02 Maj Att vårtala och sånt

Bild stulen av Magnus Ögren

Jaha. Där ser ni mig. Längst fram på scenen. Premiär-vårtalandes. På Nätra hembygdsförenings valborgsmässofirande. Jag överlevde. Med näppe. Jag var dagen till ära rätt krasslig och vaknade tidigt på morgonen utan röst. Var rädd att jag skulle behöva kraxa mig igenom hela talet, men med ett rejält vattenglas till förfogande så gick det bra. Jag har definitivt gjort bättre framföranden, men då jag är en rätt oerfaren talare (bättre på att hålla föredrag) så tänkte jag inte hänga upp mig på det. När varken gnistan eller orken finns där för att vara sprudlande så får en vara nöjd att en tog sig igenom allt med äran i behåll. Gulle-morfar och gulle-bonusmormor var där för att lyssna på mig och även om en är bekant med många på plats så är det skönt att ha lite familj i ryggen som hejar och peppar.

Idag är jag fortfarande hängig, men har som inte tid att vara sjuk. Det är ju mycket helgdagar nu och helt plötsligt bara två veckor kvar innan jag går hem. Jag önskar dock att jag hade en sådan där ”mittemellandag” som jag kunde plocka ut och bara vara helt själv hemma. Vår hem är i totalt kaos (igen, det har ju faktiskt varit helt beboeligt några veckor nu) och tvättkorgen svämmar över. Långhelg till trots då en tycks ha all tid i världen gjorde egentligen bara saken värre. Vi hade så mycket på agendan att någon städning inte hanns med. Istället har vi kalasat för maken (x 2), varit på bytardag, lekt med tremänningar, gjort massa ärenden i stan, snickrat ute på vinden, bytt drivknut, olja, luftfilter och däck på SuperSkodan och firat lite valborg med grannar och A. Fullt upp med andra ord. Men. Städningen får vänta. Två veckor kvar som sagt. Sedan tänker jag få struktur på livet igen. Tills dess undanber vi oss besök.

Inga kommentarer

Skriv en kommentar