17 Sep Produktiv helg

Åh vad det är skönt att gå och lägga sig på söndagkväll och ha en känsla av nöjdhet i kroppen. Den här helgen var precis vad jag behövde. Jag har haft så ”mycket” (mer än jag är van vid i dagsläget) energi den senaste veckan och det är så kul när man känner att det faktiskt händer saker och att pusselbitar faller på plats. Absolut inte för att skryta utan mer för att klappa mig själv på axeln och säga bra jobbat så har jag/vi hunnit med det här i helgen:

  • Tvättat nästan alla överdrag till soffan (2 st kvar, men vår tvättmaskin bestämde sig för att säga upp sig igår. Håller tummarna för att pappa kan laga den i eftermiddag när han kommer förbi).
  • Tvättat dynor som legat ute i sommar så att de är rena och fräscha till nästa år.
  • Lagat riktig mat hela helgen (ingen snabbmat! dvs ovanligt för att vara vi då helgen lätt blir någon slags genväg), typ biffar och lasagne.
  • Hälsat på pappa och kusin.
  • Hejat på M som sprungit ett traillopp. Så jäkla grym han är min man!
  • Stickat klart en tröja, blockat den och fäst alla trådar (dvs heelt klar nu!!! Yey!).
  • Virkat klart alla rutor till en bebisfilt och blockat hälften samt fäst alla trådar. Hälften kvar att blocka och sedan är det dags att börja montera (och virka kant + sy fast ett bakstycke).
  • Gått på skogspromenad med Shiro och hittat en stackars kantarell. Vinsten var dock att han inte trotsade mig (har tyvärr hänt en del på slutet) utan att vi hade ett fint samarbete och jag hade en trött hund när jag kom hem igen.
  • Gått igenom alla bebiskläder och plockat fram det som ska tvättas.
  • Renbäddat och städat på Harrys rum.
  • Haft massor med tid för mys med H och M.

Helgen har varit en perfekt mix av ”få saker gjort”, göra roliga saker (typ handarbeta), inte behöva ha dåligt samvete (dvs alla har fått sitt inkl hund och katter) samt avkoppling. Det är sällan livet klaffar så bra!

Enda nederlaget var alltså tvättmaskinen. Känner inte för att behöva köpa en ny. Det skulle vara en trist start på veckan, men samtidigt börjar alla våra vitvaror komma till den punkten att det inte förvånar mig om de börjar lägga av. Förutom torktumlaren då som vi köpte ny i fjol.

Veckan som kommer då. Fullspäckad i vanlig ordning, men nu är det inte länge kvar tills jag går hem. 2,5 vecka. Har inte så mycket möten denna vecka, de kommer alla nästa vecka istället. Men istället är det mycket administrativt arbete som behöver göras. Tråååkigt, men skönt när det är gjort!

Kommentera

13 Sep September och hösten

Jag har så dåligt samvete för att jag inte skriver här. Jag vill så gärna, men hinner inte riktigt med mig nu. Eller rättare sagt. Jag jobbar så mycket med sociala medier i mitt jobb att jag inte ens orkar tänka på att plocka fram datorn hemma. Men det känns tråkigt för jag tycker ju om att skriva. Och jag tycker om att ha den här sidan som ett litet arkiv över mitt liv. Det kanske blir bättre när bebis kommer och jag är ledig från andras sociala medier.

I övrigt så är det full fart i livet. Mycket jobb. Men roligt jobb. Mycket småfix här hemma och den allmänna kampen att upprätthålla någon slags Status Quo i hemmet. Så mycket man vill hinna med, men orken och motivationen räcker tyvärr inte lika långt alla gånger. Har åtminstone tagit upp handarbetet igen och det känns toppen! Har saknat det. Och nästa helg har jag bokat upp mig med pysselgänget för en heldags pyssel innan bebis kommer. Underbart.

Odlingarna är lämnade till sitt öde och står mest och förfaller. Fast jag skördar än, men ger inte så mycket kärlek tillbaka är jag rädd. Det blir mycket tomater, morötter och rödbetor just nu. I helgen ska jag försöka få till lite höststädning ute också. Skulle kännas skönt att ha det gjort i tid för en gångs skull och inte springa runt i panik när snön börjar falla.

Kroppen börjar ge tydliga signaler på att vi är inne på slutspurten med bebisbakandet. Den kräver mycket återhämtning och vila. Krämporna blir fler och fler och längtan efter en bebis på utsidan större och större. Försöker vara snäll mot kroppen, hitta bra arbetsställningar och vilopositioner, men det blir allt svårare. Nu är det nedräkning på allvar!

Kommentera

03 Jul Odlingarna

Oj vad det växer i odlingarna nu! SÅ ROLIGT! Och lite har vi redan fått skörda. Okej då, bara gurkor än så länge, men det var magiskt att äta sin första egenodlade gurka. Just nu är det många gurkor på G och jag ska nog lägga in lite för att hinna ta tillvara på allt. Ångrar dock lite att jag inte sådde några plantor lite senare för jag märker redan nu att dessa slagit av på takten. Men man lär sig hela tiden och nästa gång vet jag att det är bäst att så i två omgångar.

Vid pallkragarna har jag äntligen fått upp min vattentunna. Den underlättar vattningen enormt. Egentligen är det inget stort bekymmer att bära vatten uppifrån huset, men nu när jag är gravid och mina fogar bråkar en del så gäller det att tänka sig för. Använde en gammal stubbe för att få upp den från marken och lätt kunna fylla kannorna.

Vitkålen växter som tusan och den är jag så himla stolt över av någon konstig anledning. Den har ju trots allt skött sig själv till största del, men lika roligt är det ändå. I övriga pallkragar är allt annat på väg upp också och jag längtar tills vi kan börja skörda både sallad, rocula och spenat.

Något jag inte odlat själv är rabarber (vet inte hur många år jag tänkt skaffa en rabarberplanta nu, men det blir aldrig av). Men så for grannen på semester och lämnade sin gigantiska planta helt obevakad så jag cyklade helt enkelt dit och fyllde cykelkorgen (jaja, jag frågade faktiskt först). Rabarbersaft och rabarberpaj blev resultatet och det förstnämnda kan man verkligen kalla för sommar på flaska!

Kommentera

14 Jun Pirr i kroppen och FÖR mycket glädje

Ibland behöver en nypa sig lite i armen och undra om saker verkligen händer på riktigt. Igår var en sådan dag och jag ska inom kort dela med mig, men inte just nu. Några pusselbitar till behöver falla på plats, men vi har svävat lite på moln här hemma.

Sedan vi sågs sist så har vi haft arbetsdag i byn. Vi har satt pärer i lag så till hösten blir det toppenfina Västansjö-pärer (hoppas vi iaf). Vi har alltid odlat egen potatis när jag växt upp, men som vuxen så är det premiär som pärodlare och jag hoppas på en ny fin tradition i byn! Så kul att ha ett projekt tillsammans.

Alla hjälpte till när pärerna skulle i backen. Småttingarna plockade sten, de stora hantlangade, satt på pärsättarn, körde traktor, ordnade med fika och passade småttingar. Tre timmar höll vi på och nu är det upp till naturen att göra sitt.

Lillemannen har fått en ny säng. Vi hade egentligen inte tänkt stressa, men hittade en perfekt säng utifrån våra behov och slog till. Pappamorfarn var snäll att leverera hem den och vips hade vi en storpojkesäng och en ny spännande utmaning. Första kvällen var det lite väl spännande och läggningen drog ut på tiden, men redan dag 2 så föll pusselbiten på plats och den nya sängen accepterades. Peppar, peppar så har allt gått bra hittills och jag hoppas att det fortsätter att göra det även framöver.

Jobbet är roligare än någonsin och även om jag längtar till semester och ledighet med mina grabbar (de går på sommarlov redan imorgon, medan jag jobbar två veckor till) så känns det inte alls jobbigt att jobba några veckor till.

Livet leker och jag nyper mig i armen. Jag njuter och njuter så mycket jag bara kan och försöker att inte låta tankarna om att livet just nu är FÖR bra komma smygande. Det har varit en tuff höst och vinter, vi har gått på knäna och vi förtjänar lite medgång nu. Det är ju det här vi har kämpat för hela tiden! Nu ska vi skörda frukten.

Kommentera

22 Feb Forma framtiden

De viktigaste i mitt liv

Mycket av min tankeenergi just nu går ut på hur jag kan forma min framtid till att bli precis som jag vill ha den. Vilka uppoffringar jag kan tänka mig att göra och vad som är viktigt för mig. Jag har kommit ganska långt i min tankeprocess och har redan tagit en del beslut för den närmsta framtiden. Det är så lätt att fastna i ekorrhjulet och bara låta vardagen rinna iväg och när en väl lyfter på huvudet och tittar upp så har tiden liksom sprungit ifrån en. Jag vill INTE vakna upp om 5 år och INTE vara på den plats i livet jag drömmer om.

Det finns ju bara en person som kan göra mina drömmar verkliga och det är jag själv. Jag har passerat 30 år för ett tag sedan och sedan vi fick barn snurrar livet på i allt högre tempo. När en har familj, hus och djur så är det inte bara att säga upp sig och följa sina drömmar på kort sikt utan det gäller att anpassa tempot till alla i ens närhet och se till så att ingen hamnar i kläm eller behöver stå tillbaka för att den andres drömmar tar över. Och samtidigt måste en VÅGA.

Precis som att livet aldrig kommer att vara optimalt för att bilda familj så kommer livet aldrig vara optimalt för att följa sina drömmar. En får helt enkelt se till att skapa den tillvaron och anpassa den efter de förutsättningar som finns. Och precis som att en aldrig kommer att känna sig fullt ut redo för att skaffa barn så tror jag inte heller att en kommer att känna sig fullt ut redo att bryta sig loss från ekorrhjulet. Det kommer alltid vara tillräckligt bekvämt där inne i hamsterburen för att en ska våga kasta sig ut i det okända utan en klump i magen. En får helt enkelt se till så att en packat en fallskärm som förhoppningsvis löser ut sig i tid och ett rep så att en kan klättra tillbaka in om det skulle vara allt för jäkligt på utsidan.

Samtidigt som jag packar fallskärm och rep så tickar den biologiska klockan på och jag inser att lyckas utan uppoffringar är en omöjlighet. Vilka val är klokast att göra? Vilka val kommer jag att ångra? Vilka val måste jag göra för mitt eget välbefinnandes skull? Kan en både få äta kakan och ha den kvar? Antingen följer jag mallen och sitter lugnt i båten, gör de kloka och trygga valen och riskerar ingenting. Och mår bajs. Eller så kastar jag mig bara ut och tänker att det löser sig på något sätt. Oansvarigt, ja. Oklokt, ja. Otryggt, ja. Frågan är vad jag mår bäst av i det långa loppet?

Förstår att jag är väldigt kryptisk och hemlighetsfull just nu. Måste nog vara det ett tag. Men ändå skönt för min egen skull att få ner tankarna som snurrar på papper och kunna se på dem med lite andra ögon. 

Kommentera

03 Nov Att vara blessed

Som jag älskar min lilla familj! Häromdagen fick jag förmånen att åka hem några timmar mitt över dagen då maken skulle iväg på ett möte. Eftersom bristen på dagsljus är fullkomlig under veckorna nu för tiden så tog jag självklart tillfället i akt att ta med mig grabbarna grus ut på en promenad.

Harry älskar att gå på promenad och knallar gärna på själv. Shiro är supernöjd då han får gå och snusa på allt i tid och evighet eftersom att lillebrorsan inte har så långa och snabba ben. Och morsan hon bara njuter av tillsammanstiden!

Mammahjärtat smälte lite när lilleman för första gången frivilligt sträckte upp sin lilla hand och vill gå och hålla i mamma. Sedan var han även himla snäll och höll i Shiros koppel under långa stunder med. Allvarlig kille med viktig uppgift!

Kommentera

16 Okt Friluftshelg

Åh underbara helg! Känner att jag skriver det ofta, men oj vilka energifyllda helger jag haft på sistone! Jag är verkligen lyckligt lottad som får chansen att fylla på med energi i den utsträckningen så ofta som jag faktiskt får. Jag tror att ”orsaken” är flera saker; jag planerar mina veckor bättre nu och sedan jag la in ett ”städschema” samt 15 min städ/dag i min kalender så har den där småstädningen faktiskt blivit av och vi behöver inte ägna halva helgen åt att få ordning på hemmet. Därmed kan helgen ägnas åt kuligheter istället för tråkigheter och det gör så mycket för återhämtningen!

Solen sken och träden lyste när jag lämnade jobbet i fredags

Jag slutade tidigare i fredags för att åka till optikern. Jag behöver tydligen glasögon numera. Eller igen eller vad en ska säga. Jag klarar körkortsgränsen, men mina ögon skulle säkert vara gladare med glasögon. Inte mig emot då det är snyggt med glasögon. Trist bara att de kostar så mycket. Så snart jag kommit hem drog M iväg på ett jobb och jag svidade om på både mig och Harry för att sedan ta med oss fluffbollen ut i skogen en sväng. Längesedan vi gick bara vi tre. H åkte snällt med i ryggsäcken och hjälpte till att kalla in Shiro när det var dags att gå hem igen. Jag fick mig ett träningspass. För jo, skogspromenad i kuperad terräng med 13 kilo extra vikt är träning. En fin vän kom förbi med bubbel och vi åt räkor och surrade. Bra avslutning på arbetsveckan.

Jag och den vackraste pojken i världen. Och fluffrumpan i bakgrunden!

Lördagen var desto lugnare. På förmiddagen var det mest inomhushäng tills H skulle sova lunch. Därefter tittades det på lite fotboll och pärlades armband. Vi behöver ju inte gå in på vem som gjorde vad. När fotbollen var slut, el kiddo utvilad och armbandet klart så tog mannen sig iväg på en löprunda medan vi övriga tog en promenad med hunden. Denna gång med lilleman gåendes på egna ben varav sträckan inte blev så fasligt lång, men ack så god för själen. På vår väg hem igen blev vi hembjudna till grannen på kaffe och tilltugg vilket en självklart inte tackar nej till. Kvällen spenderades i soffan med en serie och min virkning. Jag försöker komma igång med handarbetandet igen, tror jag behöver det, men har inte haft så mycket inspiration på sistone. Förra helgens besök på Syfestivalen i Umeå bidrog dock till lite ökad lust!

På väg till grannarna för fika

Kvällsmys i soffan

Söndag blev en riktig UTEDAG! Älskar, älskar, älskar! Först var vi hem till min pappa och hämtade ved. Harry fick premiäråka traktor med skräckblandad förtjusning. Roligast var nog trots allt hönsen (i vanlig ordning). Åkte hem i tron om att det skulle bli en lugn eftermiddag på hemmaplan, men så hörde svägerskan av sig och ville grilla middag. Sagt och gjort. Vi, svägerska med respektive samt svärmor åkte till ett vindskydd en bit bortanför oss och grillade kryddiga korvar till middag. Hunden fick bada och springa lös och el kiddo fick rasta småbenen. Alla nöjda och glada och till kvällen somnade vi gott allihopa!

Kommentera

19 Sep Att somna kl 20 och att springa en hinderbana

Igår somnade jag kl 20. Jo. Helt sant. Jag tänkte att det skulle bli så skönt och det var det väl, till en viss del. Men jag vaknade rätt många gånger och hade ingen uppfattning om tiden så känslan av lång sammanhängande djupsömn fanns inte riktigt. Var inte heller så pigg som jag hade hoppats när klockan ringde. Men sömnen behövde jag i alla fall så utan den hade jag nog varit död/sjuk idag.

Helgen var fullspäckad av nya spännande aktiviteter och kvalitetstid. På lördag sprang M och hans systrar Toughest i Umeå och de var så jäkla grymma. Se videon nedan! Så stolt över dem och faktiskt lite peppad själv att göra något liknande framöver. Den som lever får se, men hade varit kul med ett träningsmål. Gärna i lag med andra för att få ytterligare pepp.

 

Efter loppet åkte vi hem till svärisarna och mulade pizza och andra onyttigheter för att kompensera upp för deras brända kalorier. Att vi andra inte gjort mycket mer än att stått och hejat på kändes orelevant. För att slippa åka hem tidigt för att H skulle sova så stannade vi kvar i stan och fick på så sätt mysa med familjen både på lördagkväll och söndagmorgon.

Resten av söndagen spenderade jag tillsammans med mina girls och en resa bakåt i tiden. Gamla nittiotalshits blandat med privat guidning i Västernorrlands inland och en utflykt till Stockholmsgatan. Perfekt söndagsaktivitet! Jag har aldrig varit till Stockholmsgatan tidigare så det var jättekul. Sällan jag tar mig inåt landet tyvärr. På kvällen var M iväg och såg IT på bio, jag stannade självmant hemma och hade en supermysig eftermiddag med Harry. Underbart!

Kommentera

06 Sep Tidsplanering & hurtis

I och med mitt nya jobb och mitt befintliga så kommer det att bli extra viktigt för mig att planera min tid på ett bra sätt i höst. Det är dessutom den tuffaste perioden på året för min egen del då jag har lätt för att bli november-deppig typ. Jag vet alltså redan nu att det kommer att bli tufft och jag står ödmjuk inför uppgiften. Jag försöker därför att vara smart redan nu och ”skapa ett försprång på mig själv” eller vad jag ska kalla det. Ett hållbart system för det vardagliga livet med allt det innebär. 

Redan i sommar så började jag (av flera andra anledningar) att planera upp hemmets sysslor mer noggrant. I vanliga fall så städar vi mest efter behov hemma, dvs när en märker att badrummet behöver sig en omgång så får den det och ibland, mer eller mindre regelbundet, så får sig hela nedervåningen eller hela övervåningen sig en genomkörare. Det funkar ju fint när en går hemma med barn/inte har så mycket i övrigt och därför har ork och energi att ta tag i saker relativt fort.

Jag vet dock med mig att när vi båda jobbar och har diverse aktiviteter på fritiden så blir det lätt att städningen prioriteras ned och när en väl tar tag i den så känns den nästintill övermäktig. Och jag HATAR den känslan av att behöva använda en hel ledig lördag/söndag till att få rätsida på hemmet igen. Det känns så slöseri med den familjetid vi kunnat haft istället. Så även fast M är hemma nu i höst och roddar ”vardagsstädningen” på ett exemplariskt sätt (plocka i/ur diskmaskinen, plocka undan leksaker/högar/tvätt, torka av ytor som används dagligen, hålla rent i kylskåpet, lagar mat osv) så ville jag redan nu få in en bra rutin på allt det andra innan han börjar jobba i januari och det blir ett ännu större vardagspussel att få ihop.

Jag har börjat med något som heter Bullet Journal (klicka på länken för att se lite vad det innebär). Och eftersom att den är anpassningsbar efter mitt eget liv så har jag bland mycket annat lagt upp ett ”städschema” där. Dvs en liten grundordning när det kommer till städning. Jag har egentligen satt mig ner och bestämt med mig själv hur ofta jag tycker att det är rimligt att städa vissa saker. Typ renbädda varannan vecka, städa badrummet varje vecka, dammtorka en gång i månaden osv. Sedan har jag helt enkelt bestämt mig för att vissa saker gör jag udda veckor, andra jämna osv för att fördela ut det jämt. Inför varje ny vecka så planerar jag in vilka dagar jag/vi ska städa varje grej och så tar jag 15 minuter varje dag och hugger tag i det som står på dagens lista.

Nedersta bilden här ovan visar min ”habit-tracker”, dvs en daglig checklista med mig själv. Detta är alltså saker jag gärna vill hinna med jämna mellanrum och det är ett bra sätt för mig att få översikt och kunna sätta lite press på mig själv när jag inte riktigt når mitt mål. Målet är alltså inte att bocka för allt varje dag, men jag tycker att det är viktigt att se tydligt när jag senast hade en sockerfri-dag eller liknande för att kunna hitta en balans som känns rimlig.

Exempelvis kunde jag se i fredags (1 september) att det var alldeles för länge sedan jag tränade och när jag beklagade mig kring det inför maken så sa han helt sonika ”men åk och spring då”. Min första tanke var ”nej, det är ju fredagkväll”, men lika fort tänkte jag ”ja, såklart, det är ju faktiskt så enkelt”. Jag vet ju att jag mår bra av träning och då finns det väl egentligen inget bättre sätt att börja helgen än med en energiboost! Så jag och Bjästamon tog oss en fredagsdejt och känslan efteråt var oslagbar.

Summa summarum. Jag ska göra mitt bästa för att min höst/vinter ska innehålla god struktur, tid för återhämtning, energipåfyllning och familjetid. Till förmån för detta kommer jag tyvärr prioritera bort vän-tid, festligheter och energitjuvar. Efter nyår ser förhoppningsvis min livssituation annorlunda ut och jag kan börja plocka tillbaka en del av det jag nu kommer att prioritera bort (inte energitjuvarna då). Så redan nu ber jag om ursäkt för att jag säkert kommer att upplevas som en trist prick, men det är helt enkelt för att jag ska orka med vardagen. Fråga gärna om jag vill hänga med på saker, men bli inte besviken om jag tackar nej. I love you ändå så att säga.

Kommentera

22 Jul Lustholmen

Igår drog jag och H ner mot Härnösand och en gästhamn som heter Lustholmen där min mamma, bonuspappa och lillasyster ligger med båten denna vecka. Min ena lillebror mötte också upp och vi hade en jättehärlig dag. Det blev ju riktigt kanonväder efter veckor med skitväder.

Harry som inte är någon badkruka direkt badade inte bara en gång i det 16 gradiga vattnet. Vi andra fick byta av varandra för att inte förfrysa fötterna, men han plaskade glatt på ändå. Lekte i sanden och grillade korv gjorde vi också. En riktigt härlig dag helt enkelt!

Kommentera

16 Jun Årets första dopp..

..för Shiro!

Efter att ha varit på examensfika för min lillasyster igår efter jobbet så rullade vi hemåt i lagom tid för H att gå och lägga sig. M ville måla lister på kontoret och behövde då penseln jag brukar använda till dörren så jag blev som sysslolös. Men flera dagars stillasittande på jobbet har gjort mig rastlös så jag såg snabbt min chans att ta en långpromenad med Shiro i det fina vädret.

Vi kom dock inte så långt, till bondgården bortanför oss, innan jag såg att de slagit ”vägen” ner mot sjön. Precis där nedanför är det nämligen perfekt för Shiro att bada. Nedanför oss är det mest klippor att bada från och det tycker han är lite obehagligt då han inte riktigt kan ta sig upp för egen maskin. En traktor plöjde en lägda lite längre bort och vi två svängde ner mot sjön istället för att fortsätta genom byn. Shiro fick (trots förbud mot att ha hundar lös just nu, dumma mig!) springa lös ner mot sjön och lyckan hos mig när han glädjeskuttade iväg i full fart går inte att köpa för pengar.  Älskar att se hans fluffiga rumpa göra glädjehopp och lyckorusningar sådär!

Väl nere vid sjön tog Shiro årets första dopp. Och andra. Och tredje. Han blötte ner mig och han kutade runt som en galning. Själv kunde jag bara skratta och se på. Innan vi vände och gick hemåt kopplade jag honom och sedan varvade vi promenad och löpintervaller hela vägen hem. Det var en väldigt nöjd hund och en väldigt nöjd matte som kom hem till en make/husse som precis målat klart.

Kommentera

17 Maj Själavård

IMG_0157

I måndags hade jag den bästa av eftermiddagar. En sådan som ger energi för hela veckan och som får mig att älska mitt liv lite extra. M jobbar dag den här veckan vilket känns som en evighet sedan sist (beror nog mest på att sist han hade dagvecka så var antingen han eller jag uppbokade varje kväll vilket innebar noll gemensamhet ändå). Så jag var redo med middag på bordet när han kom hem (om än en enkel sådan, hemstampe mose och korv + tillbehör) och då solen sken så härligt så ville M ut och prova sin nya kamera efter maten. Jag och H bestämde oss snabbt för att haka på. H fick åka i ryggsäcken och så bar det av till skogs.

IMG_0159

IMG_0161

IMG_0162

Shiro var lycklig, jag var lycklig, H var lycklig och M var lycklig. Jag älskar min lilla familj och att bara få några timmar med strosande i skogen tillsammans med dem alla gör underverk för själen. Lite spänning fick vi också på vår promenad då vi först stötte på en björnskit nere på vägen och sedan massvis med björnspår (både stora och små) uppe på skogen. Shiro som oftast håller sig på nära håll höll sig ovanligt nära och tur var väl det, för hade vi stött på mammabjörn och bebisbjörn så hade det kunnat bli lite väl spännande.

IMG_0163

IMG_0164

IMG_0154

M som testade kameran tog många härliga bilder som värmer mitt hjärta lite extra. Det är sällan både jag och H står i fokus när kameran är framme och även om jag inte är världens linslus så älskar jag att ha fina bilder på oss. Synd bara att alla tre (fyra) inte fick plats på någon annan än en dassig mobilbild.

IMG_0156

IMG_0166

Kommentera

25 Apr HSP – Att leva med en högkänslighet

Det är några år sedan nu som jag insåg att jag var högkänslig, HSP – Highly Sensitive Person. Tror dock inte att jag skrivit om det så mycket här, om ens alls. Det handlar inte om att det är något jag försöker dölja, men jag ser inte heller så mycket vinning i att prata om det så mycket. Det är absolut ingen diagnos och inte heller någon du kan bli ”frisk” från. Det är ett personlighetsdrag som finns hos en ganska stor del av befolkningen (15-20%). För min del har det varit en stor ögonöppnare att kunna sätta ord på varför jag reagerar som jag gör i vissa situationer. Mina egna tankar och känslor som jag ofta försökt ignorera och ”tänka bort”, ett sätt att försöka intala mig själv att jag ”överreagerar” och ”känner efter för mycket”, är egentligen något jag inte ens väljer utan som är typiskt för en högkänslig person. Det är egentligen inte något jag riktigt kan styra över, bara lära mig att hantera på rätt sätt och försöka vara lite snäll mot mig själv.

Vad är då HSP? Vill du läsa lite mer ingående så tycker jag dessa artiklar beskriver det ganska bra; här & här. För mig var också boken ”Drunkna inte i dina känslor” en riktig ögonöppnare som verkligen fick mig att förstå att jag är vad de beskriver som ”Stark-skör”. Här är första sidan ur den boken.
Skärmavbild 2017-04-24 kl. 20.55.51

Jag är en person som har väldigt lätt för att ta till mig andras känslor och sinnesstämningar. Jag har svårt för stimmiga miljöer och monotona ljud. Jag är periodvis den mest sociala personen på jorden, men det kan vända lika fort och nästa dag är det enda jag orkar med mina egna tankar och total tystnad, då är skogen min räddning. När jag mår bra har jag bilstereon på högsta volym och sjunger med i låtarna för allt jag är värd, när jag mår mindre bra kan jag åka mil efter mil utan att ens reflektera över att radion inte är igång. Jag klarar av intensiva perioder väldigt bra, men kollapsar ofta så fort det lugnar ner sig. Jag tänker på och analyserar allt som folk sagt till mig och vad jag själv säger till andra på kvällen när jag kommer hem. Jag ältar och funderar på om jag kunde gjort saker annorlunda och jag oroar mig för vad som komma skall. Jag tänker ofta ut hundra olika tänkbara scenarion innan en aktivitet och bestämmer mig på förhand för hur jag ska reagera/agera om jag ställs inför ditten eller datten. Jag ser ofta mig själv utifrån i sociala sammanhang, analyserar hur jag låter och hur jag ser ut när jag gör vissa saker. För mig är det en kamp att föra en argumentation då jag behöver tid för att sortera mina tankar och känslor, att formulera dem rätt innan jag uttalar dem. Jag är med andra ord värdelös på att bråka och blir istället tyst när jag egentligen skriker på insidan.

Jag har under hela min uppväxt fått höra vuxna människor benämna mig med ord som ”blyg” ”försiktig” och ”ogillar förändringar”. Det både stämmer och inte. Jag har aldrig varit blyg, men jag har alltid behövt läsa av en situation eller ett sammanhang innan jag vågat ta för mig av det. Det har ofta lett till att många ”glömt” bort att jag finns där och exkluderat mig från samtal eftersom att deras första uppfattning är att jag inte vill delta. Det är en sak jag tränat upp på senare år, att våga ta för mig och göra min röst hörd. Idag uppfattas jag sällan som blyg eller försiktigt utan snarare som framåt och stark, men det har också ett pris. För när jag gett av mig själv så mycket i ett socialt sammanhang så måste jag sedan få utrymme att bara vara med mig själv för att kunna återhämta mig. Att åka iväg en hel helg med människor jag inte känner mig 100% bekväm med tar därför väldigt mycket energi av mig eftersom att det sällan erbjuds ”egentid”. Det resulterar i att jag låser in mig på toaletten en stund/går en promenad/går och lägger mig tidigare osv för att orka i det stora hela.

Med åren har jag också blivit bättre på att tillåta mig själv att ”säga ifrån” när det är saker som påverkar mig. Förut var jag mer rädd för att vara till besvär eller så mån om att vara alla till lags att jag sköt undan mina egna behov. Det var förmodligen det i kombination med mycket annat som gjorde att jag gick in i väggen. Idag frågar jag istället snällt ”skulle det vara okej att vi stänger av fläkten medan vi pratar” eller ”är det okej att vi sitter i köket medan vi fikar”, jag tycker nämligen att det är svårt att läsa av människor när de inte sitter mitt emot mig. Ibland skyller jag ljudkänsligheten på min tinnitus, men jag vet att den lika mycket påverkas av min högkänslighet.

Som tur är har jag en man som aldrig förminskar mina känslor. Jag har aldrig hört honom säga ”du kanske inte ska känna efter så mycket” och jag tror att varken han eller egentligen jag förstår hur mycket det egentligen betyder. Han vet att jag har svårt för förändringar som sker nära inpå och meddelar mig därför allt som oftast om han bytt ett jobbpass eller flyttat en klipptid. Sådant kan vara småpotatis för många, men för mig kan det förstöra en hel dag. Jag bygger nämligen upp mina dagar utifrån den fakta jag har på förhand. Oavsett om jag bara ska vara hemma en hel dag eller åka iväg så planerar jag min tid in i det minsta och blir det därefter förändringar jag inte rår på så kan jag bli otroligt ledsen. Många gånger utan att förstå varför. Han är också den som säger åt mig att lägga mig i soffan eller gå och lägga mig tidigt efter en hektisk dag då jag själv är så uppe i varv att jag inte förstår mitt eget bästa.

Summa summarum så är jag glad att jag kom i kontakt med begreppet ”högkänslig”, att jag fått en förklaring till att jag inte alls är ”onormal” eller ”udda”. Jag är precis som många andra, bara lite extra allt. Jag är antingen noll eller hundra, sällan något däremellan. Jag övar på att tillåta mig själv att låta mina behov ta plats. Jag försöker frigöra utrymme för återhämtning och jag går ifrån när det blir för mycket. Jag ser sällan på tv eller serier då det är en stimuli jag inte behöver, all stimuli jag får från mitt liv i övrigt är mer än tillräckligt. Och jag tillåter mig själv att stänga in mig i ett rum och vara kreativ för det är en av de få saker som gör mig lugn. Som sorterar mina tankar och låter mig återfå energi. Jag lyssnar på ljudbok istället för mina egna tankar när jag ska sova och jag försöker ha tydliga rutiner kring mat och sömn. Jag försöker vara medveten och säga till mig själv att det är okej att bli ledsen över en ”skitsak” för då går det också lättare att släppa det och gå vidare. Och när det blivit för mycket en dag så lägger jag mig med huvudet i Ms knä och låter honom stryka mig i håret och drar in lukten av honom i min näsa, en lukt som gör mig lugn och avslappnad.

Kommentera

24 Apr Det börjar ordna upp sig

fullsizeoutput_16ff

Förra veckan var till största del en bra vecka. Efter måndagens städrace hade jag ett annat lugn i kroppen och behövde inte ha sådan panik över annat mer än tvätten och sätta igång Roolf 2 ggr/dag (vår robotdammsugare). Sedan var M ledig tors-sön eftersom att han jobbade några dagar i påsk. Inte för att det blev några speciellt produktiva dagar egentligen, men det är alltid skönt att kunna avlasta varandra här hemma lite. Få lite sovmorgon och kunna ta en barnfri-dejt med en vän och motionera hunden utan att behöva ha bebis i släptåg hela tiden.

IMG_5242

På fredagen tog jag med en vän (på hennes initiativ) (Shiro fick också följa med) till ett av min barndoms flitigaste utflyktsmål, Fäberget. Jag har inte varit upp dit på många många år och var lite osäker på hur vi skulle gå, men efter en överläggning med pappa i telefon och en avstickare åt fel håll så kom vi på rätt bana. Turen upp var alldeles tillräcklig för mig som fortfarande har en envis förkylning i kroppen och mer eller mindre varit sjuk i 5 veckor. Väl uppe möttes vi av en fantastisk utsikt och kaffekoppen med tillhörande chokladboll satt som en smäck. Jag älskar denna typen av umgänge! Motion, friluftsliv och vänskap i ett. Jag blir inte förvånad om det blir någon tur till dit upp tillsammans med lilla familjen i sommar.

IMG_5323

Helgen spenderades till största del på bortaplan. Vi hade nämligen möhippa för L och tidigt på lördagen drog vi iväg till Umeå och blev kvar där till söndag vid lunch. En riktigt trevlig dag/kväll/natt med ett gäng helt nya tjejer (för min del då). Nu känns det ännu roligare att åka på bröllopet om två veckor då en har lite mer koll på det andra folket som ska dit. M känner nämligen fler än jag då han är barndomskompis med brudgummen men jag känner i princip bara bruden. Väl hemma på söndag blev det mest mys med mina grabbar och hämtpizza.

Kommentera

11 Apr Det finns positiva saker med

Eftersom att det varit lite väl mycket depp här på slutet så måste jag ju faktiskt uppdatera med allt bra som hänt på sistone. För hur det än kan låta ibland så finns det ju alltid ljuspunkter som får en att orka kämpa vidare.

  • Utflykt till Köpmanholmens havsbad

IMG_4861

IMG_4883

IMG_4894

För två veckor sedan så åkte jag och H tillsammans med 2 vänner vardera till Köpmanholmens havsbad för att titta på havet, gunga och grilla korv. Det var en av de blåsigaste dagarna på länge, men just där inne vid stranden var det näst intill lä. Några timmars paus från sjukdomar och hemmakaos var underbart och välbehövligt.

  • Familjepromenad genom byn

IMG_4921

Den här årstiden är det sällan vi får till några längre gemensamma promenader med hunden. Men efter att vi tillfrisknat från halsflussen och stod på benen igen så tog vi oss ut på en härlig promenad genom byn. H på Ms rygg och jag med Shiro i kopplet. Jag vet inte varför, men det är just stunder som dessa som jag uppskattar så sjukt mycket. Bara lilla familjen på tur. 

  • Utflykt upp på Ögeltjärnsberget

IMG_5017

IMG_4989

IMG_5009

Förra veckan packade jag och Nea småbarnen i ryggsäckarna, tog C och Shiro i handen och knallade upp på Ögeltjärnsberget. Det var första gången dit upp för mig, men det har länge varit ett önskvärt utflyktsmål. Och en alldeles lagom tur var det när vi hade en 3-åring som gick själv och ingen som kunde avlasta oss med knattarna. Utsikten var magisk och solen lös. Detta måste göras om!

  • Tjejhelg i fjällen

17886821_10154256730111020_1136466263_o

17887206_10154987841315199_1258587450_o

17887232_10154987841370199_673838290_o

Bara nu i helgen som var så var jag faktiskt iväg med ett gäng härliga morsor till Dikanäs för några dagars skoteråkning, grillning, kortspel och diskussioner om högt och lågt. Vi har skrattat så att magmusklerna krampat, ätit och druckit gott och fått klappa oss själva på axeln och säga att vi fixade även detta. Trots trögstartade skotrar, defekta pulkor och tråkigt väder så tog vi oss ut på fjället och det med bravur. Tjejer kan och det är skönt att få bekräftat ibland!

Kommentera