14 Nov Hon är här nu

Så var hon här. Gry Henny Holmgren. Den 15 oktober kl. 8.26 föddes hon med planerat kejsarsnitt. Hon vägde 3690g och var 51 cm lång. Hon klådde med andra ord brorsan med 100g och 1 cm trots att hon är född en vecka tidigare. Själv gick jag upp ca 15 kg till skillnad från 23,5 kg med storebror.

Som sagt, planerat kejsarsnitt. Självklart mycket på grund av förlossningen med Harry. Som ni kan läsa om här. Det har egentligen inte varit några frågetecken alls kring huruvida det skulle bli ett snitt eller inte under graviditeten utan de läkare som var med vid Harrys förlossning och vår BM har varit inne på det spåret hela tiden. För min del har det varit en otrolig trygghet och jag har faktiskt kunnat njuta av graviditeten vilket jag tror hade varit svårt annars.

Hur är det då att föda med planerat snitt? Speciellt, helt klart! Det är svårt att förklara för samtidigt som det gav mig lugn och trygghet så har det också rört upp mycket känslor och tankar som jag haft svårt att förhålla mig till. Även om jag vet att förutsättningarna är helt annorlunda vid ett planerat snitt så är det svårt att inte oroa sig över komplikationer för både barnet och mig.

Kvällen innan Gry skulle komma så fick jag till och med en panikångestattack. Vi hade haft en toppendag med Harry, hälsat på faster S på ambulansstationen och ätit glass i stora lass. Vid 17-tiden lämnade vi Harry hos pappamorfarn och åkte hem för att förbereda oss och sova. Det gick väl okej ända tills jag skulle gå och lägga mig, då bröt jag ihop. Ville bara vara med Harry, ville inte opereras, ville inte att vår familjekonstellation skulle förändras. Jag ville helt enkelt stoppa tiden och bara skita i allt. Tur jag har världens finaste man som strök mig i håret, pratade lugnande och delade med sig av sina känslor. Det är skönt att inte vara själv i sin oro.

Efter ett par timmars sömn så var dagen äntligen här. Vi klev upp omänskligt tidigt, jag duschade och M åt frukost (själv skulle jag ju vara fastande) innan vi tog våra väskor och åkte mot sjukhuset. Det är helt klart speciellt att komma till BB utan minsta känning av förlossning. Det kändes som att vi skulle checka in på hotell typ. Helknepigt. Vi fick vårt rum i alla fall och jag fick byta om till de sexiga sjukhuskläderna. Det var lite oklart vilken tid vi skulle få vårt snitt då vi var uppskrivna på två tider, men det blev den första tiden kl. 7.15.

Uppe på BB blev jag förberedd för operation av BM (+ student) och barnundersköterska (+ student) innan vi rullades ner till OP. Där fick vi vänta en liten stund tills alla var på plats innan vi rullades in i operationssalen. M fick byta om till gröna fina operationskläder och sedan fick han sitta vid min sida under hela ingreppet. Det var ett stort och proffsigt team som tog hand om oss och efter sjuttioelva kontroller och dubbelcheckningar så var det äntligen dags. Ryggmärgsbedövningen las och så fort den gett full effekt så började de.

Jag hade nog inbillat mig att det skulle gå lite fortare tills hon var ute (med Harry tog det ju typ bara 10 min från att vi åkte från förlossningen tills han var ute), men det dröjde nog ungefär 10 minuter från att de börjat ingreppet tills de plockade ut henne. Att vara vaken med ryggmärgsbedövning var väldigt speciellt. Jag kände ingen smärta, men kände väl att de var i min kropp och grävde runt. Hua. Det var riktigt obehagligt faktiskt. Men så fort de pressade ut henne ur det lilla snittet och hon gnydde/gurglade till för första gången så var allt annat som bortblåst.

Som tur var mådde hon bra med detsamma och därför kunde de i lugn och ro komma och visa upp henne för mig innan M fick följa med ut och assistera när hon skulle torkas av och navelsträngen skulle klippas. När allt sådant var klart kom de tillbaka in till mig och M och Gry satt bredvid mig medan de sydde ihop allt igen. När ingreppet väl var klart så fick jag äntligen upp henne på mitt bröst och blev upprullad till BB.

Resten av tiden på BB var en sådan skillnad mot förra gången. Det var verkligen som natt och dag. För det första fick vi faktiskt vårt förlossningsfika den här gången. Som jag varit bitter över att det inte blev något sådant med Harry. Haha. Redan samma kväll var jag uppe på benen och dagen efter fick jag tillåtelse att åka hem. Något jag verkligen inte vågat hoppas på då de innan sagt att vi skulle få vara kvar i 3 dagar.

I övrigt har jag mått så bra! Självklart sliten och ont. Men pigg och glad. Läkningen har gått över förväntan och jag glömmer nästan bort att jag genomgått en operation. Gry är snällheten själv och vi väntar bara på när vändningen ska komma. Än idag så sover hon mest, vaknar och äter, skiter ibland och somnar sedan om. Ingen jobbig bebis direkt, men hon hinner säkert bli bråkig med tiden. Tiden går otroligt fort och jag kan inte fatta att hon varit med oss en hel månad redan. Älskade gullebarn!

Inga kommentarer

Skriv en kommentar