05 Feb Godnatt, vi ses snart igen!

För några dagar sedan somnade en av de finaste människorna i mitt liv in. En person som funnits i mitt liv i över 20 år. En person som alltid tagit mig under sina vingar och helt villkorslöst och av egen fri vilja gett mig något jag aldrig haft. Jag är henne evigt tacksam och det hon gjort för mig kommer jag alltid att bära med mig, stort som smått, och alltid se upp till. Älskade mormor.

För många är det en självklarhet att ha en mormor. För mig var det en lång tid inget jag hade. Min riktiga mormor gick bort långt innan min egen mamma hann växa upp och av henne finns det bara berättade och diffusa minnen. Den mormor jag nu förlorat är en person som aldrig haft som skyldighet att se mig som sitt barnbarn, men som så länge jag kan minnas alltid undertecknat mina julklappar ”från mormor”.

Jag kommer alltid minnas övernattningarna med varm choklad, pannkaksbergen hon tvingade mig att äta upp och lättmjölken som hon alltid spetsade med vispgrädde (jag var ju på tok för mager) i tron om att jag inte skulle märka något. Att hon sedan den dagen vi lärde henne den engelska översättningen till ”Jag älskar dig”, viskat ”I lav jooo, I lav jooo” i mitt öra när jag ska åka därifrån. Hur hon deklarerade att ”grädda blodbröd det kan hon” och hur hon med självklarhet och en gnutta stolthet lärt mig både hur en gör rullrån och kokar palt. Hennes konstanta fuskade i ”500”, de otaliga middag vi ätit där efter skola och jobb och hur hon alltid kallade M för Micke-lilltroll med en spjuvrig blick. När hon skällde på mig och frågade om hon skulle behöva dö innan hon fick några barnbarnsbarn och hur hon sken upp när Harry varsamt tog hennes hand häromveckan när vi hälsade på.

Jag saknar dig redan så att det gör ont. Jag är så tacksam för de år jag fick dela med dig och för allt du gjort för mig. Vila i frid älskade mormor. Du fattas oss! 

IMG_4451

Inga kommentarer

Skriv en kommentar