12 Mar Bedrövlig helg, fantastisk familj

Jag önskar att jag kunde haka på alla underbara människor som har överfyllt instagram och facebook med glädjerop och vackra vårvinterbilder från en tillsynes fantastisk helg. Jag önskar att jag kunde säga att jag spenderat varenda minut av dagens ljusa timmar ute i solen och tankat energi, men det har jag inte. Min helg har varit nästintill bedrövlig. Gårdagen spenderade jag helt och hållet inomhus, sovandes eller deppandes. Min man är en klippa som står ut med mig och min son är en ängel som pussar på mig och säger ”komma? ja!” samtidigt som han nickar och tar mig i handen när han tycker att det är dags för mig att förpassa min förslappade bakdel ur soffan för en stund och leka lite.

Räddaren i nöden har helt klart varit min fantastiska familj som bar mig hela förra veckan. Moderjord som förbarmade sig över mig under jobbveckan, bjöd på lunch och lyssnade på gnäll. Bonusmodern som svor och levde rövare över situationen. Pappamorfarn som tog med mig och lilleman på badhuset i lördags med efterföljande räkmackefika och altanhäng i solen. Lillebror med sambo som facetajmade lääänge länge med mig och lillkorven. Och såklart mannen som roddat hem och barn och låtit mig vara sådär ynklig som bara jag kan vara. Han som pysslat om och sagt ”gå och lägg dig du, jag fixar det här”. Underbara ni, vad vore jag utan er! <3

Humörhöjaren den här helgen har definitivt varit vår fantastiska son. Han som lär sig så många nya ord nu och som blir bättre och bättre på att uttrycka sig och sätta ord på saker. Han som var helt torr en hel natt för första gången natten till idag och han som nickar och hummar när han själv anser att han är på rätt spår. Han som har ett häftigt humör, men ett hjärta av guld. Han som har nästintill en ohälsosam besatthet av ”SccchiiRoooo”, ”Bibly” och ”Mijo”. Han som är generös med både kramar och pussar och gärna hjälper till med diverse hushållssysslor.

Kommentera

07 Mar Trött och ledsen i själen

Det är sällan jag är besviken på människor, men just idag är jag så fruktansvärt ledsen och besviken. Egentligen vill jag inget hellre än att vara arg, men min energi räcker inte till att vara arg så då bli jag ledsen istället. Jag känner mig på något sätt så fruktansvärt sviken av personer som jag ändå är så pass beroende av. Personer jag respekterat och trott högre om har idag bevisat för mig att jag inte är vatten värd i deras ögon och hur mycket jag inte vill bry mig så gör jag ändå det. Jag har gett dem av min tid, till mitt yttersta och detta är vad jag får tillbaka. Tack eller något.. Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga och jag vet inte hur jag ska ta mig igenom de närmsta månaderna med äran i behåll.

För om jag inte gjorde det tidigare så gör jag det nu. Räknar ner. Det senaste halvåret har jag vänt ut och in på mig själv för att göra alla nöjda, jag har legat minus på alla konton i livet förutom två. Jag har gjort mina timmar och minuter och slitit arslet av mig. Jag har varit ärlig och rak och hela tiden spelat med öppna kort och tacken jag får är att man går bakom min rygg och hävdar saker utan sanningsförankring när man inte har en aning om hur det ligger till. Nej, jag är inte perfekt och jag gör inte allt rätt, men jag har åtminstone spelat schysst och hela tiden blottat mig själv, men det verkar inte vara något värt. När jag tänker efter så är jag nog arg ändå. Riktigt jävla förbannad är jag… Och det kommer nog inte gå obemärkt förbi.

Kommentera

28 Feb Tunga dagar

Det senaste dygnet har varit tungt. Riktigt tungt. Igår kväll hade jag till och med en sådan där obestämd orosklump i magen som inte ville ge med sig. Och egentligen utan anledning. Eller. Rättare sagt jag har inget att oroa mig för, men jag kan se andra anledningar till varför jag är lite ur balans. Det har helt enkelt varit sjukt mycket jobb den senaste veckan, jag har varit sjuk i veckor, sömnen har blivit lidande, familjetiden har varit obefintlig och då kommer den där känslan av att vara otillräcklig som ett brev på posten.

Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag redan tagit tag i jobbsituationen och att den är under lösning. Allt är inte klart än bara, men jag har gjort det jag har kunnat, nu måste jag vänta på andra. Den här veckan är extrem och redan nästa vecka ser situationen mycket trivsammare ut. Då får det bli fokus på återhämtning, återhämtning och återhämtning. Och mys med familjen då jag kommer vara borta från dem hela helgen.

Kommer nog eka lite tomt här tills jag återvunnit min energi. Kapar bort allt som inte är nödvändigt just nu. Men det dröjer nog inte allt för länge innan ni hör från mig. 

Kommentera

22 Feb Forma framtiden

De viktigaste i mitt liv

Mycket av min tankeenergi just nu går ut på hur jag kan forma min framtid till att bli precis som jag vill ha den. Vilka uppoffringar jag kan tänka mig att göra och vad som är viktigt för mig. Jag har kommit ganska långt i min tankeprocess och har redan tagit en del beslut för den närmsta framtiden. Det är så lätt att fastna i ekorrhjulet och bara låta vardagen rinna iväg och när en väl lyfter på huvudet och tittar upp så har tiden liksom sprungit ifrån en. Jag vill INTE vakna upp om 5 år och INTE vara på den plats i livet jag drömmer om.

Det finns ju bara en person som kan göra mina drömmar verkliga och det är jag själv. Jag har passerat 30 år för ett tag sedan och sedan vi fick barn snurrar livet på i allt högre tempo. När en har familj, hus och djur så är det inte bara att säga upp sig och följa sina drömmar på kort sikt utan det gäller att anpassa tempot till alla i ens närhet och se till så att ingen hamnar i kläm eller behöver stå tillbaka för att den andres drömmar tar över. Och samtidigt måste en VÅGA.

Precis som att livet aldrig kommer att vara optimalt för att bilda familj så kommer livet aldrig vara optimalt för att följa sina drömmar. En får helt enkelt se till att skapa den tillvaron och anpassa den efter de förutsättningar som finns. Och precis som att en aldrig kommer att känna sig fullt ut redo för att skaffa barn så tror jag inte heller att en kommer att känna sig fullt ut redo att bryta sig loss från ekorrhjulet. Det kommer alltid vara tillräckligt bekvämt där inne i hamsterburen för att en ska våga kasta sig ut i det okända utan en klump i magen. En får helt enkelt se till så att en packat en fallskärm som förhoppningsvis löser ut sig i tid och ett rep så att en kan klättra tillbaka in om det skulle vara allt för jäkligt på utsidan.

Samtidigt som jag packar fallskärm och rep så tickar den biologiska klockan på och jag inser att lyckas utan uppoffringar är en omöjlighet. Vilka val är klokast att göra? Vilka val kommer jag att ångra? Vilka val måste jag göra för mitt eget välbefinnandes skull? Kan en både få äta kakan och ha den kvar? Antingen följer jag mallen och sitter lugnt i båten, gör de kloka och trygga valen och riskerar ingenting. Och mår bajs. Eller så kastar jag mig bara ut och tänker att det löser sig på något sätt. Oansvarigt, ja. Oklokt, ja. Otryggt, ja. Frågan är vad jag mår bäst av i det långa loppet?

Förstår att jag är väldigt kryptisk och hemlighetsfull just nu. Måste nog vara det ett tag. Men ändå skönt för min egen skull att få ner tankarna som snurrar på papper och kunna se på dem med lite andra ögon. 

Kommentera

20 Feb En tisdag mitt i livet

Vissa dagar får en verkligen kämpa sig igenom, andra flyger iväg med världens fart och vissa går bara upp i intet. Dagen idag är av den sistnämnda typen. Helt ärligt så skulle det lika gärna kunna vara måndag idag, jag vet att jag varit på jobbet mellan kl 06.00 – 21.00 och de dagarna brukar vara långsamma och evighetslånga. Jag brukar få kämpa mig igenom dagen, men inte idag. Jag kan inte påstå att det varit en speciellt rolig dag på jobbet, samma kneg som alltid. Vet inte hur dagen kunde gå så fort. Tråk-tisdag och allt.

Det har dock varit en dag av saknad efter mina pojkar. Harry hade inte vaknat när jag for imorse och sov sedan länge när jag kom hem. Hatar de dagarna. Speciellt när jag fått höra att han haft en tuff eftermiddag och varit ledsen (inte arg-ledsen, utan ledsen-ledsen). Men han och pappan fick avsluta dagen med mycket mys och bus så det blev nog bra tillslut ändå. De här dagarna får jag verkligen hindra mig själv från att gå in i hans rum, lyfta upp honom och bara pussa och krama honom tills han vaknar.

Får i alla fall lite sovmorgon imorgon då jag ska på hälsocentralen och kolla upp mina bihålor. Antar att jag inte får mycket hjälp, men då har jag gjort vad jag kunnat i alla fall. Och så får jag lämna Harry på förskolan. Händer inte ofta så bäst att passa på då tillfälle ges.

Kommentera

19 Feb Ett steg i rätt riktning

Mina fina grabbar

Jag är fortfarande sjuk, men idag vaknade jag upp för första gången på en vecka utan ont i tänderna och bihålorna. Det var ett halleluja-moment i sig. Tänk att en blir glad av så lite. Helgen fokus har verkligen varit återhämtning och sömn även om jag haft vissa åtaganden inbokade. Så glad för min fina lilla familj som gjort det enkelt för mig att ta det lugnt. Skämt bort mig med sovmorgon, tid med vänner och sitt goda humör.

Shiro verkar ta kastreringen bra, inga konstiga biverkningar i alla fall och jag tycker redan nu att han är mindre intresserad av dofter, dvs han drar inte iväg som ett ånglok så fort han får nys om en tik och är allmänt harmonisk på promenaderna. Veterinären var dock noga med att han kunde bli lite extra han-hundig närmsta veckorna för att det sedan skulle ebba av. Märker också att han är extra matgalen, men det är nog en kombination av minskad dagsranson av maten + att matlusten förmodligen gör återtåg när hormonerna inte längre styr lika mycket.

Den här veckan är relativt lugn på jobbfronten, dvs lite kvällsmöten och saker inbokade, men innehåller desto mer administrativt arbete så det kommer bli många kvällar framför datorn. Lite skönt faktiskt att inte behöva flänga runt så mycket. Ser fram emot många hemmakvällar i lugnt jobbtempo. Och idag kommer svägerskan med sambo och bjuder oss på tacos. Så lyxigt så här på en måndag!

Kommentera

15 Feb Hopp om livet och krympta pungkulor

Idag har jag varit på jobbet. Jippie. Äntligen börjar energin att återvända. Kommer väl somna ovaggad ikväll, men vad gör det. Snart är det helg! Det var inte direkt brist på göra på jobbet, snarare tvärtom. Timmarna sprang iväg och det blev några timmar extra för att känna mig i fas inför helgen.

Igår var det alla hjärtans dag och kommersiellt jippo eller ej så är jag glad för lite extra kärlek och att ge lite extra. Svärföräldrarna kom förbi en snabbis med gofika och liten present till Harry. Hon har alltid varit så min fina svärmor, skämmer bort en med små saker i vardagen bara för att. Hon är omtänksam och fin hon, men jag är glad för att det numera är Harry som blir bortklemad istället för oss. Harry var väldigt nöjd över sällskapet och lekte glatt med både farmor och farfar innan det var läggdags och vi vinkade hejdå för den här gången.

Alla hjärtans dag till ära (usch vad hemskt egentligen) så fick Shiro åka till veterinären och få ett chip i nacken. En kemisk kastrering som vi velat fram och tillbaka över i ett helt år nu, men där vi ändå på något sätt kände att det fick vara nog på lidandet för vår älskade kille nu. Trots att det inte låter så snällt att få sina pungkulor krympta och sin manlighet blockerad så är det en handling av kärlek. Senaste 1,5 året har Shiro lidit allt mer och mer av grannarnas löptikar och trots att vi provat alla tänkbara knep och metoder så har ingenting hjälp. Ett löp innebär närmare 2 månaders helvete för Shiro där han blir upptrissad upp över öronen, slutar äta och sedan fullständigt deppar ihop. Uppstudsigheten och maten kan jag ha överseende med även om han är dryg som tusan, men när han blir fullkomligt deprimerad i närmare 3 veckor efter att löpet är slut så brister mitt mattehjärta. Hatar att se honom så, när han inte blir glad för något, när han bara ligger där i sitt hörn hela dagarna och inte ens blir upplyft av en långpromenad.

Så vi provar en kemisk kastrering och mår han bra av det, ja då kanske han får tappa sina bollar for ever! Vi har ju ändå inte tänkt avla på honom och mina nerver pallar ändå inte att ställa ut honom så varför låta honom plågas när vi förhoppningsvis kan få en drägligare tillvaro allihopa.

Kommentera

14 Feb Less less less

Ni vet när en tror att en håller på att bli frisk, men så blir en istället sämre. Nähä! Inte? Helt förståeligt. Det brukar ju vanligtvis vara så att när en börjat piggna till så blir en snart frisk. Stämmer tydligen inte på mig denna sjuka. Samma fenomen i fredag/lördags och måndag/tisdag. Fredagen kände jag mig piggare och tänkte ”skönt att blir pigg till helgen så vi kan göra något kul” och så vaknade jag på lördag och kände mig överkörd av ett tåg typ. Samma visa på måndag ”men nu känns det ju lite ljusare, får jag bara en god natts sömn så kan jag nog jobba imorgon” och så vaknar jag på tisdag och känner mig VÄRRE än på lördagen. Suck.

Sov större delen av tisdagen då duracellkaninen Harry fick vara på förskolan. Han är då pigg och glad och när han fick höra att han skulle få åka på förskolan så sprang han till hallen och pekade glatt på sin ”acka” (som han vanligtvis HATAR att ha på sig). Gullebarn! Glömde nästan säga hejdå när han kom in på förskolan med utan rusade bara rätt in. Snacka om att förskolan var efterlängtad. Tänk om jag vetat det för en månad sedan, vad lite jag behövt oroa mig. Trots att dagen till stor del spenderats i sängen så fick mannen bädda ner mig igen efter middagen, under 2 täcken och en filt och med pyjamas på. Fantastiska kropp. Not.

Imorgon så SKA jag bara jobba. Om jag så får göra det neddrogad på Alvedon, uppiggad på kaffe och uppluckrad av nässpray. Orkar inte vara en dag till här hemma. Vill vara frisk nu!

Kommentera

12 Feb VAB/sjuk

Skulle kunna säga att det är en VAB-dag idag, fast jag VAB:ar nog mig själv lika mycket som själva barnet. Tror att han är i snäppet bättre form än mig faktiskt. Skulle tro att det blir jobb och förskola för oss imorgon dock. Lilleman är mestadels snorig och det kan ju ta veckor innan det ger med sig. Den hemska hostan spökar lite på natten, men senaste två nätterna har han faktiskt sovit helt okej.

Tråkigt att vara så där halvsjuk. Hjärnan vill mycket, men kroppen orkar desto mindre. Igår efter middagen tog vi ett städrace här på nedervåningen i alla fall så hemmet känns i kontroll och jag behöver inte stressa över den punkten åtminstone. Tror målet för idag får bli att renbädda sängarna och att tvätta undan lite smutstvätt.

Kommentera

10 Feb Däckad

Uj uj, en ska inte ropa hej innan en är över bäcken. Tji fick jag som trodde att vi var på bättringsvägen igår. Möjligen att maken varit snäppet piggare idag, men själv har jag varit helt under isen med muskelvärk, andfåddhet vid minsta ansträngning samt en täppt näsa och noll matlust. Harry har varit vid relativt gott humör, men samtidigt varit mycket lugnare än vanligt och märkbart påverkad av förkylningen. Redan kl 18 kastade han in handduken för dagen och då hade han gnuggat ögonen sedan 16. Inte lätt att vara liten och förkyld.

Vi pallrade oss dock ut en sväng efter lunchvilan (där jag klådde Harry med en hel timme i sömn). Skönt med lite friskluft och att röra på benen den korta promenad vi tog med hunden. H åkte mestadels pulka förutom när han åkte kana på plogvallarna.

När liten hoppat i säng bestämde jag mig för att nu får det vara nog på sjuka och pallrade mig in i duschen. När jag är sjuk har jag en äcklig ovana att helt låta bli att duscha (tur det inte är ofta en är så dålig). Mest för att jag helt enkelt inte orkar, men också lite för att då känner en sig så jäkla ren och fräsch när en väl tar en dusch. Så en dusch är det tydligaste tecknet på friskhet så imorgon tänkte jag vakna pigg och glad full med energi. Ni kan väl hålla en tumme för att jag lyckas!

Kommentera

09 Feb Sjukstuga

Vabruari tog tag i oss direkt, än om med en ganska lindrig sjuka (allt som inte är magsjuka känns lindrigt). Igår låg vi däckade alla tre i en elak förkylning, men redan idag börjar det finnas hopp om livet. M är på jobbet igen, men jag och H hänger hemma då jag fortfarande är rätt seg i kroppen och Harry har en envis hosta som håller oss vakna om nätterna.

Harry verkar ju ha ärvt mig då det kommer till feber. Det vill säga att vi typ inte får feber. Jag kan ha feberkänningar, dvs ont i kroppen, frossa, svettningar, muskelvärk m.m och vara helt säker på att jag har feber, men när jag tar tempen så ligger den knappt på 37 grader. Är ganska lågtempad normalt så vet inte om det är därför jag sällan får feber eller vad det beror på. Harry har haft feber en gång i hela sitt liv (ändå 1 år 8 mån nu) och det varade inte ens en hel kväll. Han har ju haft ett fantastiskt immunförsvar över lag hittills så vi har väl kanske det att tacka också. Hoppas det fortsätter så!

Förutom hostan och att han är lite extra mysig så är det full fart på el kiddo så i eftermiddag blir det ett besök på affären för att inhandla lite mat till helgen och kanske en kortare promenad med hunden. Då vi inte var beredda på att bli hemma igår så är vagnen kvar på förskolan, men H brukar ändå vilja gå själv när vi tar en runda. Det blir ju inga långa svängar, men både hund och jycke brukar uppskatta det ändå.

Har ni klarat er från förkylningar och magsjuka i år eller har ni också trillat dit?

Kommentera

07 Feb Det rycker i pysselnerven

Tänk att få tid att fixa med Harrys rum helt ostört

Åh, vad jag vill skapa med mina händer just nu. De senaste dagarna har ett otroligt sug efter att få göra något praktiskt (som är helt utan motkrav och måluppfyllnad) med mina händer. Jag har försökt att virka lite och se om det kan stilla mitt sug, men icke. Jag vill göra handfasta saker som att såga, måla, skruva och fixa. Jag vill absolut inte renovera garderob/klädkammare, hua. Det överlåter jag nog till maken för det är alldeles för noggrant och tråkigt.

Jag längtar efter att få vara själv hemma och bara göra saker som är roliga en hel dag i min egen takt. Men när ska man hitta den tiden mellan jobb och familj? När vi jobbar heltid och är ifrån varandra så mycket som vi ändå är på veckorna så blir ju helgerna så otroligt viktiga. Inte vill jag stänga in mig i pysselrummet när H och M är hemma och inte vill jag att de ska åka iväg utan mig när vi väl är lediga tillsammans. Jag skulle liksom vilja stoppa in en dag mellan torsdag och fredag som bara finns till för mig. Där allt annat hamnar i något slags vakuum och inte påverkar övriga veckan utan bara ger mig extra tid. Någon som kan trolla?

Kommentera

04 Feb Söndag

Med risk för att låta dryg och allmänt nöjd över livet, men ÅH vilken bra helg vi haft. I fredags fick vi besök av bästa faster S (Harrys faster alltså) och farbror P. Dom skulle vi gärna ha här för jämnan. Dags att bjuda in dom på riktigt någon helg framöver.

Lördagen spenderade jag och H i stan med pappamorfarn. Det var nämligen hans julklapp (pappamorfarns alltså). Eller födelsedagspresent. Kommer inte ihåg. Han är iaf så svår att ge presenter då han inte är en man av prylar om vi säger så. MEN spendera tid tillsammans kan en sällan få för mycket av tänkte vi och gav bort en dag på badhuset med oss. H är nämligen ett fan av bada (”doooodaaa” som han säger) och pappamorfarn hängde en del med oss på babysim när H var liten. Så det blev som en favorit i repris kan en säga. Efter timmar av bad blev vi bjudna på fika på stan med resten av familjen som gjort diverse andra ärenden under tiden vi badat. Mycket mysigt att få en hel dag tillsammans sådär. Maken passade på att hälsa på sin bästis när vi var iväg och till kvällen möttes vi upp hemma i tv-soffan för att äta ost och se mello. Fina tider!

Det kom ju som bekant en del snö innan helgen. Så pass mycket att Shiro fick hänga med mig på jobbet i fredags då det var 30 cm kvar av stängslet i hundgården på vissa ställen. Så sjukt egentligen. Stängslet är över 2 meter högt + en sockel på typ 40 cm (M fick liksom klättra in på en stege då dörren öppnar sig inåt och därmed inte gick att få upp). Nu har vi ju en köttbulle till hund och ingen spänstig atlet (tack och lov) så det hade säkert gått att ha honom i hundgården ändå, men dumt att chansa. Så idag har maken slitit hårt med att skotta rent där inne medan vi andra bara njutit av solen och promenad.

När vi förfriskat oss utomhus började jag och den lille att förbereda middagen medan maken fortfarande var fast i hundgården. Vi fick en fritös i julklapp (för att Hs favoritföda typ är dipp. Med pommes. Men mest dipp. Så då tyckte pappamorfarn med familj att han skulle få möjlighet att äta det på hemmaplan med). Och förra helgen kom vi på den briljanta idéen att vi faktiskt kunde göra sötpotatispommes i vår fritös med. Sagt och gjort. Mycket enklare än det låter faktiskt!

Till pommesen blev det ugnsgrillad kyckling och fetaoströra. Harry åt pommes, men hans middag bestod till 95% av fetaoströra och 0 % kyckling. Fetaost kan nämligen vara en av de få saker som toppar hans smaklista tillsammans med dipp (annars består listan mycket av ost överlag faktiskt, han är lik mor sin där. Ost är livet). Han åt därför halva skålen själv, plus det som fanns på både min och Ms tallrik. Päronen var desto lyckligare över pommesarna! SÅ goda! Det kommer vi definitivt göra fler gånger.

Nu blir det tidig kväll och ladda för en ny arbetsvecka. Så snart tvättmaskinen gått klart ska jag mysa ner mig i sängen och njuta av den nystädade övervåningen (jo, jag hann ju med det idag också. Såå skönt!) och en god natts sömn.

Kommentera

02 Feb Kapselgarderob

Bild lånad härifrån

Ett av mina mål för 2018 var att fortsätta på det goda ekonomispåret och samtidigt utveckla till det bättre i och med bättre investeringar och mer sparande. Ett annat av mina mål var ordning och reda, där tänkte jag främst på att få ordning på våra förvaringsutrymmen men också att fortsätta rensa och sortera. En förlängning av dessa två mål är en kapselgarderob, något jag funderat på och haft i baktanken under snart ett års tid.

En kapselgarderob bygger egentligen på två saker, att banta ner sin garderob och att göra bättre och mer genomtänkta klädinköp. Jag ser det också som ett sätt att tänka mer hållbart och att underlätta för mig själv vid val av kläder. Jag är som bekant ingen fashionista och mitt intresse för kläder är högst begränsat. Med det sagt inte menat att jag inte vill se bra ut och vara snyggt klädd. För det vill jag gärna, jag har bara svårt att få till det eftersom att mitt intresse brister och jag inte orkar sätta mig in i vad jag egentligen passar i och därmed köper ogenomtänka plagg som används sällan eller inte alls.

Ska jag vara helt ärlig så är min garderob i dagläget både för stor och för liten. För stor i det avseendet att jag har mycket kläder nedpackade som jag aldrig mer kommer att använda (dags att göra sig av med!) och för liten i det avseendet att de plagg jag faktiskt tycker om är alldeles för få. Jag känner inte ett behov av att skapa en kapselgarderob för att börja köpa mindre kläder (som de allra flesta har som mål för en kapselgarderob), för antalet klädinköp de senaste 3 åren har varit ytterst begränsade och endast bestått av det allra nödvändigaste. Det senaste året har jag försökt tänka till när jag köper nya plagg för att ersätta gamla utslitna. Jag har försökt hålla mig till basplagg och kläder som är lätta att matcha med andra och det tror jag är en bra början på min kapselgarderob.

En kapselgarderob kan en välja att lägga upp på olika sätt:

  • Skapa en garderob (kapsel) för varje säsong med ett begränsat antal plagg i varje (mellan 30-40 verkar vara rekommenderat)
    • Tanken är att garderoben packas ner och byts ut var tredje månad och att varje garderob följer den aktuella årstiden
  • Skapa en flytande garderob som inte är lika strikt som den säsongsbaserade (här verkar ca 50 plagg vara normalt)
    • Här kan du låna plagg mellan kapslarna och byta garderob vid eget tycke och smak istället för exakt var tredje månad

Själv tilltalas jag mer av den flytande garderoben, men med inslag av den säsongsbaserade. Vi bor trots allt i ett land med kraftigt skiftande klimat så det känns nödvändigt att byta ut kläder efter säsong, men kanske inte så strikt som efter fyra årstider och var tredje månad. Jag tänker mig en bra basgarderob med vissa grundfunktioner där jag adderar olika typer av plagg beroende på säsong. Jag tänker nog inte låsa mig på ett fast antal plagg, men siktar på att inte ha mer än 50 plagg i min bas och inte mer än 10 plagg som är säsongsknutna. Antalet plagg inkluderar även skor, ytterkläder och accessoarer i textil.

Här och här kan du läsa om hur en kan tänka när en bygger upp sin kapselgarderob. Tips jag tar till mig och utgår ifrån när jag ska skapa min egen. Jag kommer inte stressa fram min garderob utan ta den pö om pö, fylla på och byta ut tills jag känner att jag har en garderob som funkar med mitt liv. Det kan ju vara så att en tror att en behöver en viss typ av plagg, men när en sedan rannsakar sig själv och ser vad en faktiskt använder och inte måste tänka om. Jag tänker att de första stegen blir att:

  • Hämta klädinspo från Pinterest och andra inspirationssajter för att komma fram till vilken/vilka stilar jag gillar.
  • Skriva ner vilken typ av plagg jag vill ha i min garderob samt antal av varje.
  • Inventera! Prova alla kläder i min garderob och rensa i högar ”älskar”, ”okej”, ”bort”.
  • Utifrån min tidigare lista bocka av de plagg jag redan har samt att sätta prioriteringsordning på de plagg jag behöver köpa.

Jag tror att detta är en bra start för att se vad jag faktiskt har och vilken typ av plagg jag gillar att klä mig i. Det är också ett bra sätt för att få en överblick på det jag vill köpa. Jag kanske har en kofta som jag tycker är ”okej” och kan tänka mig att behålla tills jag hittar en kofta jag ”älskar”. Därmed blir en kofta inte prio ett på inköpslistan. Målet ska vara att jag ÄLSKAR alla plagg i min garderob och att jag känner mig trygg och snygg i det jag klär mig i. Jag kommer hellre köpa få, men dyrare plagg för att få en hög kvalitet på min garderob. Plagg som håller längre är bättre för miljön och har dessutom ett bättre andrahandsvärde än vad kläder från budget-kedjorna har. Billigare plagg blir ofta noppriga och tappar formen, något jag inte har råd med i min nedbantade garderob där kläderna kommer användas mer regelbundet.

Fortsättning om kapselgarderoben följer. Har du några tankar kring din garderob? Har du en strategi eller handlar du mer på impuls och vad du gillar för stunden?

Kommentera

01 Feb Snökaos och ovärderliga grannar

Förmodligen ingen i vår närmaste omgivning som missat snökaoset som rullat in över länet det senaste dygnet. Helt galet hur mycket snö det kan komma säger jag bara. Jag älskar vinter och jag älskar snö så klagar inte, har inga problem med att skotta heller, utan det enda jag bekymrar mig över är att det ska hända någon allvarlig olycka eller att hjälp inte ska kunna komma fram till behövande i tid på grund av ovädret. I övrigt är det bara att sitta lugnt i båten och vänta ut det värsta.

Som tur är så är både M och H hemma idag. Själv tänker jag inte stressa från jobbet utan inväntar hellre att vädret lugnar ner sig lite och plogbilarna hinner ikapp. Behöver ändå jobba över någon timme. Får stadiga rapporter hemifrån att grannarna är mer än hjälpsamma i vanlig ordning och har hjälpt till att få bort våra snömassor både i morse (innan jag for på jobbet) och under dagen. Extra tacksamt att ha grannar med traktorer en sådan här dag!

Kommentera