11 Jan Inskolning, sammanbrott och förkylning

Den här veckan har minsann bjudit på än det ena och än det andra.

Jag är som jag nämnde sist hemma från jobbet för att skola in Harry på förskola. Något som till en början varit mer påfrestande på mig än på H. Första två dagarna fortskred utan problem och H trivdes som fisken. Det gjorde han säkert tredje dagen med, men istället för en mysig förmiddag på förskolan blev det mest gråt, trots och mammighet som stod i fokus. Hela dagen blev liksom fel och H som skulle prova vila på förskolan ville inte alls. Vilket resulterade i en mycket trött pojke och en ledsen mamma.

Vi fick åka hem och väl hemma sov han endast 40 min vilket var väl lite. Själv var jag helt mentalt utmattad då det är så jobbigt att se sin lilla kille så tydligt markera att det inte känns okej. Det skär i mammahjärtat och det enda jag ville göra (men fick försöka motstå så gott jag kunde) var att säga att han inte ska börja på förskola än och bara ta med honom hem.

Samtidigt förstod jag ju att ett sådant här bakslag skulle komma och det kommer förmodligen inte vara det enda. Jag hade även på känn att det var något mer som inte var som det skulle och lämpligt nog upptäcktes en ny tand på eftermiddagen plus att han åkt på en förkylning under natten. Det var alltså inte bara motstånd mot förskolan som spökade igår och det tröstar mitt hjärta lite. Jag vet också att det kommer att gå bättre, men just idag valde vi att stanna hemma för en vilodag. Harry behövde det och jag behövde det. Jag är glad att jag sagt till jobbet att de inte ska räkna med mig på någon vecka för det gör att jag kan ta den här inskolningen i en takt som känns bra för oss alla.

Världens bästa make har även erbjudit sig att följa med/hjälpa till med inskolningen nästa vecka om jag tycker att det blir för jobbigt. Det är tur att han är stark när jag behöver vara lite skör. Jag tänker att det här är en inskolning för mig lika mycket som för Harry. Det är en omställning för oss alla och jag vill inte stressa igenom den.

Ge mig gärna lite inskolningspepp om ni har någon sådan!

3 Kommentarer
  • sessan
    Publicerat kl 20:16h, 11 januari Svara

    Ni är världens finaste! <3

  • Anna
    Publicerat kl 08:24h, 12 januari Svara

    Det kommer gå bra och han kommer älska det. NI är lite tvärtom mot mig och Johan. Vi tog varsin vecka med My, och Johan var den som tyckte det var jobbigast :)

    Det värsta för mammahjärtat tyckte jag var att det gick utmärkt att sova när jag inte var med för Frode på hans första dagis. Problemet var tydligen jag :)

  • Sofia Hellström
    Publicerat kl 20:47h, 12 januari Svara

    Mitt största tips är att göra snabba lämningar! Även om man känner sig som världens största skit som i princip slänger över sitt gråtande barn till en pedagog och sticker så är det såååå mycket bättre än att visa sin egen oro (en egen känsla reflekteras över till barnet), att ge 3,4 och 5 ”Hej Då kramar” och vela.
    Jag vet av erfarenhet (både från att vara pedagog och förälder) att barnen som lämnas över ”utan tvekan” av föräldrar i princip alltid blir glad igen innan föräldrarna hunnit fram till bilen! Och efter att man gjort några tuffa lämningar så går det över och barnen springer in utan gråt!
    Medan de som gör otydliga lämningar får tråkiga lämningar hela förskoletiden! För barnen trycker på alla föräldrarnas knappar för att få dem att stanna en stund till!
    Så försök att bita ihop och visa en lugn och trygg fasad så får man gråta en stund i bilen själv sen om det behövs! Det är det bästa man kan göra för sitt barn, även om det krossar ens hjärta! Sen kan man även ringa tillbaka till förskolan efter 15 min. Så kommer du att få höra 98% av gångerna att han leker och är supernöjd!
    (Alicia hade eb period då hon alltid grät vid lämning och det händer även nu nån gång ibland att hon blir ledsen! Men oftast (9 gånger av 10) leker hon och är glad innan jag har hunnit få på mig ytterkläderna och jag kikar in när jag går förbi fönstret!)

Skriv en kommentar