26 jan Lycklig

Jag vet egentligen inte vad det är som gör det (eller jo det är ju klart att jag vet, men samtidigt kan jag inte låta bli att förundras), men jag är så jäkla lycklig! Jag älskar min familj så jävla mycket och känner mig HEL. Ja, det är liksom det bästa sättet jag kan beskriva det på. Hel. Jag önskar inget mer av livet (förutom ett annorlunda hem, men det är en annan historia som vi får ta sedan och det är ju bara en materiell grej) just nu.

Många frågar om det blir fler barn och jag kan helt ärligt säga, nej jag är nöjd nu. Min familj är komplett. Jag har allt jag kan önska mig och lite till. Det enda läskiga med att vara så här förbannat lycklig är att rädslan för att förlora något blir så stor. MEN jag gör verkligen mitt bästa för att leva i nuet och bara njuta av tillvaron. Ingen mening att oroa sig för något en inte vet kommer hända.

Jag ser fram emot livet med de mina. Min älskade make, min fantastiska son och min underbara dotter. Jag vill dela varje stund med dem och när vi är tillsammans och gör de små sakerna så är jag som lyckligast.

Vi är egentligen förkylda hela bunten. Det har snöat massor och det mesta skulle kunna kännas motigt, men icke. Vi klädde på oss allihopa. Lillasyster somnade i vagnen innan vi andra ens kommit ut genom ytterdörren. Maken skottade gården och jag och storebror hjälpte till lite efter förmåga. När snön var borta från uppfarten satte vi storebror på boben och gick en promenad med hunden. Väl hemma igen satt vi på bron och käkade russin medan lillasyster snällt snusade vidare i vagnen. Ni hör ju. Inget särskilt, men ändå det bästa jag kan tänka mig.

Lyllo mig! <3

Inga kommentarer

Skriv en kommentar