31 Jan Vi knäckte koden

Förra veckan var en pärs rent ut sagt. Det var självklart en stor omställning för oss alla med heltidsjobb, långa dagar på förskola och nya rutiner som ska falla på plats. Och vår älskade pojke var så arg. Arg på allt. Från att vi satte oss i bilen på väg hem från förskolan tills att han gick och la sig så var han ARG. En dag var han så arg att han inte ens kunde äta middag. Och då blev han ännu argare.

Vi förstod ganska fort att det egentligen handlade om två saker. Han var vrålhungrig och han var trött. Men det är ju inte så lätt att förklara för en 1,5-åring som är så arg att han ligger raklång ner på golvet och sparkar hårt på närmsta möbel och förmodligen gör sig illa på riktigt och därför blir ännu argare och ledsnare. Vi gjorde vårt bästa för att försöka få i honom något litet att äta så snart vi klev in genom dörren hemma, vi försökte att hålla om och krama och pussa, förklara att det var okej att vara arg men att det nog skulle kännas bättre om han åt lite. Men han blev bara argare. Gränsen var liksom passerad.

Vi sa till oss själva att han nog skulle behöva äta något redan i bilen, MEN då vi alltid hämtar själva och H sitter bak och vi inte har uppsikt när vi kör så vill vi inte ge honom saker att äta i bilen. Han har satt ordentligt i halsen en gång och vi vill aldrig mer uppleva det. Men så sa en fin person ”kan ni inte ge honom en sådan där klämmis som han gillade när han var liten”. Självklart. Varför har vi inte tänkt på det? Harry älskade grötklämmisar när han var mindre och de är ju faktiskt svåra att sätta i halsen.

Och vet ni. Det funkar! Igår hade vi en pojke som inte alls var arg. En glad pojke som lekte, stojade och drog med båda sina päron på diverse upptåg. En pojke med mer energi och skratt. Så vi knäckte koden och ingen är gladare än jag. Det finns liksom inget jobbigare än att se en älskad vara så ledsen och arg. Hela familjen dränerades på energi när vi gjorde allt som stod i vår makt för att göra honom mindre arg. Och även om en förstår att det är en kombination av hunger, trötthet, omställning, långa dagar i ny miljö m.m så är det svårt att inte tvivla på om den här nya livssituationen verkligen är rimlig. Det var liksom inte bara en gång under den gångna veckan som jag allvarligt övervägde tanken att säga upp mig och bli hemmafru på obestämd framtid, men det vet jag också att ingen av oss hade blivit lycklig av i längden.

Så nu andas vi ut en stund och hoppas att pusselbitarna faller på plats. Att vi alla får må bra och landa i våra nya rutiner.

Kommentera

29 Jan Fina fina helg

Oplanerad helg i det stora hela (ett litet kalas inbokat bara) och så blir den bara så fin. Jag tror verkligen vi alla känner att vi fått ”vårt” den här helgen. Inget dåligt samvete över att inte räcka till eller för att en tar till nödlösningar utan bara bra samvete och en varm känsla i magen. Det är ju inte allt för ofta en lyckas med det i dagens samhälle.

På lördagen var vi som sagt bjudna på kalas. Kalas med citronbiskvier och fotbollstårta. Och ska en på ett sådant kalas gäller det ju att ha en bra present med sig. Så efter en rejäl frukost med äggröra och bacon rullade vi in till stan för att ordna med present. Minimannen var mäkta nöjd där han spatserade fram med sin pappa i handen. Kalaset var av högsta kvalitet både gällande fika och övriga gäster. Harry levde loppan smaskade fruktstång och bubbelvatten så det stod härliga till (han äter fortfarande inget socker, men verkar väldigt nöjd ändå). Lördagskvällen bestod av tacopaj och filmmys med en kär vän. Perfekt avslutning på dagen!

Söndagen inleddes med sovmorgon för min egen del och när jag kom ner till de andra blev jag bortskämd med amerikanska pannkakor och kaffe. Tog sedan med mig både jycke och unge och drog till pappamorfarn för lite legobygge för den tvåbente och valpbus för den fyrbente (mannen fick stanna hemma och jobba lite). Min fina kusin har en 7 (8?) månaders jämthundsvalp som Shiro fick träffa för att leka lite. Och för första gången någonsin så var det Shiro som gav sig först. Haha. Han har alltid varit den mest uthärdiga och envisa, men nu fick han ge sig för den här lilla valpisen. På slutet låg han bara ner i snön medan hon hoppade runt på honom och nafsade honom i öronen medan han gjorde tafatta försök till att busa tillbaka. Underbart!

Söndagen avslutades på bästa sätt med en god köttbit (från grannkossan) till middag och filmmys med minimannen. Vi har varit ett sådant bra team den här helgen och jag vill typ bara göra en mental high five med min älskade make just nu. Allt har flutit på smärtfritt och hemmet är under kontroll. Vi har hjälpts åt med städning, matlagning, djur och barn och inget har känts svårt eller jobbigt. Bättre helg kunde jag inte ha önskat mig!

Kommentera

26 Jan Fredag och middagsfusk

Så var den efterlängtade fredagen här. Jag vet faktiskt inte när jag längtade efter en fredag så mycket. Den här veckan har varit en berg- och dalbana av känslor och jag ser så mycket fram emot en lugn helg med min lilla familj. M sa igår ”det enda jag vill den här helgen är att busa med H och höra när han skrattar”. Det sammanfattar den här första veckan så korrekt. För det har inte varit ork eller energi tillräckligt nog hos den lilla mannen att skratta speciellt mycket den här veckan. Och det SAKNAR vi enormt. Vi som är bortskämda med hans bubblande skratt och tokiga upptåg mest hela tiden.

Tanken var egentligen att vi skulle äta tacopaj idag, men efter noga övervägande mellan oss två päron så bestämde vi oss istället för att fuska den här fredagen och äta på Sibylla på väg hem. Att laga mat med en vrålhungrig 1,5-åring hängandes i byxbenet är en kamp jag inte orkar med idag. Jag vill ha ett positivt slut på den här arbetsveckan och en bra början på helgen. Därför får det bli skräpmat till middag, inhandling av fredagsmys och sedan ska hela familjen Holmgren bänka sig i soffan.

Kommentera

25 Jan Ledsen och otillräcklig

En semla och en kopp kaffe med mannen och svägerskan igår

Igår kom den väntade dippen över vår nya familjesituation. Jag var beredd på att jag någon gång under resan skulle bryta ihop, men trodde väl kanske att jag skulle klara mig till vecka två eller så. Ynka tre dagar tog det innan jag kände mig fullkomligt sönderstressad och otillräcklig. Som tur är så känner jag mig själv rätt bra vid det här laget och kan resonera med mig själv och både se varför jag blivit så ledsen, men också att det är helt normalt. Att låta bli att vara ledsen bara för att jag kan tänka rationellt är dock inget alternativ. Oavsett hur ”normalt” det är att känna som jag gjorde igår och även om det mesta egentligen bara var uppförstorade småsaker så är det min känsla och jag har rätt att bli ledsen. Jag behöver vara ledsen och få utlopp för mina känslor för att kunna vända på situationen och tänka klart.

Jag tror också att det är viktigt att våga visa alla sina känslor för sitt/sina barn. Om min son aldrig har en mamma/pappa som är arg eller ledsen så kommer han inte heller lära sig att det är känslor som är okej att visa. Precis som att det är viktigt att visa när en är glad, rörd eller kärleksfull så måste de dåliga känslorna få ta plats och få utlopp. Så igår satt jag vid köksbordet och grät medan H varvade sin lek med att ge mig både kramar och pussar. I vår familj kramas vi mycket och än så länge är H väldigt generös med sin närhet. Jag hoppas självklart att han fortsätter vara det, men det ska också vara på hans villkor.

Jaha, vad var det då som föranledde mitt sammanbrott och vad ska jag göra åt situationen för att det inte ska bli en otrevlig vana. Summa summarum så är det nog en omställning som måste få ta tid. Att börja jobba i somras och vara borta från Harry om dagarna var en omställning i sig, men då var han hemma med sin pappa och sin trygga miljö. Nu kom nästa steg i ledet. Att släppa taget om honom till ”främmande” personer. Att leva med det konstant dåliga samvetet över långa dagar på förskolan blandat med förväntningarna från jobbet och viljan att räcka till både hemma och på jobbet. Det är ett livspussel som är nästintill omöjligt att få ihop om en ska jobba heltid och jag har väl hela tiden varit på det klara att jag INTE ska jobba heltid. Oavsett om det handlar om nu eller om 10 år. Jag är inte bygd för att jobba heltid och borde för min egen hälsas skull inte göra det heller. Jag jobbar på lösningar på den fronten och hoppas på förändring snart.

Idag gör jag precis TVÄRTEMOT vad jag borde göra. Idag jobbar jag halvt ihjäl mig. MEN hellre att göra det en dag i veckan än att behöva jobba hela helgen med. Jag kommer förmodligen vara en blöt fläck efter jobbet imorgon, men det är bara att gilla läget. Det är en sådan vecka helt enkelt och det kommer alltid finnas tuffare perioder i livet som en måste hantera. Snart kommer ljusare tider och då kommer det mesta att lösa sig!

Kommentera

24 Jan 19.40 och snökaos

Den enda i familjen som studsade fram genom snödrivorna imorse

Pju. Vilken morgon. Ambitionen att finnas på jobbet i samma tid som igår fanns definitivt när jag klev upp, men grusades lika fort som jag tittade ut genom fönstret. Över en decimeter snö hade kommit under natten och den fortsatte att vräka ner med samma intensitet. Istället för att stressa och komma till jobbet som en blöt fläck gjorde jag det enda rätta och tog det piano. Sådana här dagar får saker ta den tid de behöver tänker jag. 

En skulle kunna tro att en skulle vakna utvilad när en dagen innan somnat så tidigt som 19.40 (vet inte vad som hände, chocken av att klivit upp supertidigt efter en månads ”ledighet” kanske), men ögonlocken var oroväckande tunga idag och halsen på tok för kittlig för att jag skulle vara helt nöjd med tillvaron. Jag konstaterar istället glatt att jag förmodligen varit i ännu sämre skick om jag INTE somnat redan klockan 19.40 och håller tummarna för att jag kan hålla en annalkande förkylning på en armslängds avstånd åtminstone fram till helgen.

Morgonen som inte började på bästa tänkbara sätt, med snöskottning och en värmepump som sagt tack och godnatt på obestämd tid, kan förhoppningsvis vändas till något bättre. Lämningen på förskolan hade åtminstone gått toppen, säkert tack vare att Hs favoritpedagog hade morgonpasset, och bonusmamman utlovade vedleverans till kvällen så att vi slipper pussla med den biten i snökaoset. Sedan får en ju också vara glad att värmepumpen bestämmer att säga upp sig på en dag med nollgrader i alla fall, det kunde ju varit tjugo minusgrader, och att gårdagskvällens pyssel med svägerskorna blev flyttat till idag då det känns som att en kan behöva alla skojigheter som finns att tillgå!

Ha en fin onsdag mina vänner!

Kommentera

23 Jan 06.07 och PRO-kurs

Så var det tisdag. Veckans ”värsta” dag. Denna tisdag är dock inte allra värst. Tror faktiskt att torsdag blir den tuffaste dagen den här veckan för då blir det väldigt mycket jobb. Min vecka ser ut som följer:

  • Måndag: Jobb, hämta på föris, laga mat, lägga pojken, jobb igen
  • Tisdag: Jobb, PRO-kurs, jobb, hämta på föris, laga mat, pyssla med svägerskorna
  • Onsdag: Jobb, hämta på föris, lägga pojken, städa lite, jobba lite
  • Torsdag: Lämna pojken, möte, möte, jobb, jobb, jobb (slutar väl runt 21 utan att åka hem något)
  • Fredag: Styrelsemöte, jobb, hämta pojken, fredagsmys!!

Idag var jag på plats på jobbet kl. 06.07. Klar förbättring mot gårdagen, men kan nog slipa ner morgonrutinen (läs: kliva upp 5 min tidigare) så att jag når mitt mål att vara där kl. 06. Tänk att jag som inte alls är någon morgonmänniska faktiskt klarar av att kliva upp så tidigt. Allt handlar verkligen om rutiner och att gå och lägga sig i tid. När jag var yngre så tyckte jag att en kväll var ”bortkastad” om jag gick och la mig före 23, det fanns liksom inte på kartan. Nu njuter jag när jag krypa till kojs redan vid 21 och får panik om jag är vaken längre än till 22. Haha. Jag är fortfarande kvällsmänniska, men sömnen är viktigare och får prio ett.

Kommentera

22 Jan Systerhelg och struktur

I helgen har vi fått rå om min lilla lillasyster massor. Och Harry har haft massor med mostertid då hon hjälpt oss med lite passning någon timme här och där. I fredags fick de hänga på Baazinga någon timme medan jag var på fibermöte och igår så lekte dom på nedervåningen medan jag och M tog tag i rivningen på kallvinden (som ska bli klädkammare). Skönt att kunna gå iväg en stund båda två utan att behöva lämna bort H.

Idag är det första dagen på vårt ”nya” liv. Idag är första dagen då både jag och M jobbar heldag och Harry är på förskolan. Hade en tanke om att komma i säng i tid igår, men så blev det inte riktigt. Kändes viktigare att ha allt förberett och klart inför morgonen så att allt skulle flyta så smärtfritt som möjligt. När alla andra (lillasyster sov kvar ända till idag) gått och lagt sig stannade jag kvar uppe en stund och påtade på i lugnan ro. Plockade ur diskmaskinen, tog fram köttfärs ur frysen, städade undan leksaker, fyllde tvättmaskinen, plockade fram kläder, packade den lilla ryggsäcken, packade handväskan, tog fram Shiros ”dagis”-kit, satte dammsugaren på laddning m.m. Avslutade kvällen med en lång dusch.

På morgonen hade jag ansvar för hunden och systern medan M tog Harry. Det var första lämningen för honom själv och det hade gått kanon (vi åkte mycket tidigare). Lämnade syster på bussen på vägen och sladdade in på jobbet ganska precis kl 06.30. Målet är att jag ska vara här redan kl 06.00 för att kunna hämta Harry lite tidigare, men det kändes lite väl elakt att tvinga upp syrran ännu tidigare när hon egentligen inte börjar skolan förrän kl 09.00.

Väl på jobbet tog det bara 2,5 h att ta sig igenom mailen och sedan var det dags att strukturera upp veckans arbete. Det har blivit mycket strukturerande här på slutet. Synka Harrys schema med mitt som i sin tur måste synkas med Ms som i sin tur ska synkas med Harrys. Det blev några vändor runt runt innan jag fått allt på plats och kände att jag hade koll på läget. Det strular ju lite extra i och med att jag har två jobb att förhålla mig till som dessutom krockar med varandra ibland.

Pju. Första dagen gick bra. Nu ska vi bara klara resten.

Kommentera

18 Jan Julen är ute

Först och främst vill jag bara säga TACK TACK TACK för alla era fina kommentarer på sistone. Det är så härligt och roligt med respons från er och ni är så omtänksamma och hjälpsamma! Stor tumme upp på det! 

I veckan så städade jag ut julen. Har några saker som ännu inte kommit ner i kartonger och ut på vinden än, men de försvinner idag eller imorgon. I år (2017) så blev det inte fullt lika mycket pyntande som året innan då vi firade julen här. Den här julen var vi knappt hemma och de enda som hann uppleva vårt julpynt förutom oss själva var grannarna och min pappa med familj.

Några dagar innan jul bjöd vi in grannarna på lite glöggmys, mest för att man inte ses så ofta den här tiden på året då alla håller sig mestadels inomhus. Och några dagar efter jul var pappa och bonusmamma hit och var barnvakt när vi var och bowlade med mina kusiner.

Så här såg det iaf ut när våra grannar kom förbi och jag dukat upp med vårt ”nya” slagbord. Gran- och tallris, skrynklig duk (jag är noll förtjust i att stryka), juläpplen, apelsiner med nejlikor och ljus i både flaskor och stakar. I flaskorna hade jag och tröt ner lite granris. Ovanför bordet hängde jag en björkgren med pappersstjärnor och en ljusslinga. Mysigt! Och grenen kommer jag sakna.

Kommentera

17 Jan Jobb bortifrån

Idag jobbar jag på café i stan. Helt annorlunda från igår, men precis lika fantastiskt. Jag älskar ombyten i vardagen. Det är ju då jag funkar som bäst som människa, när jag får lite av allt men inte för mycket av något. Jag är den som gärna går uppklädd i kavaj och blus på möten i stan för att sedan åka hem, dra på mig mys/fritidskläder och bege mig ut i skogen och den totala tystnaden med hunden. Jag älskar kontrasterna. Jag vill inte behöva välja.

Kommer aldrig glömma när jag var på en arbetsintervju för flera år sedan och han (gubbe) som intervjuade mig sa ”det jag inte får ihop är hur en sådan ambitiös och driven tjej som du kan bo på landet”. Snacka om att ha förutfattade meningar och inte ha begrepp om att livskvalitet är olika för olika människor. Hade jag bott i stan hade jag förmodligen inte orkat med att ha ett socialt jobb eftersom att min återhämtning inte hade blivit lika effektiv. Jag återhämtar mig som bäst ute i naturen och den har jag alldeles runt knuten där vi bor. Det finns ju de som ALDRIG skulle klara av att bo utanför staden heller, de som prioriterar närheten till bekvämligheter framför lugn och det är ju det som är så fint. Att vi alla är olika. TUR det! För det skulle inte vara så lugnt och skönt på landet om alla ville bo där. Haha!

Ska sitta kvar här någon timme till innan en dag full av möten börjar. Både kul och påfrestande att springa från möte till möte, men jag är glad att det är så den här veckan då jag ändå är ”hemma” och har jour för förskolan. Nästa vecka är det tillbaka till allvaret och 140% jobb igen och då finns inte utrymme för en hel dag med möten. Och idag fick jag ju även möjlighet att samåka med min älskade make, DET händer inte ofta vill jag lova (vi jobbar ju åt varsitt håll i vanliga fall).

Kommentera

16 Jan Jobb hemifrån

Idag har jag delvis jobbat hemifrån, delvis bortifrån och sedan hämtade jag Harry på förskolan. Döm av min förvåning när han fortfarande låg och sov när jag kom dit. Nästan två timmar sov han vilket sällan händer dagtid. Det tar på krafterna att vara på föris!

På förmiddagen jobbade jag alltså hemma med Bygdsam-grejer (lyx att kunna sitta i köket och jobba med en kopp kaffe) för att framåt lunchtid åka till Köpmanholmen och hålla datakurs på PRO. Jag har tidigare hållit Facebook-kurser för äldre och nu blir det en hel datakurs som förhoppningsvis ger deltagarna lite kött på benen när det kommer till dataanvändande. Det mesta handlar ju trots allt om att våga och när en inte har så stor förståelse för hur saker fungerar så blir en lätt avigt inställd till det.

Till middag blev det en kanongod vegetarisk lasagne. Verkligen en vardagsfemma! Tips till er som har lite mat-torka. Utgick från det här receptet (använder det ganska ofta då jag tycker att det blir en riktigt god bolognese). Sedan gjorde jag bara en smarrig bechamelsås och varvade allt mellan färska lasagneplattor. Det blev tummen upp hos alla i familjen!

Kvällen blev lugn och fridfull då maken drog till stan en sväng. Pojken är precis lagd och nu ska jag trotsa blåsvädret och ge mig på att installera den nya bilstolen vi köpt till Skodan. Vi har klarat oss fint med en bilbarnstol hittills, men nu när en kommer att lämna och den andra hämta från förskolan så blev det nödvändigt att investera i en till. Som tur var lyckades vi pricka in lite mellandagsrea så vi blev inte helt luspanka.

Det var en tisdag mitt i livet det! Hoppas ni haft det bra!

Kommentera

15 Jan Fråga till dig!

Hej bloggen,

Med tanke på nytt år och så. Förändringar i jobbsituation. Liten på förskola. Med mera. Så funderar jag också kring bloggen. För att vara helt ärlig så saknar jag den. Det blir liksom alldeles för sporadiskt jag lämnar avtryck här för min egen smak. Samtidigt är tiden en bristvara just nu (med förhoppning om förändring inom kort). Ni är ju ändå ett gäng som kikar in här (tack så jäkla mycket för det, älskar er så mycket för det! Ni förstår nog inte riktigt hur mycket det betyder faktiskt!). Så nu tänkte jag fråga er. OM 2018 blir året då bloggen liksom gör comeback på något sätt. Hittar tillbaka till sin forna glans så att säga. Vad ska den då innehålla? Vad tycker du är roligt att läsa om i mitt liv?

  1. Vardags/familjelivet
  2. Jobbet/jobben
  3. Djuren
  4. Tankar/åsikter
  5. Huset/renovering
  6. Deppigheter (typ utbrändheten/psykiska hälsan)
  7. Träningen
  8. Friluftsliv
  9. Något helt annat

Det vore jättegulligt om ni kunde lämna några fina svar här. Behöver inte alls vara utförliga, eller så kan de vara jätteutförliga om ni vill. Har du någon önskerubrik eller något särskilt jag ska skriva om? ALLT du kan komma på, minsta lilla, skulle vara till stor hjälp för mig. För även om jag mest skriver för min egen del, så skriver jag ju också för dig! Hade inte du tittat in här så hade meningen med en blogg varit lite bortkastad. Så hjälp mig snälla att göra 2018 till det bästa bloggåret ever!

Puss!

En favoritbild från 2017

Kommentera

14 Jan Mitt 2018

Dags att fundera på vad 2018 ska erbjuda mig lite närmre. Jag tror nämligen att mycket går att påverka med rätt inställning så om jag sätter upp bra visioner för det här nya året så är det större chans att jag tar initiativ och åtgärder för att det ska hända också.

Förra årets mål handlade om ekonomi, träning och struktur och eftersom att det är saker jag mår bra av när de är i fas så tänker jag faktiskt fortsätta på det spåret, med något tillägg.

Ekonomi

Förra året handlade till stor del att ta kontroll över vår ekonomi och det var också något jag/vi lyckades bra med. Vi har stenkoll på alla utgifter och inkomster, men vi slarvar fortfarande en hel del emellanåt. Med slarv menar jag inte att inte betala räkningar eller liknande utan mer att vi spenderar pengar på ”ingenting”. Ni vet när månaden är slut och en inte riktigt vet var alla pengar tog vägen. Spelar liksom ingen roll om en fick in 2 000 kr mer en månad så är det ändå lika lite kvar på kontot i slutet av månaden fast en tycker att en inte gjort något annorlunda.

2018 är året då jag/vi tar kontroll över vårt sparande/investeringar. Just nu sparar vi lite här och lite där. Lite i aktier, lite i fonder, en del till pensionen, en del till ingenting. Vi har liksom ingen tydlig strategi med vårt sparande och hur vi ska ta oss dit. Det är dags att sätta sig ner och göra en tydlig plan. Varför sparar vi, till vad och hur och när ska vi nå dit. Vi ska våga drömma och vi ska våga chansa. I år ska jag ha kontroll över sparandet istället för att vara rädd och låta sparandet ha kontroll över mig. Låter kanske flummigt, men det jag menar är att 2018 är året då jag/vi ska ta oss förbi den där gränsen då vi är så rädda om vårt sparande att vi inte vågar chansa och få pengarna att växa mer. Jag ska helt enkelt bli kung på investeringar tänker jag. Och jag tänker också att sparkapitalet ska nå den gräns där vi inte står och faller på om någon blir utan jobb eller vi behöver köpa en ny bil.

För att kickstarta med investeringarna så ska jag faktiskt träffa ett gäng random tjejer på ett café kommande vecka för att lära varandra/prata om ekonomi och aktier. Ska bli väldigt roligt!

Träning

Vad gäller träningen så har jag egentligen inget tydligare mål än att jag ska komma igång igen. Jag klurar än så länge på hur, men ett första steg är ju att röra på sig i det stora hela. Jag ska också försöka få till mer hemmaträning när Harry lagt sig på kvällarna. Jag har redan kört 2-3 pass/vecka hittills i år, det har varit på en låg nivå, men bättre än inget alls!

Jag skulle vilja ha ett tydligt mål gällande träningen som ett lopp/tävling eller så, men jag vet inte om jag är mentalt redo att gå in i något sådant just nu. Kanske senare i vår när min jobbsituation klarnat lite (mer om det under egen rubrik), men inte just nu. Just nu räcker det att bara komma igång och känna någon slags utveckling. Så kan jag ta nästa steg lite senare.

Ordning & reda

Fokus i vårt hus det här året kommer att ligga på FÖRVARING. Vi har så himla dåligt med förvaring och det sätter verkligen käppar i hjulen när en försöker få struktur på saker och ting. Spelar ingen roll hur mycket en rensar, sorterar och märker upp när det inte finns något bra sätt att förvara sakerna på. Jag tycker att jag avslutade 2017 bra med att vara väldigt osentimental kring prylar. Jag har gått och blivit allergisk mot dammsamlare och hyllsamlare. Jag sparar fortfarande på en del ”bra att ha”-saker, men mycket ryker. Jag har blivit mer kritiskt mot mitt eget levnadssätt och inser tidigare att jag inte kommer bli ”en sådan person som….” Vi har tre stycken förvaringsutrymmen på övervåningen som jag ska se till att vi får ordning på innan året är slut och det är: kallvinden (som bantas ner till hälften nu när vi bygger garderob där), en skrubb innanför Harrys rum (bra yta, men är bara ”ett rum”, där behövs hyllor och stänger för att få ordning) och slutligen garderoberna i Ms kontor där tanken är att alla hans kameraprylar, spel och tekniksaker ska få plats (hyllor och dörrar saknas).

Jobb/karriär

Jag skulle inte vilja säga att jag är en karriärsmänniska, men om vi tänker karriär som hela min jobbsituation som är det verkligen här jag vill lägga fokus under 2018. Jag är just nu lite vilsen i min jobbsituation. Jag både älskar den och avskyr den. Låt mig förklara.

Jag har en heltidstjänst på husföretaget. I det stora hela trivs jag himla bra där, med ett stort MEN, mina arbetsuppgifter. Just nu kan jag faktiskt inte komma på något som är speciellt mycket tråkigare. Det skulle vara att rensa avloppet då. Jag ÄLSKAR mina kollegor, min arbetsplats och allt som hör den till. Men det kryper i hela mig efter att få göra någonting annat. Jag vill inte tappa mina rutiner med tidiga morgnar, fikaraster med kollegorna och en arbetsplats att gå till. Att vara en del av något helt enkelt. Jag mår så bra av det, men inte av mina arbetsuppgifter. Samtidigt känner jag också ett starkt behov av att kunna styra mina dagar efter mina egna förutsättningar. Vintertid BEHÖVER jag utomhus-tid under dagens ljusa timmar och just den biten fungerar inte speciellt bra på mitt nuvarande jobb där arbetstiderna är 7-16 och endast en halvtimmes lunch.

Samtidigt har jag fått mitt drömjobb! Jag kunde inte vara lyckligare faktiskt! Jag har en deltidstjänst hos Bygdsam och jag bara ÄLSKAR det och allt som kommer med det. Jag får utvecklas som person, träffa nya människor mest hela tiden, jag har flexibla arbetstider och främst av allt så får jag göra saker som främjar bygden där jag bor. Jag får jobba med landsbygdsutveckling och jag kan faktiskt inte tänka mig något roligare. Tyvärr är det bara en deltid och inget jag kan försörja mig/oss på i dagsläget. Förhoppningen är att vi ska få ett projekt som pågår under 3 år och då kommer jag att kunna gå upp i timmar. Och det låter ju bra förutom att:

På husföretaget finns ingen möjlighet för mig att gå ner i tid (därför jag jobbat dubbelt under hösten, närmare 140% har jag jobbat sedan i september) vilket helt krasst innebär att jag en vacker dag kommer behöva säga upp mig därifrån för att kunna fortsätta med mitt drömjobb hos Bygdsam. Situationen idag är inte hållbar och har endast fungerat eftersom att M varit föräldraledig och kunnat dra ett stort lass här hemma. Om jag dessutom får chansen att gå upp i timmar hos Bygdsam så finns verkligen inte utrymmet för mitt andra jobb. Jag skräms av tanken på att behöva förlora min arbetsplats, min sociala tillvaro samtidigt som glädjen över att få lägga all mitt fokus på landsbygdsutveckling får mitt hjärta att slå dubbelslag av lycka. Såå motstridiga känslor.

MEN 2018 är året då jag ska skapa min drömtillvaro kring jobb. Jag har alltid drömt om att vara min egen (dvs driva företag/styra över min egen tid) och det senaste halvåret har den tanken snurrat allt intensivare i mitt huvud. 2018 får därför bli året då jag kommer på samt genomför en förändring så att jag kan vara min egen, dvs styra över de arbetsuppgifter jag arbetar med och disponera min tid på ett sätt som passar mig. Wish me luck!

Hur ser dina mål/visioner ut för 2018? Något speciellt du vill lägga fokus på?

Kommentera

12 Jan Snabba svängningar

… i inskolningens land. Igår var vi ju hemma från föris för att kurera Lilleman och ge mammahjärtat en vilodag. Och vips så kliver vi bara in på förskolan idag. El kiddo försvinner iväg med pedagogen och morsan blir hänvisad till övervåningen. Tur jag hade datorn med och kunde jobba för där uppe fick jag minsann sitta. Och vänta. Och vänta. Och vänta. På att de skulle komma upp och säga ”nu måste du nog komma ner för Harry är så ledsen”. Men de gjorde de inte. Istället kom de upp och sa ”vill du ha en smörgås eller något? Det går så bra där nere så du får nog stanna här”. Jo, man tackar.

Någon vila blev det dock inte, men det gör inget. Vi tränar på att vila nästa vecka. Och Harrys inskolningspedagog avslutade dagen med att få en tår i ögonvrån och prata om att han var så trygg och duktig, hängde med de andra barnen så bra, satt snällt på bänken utanför matsalen och väntade på sin tur, sockermålade och pärlade som att han inte gjort annat. Att han var så cool att hon stundvis glömt bort att han faktiskt är på inskolning. Precis den kille som jag känner. Han som bara erövrar världen och tar nya situationer med iskallt lugn (vem han nu ärvt det av).

Och så kändes mammahjärtat tusen gånger lättare även fast det inte blev någon vila. Och på måndag får jag åka därifrån på riktigt. Och INTE komma tillbaka förrän anvisad tid. Jodå. Så blev det. Så hade en nästan ett förskolebarn. Bara sådär.

När jag satt där på övervåningen och fick dessa bilder skickade till mig så fick jag verkligen hindra impulsen från att springa ner och krama min stora och duktiga kille, viska i hans öra hur mycket jag älskar honom och aldrig mer släppa taget. Som jag sa tidigare. Den här inskolningen är nog mest för min egen del..  

Kommentera

11 Jan Inskolning, sammanbrott och förkylning

Den här veckan har minsann bjudit på än det ena och än det andra.

Jag är som jag nämnde sist hemma från jobbet för att skola in Harry på förskola. Något som till en början varit mer påfrestande på mig än på H. Första två dagarna fortskred utan problem och H trivdes som fisken. Det gjorde han säkert tredje dagen med, men istället för en mysig förmiddag på förskolan blev det mest gråt, trots och mammighet som stod i fokus. Hela dagen blev liksom fel och H som skulle prova vila på förskolan ville inte alls. Vilket resulterade i en mycket trött pojke och en ledsen mamma.

Vi fick åka hem och väl hemma sov han endast 40 min vilket var väl lite. Själv var jag helt mentalt utmattad då det är så jobbigt att se sin lilla kille så tydligt markera att det inte känns okej. Det skär i mammahjärtat och det enda jag ville göra (men fick försöka motstå så gott jag kunde) var att säga att han inte ska börja på förskola än och bara ta med honom hem.

Samtidigt förstod jag ju att ett sådant här bakslag skulle komma och det kommer förmodligen inte vara det enda. Jag hade även på känn att det var något mer som inte var som det skulle och lämpligt nog upptäcktes en ny tand på eftermiddagen plus att han åkt på en förkylning under natten. Det var alltså inte bara motstånd mot förskolan som spökade igår och det tröstar mitt hjärta lite. Jag vet också att det kommer att gå bättre, men just idag valde vi att stanna hemma för en vilodag. Harry behövde det och jag behövde det. Jag är glad att jag sagt till jobbet att de inte ska räkna med mig på någon vecka för det gör att jag kan ta den här inskolningen i en takt som känns bra för oss alla.

Världens bästa make har även erbjudit sig att följa med/hjälpa till med inskolningen nästa vecka om jag tycker att det blir för jobbigt. Det är tur att han är stark när jag behöver vara lite skör. Jag tänker att det här är en inskolning för mig lika mycket som för Harry. Det är en omställning för oss alla och jag vill inte stressa igenom den.

Ge mig gärna lite inskolningspepp om ni har någon sådan!

Kommentera

02 Jan Välkommen 2018

Avslutningen på 2017 blev minst sagt intensiv, men helt fantastisk. Vi har verkligen maxat de sista 10 dagarna av året med massor av vän-/släkt-/familjetid. Underbart, men också helt mentalt uttömmande. Tur att jag nu har nästan 3 veckor ”ledigt”. Jag är ledig från Skidstahus för att under nästa vecka och veckan därpå skola in Harry på förskolan. M som har ny tjänst fick börja året med att jobba, han som varit föräldraledig i 7 månader.

Vad har vi hunnit med då? Glöggmys här hemma hos oss med grannarna, uppesittarkväll med Ms familj, julafton med min släkt, juldag med mina syskon, annandag med vänner och pappas födelsedag, traditionsenlig bowling med mina kusiner, hockey och middag med mina barndomsvänner och nyårsafton här hemma med A.

I övrigt är jag mycket taggad på nytt år även om jag vet att det inte kommer bli så stor skillnad så här i början. Vi är på väg in i en ny ”era” i vår familj. Snart är vi en ”hämta/lämna/jobba båda två”-familj och det känns både spännande och skrämmande. Ett nytt kapitel i livet och även om det kommer innebära en stor omställning, säkert mycket dåligt samvete och stress över långa dagar för H så kommer det också göra livet lite enklare rent ekonomiskt. Det kommer kräva bättre struktur på vår familj, men jag tror också att det är något vi alla kommer att må bra av. Rutiner. De längtar jag efter. 

Kommentera