12 Jan Snabba svängningar

… i inskolningens land. Igår var vi ju hemma från föris för att kurera Lilleman och ge mammahjärtat en vilodag. Och vips så kliver vi bara in på förskolan idag. El kiddo försvinner iväg med pedagogen och morsan blir hänvisad till övervåningen. Tur jag hade datorn med och kunde jobba för där uppe fick jag minsann sitta. Och vänta. Och vänta. Och vänta. På att de skulle komma upp och säga ”nu måste du nog komma ner för Harry är så ledsen”. Men de gjorde de inte. Istället kom de upp och sa ”vill du ha en smörgås eller något? Det går så bra där nere så du får nog stanna här”. Jo, man tackar.

Någon vila blev det dock inte, men det gör inget. Vi tränar på att vila nästa vecka. Och Harrys inskolningspedagog avslutade dagen med att få en tår i ögonvrån och prata om att han var så trygg och duktig, hängde med de andra barnen så bra, satt snällt på bänken utanför matsalen och väntade på sin tur, sockermålade och pärlade som att han inte gjort annat. Att han var så cool att hon stundvis glömt bort att han faktiskt är på inskolning. Precis den kille som jag känner. Han som bara erövrar världen och tar nya situationer med iskallt lugn (vem han nu ärvt det av).

Och så kändes mammahjärtat tusen gånger lättare även fast det inte blev någon vila. Och på måndag får jag åka därifrån på riktigt. Och INTE komma tillbaka förrän anvisad tid. Jodå. Så blev det. Så hade en nästan ett förskolebarn. Bara sådär.

När jag satt där på övervåningen och fick dessa bilder skickade till mig så fick jag verkligen hindra impulsen från att springa ner och krama min stora och duktiga kille, viska i hans öra hur mycket jag älskar honom och aldrig mer släppa taget. Som jag sa tidigare. Den här inskolningen är nog mest för min egen del..  

Inga kommentarer

Skriv en kommentar