa häromdagen att han hade svårt att se sig själv som pappa (den bild han har av hur en pappa är), men såg det som självklart att Harry var hans son. Jag känner lite tvärtom. Att vara mamma (själva titeln kanske jag inte identifierar mig med ännu, men ansvaret och känslorna det för med sig) har jag inga problem med att ta till mig medan jag fortfarande kan överväldigas av tanken på att just Harry är vår. Bara vår och ingen annans, hälften mig och hälften dig.

Oavsett vilket så är det ingen lätt fråga att besvara och det är inte heller någon lätt känsla att bära. Att älska någon så högt och utan förstånd tar på krafterna och att hela tiden gå runt med en rädsla för att något ska hända eller tas ifrån en är dränerande. Ett enda tandlöst leende från den lilla människa han är fyller mig både med en obeskrivlig kärlek och en uttömmande rädsla. Det är som att hela tiden vara i konflikt med sig själv.

Jag är ganska duktig på att lämna Harry i händerna på andra och göra saker på egen hand och jag känner konstigt nog inte ett dugg dåligt samvete över det. Kanske beror det på att jag vet att när vi väl ses igen så kommer jag inte ha ögon för något annat än honom, han kommer få min totala uppmärksamhet, kärlek och tankekraft. Jag är också ganska duktig på att låta honom klara sig själv, men alltid finnas inom tryggt avstånd. Jag håller exempelvis hårt på att han ska somna i sin egen säng (oftast slutar det på senare tid med att han kommer över till vår säng någon gång under natten), men hela tiden finns jag där, bara någon meter bort. Tröstar och lägger handen på, viskar lugnande ord i örat och berättar hur mycket jag älskar honom. Jag håller en liten hand i min.

Jag vill att han ska veta att jag alltid finns där för honom, att jag aldrig lämnar honom, men jag vill också att han ska veta att han är stark och att han kan själv. Jag tror att det är viktigt med en balans. Än är han för liten för att förstå, för liten för att anpassa sig. Så länge han behöver min närhet kommer jag att ge den till honom, men alltid med en uppmuntran om att han klarar sig på egen hand om han vill. Om han vill.

Jag hoppas att jag kan ge honom styrkan att älska sig själv och tryggheten att lita på sitt eget omdöme. Jag kommer inte att vara någon perfekt mamma som gör allt rätt, men jag kommer alltid låta honom veta att jag älskar honom oavsett vad.

Kommentera

13 Okt Saker jag inte klarar av

Jag är inte en människa som stör mig så mycket överlag. Vissa personer har ju jättejobbigt med hur andra människor äter eller pratar, kanske stör man sig på hur andra kör bil och blir upprörd av andras handlande, men jag kan helt ärligt säga att det mesta sådant går mig helt förbi.

Jag har inte heller svårt för att koppla bort vad andra ska tycka om mig i vissa situationer. Skulle jag köra fel, hamna i vägen i trafiken eller liknande så stressar jag inte upp mig över det. Folk får tuta och peka finger åt mig bäst de vill, men det rör mig inte i ryggen. Inte heller tänker jag så mycket på vad folk ska tänka om mig i sociala sammanhang. Ibland kan det hända att jag i efterhand reagerar över något jag själv sagt eller gjort och funderar över om jag borde agerat annorlunda och hur jag ska bete mig om jag hamnar i en liknande situation igen, men oftast inte alls.

Däremot finns det en del saker i min vardag, säkert ganska obetydliga saker egentligen, som jag bara inte klarar av för egen del. Vissa kan säkert tycka att jag är löjlig, men det är saker som stör mig så pass att jag måste åtgärda dem innan jag kan fortsätta med det jag höll på med.

  • Jag kan inte ha köksfläkten igång när jag ska äta. Pga en mindre hörselskada (brus/lättare tinnitus) som jag har så upplever jag monotona ljud väldigt jobbiga. Framför allt fläkt-ljud har jag på senare tid kunnat konstatera. Jag har aldrig fläkten i bilen igång på hög hastighet utan sitter hellre och svettas/fryser ett tag extra istället. Är jag ensam hemma glömmer jag ofta att slå på köksfläkten när jag lagar mat och upptäcker det inte förrän glaset på fläkten börjar imma igen.
  • Av samma anledning som ovan har jag också otroligt svårt att ha en radio/tv igång samtidigt som jag för en konversation. Pratar jag i telefonen eller läser något behöver jag ha knäpptyst omkring mig. Jag gillar inte heller ”skrälliga” ljud och även fast jag är ensam hemma så sätter jag hellre i hörlurarna och lyssnar den vägen än via telefonens högtalare t ex.
  • Jag får typ tvångstankar av att ha skåpluckor och liknande öppna. M är en mästare på att ta strumpor ur sin byrålåda och inte stänga den efter sig. Sådant kan ”störa” mig så mycket att jag måste kliva upp ur sängen enbart för att stänga den. Jag är till och med så dum att jag medan jag plockar ur diskmaskinen stänger varje kökslucka efter mig även om det betyder att jag måste öppna den igen 20 sek senare för att stoppa in ytterligare en pryl.
  • Jag kan inte ha flera sorters pålägg på mina smörgåsar. Jag vill antingen ha skinka eller ost (eller något annat), inte båda delarna. Grönsaker går bra, men de är ju liksom bara extra på toppen och de äter jag oftast först ändå. Men det finns inget värre än när caféer t ex bara serverar smörgåsar med både ost och skinka. För även om jag plockar bort det ena pålägget så finns smaken ändå kvar.
  • Toapappret måste sitta en viss väg på hållaren annars måste jag vända på den. Oftast behärskar jag mig när jag är borta, men hemma så måste alltid pappret sitta åt rätt håll. Blir tokig och känner av tvångstankarna annars.

Haha! Desto mer jag punktar ner desto mer inser jag hör löjlig jag är. Trots detta har jag inga avsikter att försöka ändra på mig. Finns nog värre saker att ha personliga bekymmer med än ovanstående tänker jag.

Kommentera

12 Okt Ny hårfärg

img_2716

img_2717

Lite lyx så här en föräldraledig onsdag har man väl inte dött av. Bästa maken tog ut några timmar komp över dagen så att jag fick gå och njuta av att bli ompysslad hos frisören i lugn och ro. Passade på att slå till med en ny hårfärg när jag ändå var i farten. Mycket nöjd med resultatet och känner mig genast mycket höst-fräschare! Faktum är att det bara är knappt två år sedan jag rockade just den här hårfärgen sist och jag minns att jag var precis lika nöjd då.

Kommentera

20 Aug Hipp hipp hurra..

10482396_10206253906359956_7429777343886308249_o

.. för mig idag! 30 år har jag vandrat på denna jord. Och konstigt nog känner jag mig inte en dag äldre än 25. De senaste åren har det liksom känts som att tiden stått stilla. Kanske just för att jag varit precis där jag velat vara. Nu har jag, lagom till min 30-årsdag, fått allt jag någonsin kunnat önska mig. Jag har en underbar man, ett hus på landet, en konstigt katt, en busig hund, en fin bil, ett bra jobb och, viktigast av allt, en fantastisk son! Mer kan jag inte önska mig! <3 Tack livet för att du behandlat mig så väl!

Kommentera

02 Jul 50 saker om mig

IMG_3992

Hittade denna lista och tänkte ge mig på att svara på allt. Läs om ni orkar! Kanske får ni veta något nytt om mig, kanske inte!

  1. Vad har du för klädstil? Oj, väldigt trist klädstil skulle jag säga. Jag är ju inget modelejon direkt utan mer en jeans/t-shirt-person. Jag vill att mina kläder ska vara bekväma och stilrena.
  2. Bär du ofta smycken? Min förlovningsring samt vigselring bär jag alltid. I övrigt är jag dålig på det här med smycken. 
  3. Färgar du håret? Ja, jag gör ofta ljusa slingor för att hålla håret blont istället för råttfärgat.
  4. Vad äter du helst till frukost? Amerikanska pannkakor/Ägg&Bacon/Havregrynsgröt. Är ingen smörgåsmänniska på morgonen utan vill gärna ha något varmt att äta.
  5. Vilken är din favoritfrukt? Mango eller ananas tror jag.
  6. Favoritbär? Blåbär
  7. Vad har du för hudvårdsrutin? Jag är överlag dålig på att ta hand om min hud, men åtminstone någon gång i veckan försöker jag använda ansiktsvatten och ansiktscreme.
  8. Hur startar du helst din vecka? Lugnt och fridfullt. Jag hatar stressiga mornar oavsett vilken dag i veckan det är. Jag vill vakna i lugn och ro och inte behöva stressa iväg. Att försova sig är en mardröm och dagen blir aldrig bra efter en försovning.
  9. Är du en vädermänniska? Absolut, mitt humör påverkas jättemycket av vädret och årstiderna. Jag blir helt klart deppigare på hösten/vintern och jag behöver komma ut i friska luften varje dag för att inte deppa ihop.
  10. Solar du solarium eller har du slutat med det? Solar inte i solarium, men när jag var yngre hände det väl någon gång.
  11. Vad tycker du är det roligaste/jobbigaste med youtube? Jag älskar Youtube, det finns så mycket roligt att se och jag kan fastna i timmar och bara klicka mig vidare. Älskar fenomenet med Vloggar som kommit starkt senaste åren också. Som vanliga bloggar, men i videoformat.
  12. Vad ser du mest fram emot just nu? En sista semestervecka tillsammans med min lilla familj. Om 1,5 v börjar M jobba igen och jag VILL INTE! Vill att vi ska vara hemma allihopa ett helt år!
  13. Senaste inköp? Beställde just en morgonrock på rea. Skulle gått på 800 kr, men kostade endast 200 kr. Hoppas att den är lika skön som den ser ut!
  14. Dagens tacksamhet: Min fina lilla familj! Vad skulle jag vara utan dem?
  15. Tränar du helst hemma eller på gym? Gymmet helt klart! Faktum är att jag i princip har klartecken att börja träna nu igen och jag är så peppad på att få göra mitt första gympass sedan H kom. Dock måste jag tänka mig för och ta det ganska lugnt med tanke på snittet, men ändå, tänk att jag ska få lyfta skrot igen och börja bygga upp min kropp istället för att den bara ska brytas ner!
  16. Vad använder du för smink till vardags? Mascara och ögonbrynspenna.
  17. Vad fikar du helst på café? Något marigt som en smörgås eller bakpotatis/sallad eller annat lunchaktigt. Är inte så mycket för sötsaker.
  18. Det pinsammaste som har hänt på senaste? Oj, jag minns inte. Brukar inte tycka saker är så pinsamma.
  19. Vilken är din favoritmat? Älskar mat i de allra flesta former, men så här i sommartider så måste jag nog säga grillat!
  20. Har du och M lika syn på uppfostran? Hur tycker ni att man ska uppfostra ett barn? Ja, det skulle jag vilja påstå. Vi har ganska lika värderingar kring det mesta och det avspeglar sig nog i vår syn på uppfostran med. Vi är båda väldigt måna om att våra barn ska lära sig vett&etikett och hur man uppför sig i sociala sammanhang och mot sina medmänniskor. Vi anser båda att tydliga gränsdragningar och att vara konsekvent är ett vinnande koncept i kombination med mycket kärlek och omtanke. Med sunt förnuft så får man nog sunda barn också.
  21. Vad hände igår? Vi var till stan för att köpa en ny kaffebryggare då vår förra kortslöt sig själv dagen innan. Vi hämtade även vår andra bil från verkstaden och vägde H på BVC. 
  22. Jobbigaste just nu? Att M börjar jobba snart.
  23. Vilken är din favoritblomma? Jag älskar att ha tulpaner ståendes på köksbordet när det är säsong för dem. Jag tror att det hänger ihop med att det är en ganska mörk tid på året och färgglada och färska blommor ger ett liv till rummet som ofta saknas under vinterhalvåret.
  24. Hur ser en perfekt fredagskväll ut? Då är det fredagsmys-deluxe. En god middag med familjen, massa gott att mumsa på efteråt och På spåret på TVn. Spenderar gärna min fredagkväll framför TVn i sovrummet. Eller en riktig tjejkväll med mina fina vänner, en flaska bubbel, goda ostar och tilltugg tillsammans med massor av prat kring högt och lågt.
  25. Vilken mat går snabbast att laga för dig? Makaroner och korv är en maträtt jag ofta tar till när inspirationen och orken tryter.
  26. Hur ofta dammsuger du? Ett par gånger i veckan. Det är liksom oundvikligt när man har husdjur.
  27. Hur många par skor har du? Inte så många nu förtiden. Skulle tippa på 15-20 par, men innan branden var det betydligt fler, då snackar vi ett gäng flyttlådor fulla.
  28. Och hur många väskor har du? Inte alls speciellt många. 5 st kanske.
  29. Vilken är din favoritserie? Varierar lite, men How I met your mother är en klassiker vi kan se om och om igen, men senaste serien vi plöjde var New Girl. 
  30. Något du borde göra just nu? STÄDA! Hela vårt hus är ett enda stort kaos efter sovrumsrenoveringen. Det står saker i varje rum som inte hör hemma där och jag vet inte riktigt var jag ska börja. M började dock idag genom att tömma tvättstugan på massa byggmaterial vilket var tacksamt så imorgon ska jag se om jag inte kan städa undan resterande saker där inne.
  31. Något du har massor av hemma? Hundhår. Jag skojar inte. I år verkar det inte ta slut. Tycker hundskrället har fällt päls i två månader nu och det finns liksom inget stopp. Vill dammsuga hela honom, men är tveksam till om det skulle göra någon skillnad.
  32. Det roligaste med att ha barn: Nu har jag ju bara haft barn i en månad, men det roligaste hittills är att följa utvecklingen och se de olika personlighetsdragen som gömmer sig i den där lilla kroppen. 
  33. Hur många barn har du och hur många vill du ha? Jag har 1 barn och skulle vilja ha 2 åtminstone. Tror jag är ganska nöjd efter det, men man ska aldrig säga aldrig.
  34. Vad har du för favoritgodis? Jag älskar lösgodis och allt som är surt. 
  35. Favoritchips? Är ganska tråkig när det kommer till chips och äter gärna de med havssalt kombinerat med någon god dipp istället.
  36. Gillar du kladdkaka? Ja, kan man inte gilla kladdkaka?
  37. Speglar du dig ofta? Alldeles för sällan och det är konstigt nog sant. Är inte bara en gång jag kommit hem efter ett besök på affären, sett mig själv i spegeln och undrat hur fan jag kunde åka iväg och se ut sådär i håret. Glömmer ofta att borsta håret när jag bara är hemma en hel dag och glömmer av att jag inte gjort det om jag åker iväg en snabbis. Borde börja bry mig mer om hur jag ser ut, men jag kanske ger någon ett gott skratt om inte annat!
  38. Röker du? Nej!
  39. Kollar helst på? Korta avsnitt av något. Jag är dålig på det här med film då jag blir alldeles för rastlös. Tittar gärna på deckare, action, fantasy eller splatter om jag ska se film.
  40. Vad lyssnar du på för musik? Väldigt blandat, men mest gubbrock eller klassisk rock.
  41. Läser du många bloggar? Jag följer en hel del bloggar, både små privata och stora professionella. Jag gillar blogg-grejen då jag älskar att läsa. Tråkigast är de bloggar som bara har bilder och aldrig delar med sig av personliga saker. Det tröttnar jag på snabbt!
  42. Vad tycker du om Instagram? Bästa sociala mediet förutom bloggar.
  43. Shoppa i butik eller på nätet? Nätet. Jag känner mig alltid så bortkommen när jag vandrar runt i butiker för att leta efter något.
  44. Tar du mest bilder med kamera eller mobil? Helst tar jag bilder med systemkameran, men mest tar jag jag bilder med mobilen eftersom att den alltid finns nära till hands.
  45. Vad vill du hitta på i sommar? Umgås med fina vänner och min familj.
  46. Ett roligt sommarminne? Oj, vet inte om jag kommer på något såhär spontant, men det trevligaste jag gjort de senaste somrarna är att vandra HögaKusten-leden tillsammans med mina barndomsvänner. Annars är vårt bröllop förra sommaren ett oslagbart minne!
  47. Vad tycker du om att ge barn socker? Sockerberoende som jag är själv så inser jag att det kommer att vara svårt att hålla H borta från socker för alltid, men jag hoppas att vi kan låta honom slippa äta socker förrän han är åtminstone ett par år. I mat är det svårt att undvika sockret, men rent socker som godis och bakverk hoppas jag att vi kan hålla till en begränsad mängd och dag när han blir stor nog att inte kunna ”lura” längre. 
  48. Vad läste du när du var yngre? HÄSTBÖCKER och åter hästböcker. Jag har alltid älskat att läsa och eftersom att jag är en hästtjej så var det kanske inte så oväntat vad jag helst valde i bokhyllan.
  49. Vad var ditt första jobb? Hmm. Mitt första sommarjobb var nog som kassör på Rövarbyn (ett litet lekland i samhället där jag växte upp).
  50. Vad är ditt drömjobb? Som liten drömde jag alltid om att bli författare, jag har alltid älskat att läsa och skriva så det är fortfarande ett yrke jag dras till, men min fantasi och skrivförmåga är långt ifrån tillräcklig för att kunna göra verklighet av den drömmen. Jag älskar dock att jobba med människor och att hjälpa andra utvecklas så ett drömjobb vore definitivt något som innefattar ledarskap, utveckling, landsbygd och framtid. Det är nämligen saker jag brinner för! 
Kommentera

29 Jun Förlossningsberättelse

IMG_0972

Här kommer då den långa versionen av Harrys förlossning. Jag ber på förhand om ursäkt över information som kan upplevas som känslig så är du päckelmagad/snart ska föda själv kan du sluta läsa nu. Denna historia skriver jag mest för min egen skull, för att kunna gå tillbaka och analysera och se förloppet igen med ett annat perspektiv. Jag tror också att det är viktigt att jag får ner det på pränt inför framtida barn/förlossning då detta nog är något jag kommer att behöva bearbeta innan jag kan vara redo att ens fundera på ett syskon till Harry.

Allt började redan på måndagen (30/5) egentligen. Vi hade tid hos BM för en sista koll då BF var dagen innan (söndag den 29/5). Jag hade noll känningar av någon förlossning, inga sammandragningar/förvärkar eller what so ever. BM erbjöd sig att se efter hur det stod till därnere och kunde snabbt konstatera att trots mina uteblivna förvärkar så var jag öppen 3-4 cm och tappen var utplånad till 50%. Bad henne då göra en hinnsvepning vilket hon gjorde och bara någon timme efter vi varit där började jag få regelbundna värkar. Värkarna kom med ca 3-4 min mellanrum men var fullt hanterbara, de ökade dock inte i styrka eller intensitet utan höll sig jämna under hela dagen. Framåt kvällen pratande vi med förlossningen som tyckte att vi skulle komma in för en koll, men väl där så avtog allt i princip och vi valde att åka hem och invänta att det skulle dra igång igen.

Halva tisdagen gick och jag hade knappt några känningar alls. Vi renoverade på här hemma och efter lunch så drog värkarna igång igen. Denna gång mycket kraftigare, men inte lika ofta. Nu hade jag en värk på 15 minuter och det varken ökade i styrka eller intensitet nu heller utan fortsatte i samma anda hela dagen och natten. Vaknade flera gånger under natten av onda värkar, men de kom fortfarande inte tätare.

Strax innan 6 på onsdagsmorgon så vaknade jag av en kraftig värk och kände som ett ”knäpp” inombords. Förstod ganska snabbt att det nog var vattnet som gick så reste mig ur sängen fort som attan och vips så stod jag i en pöl av fostervatten. Ingen tvekan om saken, nu var förlossningen igång på allvar. Ganska direkt märkte jag hur värkarna tilltog, de kom både starkare och mer ofta. Väldigt ofta. Vi ringde in till förlossningen ganska omgående och de rådde oss att äta frukost och ta en dusch innan vi kom in, men bara 20 minuter senare (mitt i den tilltänkta frukosten) så hade jag endast 1,5 min mellan värkarna och de var så kraftiga att jag inte kunde sitta ner utan fick stå och hålla mig i bordsskivan för att ”orka med” dom. Vi bestämde oss då för att åka in direkt.

Vi skrevs in på förlossningen kl 7.15. Då vattnet hade gått ville de inte undersöka hur öppen jag var, men de såg på mig att värkarna var rejäla och kom väldigt ofta så fick börja med lustgasen relativt omgående. De satte också en CTG-kurva på mig och bebis såg ut att må finfint därinne. Fina hjärtljud runt 140 slag/minuten. Runt 8.30 hade jag redan ”maxdos” på lustgasen och kände själv att jag behövde mer smärtlindring, blev erbjuden EDA och tackade ja till det. I samband med att den skulle sättas så plockades CTG’n bort från mig och jag fick gå på toaletten medan de förberedde EDAn. De började sedan med att kolla hur öppen jag var (7-8 cm) och sätta en elektrod på bebis huvud för att kunna mäta hjärtljuden. Vid det här laget hade jag varit bortkopplad från CTGn i drygt 10 minuter och när elektroden kom på plats så har bebis hjärtljud gått ner till 70 slag/minut (vad jag förstått i efterhand så räknas spädbarn som hjärtstopp vid en puls på 60 slag/minut).

Från och med nu är mina minnen ganska diffusa och jag var ganska påverkad av både smärta och lustgas, men helt plötsligt är det ca 10 pers i rummet. De vänder mig på sidan i ett försök att få upp hjärtljuden, när det inte hjälper nämnvärt får jag bricanyl för att stanna av värkarbetet så att bebis kan få andrum och mer syre. Detta hjälper lite, men långt ifrån tillfredsställande. Överläkaren tillkallas och beslut om katastrofsnitt tas då de saknar historik på hur hjärtljuden sett ut under tiden jag varit bortkopplad från CTGn.

Om det gick fort innan, så är det ingenting emot vad det gör nu. Jag blir överflyttad till en annan säng och sedan bär det av. Själv förstår jag knappt vad som händer, det enda jag hör är M som hänger med bakom och säger att han är där (guld värt för jag såg honom inte). Vid det här laget så gråter jag hejdlöst av rädsla och det enda jag kan tänka är att nu dör mitt barn. En sköterska springer före och öppnar dörrar och trycker dit hissen medan BM och några andra sköterskor springer genom korridorerna med sängen jag ligger i. Inne i hissen hinner BM säga några lugnande ord till mig, men jag fortsätter att gråta hejdlöst.

Väl nere på operation så avbryter de ett planerat kejsarsnitt och samtidigt som narkosläkaren försöker få mig att lugna ner mig och andas i masken så ser jag hur de tvättar rent min mage och förbereder för snitt. Sedan blir allt svart. Nästa gång jag öppnar ögonen är när jag rullas in på uppvaket. De som rullar dit mig säger inte mycket mer än ”det blev en pojke”. Sedan lämnas jag själv och orden snurrar i mitt huvud. ”En pojke, en pojke” är allt jag kan tänka. Betyder det att han lever? Att mitt barn är friskt? Och var är han och M i så fall?

Under tiden jag var sövd så får M vänta utanför operationssalen. Han får byta om till gröna operationskläder och tillsammans med en barnläkare och sköterska inväntar de att snittet görs, maskiner med andningshjälp och liknande är påslagna och redo. Prick 10 minuter efter att läkaren tryckte på ”katastrofknappen” (som den så vackert kallas) plockar de ut Harry ur min mage. Han skriker redan när de lägger snittet och väl ute är det en frisk och fin pojke som andas själv från första stund. Barnläkaren meddelar sköterskan att hon kan stänga av maskinerna och fyra minuter efter att Harry gjort entré i den stora vida världen så ligger han i Ms famn. I efterhand har man inte hittat någon förklaring till varför hans hjärtljud gick ner, han låg helt perfekt i magen och hade ingen navelsträng eller liknande runt halsen. BM uppskattade att om förlossningen fått fortgå så hade han varit ute den vanliga vägen max 1,5 h senare. 

Klockan är nu 10 och jag har svårt att förstå vad som precis har hänt, allt känns som en avlägsen dröm och det enda jag vet helt säkert är att jag har väldigt ont i min mage. Jag säger till en sköterska att jag har ont och får smärtstillande, men smärtan bara tilltar. Jag säger till igen, får mer smärtstillande, men det gör bara mer ont i min mage. Efter en tredje dos smärtstillande vill de inte ge mig mer och nu gråter jag av smärtan. Min BM rings dit för rådgivning och väl där tar hon beslutet att jag ska få följa med upp på BB istället för att ligga där nere själv. M och mitt barn väntar ju däruppe + att läkarna som var med vid förlossningen är där och kan ta beslut om mer smärtlindring.

Väl uppe på avdelningen rullas jag in på vårt rum. Och där i en fåtölj i hörnet sitter M med vårt barn i famnen. Så snart min säng står parkerad så lägger M Harry på mitt bröst och det är den finaste pojke jag någonsin skådat. Jag har fortfarande svårt att ta in att det är mitt barn, att mitt barn lever och att det mår bra. Han är så lugn och fin, han säger nästan ingenting utan söker bara efter bröstet och börjar suga direkt. En annan BM kommer in för att undersöka min mage då jag har så ont (det var fullt på förlossningen den här dagen och vår BM som varit med under förlossningen hade fullt upp med en annan förlossning). Hon börjar klämma på min mage och jag kvider av smärta. Hon trycker hårdare och nu börjar det sippra ut blod ur mig.

Och nu går det fort igen. Inom loppet av en minut så är det återigen 10 pers i rummet inkl läkaren och överläkaren som närvarade vid snittet. Harry tas snabbt från mitt bröst och M sitter återigen med honom i famnen. Det konstateras att min livmoder ”slappat” och att den fylls med blod i raketfart. Enda sättet att stoppa blödningen är att tömma den på blod och få den att dra ihop sig. Nu hänger två personer över min mage och jag vet att jag skriker, det låter dock mer som något slags avgrundsvrål och smärtan jag upplevde nu är ingenting i närheten av något jag känt tidigare. Jag är vid det här laget helt övertygad om att de krossar varje inre organ i min kropp och att jag kommer att dö. Det gör så satans ont och det enda jag kan tänka är att nu orkar jag inte mer!

Jag vet faktiskt inte hur lång tid det tar innan de slutar ”plåga” mig, jag vet ju att de inte gjorde det för att vara elak, men just där och då ville jag bara be alla dra åt fanders. Att sluta framkalla denna outhärdliga smärta och bara låta mig vara ifred med min man och mitt barn. Jag vet ju dock att det var nödvändigt och att om de inte plågat mig så kunde det ha slutat riktigt illa. Jag har vid det här laget tappat över 1,3 liter blod och kommer senare få fylla på med ett par påsar blod (tack alla blodgivare!) för att bli människa igen.

Efter all dramatik ordnar de i alla fall så att vi får byta rum och flytta in i ett undersökningsrum. BB är fullt den här dagen och egentligen finns det ingen plats för M att få stanna, men tack vare den fina personalen så får han vara kvar med mig och Harry i två nätter. Det var verkligen guld värt då jag var helt sängliggande de närmsta dygnen. Först på fredagen lyckades jag komma på fötter och det på mycket svajiga ben. Det var en underbar känsla att äntligen kunna vara med under Harrys blöjbyten samt att ta den första duschen på flera dygn.

Vi har blivit mycket väl omhändertagna i efterhand och jag är väldigt imponerad av vår sjukvård. Under våra dagar på sjukhuset hade vi uppföljningssamtal med alla inblandade. 4 gånger fick vi sitta ner och gå igenom förloppet tillsammans med överläkare, läkare, barnläkare och barnmorska. Vi hade även ett mer ingående utskrivningssamtal innan vi åkte hem och har blivit erbjuden samtalshjälp i efterhand. Utöver samtalshjälpen så har jag varit in på sjukhuset på koll en gång i veckan i efterhand samt att vi ska dit igen i början av juli för att gå igenom förlossningen igen tillsammans med läkaren.

Det blev några extra dagar på sjukhuset och på lördagen fick vi äntligen komma hem och kunde börja njuta av att vara en familj. En overklig känsla att få lämna sjukhuset, men allt har verkligen fungerat över förväntan och det har fallit sig väldigt naturligt att bli förälder. Harry är en naturlig del av vår familj och jag kan faktiskt inte förstå att han bara funnits i 4 veckor. Känns som att han alltid varit här på något konstigt sätt!

Kommentera

12 Maj Förlåta sig själv

IMG_9380

Min älskade fluffboll

Något jag jobbar på varje dag och som jag tycker är bland det svåraste här i livet är att vara snäll med mig själv. Att förlåta mig själv för saker som inte blir som jag tänkt eller föreställt mig, för saker jag inte orkar och för saker som jag inte gör.

Igår hade jag en sådan dag då jag kämpade med att förlåta mig själv och tycka att det var okej att jag prioriterade mig själv framför någon annan. Efter 2,5 dagar med fullt upp från tidig morgon till sen kväll så var min energinivå på noll. Hela morgonen gick min energi åt till att ”bråka” med Shiro som hamnat i någon minitrots-fas. Han utmanar mig dagligen och även om han är långt mycket bättre än han var för ett år sedan så tär det på krafterna när vi haft en sådan fin relation de senaste 6 månaderna (kan hundar också ha en 2-års trots?).

På förmiddagen åkte jag iväg och när jag väl kom hem igen efter lunchtid så hade M hunnit åka på jobbet och lämnat Shiro i hundgården. Shiro är bara i hundgården de dagar vi jobbar båda två eller då vi inte vet exakt när vi kommer hem igen. I och med min sjukskrivning så har han knappt spenderat någon tid alls i hundgården på sistone vilket känns bra i mattehjärtat (inte för att han inte trivs där, utan för att tanken med att skaffa hund vad ju att den skulle vara en del av familjen, inte någon som sitter själv i ett hundbur dagarna i ända).

Summa summarum, jag var helt enkelt trött, hade lätt huvudvärk och var smått hungrig och jag LÄT BLI att hämta honom från hundgården direkt när jag kom hem. Istället unnade jag mig själv ”egentid” utan bråk och trots där jag åt i lugn och ro och sedan tog en tupplur. Samvetet jagade mig hela tiden trots att jag försökte intala mig själv att det inte gick någon nöd på honom där i hundgården. Men jag lyckades tillslut övertala mig själv om att det var okej. Okej att han fick spendera några timmar utomhus extra (som han faktiskt älskar, han är ju ingen typisk innehund direkt) och okej att jag fick lite tid för mig själv. Jag hoppas och tror att det gjorde mig till en bättre matte under dagens resterande timmar och jag vet att jag väger upp för det en annan dag.

Tycker du också att det är svårt att vara snäll med dig själv?

Kommentera

13 Apr Välkommen hit!

IMG_0059

En hel veckas blogguppehåll, men nu är jag äntligen tillbaka och dessutom på en helt ny sida och med ett helt nytt utseende. Jag hoppas att ni ska uppskatta och gilla det lika mycket som jag! Tack vare min fantastiska man så har jag alltså fått en helt ny hemsida/blogg att jobba på och ingen är gladare än jag. Det är ju faktiskt snart 9 månader sedan som jag officiellt blev fru och bytte efternamn och om mindre än 2 månader så blir jag dessutom mamma för första gången. Livet är i ett spännande skede och då är det ju klart att bloggen måste följa med i utvecklingen. Tack älskade M för att du gjort detta möjligt!

Mycket händer på en vecka och denna vecka har känts extra händelserik och livsomvälvande så jag ska göra mitt bästa för att uppdatera er, men jag får nog göra det i omgångar om ni inte ska behöva få ögon som går i kors utav långa inlägg. Som en liten uppvärmning kan vi ju ta en liten uppdatering på graviditetsfronten och hur bebis utvecklas då jag faktiskt var till barnmorskan senast igår.

Vi befinner oss just nu i vecka 34 (33+2) och bebis ska nu vara så gott som färdig där inne. Det som är kvar är väl lite extra fett och förbättrade lungor, men skulle bebis bestämma sig för att komma ut redan nu så ska det inte vara någon större fara. Min egen viktuppgång ligger just nu på fina 15 kg och mer torde det väl bli. Kroppen som hittills rent fysiskt hållit ihop förvånansvärt bra (speciellt med tanke på min taskiga rygg) har nu brakat ihop totalt och det har resulterat heltidssjukskrivning (mer om detta i ett eget inlägg). Alla värden på bebis ser dock bra ut och det är en livlig rackare. Förutom ett väldigt lågt järnvärde så sköter min kropp graviditeten med bravur.

I psyket känner jag mig dock ”mycket” bättre, det går definitivt åt rätt håll om vi säger så även om det fortfarande finns saker att jobba på. Den största utmaningen nu blir att klara av en heltidssjukskrivning och en kropp som inte vill samarbeta. Jag är livrädd för att rastlösheten ska ta kol på mig, men förhoppningsvis finns det mindre saker jag kan sysselsätta mig med här hemma för att få tiden fram till bebis ankomst att gå.

Lite småfix återstår på sidan, men i det stora hela är den klar. Jag tycker att den blev så fin och jag hoppas att ni tycker som jag. Lämna gärna en kommentar om det är något ni saknar eller om ni bara vill säga något snällt! Puss!

Kommentera

29 Jan 29 januari 2009

090129-branden

Idag är det exakt 7 år sedan vi förlorade vårt första gemensamma hem i en totalbrand. Det var en kall torsdagkväll strax efter 18, Modo hade hemmamatch och jag och M var på väg ut för att äta middag på O’learys eftersom att jag skulle åka ner till Sundsvall för att jobba 7 dagar i rad dagen därpå. Vi hade haft tvättdag och överallt i vår lägenhet hängde det kläder på tork.

Jag hade börjat klä på mig ytterkläderna och M satt vid sin dator och höll på föra över pengar till vårt matkonto. Precis innan jag ska ta på mig skorna hör jag sirener på avstånd som närmar sig i ett rask tempo. Nyfikenheten tar mig till vardagsrummet och precis när jag hänger mig över soffan för att titta ut kommer den första brandbilen körandes upp för San Francisco-backarna och svänger upp på vår gata. Kollar gatan upp för att se var de är påväg, men till min förvåning stannar de precis utanför vårt hus. ”M nu stannar de utanför vårt hus”, ”Nu springer de in genom vår port”.

Ungefär precis där så bankar det på vår dörr. Det är grannen längst upp. Han halvt skrattar fram att det brinner i hans lägenhet, ”det brinner som faaan, ni måste gå ut”. Tar på mig skor och går ut och kollar, ser bara en liten rökpelare från taket och går in igen för att packa min handväska. Vi ska ju faktiskt ut och äta. Då bankar det igen på vår dörr och den här gången är det räddningstjänsten. ”Ni måste ut, NU”. Först där började jag väl inse allvaret. Vi slängde på oss våra ytterkläder och mötte upp våra grannar på andra sidan gatan. Polisen kom, media kom, halva stan kom. Det var människor överallt och efter 15 minuter så brann det på 3 av 4 våningar. 

Den 29 januari 2009 är en dag jag aldrig kommer att glömma, jag minns hela den kvällen i detaljnivå. Det är dagen som vände på det mesta och ställde hela vår tillvaro på ända. Den dagen resulterade i en tre år lång sjukdomsperiod där jag dagligen tampades med psykisk ohälsa och sviterna från att ha varit för ambitiös och inte lyssnat på min egen kropp när ett trauma som detta inträffade. Den dagen resulterade i utbrändhet, depression, panikångest, agorafobi och en ytterst stor rädsla för att vara själv och att vara ifrån M.

Idag står vi här, 7 år senare. Vi har kämpat oss tillbaka, slutfört utbildningar och fått bra jobb. Vi har köpt hus och skaffat hund. Vi har sagt ja till varandra inför släkt och vänner på dagen 6 år efter att vi bytte ringar med varandra och nu väntar vi vårt första barn. Den 29 januari 2009 var det jag, M och Hjalmar som utgjorde den här familjen, idag är även Billy och Shiro en del av den och snart kommer det ytterligare en skrutt och förgyller vår vardag. Livet leker och jag är precis där jag vill vara i livet. Vi vände det här skeppet och vi gjorde det jäkligt bra, vi står enade och starka precis som vi gjort från dag ett. Jag är så stolt över oss och den resa vi gjort under dessa år.

En extra liten hyllning vill jag skänka mina vänner som har funnits där hela vägen. Ni som följt mig på denna resa och ni som alltid trott på mig. Jag är er evigt tacksamma för ert stöd och er pepp. Utan er och M hade jag aldrig varit där jag är idag. 

Och för er som kanske har glömt hur det var då kan läsa inläggen jag skrev samma kväll och dagarna därpå här, här, här och här.

Kommentera