14 Nov Naprapaten och en längtan

Idag blev det ett besök hos naprapaten. Jag var lite dum och skulle flytta vinterdäcken till bilen i lördags. Helt plötsligt låste sig hela kroppen och där stod jag med ett däck i famnen. Jag kunde inte böja mig ner och lägga bort det, jag kunde inte lyfta benen och gå framåt så där stod jag en bra stund innan jag på något vänster lyckades stapla mig framåt några steg och lägga ifrån mig däcket. Efter 3 dagar med samma intensiva ryggsmärta fick det bli ett besök till naprapaten. Domen blev som väntat: mer träning, en ipren-kur (då musklerna börjat bli inflammerade), inga lyft och återbesök på måndag.

I övrigt har jag haft en tung dag mentalt idag. Eller jag har inte varit deppig-deppig. Men en viss motsträvan har funnits i mig och efter mycket analyserande med mig själv så beror det på flera saker, men framförallt på avsaknaden av tid. Tid att bara vara och göra det jag vill. Jag blev nästan gråtfärdig häromdagen när jag insåg att det snart är advent och mina kommande veckor är fullspäckade. Jag kommer med andra ord inte alls hinna med att julmysa, pynta hemma och bara njuta av den annalkande julen och det gör mig ledsen. Jag gillar julen och nu när vi har Harry känns det ännu mer speciellt (även om han fortfarande är lite för liten för att förstå så mycket).

Jag vet också att mitt pressade schema kommer lätta avsevärt under nästa år vilket gör att jag längtar mycket dit trots att jag egentligen vill njuta av nuet och den stundande julen. Jag vill liksom inte missa det för att jag är så fokuserad på att ta mig till januari och lugnet.

Ledsen om det blir mycket ”depp” här om vår arbetssituation/brist på fritid, det är ju trots allt självvalt och jag skulle inte vilja byta bort det, men vissa dagar blir det lite tungt (speciellt dagar som denna då jag jobbat över och inte hunnit träffa Harry något). Imorgon känns det säkert bättre för då kommer jag sluta lite tidigare och förhoppningsvis hinna ut med grabbarna en liten sväng.

Inga kommentarer

Skriv en kommentar