17 Maj Själavård

IMG_0157

I måndags hade jag den bästa av eftermiddagar. En sådan som ger energi för hela veckan och som får mig att älska mitt liv lite extra. M jobbar dag den här veckan vilket känns som en evighet sedan sist (beror nog mest på att sist han hade dagvecka så var antingen han eller jag uppbokade varje kväll vilket innebar noll gemensamhet ändå). Så jag var redo med middag på bordet när han kom hem (om än en enkel sådan, hemstampe mose och korv + tillbehör) och då solen sken så härligt så ville M ut och prova sin nya kamera efter maten. Jag och H bestämde oss snabbt för att haka på. H fick åka i ryggsäcken och så bar det av till skogs.

IMG_0159

IMG_0161

IMG_0162

Shiro var lycklig, jag var lycklig, H var lycklig och M var lycklig. Jag älskar min lilla familj och att bara få några timmar med strosande i skogen tillsammans med dem alla gör underverk för själen. Lite spänning fick vi också på vår promenad då vi först stötte på en björnskit nere på vägen och sedan massvis med björnspår (både stora och små) uppe på skogen. Shiro som oftast håller sig på nära håll höll sig ovanligt nära och tur var väl det, för hade vi stött på mammabjörn och bebisbjörn så hade det kunnat bli lite väl spännande.

IMG_0163

IMG_0164

IMG_0154

M som testade kameran tog många härliga bilder som värmer mitt hjärta lite extra. Det är sällan både jag och H står i fokus när kameran är framme och även om jag inte är världens linslus så älskar jag att ha fina bilder på oss. Synd bara att alla tre (fyra) inte fick plats på någon annan än en dassig mobilbild.

IMG_0156

IMG_0166

Kommentera

15 Maj En bra måndag

IMG_0068

Helgen i Stockholm överträffade mina förväntningar och blev riktigt trevlig. På fredag gjorde vi Gröna Lund osäkert och även om det var sjukt kallt i slutet av kvällen så var det värt det. Vi hade även turen att Stiftelsen uppträdde på kvällen så det blev ett fint bonusinslag.

fullsizeoutput_1751

Lördagen bjöd på fint väder och fina hus. Det är roligt att se projekt en jobbat med själv stå klara och familjer som är nöjda och glada. Vi åt en god lunch och firade våra framgångar med lite skumpa i solen. På kvällen blev det Golden hits följt av en liten barrunda i gott sällskap. Jag kan inte nog med gånger framhäva hur mycket jag tycker om mina arbetskamrater. Vi är en brokig skara, men har alltid så roligt tillsammans. Trots att vi växer och var över 50 pers på denna resa så är det en fin sammanhållning och oavsett vilket ”gäng” en hamnar med så har en alltid roligt.

IMG_0084

Måndagen har hittills bjudit på fint väder och mycket nyttigheter uträttade. Hunden har blivit av med sin vinterskrud, träsoffan har fått flytta till en ny plats i solen framför huset, jag har hunnit rensa ut gamla trasiga leksaker ur förrådet och vi har varit och slängt dem på återvinningen samtidigt som vi pantade och handlade mat. Middagen är förberedd och nedervåningen dammsugad.

IMG_0141

IMG_0147

Och all min energi är tack vare maken som gjort så fint här hemma tills jag kom hem igår. Nystrukna och upphängda gardiner i vardagsrummet, en kaosartad tvättstuga som blivit röjd och städad och middag på bordet när jag klev in genom dörren. Allt detta toppades med en ”liten” bebis som tog sina första steg igår följt av ett gångmaraton utan dess like framemot kvällen. Som han ”kutade” runt här hemma efter middagen, skrattandes och alldeles i extas över sin nya förmåga. UNDERBART att se!

IMG_0122

Kommentera

12 Maj Stockholm

I skrivande stund har jag precis anlänt till Stockholm. Jag är här med mitt jobb över helgen på studiebesök och lite personalvård. Än har vi inte ens klivit av bussen än, men jag känner redan att jag längtar hem till mitt lilla Västansjö och mina grabbar.

Jag är verkligen inte gjord för storstäder. Får smått panik när jag ser alla människor som skyndar fram och kontrasten blir extra stor när M skickar en bild på han och H som är ute i skogen med Shiro. Jag försöker intala mig att det bara är för ett par dagar och att en snabbt kommer in i det höga tempot, men jag är glad att jag är ledig till veckan och får chans att återhämta mig med lugnet hemmavid.

Idag blir det besök på Gröna Lund och det ser jag fram emot. Imorgon ska vi göra lite studiebesök samt gå på Golden Hits och på söndag förmiddag går bussen hemåt igen.

Kommentera

08 Maj Underbara maj

fullsizeoutput_173a

Var tog våren vägen? Det är nog fler än jag som undrar detsamma. Senaste dagarna har verkligen inte bjudit på något traditionellt vårväder (och det ser likadant ut resten av veckan). Igår snöade det och idag har det blåst spik. Det är knappt graderna drar sig över nollan och jag är glad för att jag behöll åtminstone en vinterjacka kvar nere när jag bar undan vinterkläderna förra veckan.

Jag och J trotsade dock vädret idag och gav oss ut på en promenad med hundarna på fm. Välbehövligt att röra på fläsket lite och barnen sov gott i vagnarna hela vägen runt. Det var rätt så gott att värma sig med en kopp kaffe när vi väl kom in igen. Fyra veckor kvar av föräldraledigheten och det gäller att maxa den här tiden rejält. Jag ser framför mig mycket utomhus-tid och fix här hemma. Nu har jag inte så många vänner som är föräldralediga längre så den mesta tiden ska jag njuta av att spendera dagarna med H. Det här är ju trots allt en tid som aldrig kommer igen och jag har trivts väldigt bra med att vara hemma. Har lovat mig själv att inte ha någon jobbångest för jag trivs ju faktiskt på mitt jobb och jag vet att det egentligen bara handlar om en omställning från att vara hemma och kunna ta dagarna som de kommer till att ha lite mer fasta rutiner. Det fixar jag utan problem.

Helgen som var bjöd på bröllop för våra fina vänner L&P. H fick spendera ett dygn hos morfarn och där verkar han ha trivts toppen. Medan han slet på morfar och bonusmormor så svängde päronen sina lurviga på dansgolvet ända in på småtimmarna. Vi hade väldigt roligt och tiden bara flög iväg. Jag hoppas och tror att brudparet också hade en toppenkväll! Nu är sommarens enda bröllop till ända och det känns rätt skönt faktiskt. Det betyder att vi har en hel sommar utan några speciella planer framför oss. Vi ska bilsemestra lite och campa med vänner, men i övrigt så tar vi nog sommaren som den kommer. Skönt! Har ni några planer för sommar/semester?

Kommentera

05 Maj Kattliv och fullspäckat schema

IMG_0212

Min telefon tycks ha lika många liv som en katt. På något bakvänt vänster lyckades jag tillslut att fabriksåterställa telefonen igår via datorn och vips så tändes skärmen och telefonen kom till liv igen. Lite drygt att behöva ladda hem alla appar och liknande igen (gick inte att säkerhetskopiera innan), men det viktigaste är trots allt att telefonen fungerar igen.

I övrigt så har jag haft och har en fortsatt fullspäckad vecka. Det kanske är svårt att tro när en bara är föräldraledig, men tydligen fullt möjligt. Förutom det jag printat ner på veckoschemat ovan så har/hade jag en hel radda med saker att uträtta denna vecka. Deklarationer för både Ms firma och vår fiberförening, kalas för M x2, besök hos sjukgymnasten, ett bröllop, kompishäng, träning och lite till.

Det känns att tiden som föräldraledig börjar rinna ut och tiden för jobb närmar sig med stormsteg. Jag har en hel del jag vill hinna klart här hemma innan dess, men får nog vara tacksam om hälften hinns med. 4 veckor är det kvar tills jag börjar och nedan ser ni lista på vad jag vill ha gjort innan dess. Lika bra att ge upp i förväg va?

fullsizeoutput_1708

Kommentera

03 Maj Attans

Min mobil gav upp igår. Väldigt tråkigt då en är rätt så beroende av mobilen i dagens samhälle, men jag har bestämt mig för att inte drabbas utav panik och helt enkelt sitta lite lugnt i båten. Imorgon ska jag in till stan så då ska jag gå in på Telia och skicka in den för reparation/utbyte. Förhoppningsvis får jag en lånetelefon av dem då, annars får jag rota fram Ms gamla mobil och använda den ett tag.

Hittills har det faktiskt gått över förväntan att vara utan den, det är endast när jag åkt iväg som jag reflekterat över största behovet av den. Jag fick liksom bestämma träff med en vän på utsatt klockslag och plats idag när vi skulle luncha tillsammans. Like good old days liksom. Och precis innan jag skulle åka hemifrån insåg jag att det var bäst att kolla kontot så att jag hade pengar på kortet. Jag kunde inte heller sms-parkera eller swisha när jag var i stan, men det var väl inte hela världen. Största anledningen till att jag saknar min mobil är faktiskt att kunna lyssna på ljudbok och ta bilder av H. Det är ju ändå sällan någon ringer eller smsar till en idag.

Hur beroende av din mobil är du? Skulle du fixa några dagar utan den? Jag trodde faktiskt att jag skulle tycka att det var jobbigare, när en är uppe i det så är det inte så tokigt faktiskt (men jag har ju min iPad att kolla insta på och liknande när det krisar). Det är nog nyttigt att detoxa sig lite ibland från mobilen.

Kommentera

01 Maj Sköna maj

IMG_5369

Första dagen i maj bjöd åtminstone på sol även om det har blåst friskt. Jag har njutit för fullt av den här långhelgen och vill egentligen inte att den ska ta slut. Det är så härligt att få vara hemma alla tre tillsammans. Den här helgen har vi dessutom haft en extra familjemedlem (nästan två faktiskt).

Vår f.d lånehund Diesel har spenderat helgen här. Något som inte har hänt sedan vi skaffade Shiro. Inte för att vi inte velat utan mer för att Diesel bott med en till hund under 2,5 år och de tre i kombination har blivit en enda stor röra. Absolut inga problem, men lite vilt och galet emellanåt. Nu är dock Diesel ensam herre i huset igen (nåja, hund iaf) och vi fick äran att låna honom fre-mån. Det har funkat över förväntan att ha två hundar här hemma faktiskt, trodde det skulle bli lite gruff och stök, men de har kompat väldigt bra. Skönt att veta för framtiden!

Sedan har A varit här ganska mycket i helgen med så det känns nästan som att vi haft honom som en extra familjemedlem med. Lördagkväll spenderade vi tre med att spela sällskapsspel efter att H gått och lagt sig och på Valborg grillade vi och spelade mer spel. Idag har vi haft lite försenat kalas för M som fyllde år tidigare i veckan och då var A förbi igen. 3 dagar i rad alltså! Det är sällan vi får rå om honom så mycket.

I övrigt har helgen bjudit på bytardag, innebandycup och utomhus-stök. Snart har jag ”grävt” fram mina bärbuskar med lite hjälp från våra underbara grannar. Krattan har gått varm och kommer att få fortsätta göra det även denna vecka. Det finns mycket att snygga upp här vill jag lova! Förra sommaren fick vår utsida väldigt lite kärlek (H var ju alldeles nykläckt och vi hade väl bättre saker för oss än att påta i trädgården), men det ska det förhoppningsvis bli ändring på i år. Vi har några projekt på G.

IMG_5401

IMG_5388

IMG_5398

Kommentera

25 Apr HSP – Att leva med en högkänslighet

Det är några år sedan nu som jag insåg att jag var högkänslig, HSP – Highly Sensitive Person. Tror dock inte att jag skrivit om det så mycket här, om ens alls. Det handlar inte om att det är något jag försöker dölja, men jag ser inte heller så mycket vinning i att prata om det så mycket. Det är absolut ingen diagnos och inte heller någon du kan bli ”frisk” från. Det är ett personlighetsdrag som finns hos en ganska stor del av befolkningen (15-20%). För min del har det varit en stor ögonöppnare att kunna sätta ord på varför jag reagerar som jag gör i vissa situationer. Mina egna tankar och känslor som jag ofta försökt ignorera och ”tänka bort”, ett sätt att försöka intala mig själv att jag ”överreagerar” och ”känner efter för mycket”, är egentligen något jag inte ens väljer utan som är typiskt för en högkänslig person. Det är egentligen inte något jag riktigt kan styra över, bara lära mig att hantera på rätt sätt och försöka vara lite snäll mot mig själv.

Vad är då HSP? Vill du läsa lite mer ingående så tycker jag dessa artiklar beskriver det ganska bra; här & här. För mig var också boken ”Drunkna inte i dina känslor” en riktig ögonöppnare som verkligen fick mig att förstå att jag är vad de beskriver som ”Stark-skör”. Här är första sidan ur den boken.
Skärmavbild 2017-04-24 kl. 20.55.51

Jag är en person som har väldigt lätt för att ta till mig andras känslor och sinnesstämningar. Jag har svårt för stimmiga miljöer och monotona ljud. Jag är periodvis den mest sociala personen på jorden, men det kan vända lika fort och nästa dag är det enda jag orkar med mina egna tankar och total tystnad, då är skogen min räddning. När jag mår bra har jag bilstereon på högsta volym och sjunger med i låtarna för allt jag är värd, när jag mår mindre bra kan jag åka mil efter mil utan att ens reflektera över att radion inte är igång. Jag klarar av intensiva perioder väldigt bra, men kollapsar ofta så fort det lugnar ner sig. Jag tänker på och analyserar allt som folk sagt till mig och vad jag själv säger till andra på kvällen när jag kommer hem. Jag ältar och funderar på om jag kunde gjort saker annorlunda och jag oroar mig för vad som komma skall. Jag tänker ofta ut hundra olika tänkbara scenarion innan en aktivitet och bestämmer mig på förhand för hur jag ska reagera/agera om jag ställs inför ditten eller datten. Jag ser ofta mig själv utifrån i sociala sammanhang, analyserar hur jag låter och hur jag ser ut när jag gör vissa saker. För mig är det en kamp att föra en argumentation då jag behöver tid för att sortera mina tankar och känslor, att formulera dem rätt innan jag uttalar dem. Jag är med andra ord värdelös på att bråka och blir istället tyst när jag egentligen skriker på insidan.

Jag har under hela min uppväxt fått höra vuxna människor benämna mig med ord som ”blyg” ”försiktig” och ”ogillar förändringar”. Det både stämmer och inte. Jag har aldrig varit blyg, men jag har alltid behövt läsa av en situation eller ett sammanhang innan jag vågat ta för mig av det. Det har ofta lett till att många ”glömt” bort att jag finns där och exkluderat mig från samtal eftersom att deras första uppfattning är att jag inte vill delta. Det är en sak jag tränat upp på senare år, att våga ta för mig och göra min röst hörd. Idag uppfattas jag sällan som blyg eller försiktigt utan snarare som framåt och stark, men det har också ett pris. För när jag gett av mig själv så mycket i ett socialt sammanhang så måste jag sedan få utrymme att bara vara med mig själv för att kunna återhämta mig. Att åka iväg en hel helg med människor jag inte känner mig 100% bekväm med tar därför väldigt mycket energi av mig eftersom att det sällan erbjuds ”egentid”. Det resulterar i att jag låser in mig på toaletten en stund/går en promenad/går och lägger mig tidigare osv för att orka i det stora hela.

Med åren har jag också blivit bättre på att tillåta mig själv att ”säga ifrån” när det är saker som påverkar mig. Förut var jag mer rädd för att vara till besvär eller så mån om att vara alla till lags att jag sköt undan mina egna behov. Det var förmodligen det i kombination med mycket annat som gjorde att jag gick in i väggen. Idag frågar jag istället snällt ”skulle det vara okej att vi stänger av fläkten medan vi pratar” eller ”är det okej att vi sitter i köket medan vi fikar”, jag tycker nämligen att det är svårt att läsa av människor när de inte sitter mitt emot mig. Ibland skyller jag ljudkänsligheten på min tinnitus, men jag vet att den lika mycket påverkas av min högkänslighet.

Som tur är har jag en man som aldrig förminskar mina känslor. Jag har aldrig hört honom säga ”du kanske inte ska känna efter så mycket” och jag tror att varken han eller egentligen jag förstår hur mycket det egentligen betyder. Han vet att jag har svårt för förändringar som sker nära inpå och meddelar mig därför allt som oftast om han bytt ett jobbpass eller flyttat en klipptid. Sådant kan vara småpotatis för många, men för mig kan det förstöra en hel dag. Jag bygger nämligen upp mina dagar utifrån den fakta jag har på förhand. Oavsett om jag bara ska vara hemma en hel dag eller åka iväg så planerar jag min tid in i det minsta och blir det därefter förändringar jag inte rår på så kan jag bli otroligt ledsen. Många gånger utan att förstå varför. Han är också den som säger åt mig att lägga mig i soffan eller gå och lägga mig tidigt efter en hektisk dag då jag själv är så uppe i varv att jag inte förstår mitt eget bästa.

Summa summarum så är jag glad att jag kom i kontakt med begreppet ”högkänslig”, att jag fått en förklaring till att jag inte alls är ”onormal” eller ”udda”. Jag är precis som många andra, bara lite extra allt. Jag är antingen noll eller hundra, sällan något däremellan. Jag övar på att tillåta mig själv att låta mina behov ta plats. Jag försöker frigöra utrymme för återhämtning och jag går ifrån när det blir för mycket. Jag ser sällan på tv eller serier då det är en stimuli jag inte behöver, all stimuli jag får från mitt liv i övrigt är mer än tillräckligt. Och jag tillåter mig själv att stänga in mig i ett rum och vara kreativ för det är en av de få saker som gör mig lugn. Som sorterar mina tankar och låter mig återfå energi. Jag lyssnar på ljudbok istället för mina egna tankar när jag ska sova och jag försöker ha tydliga rutiner kring mat och sömn. Jag försöker vara medveten och säga till mig själv att det är okej att bli ledsen över en ”skitsak” för då går det också lättare att släppa det och gå vidare. Och när det blivit för mycket en dag så lägger jag mig med huvudet i Ms knä och låter honom stryka mig i håret och drar in lukten av honom i min näsa, en lukt som gör mig lugn och avslappnad.

Kommentera

24 Apr Det börjar ordna upp sig

fullsizeoutput_16ff

Förra veckan var till största del en bra vecka. Efter måndagens städrace hade jag ett annat lugn i kroppen och behövde inte ha sådan panik över annat mer än tvätten och sätta igång Roolf 2 ggr/dag (vår robotdammsugare). Sedan var M ledig tors-sön eftersom att han jobbade några dagar i påsk. Inte för att det blev några speciellt produktiva dagar egentligen, men det är alltid skönt att kunna avlasta varandra här hemma lite. Få lite sovmorgon och kunna ta en barnfri-dejt med en vän och motionera hunden utan att behöva ha bebis i släptåg hela tiden.

IMG_5242

På fredagen tog jag med en vän (på hennes initiativ) (Shiro fick också följa med) till ett av min barndoms flitigaste utflyktsmål, Fäberget. Jag har inte varit upp dit på många många år och var lite osäker på hur vi skulle gå, men efter en överläggning med pappa i telefon och en avstickare åt fel håll så kom vi på rätt bana. Turen upp var alldeles tillräcklig för mig som fortfarande har en envis förkylning i kroppen och mer eller mindre varit sjuk i 5 veckor. Väl uppe möttes vi av en fantastisk utsikt och kaffekoppen med tillhörande chokladboll satt som en smäck. Jag älskar denna typen av umgänge! Motion, friluftsliv och vänskap i ett. Jag blir inte förvånad om det blir någon tur till dit upp tillsammans med lilla familjen i sommar.

IMG_5323

Helgen spenderades till största del på bortaplan. Vi hade nämligen möhippa för L och tidigt på lördagen drog vi iväg till Umeå och blev kvar där till söndag vid lunch. En riktigt trevlig dag/kväll/natt med ett gäng helt nya tjejer (för min del då). Nu känns det ännu roligare att åka på bröllopet om två veckor då en har lite mer koll på det andra folket som ska dit. M känner nämligen fler än jag då han är barndomskompis med brudgummen men jag känner i princip bara bruden. Väl hemma på söndag blev det mest mys med mina grabbar och hämtpizza.

Kommentera

18 Apr Att försöka hitta tillbaka

fullsizeoutput_169e

Efter gårdagens breakdown så var tårarna inte långt borta när det plötsligt knackade på ytterdörren och en fin vän stod utanför med en bukett tulpaner och en chokladkaka. Bara för att. Den ”lilla” gesten gjorde att jag fick ny energi och tog tag i högarna på köksbordet samt plockade bort påskriset. Jag var ju ”tvungen” att göra plats för blommorna och inte vill en ställa nya fina blommor på ett stökigt bord. När påskriset rök så gjorde även resterande påskpynt det och när bordet var städat var det ju lika bra att ta tag i diskbänken. Och leksakerna på golvet. Och leksakerna i vardagsrummet. Och rensa ur bebisleksakerna och bära upp dem på vinden. Och starta dammsugaren. Och diska hundskålarna. Och så hade jag helt plötsligt en ny nedervåning. Allt tack vare en bukett tulpaner. Och Roolf. Vår nya dammsugare!

fullsizeoutput_169f

Kommentera

17 Apr Att brottas med sina känslor

Jag känner så mycket nu. Allt ligger liksom utanpå kroppen. Det bubblar över och jag vet inte hur jag ska hantera det. Samtidigt är det en sådan tomhet här inuti. En skrämmande tomhet. Som att jag inte känner något alls. Jag slits mellan ledsamhet och glädje. Iver och orkeslöshet. Skörhet och ilska. Jag vill så mycket och orkar så lite. En energibrist som gräver sig allt djupare och får mig att tappa hoppet.

Jag vill träna, men kroppen protesterar. Ont i halsen. Magsjuka. Feber. Migrän. Halsont igen. Snuva och hosta. Mer halsont. Det är som en ond jävla cirkel som aldrig tar slut. Foten har äntligen börjat repa sig på riktigt, jag kan sitta på huk utan skjutande smärta i smalbenet och jag kan gå nerför trappen utan att ”hoppa” på vartannat trappsteg. Men kroppen protesterar ändå. Går en promenad och sedan känns det som att jag ska dö. Andfådd och och utmattad. Orkeslös istället för energifylld. Blir så jävla förbannad på mig själv och min egen svaghet.

Har äntligen fått ordning på hemmet. Storstädat nästan alla rum. Så kommer magsjukan. Högarna hopar sig. Tvättberget växer trots att tvättmaskinen och tumlaren gått varma dygnet runt i en vecka. Disken blir kvar på diskbänken, ingen orkar göra det lilla extra. Alla går på sparlåga. Ligger på minus när en 10 månaders ska underhållas samtidigt som en själv mår pyton. Känslan av städat är som bortblåst. Bara att börja om. Sortera i nya högar. Torka, plocka, skura. Tar aldrig slut. Känns aldrig renare.

Vill slipa och måla väggar. Vill skapa och pyssla. Men hittar inte motivationen och kreativiteten i all röra. Lägger ner innan jag ens börjat. Blommorna dör på fönsterbrädorna. Ingen har orkat vattna på över 2 veckor. Orkar inte bry mig. Borde börja plantera för att kunna odla i sommar, men hur ska jag hitta orken och motivationen till det när den inte finns till något annat?

Försöker vara en bra mamma och matte. Men vi är alla less på att gå här hemma. Sitta i karantän. Trampa på varandra. Samma gamla leksaker. Samma gamla hus. Grinig bebis, trotsig hund, trött mamma. Ser ljuset i tunneln, alla varit friska i över 40 h. Bebis kräks. Orkar inte. Vill säga upp mig och emigrera. Orkar inte umgås med mig själv mer. Jag är ett pissigt sällskap. Jag är en okej mamma, men inte mer. Jag är en dålig matte. Hatar mig själv när jag är såhär. Hatar när jag inte hittar mitt jävlar anamma. Och hatar känslan av att veta att det enda som kommer ta mig ur det här är att börja göra saker. Att orka. Men jag orkar inte. Jag tittar på den här jävla röran och så ger jag upp…

Kommentera

16 Apr Att må bajs bokstavligt talat

IMG_5729

Färgade några ägg med avkok från rödkål. Blev fint!

Magsjukan anlände till vårt hem lagom till dymmelonsdagen. Det var jag som trillade dit först och det var väl egentligen ingen överraskning, då jag träffat inte mindre än 3 personer som haft något slags anknytning till magbekymmer den senaste veckan, men ack så oönskat. Jag förlikade mig ganska snabbt med att hela påsken skulle vara förlorad i och med mitt insjuknade. För magsjuka har ju sällan en förmåga att stanna vid en person utan sprider sig likt pesten vidare. En man i taget. Så precis enligt mitt siande så föll vi, en efter en.

IMG_5130

Påsken har med andra ord varit rätt trist. Även om vi alla började må bättre redan på fredagförmiddag så tog det ett tag innan aptiten återvände helt och magarna hade repat sig såpass att de inte gjorde frivolter vid varje intag av föda. Och sedan infann sig tristessen. Likt pesten är det sällan någon som längtar efter att träffa en när en åkt på magsjuka. En är som bannlyst från alla sociala sammanhang och det är knappt folk vill prata med en i telefon.

Så vi har roat oss bäst vi kan här hemma. Promenerat med hunden, pysslat lite och matat vännernas katt då de är bortresta. Och påskat så gott vi kunnat. Dock utan god påskmat utan med lite godis, makaroner och korv, hemgjord pizza och lite annat som magarna liksom orkat med. Och så fick vi ju faktiskt besök av en liten påskkärring tillslut. Kanske den sötaste av dem alla!

IMG_5184

I eftermiddag har det gått 48 h sedan senaste symptomet och morfarn efterlyste Harry så vi tar oss nog en tur dit idag för att stilla vår egen rastlöshet och för att få se något annat än hemmets fyra väggar. Imorgon är det kanske någon som vågar träffa oss på riktigt. 

Kommentera

11 Apr Det finns positiva saker med

Eftersom att det varit lite väl mycket depp här på slutet så måste jag ju faktiskt uppdatera med allt bra som hänt på sistone. För hur det än kan låta ibland så finns det ju alltid ljuspunkter som får en att orka kämpa vidare.

  • Utflykt till Köpmanholmens havsbad

IMG_4861

IMG_4883

IMG_4894

För två veckor sedan så åkte jag och H tillsammans med 2 vänner vardera till Köpmanholmens havsbad för att titta på havet, gunga och grilla korv. Det var en av de blåsigaste dagarna på länge, men just där inne vid stranden var det näst intill lä. Några timmars paus från sjukdomar och hemmakaos var underbart och välbehövligt.

  • Familjepromenad genom byn

IMG_4921

Den här årstiden är det sällan vi får till några längre gemensamma promenader med hunden. Men efter att vi tillfrisknat från halsflussen och stod på benen igen så tog vi oss ut på en härlig promenad genom byn. H på Ms rygg och jag med Shiro i kopplet. Jag vet inte varför, men det är just stunder som dessa som jag uppskattar så sjukt mycket. Bara lilla familjen på tur. 

  • Utflykt upp på Ögeltjärnsberget

IMG_5017

IMG_4989

IMG_5009

Förra veckan packade jag och Nea småbarnen i ryggsäckarna, tog C och Shiro i handen och knallade upp på Ögeltjärnsberget. Det var första gången dit upp för mig, men det har länge varit ett önskvärt utflyktsmål. Och en alldeles lagom tur var det när vi hade en 3-åring som gick själv och ingen som kunde avlasta oss med knattarna. Utsikten var magisk och solen lös. Detta måste göras om!

  • Tjejhelg i fjällen

17886821_10154256730111020_1136466263_o

17887206_10154987841315199_1258587450_o

17887232_10154987841370199_673838290_o

Bara nu i helgen som var så var jag faktiskt iväg med ett gäng härliga morsor till Dikanäs för några dagars skoteråkning, grillning, kortspel och diskussioner om högt och lågt. Vi har skrattat så att magmusklerna krampat, ätit och druckit gott och fått klappa oss själva på axeln och säga att vi fixade även detta. Trots trögstartade skotrar, defekta pulkor och tråkigt väder så tog vi oss ut på fjället och det med bravur. Tjejer kan och det är skönt att få bekräftat ibland!

Kommentera

10 Apr Att må bajs

Senaste veckan har jag mått skit. Det var längesedan och jag var så låg och jag har egentligen ingen förklaring till varför vilket jag tycker är jobbigt. Först trodde jag att det ”bara” var PMS och något övergående. Det var det icke. Övergående alltså. Det är lättare när en kan se problemet och sedan välja att göra något åt det, svårare när en inte riktigt vet vad det är som får en att må som en gör.

Efter många dagars funderande och analyserande av mig själv så har jag fortfarande ingen bra förklaring, men ser samtidigt många små saker som drar mig neråt och har därför bestämt mig för att göra en del förändringar i min vardag just nu.

  • Hej då Facebook!

Facebook i sig är egentligen inget problem och jag har för tillfället inget emot flödet. Men samtidigt så ger det mig noll tillbaka. Jag känner mig aldrig upplyft och energifylld när jag varit inne på FB utan det enda det gör är att äta av min tid. Jag har plockat bort FB på mobilen, men har kvar Messenger då jag använder det verktyget för att hålla kontakt med många. Jag kommer inte stänga ner mitt konto, men kommer endast gå in där sporadiskt när jag har tillgång till dator.

  • Hej då social samvaro som inte ger mig något tillbaka!

Nej, jag kommer inte säga upp kontakten med mina vänner. Varken alla eller vissa. Men just nu så är det många som tar mer energi av mig än vad de ger tillbaka vilket gör mig deppig. Jag ger gärna av min tid och omtanke när jag mår bra och har ett överflöd. Nu ligger jag på minus och kommer därför inte att orka vara en bra vän. Därför är det för en period slut på att hänga med på saker ”bara för att” och att ge av mig själv i situationer som inte ger mig något tillbaka.

  • Hej hemmet och lilla familjen!

Mitt hem och min lilla familj har fått alldeles för lite tid på sistone och jag vill inget hellre än att låsa in mig här hemma och påta på med saker. Våren är i antågande och jag vill omfamna den med hela mitt hjärta och själ. Jag vill fixa och dona, strosa och vandra, mysa och umgås, pyssla och skapa. Och jag vill känna lugnet. En ro i kroppen och en balans i själen.

  • Hej träning och frisk luft!

Jag har varit urusel på att träna det här året. Jag har kanske inte riktigt haft förutsättningarna på min sida heller (stukad fot i början av året som fortfarande inte är hundra och dubbla omgångar halsfluss), men det har också varit mycket lathet/orkeslöshet/energibrist som spelat in också. Från och med nu kommer jag att planera in mina träningspass för en tid framöver. Och om jag sedan åker på gymmet eller bara tar en långsam promenad med hunden tänker jag inte lägga någon vikt vid, huvudsaken är att jag kommer mig iväg och gör något.

  • Hej vår nya familjemedlem!

Som jag nämnde i mitt förra inlägg så är städningen ett stort bekymmer här hemma just nu. Inte för att vi inte hjälps åt eller för att den inte blir av. Utan för att den är i sådana jobbiga mängder (hund som fäller, grus som dras in med barnvagn, bebis som kryper runt i all dynga osv). För att hålla vårt hem i schack skulle vi behöva dammsuga 2 ggr/dag. Det orkar jag/vi inte. Därför grät jag en glädjetår när M berättade för mig att han beställt en ROOMBA! Senast på onsdag är vår nya familjemedlem här och jag ska älska och vårda honom ömt. Namnförslag mottages tacksamt! Som föräldraledig så finns det säkert 1 000 andra saker som hade varit mer ”vettigt” att lägga pengarna på än en robotdammsugare, men det här är precis vad jag behöver för att orka med vardagen just nu och därför så väljer jag att göra glädjehopp och se en ljusning i tunneln. 

Kommentera

04 Apr Så lite tid

IMG_4884

Om det är något jag gruvar mig för inför att börja jobba igen så är det inte själva jobbet utan tiden. Om jag inte får tiden att räcka till nu när jag är hemma, hur ska jag då få tiden att räcka till när jag jobbar. Räcka till vad tänker ni kanske. Ja, till mycket. För det första finns det måsten, sedan finns det nöjen och så finns det sådant en behöver i sitt liv för att ha balans och må bra helt enkelt.

Saker jag behöver för att ha balans/må bra

  • Tid med familjen
  • Tid med djuren
  • Rent och fint runt om mig
  • Träning
  • Naturen

Nöjen och hobbys

  • Tid med vänner
  • Tid för kreativitet och skapande
  • Tid för skrivande
  • Renovering och fix här hemma

Måsten

  • Städ
  • Tvätt
  • Matlagning

Tyvärr går ju måstena ihop lite med saker jag behöver för att må bra. Inte så att jag måste städa för att må bra, tvärtom, jag slipper det helst, men jag mår helt enkelt inte bra när det inte är städat och fint här hemma. Då flyr jag. Då orkar jag inte vara här och titta för det suger mer energi ur mig än det ger tillbaka. Så att skita i städning och slänga sig i soffan är tyvärr en minusaffär i min hjärna.

Även om M kommer att vara hemma med H i 8 månader när jag går tillbaka och jobbar och ha mer ansvar för grundservicen här hemma så känns det som att det kommer att bli svårt att få tiden att räcka. Och än svårare när M börjar jobba igen och H ska börja på förskola. För det är ju inte bara jag som ska ha mitt, det är ju hela familjen. Och det måste bli en bra balans så att alla mår bra.

Jag skulle tro att första steget för att frigöra tid för oss alla kommer att bli införskaffande av en robotdammsugare. När en har husdjur som under vissa perioder av året fäller mycket så är det väldigt energikrävande att hålla rent hemma. En robotdammsugare som gör grovjobbet medan vi är på jobbet skulle vara en stor hjälp även om vi måste dammsuga vissa partier/städa andra områden när vi kommer hem. När vi är i balans med vår ekonomi igen (för det går inte att förneka att föräldraledighet suger pengar ur privatekonomin) efter en tids jobb så tror jag faktiskt att vi kommer att leja städhjälp. Jag ser ingen anledning till att inte göra det, mindre städning för alla parter här hemma och mer tid för varandra och saker vi tycker är kul. Med RUT-avdraget är det dessutom inte så farligt dyrt.

Hur gör du för att få tiden att räcka till? Vad prioriterar du aldrig bort och vad får stå åt sidan? Har du en bra balans eller känner du att du behöver omprioritera?

Kommentera