11 maj Att ångra sina barn

13062574_1265002246860597_1334435591_o

Foto: Carola Harnesk

Om jag skulle ha fått en 10-krona för varje gång jag hört ”vänta bara till du har barn” under mina år som barnlös och nu som gravid så skulle jag vara miljonär vid det här laget. Om jag skulle ha lyssnat på allas förmaningar om hur det är att ha barn så skulle jag aldrig ha kommit på tanken att skaffa några egna. För om man ska tro på allmänheten så är barn Guds straff till människan, det mest fruktansvärda du kan ge dig själv och din partner, något som förstör er relation och något som slukar all din tid och ork. 

För när man väl har barn så ska man inte tro att man:

  • Kan leva något i närheten av ett ”vanligt” liv som man gjorde förr, man kommer måsta ändra på allt.
  • Får sova någonting. Du kommer vara en vandrande zombie för resten av ditt liv. Barn är mutanter och behöver ingen sömn.
  • Kommer få en lugn stund. Skrik och grin är ett permanent tillstånd som aldrig går över eller tar en paus.
  • Någonsin får känna sig fräsch igen. Kräk, bajs och intorkade matrester är numera en extra kroppsdel som du inte blir av med.
  • Kommer få någonting som i närheten liknar ”egentid”. Bara för att barnet lämnat insidan av din kropp så kommer det att sitta fast på utsidan för all evighet.
  • Får sitta ner igen. Barn måste konstant jagas efter och eftersom att de aldrig sover så kommer du inte heller få ta det lugnt.
  • Kan lämna husets fyra väggar. Barn är helt omöjliga att ta utanför hemmets vrå och du kommer därmed vara inlåst för resten av ditt liv.
  • Kommer ha tid över för sin partner. Er relation kommer att dö och inom några år så kommer ni gå skilda vägar.
  • Kommer att få träffa sina vänner igen. Med barn i hemmet så kommer du varken orka träffa dina vänner igen eller kunna bjuda hem någon då hemmet är ett konstant kaos.
  • Någonsin kommer att se bra ut igen. Din kropp är förstörd och sladdrig och påsarna under ögonen går inte bort ens med det dyraste sminket.

Om jag skulle ha lyssnat på alla er runt omkring mig som har barn utan något som helst eget folkvett så skulle jag lätt tro att ni alla ångrar att ni skaffade barn. Att ni önskar ert gamla liv tillbaka och att era barn inte längre fanns. Nu är jag, som tur är, en ganska vettig människa med en egen slutledningsförmåga och en realistisk världsbild som kan se mellan raderna och tänka lite logiskt. Jag kan förstå att om barn nu vore så hemskt som alla får det att låta så skulle folk inte skaffa mer än ett. Då skulle inte heller fortplantningen fortsätta och människorasen skulle sakta men säkert dö ut.

Jag är inte dum i huvudet. Jag förstår att det inte är någon dans på rosor att skaffa barn. Det kommer att vara vakna nätter, onda magar, kräk och bajs överallt. Det kommer att vara frustration, trötthet, gråt och ilska. Det kommer att vara en livsomställning och livet kommer aldrig mer att bli sig likt, men måste det verkligen vara något negativt?

Det tråkigaste med allt det här gnällandet över hur illa det är att ha barn är dock inte att det verkar finnas miljontals av oälskade barn där ute (för det tvivlar jag faktiskt på att det gör), utan det är att alla ni som är så himla snabba med att framhäva nackdelarna med att ha barn tar ifrån oss som längtar efter barn glädjen. Glädjen över att få ett barn som är sitt eget, glädjen över att få någon ny i sitt liv att älska och skämma bort, glädjen över att bli en till i familjen.

Istället får ni oss att bara tänka på nackdelarna och inte se fördelarna. För någon slags ljuspunkt med att skaffa barn finns det, men jag kan förstå att det är svårt att se detta när man är mitt uppe i småbarnsåren och det ofta känns som att nackdelarna överväger fördelarna. Jag förstår att man ibland behöver gnälla av sig och få ut sin frustration över hur jobbigt det är att ha barn. Jag förstår också att man vill förbereda den blivande föräldern på att det inte är någon ”walk in the park” att skaffa barn.

Men snälla, tänk efter en gång extra nästa gång du träffar någon som ännu inte har barn och som längtar. Ta inte glädjen ifrån dem, försök se ljuspunkterna (även om det är svårt) och låt personen själv få uppleva föräldralivet utan massa förutbestämda fakta och absoluta sanningar. Låt dem själva bilda sin egen uppfattning om hur det är att ha barn. De flesta av oss är faktiskt tillräckligt vettiga för att förstå att det inte bara är rosa fluffiga moln som kommer med barn, vi har förmodligen tänkt till både en och två gånger innan vi tog beslutet att fortplanta oss och vi har nog redan vägt fördelar mot nackdelar och kommit fram till att även om det kommer att bli tufft så kommer det att vara värt det.

Så för att väga upp för alla nackdelar som jag hört om att skaffa barn så kan ni väl vara gulliga och lämna en kommentar om vad som faktiskt är det bästa med att skaffa barn! Det skulle nämligen vara skönt att höra att det finns några ljuspunkter också!

Kommentera

08 maj Gråtfärdig av frustration

Nä, jag ger upp. Jag tänker inte låtsas att jag njuter av situationen längre. Att jag under hela graviditeten har saknat ”min egen” kropp är väl ingen nyhet, men nu vill jag inte vara med längre. Jag är så frustrerad över att inte kunna röra mig normalt, att inte kunna göra de saker som faller mig in eller som jag vill orka. Jag är trött på att ha konstant värk och jag är urless på att vara beroende av andra. Jag vill klara mig själv och jag vill kunna röra mig i alla riktningar. Jag vill kunna vara på språng i flera timmar utan att det ska kännas som att jag kommer att kollapsa av trötthet och smärta.

Jag hatar det faktum att det enda jag kan bidra till här hemma är urtrista hushållssysslor (och knappt det). Jag hatar att jag inte kan avlasta M mer med sovrummet och jag hatar att min ork går från 100 till 0 på 30 minuter så fort jag tar mig för något. Jag slits mellan viljan att ha vårt barn kvar i magen några ynka veckor till för att hinna klart här hemma och att inget hellre önska än att ha min kropp tillbaka.

Jag önskar så att jag bara kunde slå med ett trollspö, att maj är förbi, sovrummet är klart och vår lilla knodd är här och vi kan njuta av 6 lediga veckor tillsammans. Jag måste bara övertala mig själv att vi snart kommer att vara där bara jag härdar ut lite till, men det är så jäkla svårt nu.

Kommentera

05 maj Att inte äga sin kropp och att älska någon man ännu inte mött

Jag börjar förstå nu vad barnmorskan menade förra veckan när hon sa att ”graviditeten är nog nio månader lång så att mamman ska hinna tröttna på att vara gravid och hitta styrkan att föda sitt barn”. 

Hittills har jag inte tyckt att det varit speciellt jobbigt att vara gravid. Trots mina krämpor så har jag kunnat se det härliga i graviditeten, njuta av min kula och att känna bebisens rörelser inuti min mage. Jag har inte känt något behov av att få ut mitt barn och återerövra min kropp förrän nu. Hittills har ”rädslan” över att få fullt ansvar över ett liv varit större än längtan att träffa vårt barn.

Den senaste veckan har dock börjat vända på allt. Min kropp känns 10 ggr större och otympligare än vad den gjorde för bara några dagar sedan trots att jag varken ökat i vikt eller omfång särskilt markant. Varje rörelse blir ett extra moment då kroppen tydligt spjärnar emot och sänder ut smärtsignaler i nästan varje förflyttning. Bebisen i magen har blivit tydligt tyngre och det märks framförallt på nätterna då jag ska sova. Minsta lilla förflyttning kräver en ommöblering även i min mage och att ligga på rygg tar andan ur mig då tyngden i magen får hjälp av gravitationen.

Det finns inte många centimeter kvar att röra sig på för bebis nu och det resulterar i att diverse kroppsdelar spjärnas ut lite här och var. Hittills har det mest varit hälar/fötter som varit kännbara, men senast igår kände jag helt plötsligt en liten arm under mina fingrar när jag strök över magen. Bebis blir mer och mer verklig för mig och känslorna det för med sig får mig att nyfiket längta efter den lilla krabat som bor i min kropp.

Självklart finns en nervositet för förlossningen där, men samtidigt en förväntan över att se hur min kropp och min knopp hanterar situationen. Jag är inställd på att genomgå det mest smärtsamma och energikrävande momentet i mitt liv, mitt allra första maratonlopp. Jag är beredd på att det kommer att kosta mig blod, svett och tårar, men jag vet också att även om den dagen/dagarna kommer att kännas som en evighet så kommer det bara vara en bråkdel av det liv vi ska dela sedan och det kommer att vara värt det.

För även om jag ännu har svårt att koppla samman att det liv som lever i min mage, det som hela tiden gör sig påmint med sparkar och rörelser, faktiskt är en riktig bebis, så vet jag redan nu att jag kommer att älska den mer än något annat när den väl bestämmer sig för att komma ut. Det livet är en kombination av mig och den bästa människan på jorden, min man, och det säger ju sig själv att det måste bli en oslagbar kombination.

Så även om längtan hittills inte varit den starkaste så smyger den sig på mer och mer för varje dag. Att viljan över att återvinna min egen kropp också blir starkare och starkare bidrar självklart en del. Men nervositeten över att möta en person man redan älskar, men aldrig tidigare träffat kommer nog finnas där hela vägen.

Kommentera

05 maj Shoppat loss till bebis

IMG_1470

Förra helgen så shoppade vi verkligen loss till bebis. Vi gjorde det enkelt för oss och beställde hem allt som vi hade kvar på vår ”att köpa”-lista från nätet. I alla fall de stora sakerna. Än finns det lite ”småkrafs” kvar, men det känns som att det löser sig oavsett.

Det är ju svårt att veta exakt vad man behöver till en bebis, men idag finns det så mycket bra info på nätet tycker jag. Vi har googlat, pratat med vänner och bekanta samt försökt rannsaka oss själva och se vad som är realistiskt att vi faktiskt behöver och inte. För jag kan helt ärligt säga att om man ska lyssna på alla ”experter” så finns det oändligt med saker man MÅSTE ha, men när det kommer till kritan så kanske inte allt är jätteviktigt.

Jag gjorde som så att jag sammanställde en lista över det jag hittade runt om på nätet och vad jag har hört från nära och kära. Sedan har vi utgått från den när vi handlat saker och skulle det vara så att vi saknar något så får vi helt enkelt komplettera med det senare. Jag känner mig dock rätt nöjd nu och är helt säker på att vi klarar oss utmärkt första tiden med en liten.

  • Barnvagn
    • Regnskydd + myggnät
    • Babyskyddsadapter
  • Babyskydd (gåva)
    • Isofixadapter
  • Skötbord
    • Skötbädd
    • Förvaring
  • Skötväska (lånat)
  • Babymonitor/Babyvakt
  • Babynest (gåva)
  • Babysitter
  • Spjälsäng (gåva)
    • Täcke + kudde + spjälskydd
    • Påslakan/lakan
  • Bärsele/Bärsjal
  • Badbalja (gåva)
  • Babygym (gåva)

Har säkert glömt något nu och vi har definitivt mer saker än detta, men dessa saker var de som stod med på min lista över ”måste ha”-saker. Sedan är ju allt individuellt, alla har inte samma behov av olika saker så det är ju naturligt att man har lite olika ”måste ha”-saker. Vissa saker har vi köpt nytt och andra begagnat, men det går inte att förneka att det drar iväg snabbt på utgiftskontot.

Nu ser jag fram emot att få klart på övervåningen så att jag kan ”boa” ordentligt och plocka fram allt fint vi köpt/fått. Just nu är det mesta undanstoppat på lite olika ställen med tanke på att hela vår övervåning mer eller mindre är en byggarbetsplats. 

Kommentera

04 maj Ringarna

IMG_1580

Dagen jag har gruvat mig för är kommen. Mina fingrar har börjat svälla så pass att de numer ser ut som prinskorvar och jag blev tvungen att ta av mig mina ringar innan risken fanns att de skulle orsaka blodstopp. Innerst inne hade jag hoppats på att jag skulle kunna behålla ringarna på mig graviditeten ut då mina ringar sitter ganska löst (självvalt då jag får lätt panik av sådant som sitter åt) i vanliga fall, men det gick inte.

Den senaste veckan har jag börjat samla vätska på riktigt och stödstrumpor är numera ett måste i mitt fall. Vaknar dock och är svullen redan på morgonen vilket jag inte ens var utomlands så jag är lite orolig för var detta ska sluta. Vikten torde väl skena iväg med tanke på vätskan, men samtidigt så försvinner väl de kilona fort när bebis väl är ute om det nu bara är vatten.

Kommentera

03 maj Skötbordet

Det är ju inte det enklaste att veta hur man vill ha det med en liten i hushållet. Speciellt inte när man inte haft en bebis tidigare så blir allt nytt och man kan ju bara göra sitt bästa för att föreställa sig hur det kommer att bli. Vi bor ju som bekant i ett tvåvåningshus och har vårt sovrum uppe, men hänger mest nere på dagarna.

Vi bestämde oss därför för att ha ett riktigt skötbord uppe och nere göra en enklare lösning i tvättstugan på bänkytan vi har där. Visst kommer vi kanske använda skötytan nere mer än den uppe, men samtidigt vill jag inte behöva springa ner på nätterna för att byta. Och skulle det kännas helt knasigt när bebis väl är här så får vi väl bara göra om tänker jag.

Skötbordet beställde vi från Babyland.se när det var nersatt i pris. Tyvärr fick vi en liten fraktskada på det, men inget som syns. Ska dock se om man kan få lite kompensation för det ändå, är ju så tråkigt när nya fina saker inte är hela som man förväntat sig. Platsen uppe har vi inte gjort i ordning än (då hela övervåningen är ett enda stort byggkaos), men i fredagskväll så skruvade M ihop bordet i alla fall så nu står det fint intryckt i mitt pysselrum tills vidare. Skötbädden är från Färg&Form.

IMG_1522

IMG_1524

Kommentera

30 apr Barnvagnen

IMG_1493

I onsdags var vi och hämtade vår fina barnvagn. En Kronan Duo S. Den är så fin! Men framförallt verkar den faktiskt vara så praktisk som vi hoppats på. Har testkört lite här hemma nu och provat att byta från ligg- till sittdel samt testat att använda babyskyddsadaptern. Allt funkar klockrent och jag tror att vi kommer vara nöjda med vår vagn.

Vi har ju inte direkt testat någon terrängkörning än, men det kommer det också. Hittills rullar den väldigt smidigt och hjulen är lätta att ta av och på samt låsa i färdriktningen om man ska gå efter grusväg exempelvis.

IMG_1494

IMG_1503

IMG_1507

IMG_1509

Shiro ville gärna också vara med på bild.

Kommentera

29 apr Ny garderob

Är det något jag ser fram emot efter den här graviditeten så är det att få uppdatera min garderob. Jag är egentligen ingen jätteklädshoppare, men efter närmare 9 månader utan min egen kropp så ska det blir så otroligt kul att få uppdatera med lite nya plagg.

Jag har faktiskt haft turen att inte behöva köpa så mycket gravidplagg då jag fått låna väldigt mycket från fina vänner. Det är otroligt uppskattat då jag inte kan tänka mig något tristare än att lägga massor av pengar på plagg jag bara kan ha under en begränsad period. Roligare att kunna spendera de pengarna nu efteråt med gott samvete istället.

Måste dock erkänna att jag redan tjuvstartat lite och faktiskt köpt ett nytt plagg till min garderob. Jag hittade nämligen en jättefin cardigan när jag var och köpte amningslinnen som jag bara inte kunde motstå. Men en cardigan kan man ju använda både som gravid och icke-gravid och den blir nog fin i sommar till ett enkelt vitt linne bara.

S0000007400598_F_W40_20160211145157

Från Lindex

Kommentera

28 apr MVC

IMG_1475

Idag var det dags för barnmorskebesök igen. Det är ju rätt täta kontroller nu på slutet, varannan vecka tror jag. Precis som de senaste 3 gångerna så var M med (tror faktiskt bara att han missat ett eller två besök) och tur är väl det för det BM säger går in på ena sidan och ut på andra sidan i min hjärna just nu. Så när vi kommer ut till bilen är det praktiskt att M kan rabbla både blodtryck, järnvärden och annat kul att veta.

Den senaste veckan har jag börjat samla vätska i kroppen och det är mindre kul vill jag lova. Trots stödstrumpor och högläge så fort chansen ges så känner jag mig som en michelingubbe framåt kvällen. Kommer väl rulla fram på slutet om det fortsätter så här. På så sätt är det väl tur att det inte är länge kvar nu. Huvudsaken är dock att alla värden ser bra ut och att bebis växer som den ska.

I eftermiddag har jag haft en god vän över på lite virkning och surr. Skönt att få surra av sig på allt mellan himmel och jord och samtidigt få ta sig tid till lite pyssel. Nu ska jag äta en sen middag och fundera lite över vad vi ska bjuda på när M har sitt ”kalas” på söndag.

Kommentera

24 apr Mer presenter

IMG_1398

Alltså den här bebisen är så bortskämd redan innan den ens kommit till världen. Eller så är det kanske vi som är bortskämda beroende på hur man ser det. Förutom alla de fina presenterna som vi fick på babyshowern så har vi även fått bidrag till barnvagnen, ett babyskydd och ett babynest. Alla tre väldigt uppskattade presenter!

Vagnen ska vi dessutom hämta till veckan och med allt fler saker till bebis här hemma så smyger sig verkligheten på. Nu är det bara lite drygt en månad kvar tills vårt barn beräknas komma och även om det känns som att jag varit gravid i en hel evighet så har det också gått väldigt fort. Tänk att vi snart är föräldrar! Helt sjukt!

Kommentera

23 apr Fler bilder

13073150_1264976603529828_1409112629_o

Lördagen till ära så bjuder jag på lite fler bilder från Carola. Hon skickade över dessa igår och jag är så galet nöjd! Älskar ljuset hon fångat i bilderna och ser fram emot att ha kvar dessa bilder som ett fint minne för både oss och bebis i framtiden!

13052531_1265005473526941_1628227228_o

13064040_1264986933528795_201612693_o

13062574_1265002246860597_1334435591_o

Idag var tanken att vi skulle åka norrut till Umeå för att hälsa på vänner och shoppa det sista till bebis, men M började känna sig hängig för några dagar sedan och igår när han kom hem från jobbet var han helt knäckt. Själv började jag känna av halsont och ledvärk igår eftermiddag så det känns dumt att åka iväg och riskera att smitta våra vänner. Dessutom torde vi ju inte bli piggare av att flänga runt en massa heller, så därmed blir vi hemma idag och försöker kurera oss så gott det går!

Kommentera

22 apr Fotografering

13035580_1264481216912700_1821521737_o

Igår hade jag en fantastisk dag tillsammans med min fina vän och fotograf Carola. Jag och Carola träffades genom testgruppen som jag var med i på 1life för 2 år sedan och sedan dess ses vi lite nu och då för att träna ihop eller bara umgås lite.

Den här gången sågs vi för att föreviga min kula till mage. Och även om jag vet att Carola är sjukt duktig hade jag aldrig vågat hoppats på ett sådant fint resultat som bilden ovan. Själv är jag inte världens bästa modell, jag känner mig varken bekväm framför kameran eller är speciellt duktig på att föra mig ”naturligt”, men tack vare Carola så gick det oväntat smidigt igår.

Om du också är gravid och vill ha fina bilder som minne så tycker jag definitivt att du ska ta kontakt med Carola (förutsatt att du bor i Övik med omnejd). Hon fotar även ”vanliga” porträtt, familjebilder, barn, företag, bröllop osv. Tillsammans med en annan tjej har de även ett koncept som kallas för Style me up där man både blir stylad och fotograferad. Perfekt om man behöver en liten självförtroendeboost eller varför inte som en present till en vän/aktivitet på en möhippa!

Hennes hemsida hittar du här! Tveka inte att höra av dig för konsultation/prisuppgift. (OBS! Det här är absolut inte ett sponsrat inlägg, det här är enbart min egna åsikt och ett tips från hjärtat)

Kommentera

19 apr Överraskning deluxe

IMG_1365

Jag kan bara än en gång konstatera att jag har de finaste vännerna! Igår lurade de mig rejält och överraskade mig med en babyshower här hemma hos oss. 

E & L hade tutat i mig att de skulle komma förbi en sväng och pyssla igår kväll och det lät ju mysigt. E dök upp lite tidigt, ungefär i samma veva som jag stod och svor över Ls idé att vi skulle vara hemma hos mig då vårt vardagsrum var lite kaosartat. Jag har ju spenderat den senaste veckan med att måla om våra fönster i vardagsrummet och hade grejer lite varstans. Tidsoptimistisk som jag är nu för tiden och med tanken i huvudet att ”det är ju bara E & L som ska komma förbi, de dör nog inte av lite smuts och stök” så var jag inte riktigt beredd på att det skulle trilla in ännu fler.

Någon middag hade vi inte hunnit få i oss så den åt vi lite snabbt medan det helt plötsligt började trilla in folk från både höger och vänster! Det slutade med att jag hade 9 underbara brudar i mitt halvstökiga vardagsrum. Gud vilken härlig överraskning även om det tog lite väl lång tid för mig innan poletten trillade ner! Med sig hade de både fika och presenter och både bebis, M och jag blev alldeles för bortskämda.

IMG_1375

Extra roligt att de alla nu har gissat på när vår bebis ska göra entré, vilket kön den har, hur mycket den kommer att väga samt hur lång den kommer att vara. Nu blir det spännande att se vem som kommer närmast! Om ni också vill gissa så får ni jättegärna göra det i kommentarerna (ni får samma bakgrundsinfo som de som var här igår)! Bebis är beräknad till den 29 maj (morsdag). Både jag och M föddes nästan på utsatt dag. Jag vägde runt 3 700 g och var 52 cm lång, M vägde runt 4 200 g och var 54 cm lång. Lovar att den som kommer närmast får en fin liten belöning! Jag tog bort namnen på de som gissat här för spänningens skull, så vill du kommentera ”anonymt” så gör det, glöm inte att ange rätt mailadress bara (den syns bara för mig) så att jag vet vem jag ska kontakta vid vinst!

Tusen tack fina ni för den underbara överraskningen och de fina presenterna! En litet extra tack till H som bakat fika och lämnade det kvar här så att M fick något att smaska på senare på kvällen med. 

IMG_1355

Så fina presenter!

Kommentera

19 apr Godmorgon

IMG_1371

Första dagen jag inte har något inbokat på förmiddagen sedan jag gick hem. Det resulterade faktiskt i min första sovmorgon på evigheter. Jag gissar på att hjärnan håller på att ställa om sig nu inför bebis och därför vaknar jag alltid superpigg runt 6-tiden. Väldigt praktiskt eftersom att man får mycket gjort, men lite frustrerande för man blir ju så kvällstrött. Idag var inget undantag, men idag kunde jag faktiskt somna om en stund efter att M åkt på jobbet.

Vaknade för ca 2 timmar sedan och har sedan dess inte gjort mer än att äta frukost, mysa med Shiro och ringt supporten för vårt bredband då det varit lite svajigt på slutet. Nu ska jag ta mig en dusch och sedan röja undan lite efter gårdagens överraskningskalas (ska berätta mer om det senare idag) innan jag får besök. Hoppas ni får en fin dag!

Kommentera

15 apr Sjukskriven 100%

Skidstahus-Fabriken-Foto-Skidstahus

Jag har som bekant jobbat halvtid sedan jul. Det finns många saker som legat till grund för min sjukskrivning och anledningarna har också ändrats lite under tidens gång. Från och med idag så är jag dessutom sjukskriven heltid ända fram till bebis beräknas komma, drygt en och en halv månad.

Jag sjukskrevs till en början på grund av den höga arbetsbelastningen som jag haft under det senaste året. Jag blev ensam på en tjänst avsedd två personer i februari och rekryteringsprocessen för att hitta en ersättare till min förra kollega drog ut på tiden. Sådant kan hända och det enda som var ”synd” var att det gick bättre än någonsin för mitt jobb just då. Det gör det än idag faktiskt, men i dagsläget är vi tre stycken som jobbar med det jag gjorde själv för ett år sedan. Vilket säger en del om utvecklingen, kul men påfrestande!

Hög arbetsbelastning i samband med en tidig graviditet där jag brottades med en enorm trötthet gjorde att läkaren ville att jag skulle gå hem på heltid ett tag. Själv ville jag dock fortsätta jobba så mycket jag orkade då jag tidigare varit heltidssjukskriven i samband med min utbrändhet och vet hur det påverkar mig (jag blir lätt nedstämd och initiativlös vilket bildar en ond spiral där jag gräver ner mig själv djupare). Så tillsammans med min fantastiske läkare så bestämde vi att jag skulle prova att jobba 50% en period och det gick helt okej.

I mitten av januari fick jag ett tråkigt sjukdomsbesked (mer om detta i ett eget inlägg) och det är något som påverkat mig rent psykiskt sedan dess. På grund av min graviditet så har det varit mycket prat, provtagningar och läkarbesök kring hur min ”tillfriskningsprocess” ska utvecklas. Jag har fått leva mycket i väntan och ovisshet och fått ta några veckor i taget, inväntat nya provtagningar och nya besked under flera månaders tid. Detta har påverkat mig en hel del psykiskt och även om jag nu vet att allt kommer att lösa sig så har det varit väldigt påfrestande.

Det som dock blev ”dödsstöten” nu och som gjorde att både barnmorska, läkare och faktiskt min chef propsade på en heltidssjukskrivning är min rygg som sagt upp sig helt och hållet. Jag har ju en dålig rygg sedan tidigare, men tack vare att jag kunnat fortsätta med min träning under hela graviditeten så har jag lyckats hålla den i arbetsdugligt skick ända fram till för lite drygt en månad sedan. Innan vi for på semester var den inte alls bra, men under ledigheten då jag rörde på mig i lagom mängd och tog det lugnt så funkade den ändå okej. Sedan vi kom hem har den dock kraftigt försämrats och de senaste veckorna har jag haft sådan värk att jag knappt klarat av att köra bil till och från jobbet.

Jag tränar fortfarande i den utsträckning som är möjligt (blir mycket vattenträning just nu) och jag går på akupunktur två gånger i veckan för att dämpa smärtorna. Trots detta så håller min rygg ihop ungefär 2-3 halvdagar på jobbet och sedan ligger jag däckad av smärtorna. Förra onsdagen hade jag sådan värk i hela kroppen att jag var övertygad om att jag hade minst 40 graders feber, varenda molekyl värkte och jag var grinfärdig när jag väl kom i säng efter middagen. Det är väl inte en hållbar situation och även om jag helst av allt skulle vilja fortsätta jobba ett tag till så förstår även jag att kroppen behöver vila och få en chans att ta det lite lugnt innan bebis kommer.

Så summa summarum. Jag har lite ångest över att jag inte ska jobba mer nu, men jag börjar förlika mig med tanken och försöker se det som nödvändigt för mitt eget och bebis välbefinnande. Jag inleder nu officiellt min boa-process och kommer förmodligen uppdatera er massor om vad som sker här på hemmaplan framöver. Jag hoppas att jag inte kommer att tråka ut er med allt bebissnack och att det jag delar med mig av roar er lite grann i alla fall. Det jag är mest rädd över att tappa är det sociala, men då jag har flera vänner som redan gått hem/snart går hem på föräldraledighet så tror jag ändå att jag ska lyckas hålla mig mentalt intakt nu när jag inte kommer träffa mina arbetskollegor på samma sätt. 

Kommentera