25 Jan Ledsen och otillräcklig

En semla och en kopp kaffe med mannen och svägerskan igår

Igår kom den väntade dippen över vår nya familjesituation. Jag var beredd på att jag någon gång under resan skulle bryta ihop, men trodde väl kanske att jag skulle klara mig till vecka två eller så. Ynka tre dagar tog det innan jag kände mig fullkomligt sönderstressad och otillräcklig. Som tur är så känner jag mig själv rätt bra vid det här laget och kan resonera med mig själv och både se varför jag blivit så ledsen, men också att det är helt normalt. Att låta bli att vara ledsen bara för att jag kan tänka rationellt är dock inget alternativ. Oavsett hur ”normalt” det är att känna som jag gjorde igår och även om det mesta egentligen bara var uppförstorade småsaker så är det min känsla och jag har rätt att bli ledsen. Jag behöver vara ledsen och få utlopp för mina känslor för att kunna vända på situationen och tänka klart.

Jag tror också att det är viktigt att våga visa alla sina känslor för sitt/sina barn. Om min son aldrig har en mamma/pappa som är arg eller ledsen så kommer han inte heller lära sig att det är känslor som är okej att visa. Precis som att det är viktigt att visa när en är glad, rörd eller kärleksfull så måste de dåliga känslorna få ta plats och få utlopp. Så igår satt jag vid köksbordet och grät medan H varvade sin lek med att ge mig både kramar och pussar. I vår familj kramas vi mycket och än så länge är H väldigt generös med sin närhet. Jag hoppas självklart att han fortsätter vara det, men det ska också vara på hans villkor.

Jaha, vad var det då som föranledde mitt sammanbrott och vad ska jag göra åt situationen för att det inte ska bli en otrevlig vana. Summa summarum så är det nog en omställning som måste få ta tid. Att börja jobba i somras och vara borta från Harry om dagarna var en omställning i sig, men då var han hemma med sin pappa och sin trygga miljö. Nu kom nästa steg i ledet. Att släppa taget om honom till ”främmande” personer. Att leva med det konstant dåliga samvetet över långa dagar på förskolan blandat med förväntningarna från jobbet och viljan att räcka till både hemma och på jobbet. Det är ett livspussel som är nästintill omöjligt att få ihop om en ska jobba heltid och jag har väl hela tiden varit på det klara att jag INTE ska jobba heltid. Oavsett om det handlar om nu eller om 10 år. Jag är inte bygd för att jobba heltid och borde för min egen hälsas skull inte göra det heller. Jag jobbar på lösningar på den fronten och hoppas på förändring snart.

Idag gör jag precis TVÄRTEMOT vad jag borde göra. Idag jobbar jag halvt ihjäl mig. MEN hellre att göra det en dag i veckan än att behöva jobba hela helgen med. Jag kommer förmodligen vara en blöt fläck efter jobbet imorgon, men det är bara att gilla läget. Det är en sådan vecka helt enkelt och det kommer alltid finnas tuffare perioder i livet som en måste hantera. Snart kommer ljusare tider och då kommer det mesta att lösa sig!

2 Kommentarer
  • Jeanette
    Publicerat kl 09:47h, 28 januari Svara

  • sessan
    Publicerat kl 10:58h, 28 januari Svara

    Älskade flisan <3 Du räcker till mer än du anar. <3 Beundrar dig varje dag jag läser din blogg och önskar jag var hälften av allt du är. älskar dig!!

Skriv en kommentar