03 Okt Separationsångest och förskoletankar

Jag är verkligen tacksam för att jag har fått möjligheten att börja jobba redan innan Harry ska börja på förskola. Det vill säga att M är hemma med honom nu den ”sista tiden”. För det är verkligen en process det här med att skiljas från sitt barn som en varit så nära under så lång tid. Jag tycker att det går över förväntan att jobba, men jag förstår också att det till stor del beror på att H fortfarande är hemma med sin pappa och att de har det bra.

Förra veckan ringde de från förskolan för att hälsa H välkommen dit efter jul/nyår. Och helt plötsligt fick jag en liten klump i magen ändå. Jag är helt övertygad om att H kommer stormtrivas på förskolan, han tycker om när det finns mycket leksaker, andra barn och människor överlag. Han är en social individ och är lättsam och enkel att ha med sig på diverse tillställningar då han sällan är blyg eller tillbakadragen. Ändå känns det jobbigt att han ska vara utan sin ”trygghet” (oss, hemmet, Shiro m.m) så många timmar per dag. Jag vet att han kommer hitta en ny trygghet i pedagogerna och de andra barnen, men just den där övergångsperioden bävar jag mig för.

Sedan kommer nog det dåliga samvetet ta över mer när han börjar på förskolan. Just för att jag i dagsläget inte behöver ha dåligt samvete om jag måste jobba över en halvtimme eller så då jag vet att han är med sin pappa. När han är på förskolan kommer det bli en annan stress att ta sig från jobbet i god tid och att göra Hs ”arbetsdagar” så korta som möjligt.

Med detta sagt vill jag inte på något sätt klanka ner på förskolan eller tycka att det är dåligt att en har sina barn där en stor del av veckan. Utan det är mer för min egen skull jag vill att han ska vara så lite så möjligt där. Jag vill ju att vi ska få så mycket tid som möjligt med honom liksom!

Inga kommentarer

Skriv en kommentar