15 Mar Det är dagarna som går..

när jag går till hundgården med Shiro på morgonen nu för tiden så kan jag bli så ledsen över att hela min kropp och själ är så trött. Att det aldrig känns som att jag har energi över och att jag bara vill att dagarna ska gå tills vi har nått slutet av den här resan. Stegen är så tunga och det är bara början av dagen. Sömnkontot är på minus och håret är otvättat. Resans slut är inom räckhåll nu, men ändå alldeles för långt bort när jag ser till min egen trötthet.

Jag har dåligt samvete för att min familj inte får den kärlek och uppmärksamhet den förtjänar. Allra främst min man. All energi och tid som finns över går till Harry. Sedan djuren. Och sist M. Jag är så ledsen för det då han förtjänar så mycket mer. Men han drar det där stora lasset utan att klaga, utan att ge mig samvetskval, men det är svårt att släppa ändå. Jag vill ju honom så väl. Jag älskar den där mannen av hela mitt hjärta och han förtjänar så mycket bättre just nu.

I sommar. Då kommer vår tid. Då kommer jag ha tiden och orken att ge honom allt han förtjänar. Jag ser så fram emot de kommande åren för att jag vet att de kommer att bli så bra. Pusselbitarna börjar falla på plats nu och vi har allt det underbara framför oss. Det har varit en tuff resa hit, men snart kan vi börja skörda frukten av vårt arbete. 2 månader kvar till livet tar en ny riktning och ingen är gladare än jag!

Inga kommentarer

Skriv en kommentar