15 Nov Att hitta tillbaka

Jag önskar så att jag kunde hitta tillbaka hit. Att tiden räckte till att uppdatera er med både bilder och ord. Fast egentligen mest för min egen skull. För att ha något att gå tillbaka till. Men jag märker att jag blir mer och mer analog. Och jag gillar det också på något sätt. Det blir som mer äkta att sitta och kladda ner några rader om dagar som gått i min BUJO. Samtidigt som jag där saknar bilderna där. Och känslan av att något alltid finns kvar. För det gör det ju på nätet. Finns kvar. Min BUJO kommer jag väl att förlägga i någon låda, glömma bort och aldrig mer öppna.

Samtidigt som jag gillar den digitala världen så tar jag allt mer avstånd till den. Jag älskar att följa inspirerande konton på Instagram, läsa välskrivna bloggar och hänga i grupper på FB som utmanar min kreativitet, men jag orkar inte ödsla tid på det som inte ger mig något tillbaka. Jag läser hellre en riktig bok än att scrolla Instagram i tid och otid. Jag har hittat tillbaka till handarbetandet. För en lång tid framöver hoppas jag. Jag älskar att ha något i mina händer som faktiskt blir något. Jag längtar redan till nästa odlingssäsong. Och det är precis sådant jag skulle vilja uppdatera med här. Allt roligt och kreativt som jag gör. Men jag hinner ju fasiken inte med.

Jag får väl inte vara så hård mot mig själv. Jag är ju trots allt två-barns-morsa nu för tiden. Och jag har en hund. Och dagarna är rekordkorta och energin finns inte alltid där. Jag försöker ju vara snäll med mig själv och det är ju också därför innehållet här inne får lida. För att jag försöker prioritera återhämtning och välmående. Ja. Det blir vad det blir det här bloggandet. Ni får ha tålamod.

Inga kommentarer

Skriv en kommentar