11 Mar Hua Hin

IMG_9990

Prick en vecka i värmen avklarad och prick en vecka kvar. Vi har alltså gjort halvtid på vår semester och ungefär lika många gånger som de dagar som passerat har jag tänkt att jag ska ge ifrån mig ett livstecken här, men alltid har det kommit något roligt i vägen. Men jag tänker inte ha dåligt samvete, jag är ju på semester och målet är ju att vila upp mig och ha det bra!

Saknaden efter allt och alla där hemma är inte överväldigande än, men jag känner av den stundvis. Jag vet dock att ju närmre hemresan vi kommer desto mer kommer jag sakna alla. Tur att två veckor går fort i det avseendet.

Vi varvar dagarna här borta med aktiviteter och icke-aktiviteter. Lite krasst kan man säga att vi gör något vettigt ungefär varannan dag och varannan dag så chillar vi. Men oavsett så åker vi ner till ”centrum” för handling och käk varje dag. Vi bor ju i ett hus i utkanten av Hua Hin och även om vi har alla möjligheter att laga all vår egen mat så kostar det tyvärr mer än att äta ute. Vi äter en rejäl frukost med bönor, bacon, ägg och mackor på förmiddagen. Har vi en lugn dag hemma vid poolen så äter vi nudlar eller något annat lätt till lunch och sedan middag ute. Befinner vi oss på stranden så blir lunchen där.

Vi tar oss fram med taxi/tuk tuk och bolaget som vi ringer skickar samma personer/bilar i princip varje gång så vi har våra grabbar som kör oss och vet var vi ska. Trafiken i Thailand överlag är fruktansvärd, men bolaget vi åker med verkar bara ha lugna och duktiga chaufförer så därför är man knappt orolig även om vi susar fram på motorvägen i en tuk tuk och är man orolig så beror det på medtrafikanterna. Vi har sett en hund bli påkörd och bevittnat en olycka och ingen av gångerna var speciellt kul. För hunden gick det mindre bra, men turligt nog så klarade sig vespaföraren i den andra olyckan med skrapsår.

Att vara gravid i Thailand är hittills inga problem. Självklart har mina fötter svullnat upp (men det har mer eller mindre alla andras gjort med). Sällskapet vi reser med är väldigt snälla med mig och låter mig ta allt i min takt och ork. För att ränna runt på stan/marknader i flera timmar är tyvärr inget alternativ, men det tror jag faktiskt ingen av de andra ha varit speciellt sugen på heller. Värmen gör en rätt så matt överlag och orken sinar fort. Därför syndar vi långsamt fram och har ingen panik med att ska se exakt allting.

Bebis i magen har haft några vilda dagar här på slutet och precis som en vän hemma i Svea trodde så håller nog den på att vända sig i magen för det har varit karate mest hela tiden i två dagar nu. Just nu är vi i vecka 28+4 och tredje trimestern är inledd. Det är alltså nu jag ska börja känna mig tyngre och tröttare igen, men än så länge har jag klarat mig. Även om det frestar på att ha en jättevild bebis i magen så är jag ändå glad att den ”lever om” för då vet jag att den mår bra typ. Hade den varit alldeles slö/loj hade jag nog oroat mig mer för att den blev påverkad av värmen.

Så mycket träning har det inte blivit under den senaste veckan, men jag har kört 2 pass vattengympa och 1 styrkepass på yogamattan vid poolen i alla fall. Igår fick jag även med mig 2 av grabbarna och 1 av tjejerna på min vattengympa och det var uppskattat från båda håll. Så nästa gång lät det som att även fler skulle ansluta. Kul!

Hemma är det mitt i natten nu, men vi ligger 6 timmar före och har alltså förmiddag. Idag har vi tagit sovmorgon då gårdagen inte slutade förrän vid 04.00 på natten. Kortspel och allsång var kvällens tema och då luften stod helt still exakt hela kvällen så avslutade vi dagen med ett gemensamt nattdopp i poolen.

IMG_0003

IMG_0022

Kommentera

28 Feb Slalom

IMG_9925

Ja, så fick jag äntligen susa ner för slalombacken en solig vinterdag! Iförd min mans underställ, ett par täckbyxor som inte går att stänga och en skidjacka som med nöd och näppe gick att dra upp dragkedjan på hängde jag med svägerska med familj i Bjästabacken idag. Värmde upp med den blivande 3-åringen i barnbacken innan vi gav oss ut i de större pisterna, kändes som lagom.

Att åka gick bra mycket bättre än jag förväntat mig. Räknade med att vara stelare i både höfter och knän och att jag skulle känna mig osmidig rent allmänt, men icke. Stundvis glömde jag, i vanlig ordning, bort att jag är gravid. Men alla ni oroare kan vara lugna, jag tog det lugnt och utsatte mig inte för några risker. Blev dock övertalad av Ms systerdotter att hänga med på ett åk i Toabacken (hade ingen aning om vad det innebar) och blev lite överrumplad när det visade sig vara en puckelpist. Haha! Här var det tur att man inte slarvat med knipövningarna vill jag lova!

Det blev allt som allt en härlig eftermiddag i backen, solen sken och temperaturen var perfekt! Endorfinerna rusade och nu behöver jag inte gråta floder om vintern skulle ha börjat ge upp för i år när vi återvänder från utlandet.

Räknar detta som helgens tredje träningspass och klappar mig själv på axeln lite. Har förutom en eftermiddag med slalom även hunnit med 2 styrkepass och en vända i simhallen den här veckan. Självklart åker träningskläder samt yogamatta med till Thailand och jag hoppas kunna träna lite lättare vid poolen på morgonkvisten. Räknar nämligen strongt med att jag är uppe först av alla pga icke existerande alkoholintag samt att min kropp verkar vara oförmögen att sova längre än till 7 nu förtiden.

Kommentera

06 Feb Vecka 24

Brukar hålla mig borta från datorn så mycket jag kan på helgen, därav brukar det bli ganska tyst här då, men ikväll blev jag oväntat gräsänkling och kan med gott samvete mysa ner mig i soffan med både duntäcke och dator för att kika ikapp lite Youtubers och läsa lite bloggar.

Graviditeten då, jo den flyter på. Vecka 23+5 idag. Har fått många frågor och funderingar idag då jag varit på pysselträff med scrap-föreningen här i Örnsköldsvik så tänkte att jag kanske kunde göra en liten uppdatering här med. Jag mår fortfarande oförtjänt bra. Inga större krämpor förutom att min kära ischias som jäklats med mig hela veckan, men det gör den ju ofta i vanliga fall med. Ryggen har jag ju vanligtvis stora problem med, men den har jag varit ganska förskonad ifrån under hela graviditeten turligt nog, men det kommer väl kanske ikapp på slutet.

Eftersom att kroppen funkar så bra fysiskt så fortsätter jag träna på som vanligt. Har blivit längdskidor, promenader och styrketräning denna vecka. Hade hoppats på att hinna med ett Aqua-pass också, men tidsbrist gjorde att jag fick prioritera bort det. Och veckan som kommer blir det inte heller någon Aqua då jag åker bort på fredag, får ta igen det veckan därpå.

Fördelen med att vara sjukskriven 50% är att jag nu hinner med många av mina träningspass dagtid. Jag är ju ingen kvällsträningsmänniska, presterar inte alls lika bra då som mitt på dagen. Hade jag haft möjlighet att gå ifrån mitt jobb för att träna dagtid hade jag gjort det och istället jobbat längre dagar, men närmsta gym från mitt jobb ligger 3 mil bort så det är liksom inget alternativ. Men sjukskrivningen och det faktum att jag bara jobbar förmiddagar gör att jag nu under en period får chansen att träna på dagtid och den chansen missar jag inte.

IMG_9702

Tjockis på gymmet i torsdags

Kommentera

26 Jan Skidor

I helgen som var så drog vår blivande granne L upp skidspår nere på vår sjö. Jag efterlyste nämligen ett flackt längdskidspår på Facebook för någon vecka sedan då jag inte alls kan åka längdskidor och dessutom inte vill riskera att falla i någon monsterbacke nu när jag är gravid. Något sådant skidspår fanns inte att finna och då kom L med den briljanta idén att dra upp ett här nere på vår sjö. Sagt och gjort så lånade han i helgen en spårgrej och drog två superfina klassiska skidspår runt hela sjön.

Så igår kunde jag och Shiro inviga spåren då jag hämtat upp längdskidorna hemma hos pappa efter jobbet. Det var en magisk tur i fantastiskt väder, bara en stund innan solen försvann bakom trädtopparna. Jag skulle uppskatta att spåret är ca 2 km långt. Min telefon dog nämligen ca 1/3 runt sjön och då stod den på 0,7 km. Det var alldeles lagom för mig så är total nybörjare och dessutom inte i mitt livs bästa form. Det var lite bitigt i kinderna och Shiro vad dödsslut efter ett varv (han plumsade i djupsnön exakt hela tiden och gjorde många och långa utsvävningar så han hade nog sprungit det dubbla när vi kom runt) annars hade det kanske blivit ett varv till, men det tar vi en annan dag. Perfekt sätt att aktivera både matte och hund!

IMG_9580

IMG_9582

IMG_9579

Kommentera

11 Nov Body Balance

Jag ska erkänna att träningen gick sådär i somras. Det var helt enkelt för mycket med bröllop och allt som hörde till för att träningen skulle prioriteras i någon större grad. Så bortsett från några löprundor och promenaderna med hunden så var jag ganska lat. I höst har jag i alla fall gjort ett försök till att komma igång och jag kan väl inte påstå att jag är precis där jag vill vara än, men det tar sig.

På sistone har min rygg spökat en hel del (i vanlig ordning när jag slarvat med styrketräningen) och när jag var till naprapaten i förra veckan rekommenderade hon mig att försöka komma igång med Body Balance igen då det hjälper till att stretcha ut och mjuka upp musklerna som blir väldigt stela när jag har ont. Turligt nog hade jag redan tagit mig lite i kragen på den biten och varit på mitt första BB-pass för hösten bara 2 dagar innan.

Nu blir stora utmaningen att få till åtminstone ett tillfälle varje vecka, men än så länge är jag på banan. Då jag redan i måndags insåg att jag inte skulle hinna med dagens pass inne i stan så bokade jag för första gången in mig på ett pass i Bjästa igår istället. Och trots att tröttheten efter en lång arbetsdag slet i mig så pallrade jag mig iväg och glad är jag för det idag. Nu ska jag bara se till att boka in nästa veckas pass också! En vecka i taget!

Kommentera

05 Nov En bra onsdag

Min onsdag började mindre bra. Det var stundtals så illa att jag tänkte att det måste vara tisdag, för onsdagar brukar inte vara dåliga dagar. Onsdagar brukar vara positiva dagar med mycket energi. Den här veckan var det omvänt. Var i kontakt med en hel del energitjuvar på jobbet och framåt lunch var jag så deppig och nedstämd att jag bara ville åka hem och dra något gammalt över mig. Hade dock en del ”måste”-saker på min lista, men så fort jag bockat av dem så unnade jag faktiskt mig själv ett par timmars komp och åkte hem.

Jag kände att det fanns ingen annan utväg, annars skulle hela dagen bara fortsätta i samma ledsamma stämning. Solen sken utanför mitt kontorsfönster och jag kände en sådan sjuk längtan efter skog och pälsboll. Sagt och gjort. Ett snabbt stopp på affären, men annars raka spåret hem till vår lurvtuss. Bytte om till mjukiskläder och så gav vi oss ut i skogen. Över 1 timme traskade vi på, Shiro jagade något djur (men kom tillbaka till matte efter lite intensivt ropande (stolt matte)) och jag filosoferade i total tystnad och solsken.

Det går inte att beskriva hur mycket värt det är med dagsljus den här tiden på året. Största nackdelen med att jobba 7-16 är just att man missar hela dagens ljustimmar. Det stjäl energi och får mig stundvis att deppa ihop totalt. Men jag försöker hålla humöret uppe och tänka att det snart vänder igen. Väl hemma igen lagade jag mat och poppade musik och mitt i allt bankar det på dörren. Då jag inte väntade besök blev jag lite fundersam och när jag öppnade dörren stod finaste Jenny där med en blomkvast i handen. Utan ett ord sträckte hon över blomman, vinkade och skuttade in i bilen igen och for iväg. Älskade vän!

Med mat i magen, solförrådet påfyllt och en fin blomma på köksbordet kändes livet med ens mycket lättare. Därför var det en ren bonus att jag hade en träningsdejt inbokad med gamla träningsgruppen i stan. 1 timmes BodyBalance och energidepåerna var på topp! Tänk att något som började så dåligt slutade så bra! Jag är lyckligt lottad som har så fina människor runt omkring mig!

Kommentera

10 Sep Gymmet

Åh, igår var jag på gymmet för första gången efter sommaren. Jag är faktiskt lite stolt över mig själv för att jag ens åkte dit med tanke på att jag först jobbade över 2 h. Och när man befunnit sig på jobbet i 11 h så är man inte så kaxig direkt. Räddningen var att jag hade packat träningskläderna och tagit med mig i bilen, jag kunde därmed åka direkt.

Det blev först ett A1-pass på cykel innan jag körde igenom armar och rygg. Passet blev 1,5 h och idag är jag sådär lagom mör i kroppen. Det är skönt att ha kommit igång med träningen på riktigt igen. Jag har ju en tendens att slappna av på sommaren, men sedan jag började på mitt nya jobb (för 9 månader sedan) så har det gått tungt med träningen. Jag har verkligen fått tvinga mig själv till träningspassen och de har blivit färre än på många år.

Jag hoppas nu att jag kan hitta en bra rutin på träningen så att det åtminstone kan bli 2-3 pass i veckan.

Kommentera

07 Sep Harmoni

I dag är jag helt 100 % säker på att vi fattade rätt beslut om Vilmer. Jag har den här helgen upplevt ett helt annat lugn hemmavid än jag gjort på länge. Vi har alla 5 sovit hela nätterna utan att bli väckt av en orolig själ. Vi har ett helt annat tempo på morgonen, det står inte längre 4 rastlösa husdjur vid min huvudända när väckarklockan ringer utan istället sover alla lugnt och har inte samma uppjagade sinnesstämning när vi väl kliver upp.

Vi har nog alla omedvetet påverkats av V’s rastlösa psyke som aldrig fått ro. Vi har nog alla känt av att han inte mått bra och vi har alla haft en klump i magen över att något inte stått rätt till. Men det är först så här i efterhand man kan se det tydligt. Som man förstår att det var jobbigare för oss alla än vi innan trott. Och därför känner jag mig nu helt trygg i mitt beslut. Det var inte bara rätt beslut för Vilmers skull, det var rätt beslut för hela vår flock.

Helgen har varit alldeles sådär lugn och rofylld som jag behövde. Utan några som helst planer. Fylld med vän-tid, familjetid, strukturering och återhämtning. Men också träning. Jo jo. För igår hände det nämligen. Igår hängde jag nämligen med M till Bjästamon och sprang intervaller i 5 km. Och även om flåset är långt ifrån bra så kändes kroppen lättare än på länge. Hoppas känslan håller i sig och att jag får vara frisk (M kände av halsen och bihålorna igårkväll).

Kommentera

30 Aug Vandring del 2

Jag vet inte om ni minns det, men förra året började jag och tre av mina barndomsvänner att vandra Höga Kustenleden. Tanken är att vi ska gå hela leden som är drygt 13 mil, men att vi delar upp den i några etapper per år. Vi har varken tid eller ork att ta hela sträckan i ett svep och vi tyckte att det var en fin chans att både få kvalitetstid med varandra samt uppleva vår närliggande natur på nära håll.

Under min sista semestervecka så hade vi därför åter igen bokat in 3 dagars vandring med start där vi slutade ifjol. Nämligen i Hörsång strax utanför Noraström. Förra året fick vi abrupt avbryta vandringen den sista dagen på grund av åskoväder och därför var vi revanschlystna och taggade när vi blev avsläppta på parkeringen vid den gamla kiosken. På grund av graviditet så valde I.N att bara vandra med oss under den andra dagen och att inte tälta med oss, men vi var så glada att hon kunde göra oss sällskap en bit och att hon orkade hänga på trots den växande magen.

Första dagen var både den tyngsta och den lättaste. Den lättaste för att kroppen var fräsch och utan krämpor och tyngsta för att det var en krävande sträcka och mycket uppför. Vi fick också ett bakslag när vi kom fram till Gavik eftersom att vi trott att vi skulle kunna tälta där. Energin var slut och kroppen skrek efter vila, men det var bara att kränga på sig ryggsäckarna igen och knalla vidare ytterligare 2 km. 2 km låter inte långt, men det tog oss ungefär en timme med de tunga ryggsäckarna.

Belöningen kom dock i form av en av de vackraste tältplatserna i Svartviken. Utsikten var fenomenal när vi väl fått upp tältet och slutligen kunde slå oss ner på klipporna och laga middagen. När vi sedan klev upp dagen därpå och solens strålar letade sig in genom träden så var vi tacksamma för att vi gick den sista biten dagen innan.

Dag 2 anslöt I.N till oss lagom till frukost och vandringen fortsatte sedan över mot Nordingrå och med Lappudden som mål. Som tur var bjöd dagen på en lätt vandring med mycket landsväg. Kroppen var rejält sliten och värkte lite överallt. Vandringen gick i långsamt tempo och det blev många stopp. Strax innan lunchtid kom vi fram till avstickaren Rödklitten och bestämde oss för att lämna ryggsäckarna vid bergets fot och ta oss upp för berget med vår lunch. Berget är endast 600 meter högt, men väldigt brant och vi tackade vår lyckliga stjärna för att vi lämnat packningen. Utsikten var vacker, men det var synd att det inte fanns någon riktigt ”rastplats” med bänkar där uppe. Dessutom var utsikten över Gaviksfjärden ganska skymd på grund av mycket sly.

Lappudden nådde vi vid 18-tiden på eftermiddagen och det fick också bli vårt stopp för i år. Nästa etapp var allt för lång för att vi skulle orka med den under den tredje dagen och vi kände oss nöjda med vår insats. Vi valde dock att tälta även den natten och blev sedan upphämtade efter ett morgondopp i Vågsfjärden dagen därpå.

Vi hade vädret på vår sida i år och värmen var inte lika outhärdlig som ifjol. Första natten var ganska kall, men inte så att det blev jobbigt. Jag klarade mig även i år utan skavsår, men var däremot rejält öm i både axlar och höfter när vi packade ihop och begav oss hemåt.

Saker att komma ihåg till nästa år:

  • Tejpa höfter och känsliga partier redan innan start för att undvika öm och irriterad hud
  • Använd alltid myggmedel. Hela tiden.
  • Resorb är bra skit!
  • Ryggsäcken är alltid för tung!
  • Man kommer aldrig så långt som man vill tro.
  • Ta med en pensel till svamprensning (båda åren har vi stött på kantareller som vi kunnat äta till vår middag, men båda gånger haft problem med hur den ska rensas)
  • Funktionsstrumpor is the shit!

Kommentera

28 Aug Cross

Jag har verkligen legat på latsidan under hela sommaren. I början av sommaren hade jag mina anledningar, men nu på slutet har det bara varit ren och skär lathet. Jag skyller lite på den envisa hostan jag dragits med ända fram tills att jag började jobba för 3 veckor sedan. Och sedan har jag helt enkelt inte orkat ta tag i det utan haft fullt upp med att fokusera på jobbet. Men nu var det slut på ursäkter.

Så igår drog jag med mig svägerskan (eller snarare hon som i slutändan drog med mig) på ett Cross-pass på 1life. Det var ett ”storpass” där både medlemmar och icke-medlemmar var välkomna. Så sjukt jävla jobbigt i vanlig ordning. Jag var mer än död efter passet och min ansiktsfärg matchade både den röda pilatesbollen jag låg på under passets slutminuter och en riktigt solmogen tomat.

Men det känns skönt att vara igång. Nu ska jag bara överleva träningsvärken och finna motivationen till att köra ytterligare ett pass inom ett par dagar. 

 

Kommentera

12 Aug Ledord

I vanlig ordning så satte jag två stycken ledord för mig själv inför 2015. I ett inlägg i början av året skrev jag om hur jag tänkte kring de ord jag valt och om det kan ni läsa här. Jag tänkte att jag skulle utvärdera hur det har gått hittills nu när vi tagit oss en bit förbi halvvägs genom året. Jag vet inte varför, men när hösten är i antågande så känns det alltid som en liten nystart det med. Ett tillfälle att ta tag i sommarens synder och hitta tillbaka till rutiner och välbefinnande.

Mitt första ledord var KVALITET. Tanken var att jag skulle planera min tid bättre och lägga fokus på de relationer som kändes viktiga för mig istället för att vara med lite grann överallt. Jag tycker att jag har lyckats riktigt bra på den här punkten. Självklart önskar jag alltid att det fanns mer tid till att umgås med nära och kära, men jag har slutat att få dåligt samvete för att jag tackar nej till saker jag inte brinner för eller människor som inte ger mig lika mycket energi tillbaka som de tar. Jag har valt att investera min tid i de relationer jag känner är givande och som ger mig ett utbyte och jag saknar faktiskt inte någon utöver dessa just nu. 

Mitt andra ledord var VÄLMÅENDE. Tanken med det var ett allmänt välmående med bra rutiner och tid för både träning och återhämtning. Att våga slappna av och leva i nuet. I det stora hela har jag blivit mycket bättre på att inte boka upp mig hela tiden. Den största skillnaden från ifjol till nu är att jag då alltid var uppbokad alla vardagskvällar med diverse saker/träffar. Nu är jag uppbokad max en till två vardagskvällar i veckan och min tid hemmavid har därmed ökat och fått mig mindre stressad.

Däremot har träningen inte alls funkat som jag önskat. En hektisk vår på jobbet har gjort att energin sinat ändå och motivationen till att ta sig iväg och träna på kvällstid har varit minimal. Jag kan räkna besöken på gymmet på två händer och löpturerna på en. Långpromenaderna med hunden har dock blivit ett par i veckan, men det är också allt. Jag är alltså inte alls nöjd med min träningsinsats och jag har som mål att shape:a upp mig nu under augusti-september. Lyckas jag inte med det har jag bestämt mig för att säga upp mitt gymkort (som jag haft i 4,5 år nu) och bli en latmask på riktigt. Nej då, inte riktigt så illa. Men jag känner att jag måste ”straffa” mig själv med något om jag inte lyckas. Gymmet är trots allt den roligaste träningen jag vet, men det är inte hållbart att betala flera hundra kronor i månaden och sedan inte utnyttja det ordentligt. 

Kommentera

19 Maj PT

IMG_3804

Jag har tränat med samma PT under alla år med styrketräning. Det finns egentligen ett enkelt svar till varför. Min tremänning och barndomsvän Stefan är utbildad PT och jobbar dessutom på det gym där jag tränar. Svårare än så är det inte. Stefan är otroligt kompetent och vi tänker väldigt lika så därför har jag trivts bra med att han hunsar runt mig på gymmet emellanåt. Jag blir aldrig besviken efter ett pass med Stefan.

Mitt gym finns dock på 2 platser i kommunen, ett där jag bor och ett i stan. Tidigare tränade jag bara i stan, men nu tränar jag mest där jag bor trots att gymmet är mindre och inte lika välutrustat. Jag har haft turen att Stefan jobbat en dag i veckan på gymmet där jag bor, men nu är det slut på det. Efter lite omstrukturering så kommer han bara att jobba i stan. Och det gör ju egentligen ingenting då jag lika gärna kan åka till stan när vi ska träna tillsammans.

Däremot ville gymmet där jag bor kompensera för att Stefan inte längre skulle finnas tillgänglig där och därför fick jag 2 fria träffar med en härlig Ellinor. Kul med omväxling och intressant att träna med en annan person. Första träffen körde vi mest en screening + lite lättare övningar som behövs för min trasiga rygg. I går däremot körde vi fullt ut. Rodd-test, båluthållighet, ben- och armträning.

Jag skulle ljuga om jag inte erkände att benen skakade rejält när jag skulle köra bilen därifrån och armarna kändes som spagetti. Ellinor har lovat mig träningsvärk i dag och just nu sitter jag bara och väntar in den. Det var riktigt skönt att köra ett rejält pass då jag legat lite på latsidan med styrketräningen på sistone. Har mest blivit konditionsträning och även om det inte är fy skam, så är det ju ändå styrkan jag älskar.

Nu är jag rejält peppad för att köra på med styrkan och hitta tillbaka till formen jag hade i september då vi precis avslutat med testgruppen. Vore ju fint att ligga någonstans i närheten när bröllopet närmar sig!

Kommentera

05 Maj Pass nr. 2

Älskar färgen på mitt nya träningslinne

Alla som känner mig vet att det är med konditionsträning inte är det som ligger mig varmast kring hjärtat om vi uttrycker det milt. Men jag vet att det är ett nödvändigt ont i min träning och det känns åtminstone lite lättare när man kan komma sig ut i naturen och löpa. Jag vågar inte springa utomhus på vintern då jag är livrädd för att halka!

I år har jag ju dessutom sällskap av vår skurk. Förra sommaren var han fortfarande liten och det gick inte ha med honom alls, men i år så har vi börjat lite försiktigt tillsammans och igår sprang vi andra rundan. Det fick bli ett A2-intervallpass på 30 min + 30 min promenad uppdelat på uppvärmning och nedvarvning.

Första gången jag sprang med Shiro så tyckte varken han eller jag att det var speciellt roligt. Då det var för blött uppe i ”skogen” så sprang vi efter byvägen vilket innebar koppel och springa samma tempo som matte, något som Shiro tyckte var dötrist då det gick alldeles för långsamt! Men den här gången kunde vi svänga upp på vår älskade skogsväg och då fick både matte och hund springa i sitt eget tempo då jag kan ha honom lös där. Vi turades om att dra om vi säger så!

Älskade skurk!

Kommentera

29 Apr Springa

I går tog jag med mig Shiro ut på en liten ”löprunda”, jag vet inte ens om det får kallas löprunda för det gick så långsamt och det var inte direkt någon lång sträcka, men det var någon slags joggingliknande rörelse i alla fall. Kroppen fick en chock, pulsklockan gick i taket och astman var värre än vanligt. Trots det så var jag piggare än någonsin i gårkväll.

Vi avslutade vår lilla tur med att springa lös på lägdan och jaga änder nere vid sjön. Shiro tycker nog inte det här med joggingturer är det roligaste än (inte matte heller för den delen, kondisen är ju åt skogen), det går ju alldeles för långsamt för hans smak och då är det skönt att han får sträcka på benen och göra av med lite överskottsenergi i efterhand.

Kommentera

17 Apr Full fart

Det har varit fullspäckade dagar nere i Borås och på besök hos fina J. För jag slog två flugor i en smäll när jag ändå skulle ner och passade på att hälsa på henne också.

Jag har blivit bortskämd med god mat, träning och så har jag försökt bidra i flyttkaoset i den mån jag kunnat. Det har i alla fall varit väldigt mysigt med lite alone-time med min fina vän och snart är jag ju hemma hos min lilla familj igen. Som jag saknat dom!

Dagen verkar dock bestå av tågförseningar och tågförseningar, men slutligen kommer jag väl hem hoppas jag. Tur det är fredag och helg när jag kommer hem. Fram tills dess blir det dock jobb, jobb, jobb då jag fullkomligen svämmar över av arbete just nu.

Kommentera