20 feb En tisdag mitt i livet

Vissa dagar får en verkligen kämpa sig igenom, andra flyger iväg med världens fart och vissa går bara upp i intet. Dagen idag är av den sistnämnda typen. Helt ärligt så skulle det lika gärna kunna vara måndag idag, jag vet att jag varit på jobbet mellan kl 06.00 – 21.00 och de dagarna brukar vara långsamma och evighetslånga. Jag brukar få kämpa mig igenom dagen, men inte idag. Jag kan inte påstå att det varit en speciellt rolig dag på jobbet, samma kneg som alltid. Vet inte hur dagen kunde gå så fort. Tråk-tisdag och allt.

Det har dock varit en dag av saknad efter mina pojkar. Harry hade inte vaknat när jag for imorse och sov sedan länge när jag kom hem. Hatar de dagarna. Speciellt när jag fått höra att han haft en tuff eftermiddag och varit ledsen (inte arg-ledsen, utan ledsen-ledsen). Men han och pappan fick avsluta dagen med mycket mys och bus så det blev nog bra tillslut ändå. De här dagarna får jag verkligen hindra mig själv från att gå in i hans rum, lyfta upp honom och bara pussa och krama honom tills han vaknar.

Får i alla fall lite sovmorgon imorgon då jag ska på hälsocentralen och kolla upp mina bihålor. Antar att jag inte får mycket hjälp, men då har jag gjort vad jag kunnat i alla fall. Och så får jag lämna Harry på förskolan. Händer inte ofta så bäst att passa på då tillfälle ges.

Kommentera

19 feb Ett steg i rätt riktning

Mina fina grabbar

Jag är fortfarande sjuk, men idag vaknade jag upp för första gången på en vecka utan ont i tänderna och bihålorna. Det var ett halleluja-moment i sig. Tänk att en blir glad av så lite. Helgen fokus har verkligen varit återhämtning och sömn även om jag haft vissa åtaganden inbokade. Så glad för min fina lilla familj som gjort det enkelt för mig att ta det lugnt. Skämt bort mig med sovmorgon, tid med vänner och sitt goda humör.

Shiro verkar ta kastreringen bra, inga konstiga biverkningar i alla fall och jag tycker redan nu att han är mindre intresserad av dofter, dvs han drar inte iväg som ett ånglok så fort han får nys om en tik och är allmänt harmonisk på promenaderna. Veterinären var dock noga med att han kunde bli lite extra han-hundig närmsta veckorna för att det sedan skulle ebba av. Märker också att han är extra matgalen, men det är nog en kombination av minskad dagsranson av maten + att matlusten förmodligen gör återtåg när hormonerna inte längre styr lika mycket.

Den här veckan är relativt lugn på jobbfronten, dvs lite kvällsmöten och saker inbokade, men innehåller desto mer administrativt arbete så det kommer bli många kvällar framför datorn. Lite skönt faktiskt att inte behöva flänga runt så mycket. Ser fram emot många hemmakvällar i lugnt jobbtempo. Och idag kommer svägerskan med sambo och bjuder oss på tacos. Så lyxigt så här på en måndag!

Kommentera

15 feb Hopp om livet och krympta pungkulor

Idag har jag varit på jobbet. Jippie. Äntligen börjar energin att återvända. Kommer väl somna ovaggad ikväll, men vad gör det. Snart är det helg! Det var inte direkt brist på göra på jobbet, snarare tvärtom. Timmarna sprang iväg och det blev några timmar extra för att känna mig i fas inför helgen.

Igår var det alla hjärtans dag och kommersiellt jippo eller ej så är jag glad för lite extra kärlek och att ge lite extra. Svärföräldrarna kom förbi en snabbis med gofika och liten present till Harry. Hon har alltid varit så min fina svärmor, skämmer bort en med små saker i vardagen bara för att. Hon är omtänksam och fin hon, men jag är glad för att det numera är Harry som blir bortklemad istället för oss. Harry var väldigt nöjd över sällskapet och lekte glatt med både farmor och farfar innan det var läggdags och vi vinkade hejdå för den här gången.

Alla hjärtans dag till ära (usch vad hemskt egentligen) så fick Shiro åka till veterinären och få ett chip i nacken. En kemisk kastrering som vi velat fram och tillbaka över i ett helt år nu, men där vi ändå på något sätt kände att det fick vara nog på lidandet för vår älskade kille nu. Trots att det inte låter så snällt att få sina pungkulor krympta och sin manlighet blockerad så är det en handling av kärlek. Senaste 1,5 året har Shiro lidit allt mer och mer av grannarnas löptikar och trots att vi provat alla tänkbara knep och metoder så har ingenting hjälp. Ett löp innebär närmare 2 månaders helvete för Shiro där han blir upptrissad upp över öronen, slutar äta och sedan fullständigt deppar ihop. Uppstudsigheten och maten kan jag ha överseende med även om han är dryg som tusan, men när han blir fullkomligt deprimerad i närmare 3 veckor efter att löpet är slut så brister mitt mattehjärta. Hatar att se honom så, när han inte blir glad för något, när han bara ligger där i sitt hörn hela dagarna och inte ens blir upplyft av en långpromenad.

Så vi provar en kemisk kastrering och mår han bra av det, ja då kanske han får tappa sina bollar for ever! Vi har ju ändå inte tänkt avla på honom och mina nerver pallar ändå inte att ställa ut honom så varför låta honom plågas när vi förhoppningsvis kan få en drägligare tillvaro allihopa.

Kommentera

14 feb Less less less

Ni vet när en tror att en håller på att bli frisk, men så blir en istället sämre. Nähä! Inte? Helt förståeligt. Det brukar ju vanligtvis vara så att när en börjat piggna till så blir en snart frisk. Stämmer tydligen inte på mig denna sjuka. Samma fenomen i fredag/lördags och måndag/tisdag. Fredagen kände jag mig piggare och tänkte ”skönt att blir pigg till helgen så vi kan göra något kul” och så vaknade jag på lördag och kände mig överkörd av ett tåg typ. Samma visa på måndag ”men nu känns det ju lite ljusare, får jag bara en god natts sömn så kan jag nog jobba imorgon” och så vaknar jag på tisdag och känner mig VÄRRE än på lördagen. Suck.

Sov större delen av tisdagen då duracellkaninen Harry fick vara på förskolan. Han är då pigg och glad och när han fick höra att han skulle få åka på förskolan så sprang han till hallen och pekade glatt på sin ”acka” (som han vanligtvis HATAR att ha på sig). Gullebarn! Glömde nästan säga hejdå när han kom in på förskolan med utan rusade bara rätt in. Snacka om att förskolan var efterlängtad. Tänk om jag vetat det för en månad sedan, vad lite jag behövt oroa mig. Trots att dagen till stor del spenderats i sängen så fick mannen bädda ner mig igen efter middagen, under 2 täcken och en filt och med pyjamas på. Fantastiska kropp. Not.

Imorgon så SKA jag bara jobba. Om jag så får göra det neddrogad på Alvedon, uppiggad på kaffe och uppluckrad av nässpray. Orkar inte vara en dag till här hemma. Vill vara frisk nu!

Kommentera

12 feb VAB/sjuk

Skulle kunna säga att det är en VAB-dag idag, fast jag VAB:ar nog mig själv lika mycket som själva barnet. Tror att han är i snäppet bättre form än mig faktiskt. Skulle tro att det blir jobb och förskola för oss imorgon dock. Lilleman är mestadels snorig och det kan ju ta veckor innan det ger med sig. Den hemska hostan spökar lite på natten, men senaste två nätterna har han faktiskt sovit helt okej.

Tråkigt att vara så där halvsjuk. Hjärnan vill mycket, men kroppen orkar desto mindre. Igår efter middagen tog vi ett städrace här på nedervåningen i alla fall så hemmet känns i kontroll och jag behöver inte stressa över den punkten åtminstone. Tror målet för idag får bli att renbädda sängarna och att tvätta undan lite smutstvätt.

Kommentera

10 feb Däckad

Uj uj, en ska inte ropa hej innan en är över bäcken. Tji fick jag som trodde att vi var på bättringsvägen igår. Möjligen att maken varit snäppet piggare idag, men själv har jag varit helt under isen med muskelvärk, andfåddhet vid minsta ansträngning samt en täppt näsa och noll matlust. Harry har varit vid relativt gott humör, men samtidigt varit mycket lugnare än vanligt och märkbart påverkad av förkylningen. Redan kl 18 kastade han in handduken för dagen och då hade han gnuggat ögonen sedan 16. Inte lätt att vara liten och förkyld.

Vi pallrade oss dock ut en sväng efter lunchvilan (där jag klådde Harry med en hel timme i sömn). Skönt med lite friskluft och att röra på benen den korta promenad vi tog med hunden. H åkte mestadels pulka förutom när han åkte kana på plogvallarna.

När liten hoppat i säng bestämde jag mig för att nu får det vara nog på sjuka och pallrade mig in i duschen. När jag är sjuk har jag en äcklig ovana att helt låta bli att duscha (tur det inte är ofta en är så dålig). Mest för att jag helt enkelt inte orkar, men också lite för att då känner en sig så jäkla ren och fräsch när en väl tar en dusch. Så en dusch är det tydligaste tecknet på friskhet så imorgon tänkte jag vakna pigg och glad full med energi. Ni kan väl hålla en tumme för att jag lyckas!

Kommentera

09 feb Sjukstuga

Vabruari tog tag i oss direkt, än om med en ganska lindrig sjuka (allt som inte är magsjuka känns lindrigt). Igår låg vi däckade alla tre i en elak förkylning, men redan idag börjar det finnas hopp om livet. M är på jobbet igen, men jag och H hänger hemma då jag fortfarande är rätt seg i kroppen och Harry har en envis hosta som håller oss vakna om nätterna.

Harry verkar ju ha ärvt mig då det kommer till feber. Det vill säga att vi typ inte får feber. Jag kan ha feberkänningar, dvs ont i kroppen, frossa, svettningar, muskelvärk m.m och vara helt säker på att jag har feber, men när jag tar tempen så ligger den knappt på 37 grader. Är ganska lågtempad normalt så vet inte om det är därför jag sällan får feber eller vad det beror på. Harry har haft feber en gång i hela sitt liv (ändå 1 år 8 mån nu) och det varade inte ens en hel kväll. Han har ju haft ett fantastiskt immunförsvar över lag hittills så vi har väl kanske det att tacka också. Hoppas det fortsätter så!

Förutom hostan och att han är lite extra mysig så är det full fart på el kiddo så i eftermiddag blir det ett besök på affären för att inhandla lite mat till helgen och kanske en kortare promenad med hunden. Då vi inte var beredda på att bli hemma igår så är vagnen kvar på förskolan, men H brukar ändå vilja gå själv när vi tar en runda. Det blir ju inga långa svängar, men både hund och jycke brukar uppskatta det ändå.

Har ni klarat er från förkylningar och magsjuka i år eller har ni också trillat dit?

Kommentera

07 feb Det rycker i pysselnerven

Tänk att få tid att fixa med Harrys rum helt ostört

Åh, vad jag vill skapa med mina händer just nu. De senaste dagarna har ett otroligt sug efter att få göra något praktiskt (som är helt utan motkrav och måluppfyllnad) med mina händer. Jag har försökt att virka lite och se om det kan stilla mitt sug, men icke. Jag vill göra handfasta saker som att såga, måla, skruva och fixa. Jag vill absolut inte renovera garderob/klädkammare, hua. Det överlåter jag nog till maken för det är alldeles för noggrant och tråkigt.

Jag längtar efter att få vara själv hemma och bara göra saker som är roliga en hel dag i min egen takt. Men när ska man hitta den tiden mellan jobb och familj? När vi jobbar heltid och är ifrån varandra så mycket som vi ändå är på veckorna så blir ju helgerna så otroligt viktiga. Inte vill jag stänga in mig i pysselrummet när H och M är hemma och inte vill jag att de ska åka iväg utan mig när vi väl är lediga tillsammans. Jag skulle liksom vilja stoppa in en dag mellan torsdag och fredag som bara finns till för mig. Där allt annat hamnar i något slags vakuum och inte påverkar övriga veckan utan bara ger mig extra tid. Någon som kan trolla?

Kommentera

04 feb Söndag

Med risk för att låta dryg och allmänt nöjd över livet, men ÅH vilken bra helg vi haft. I fredags fick vi besök av bästa faster S (Harrys faster alltså) och farbror P. Dom skulle vi gärna ha här för jämnan. Dags att bjuda in dom på riktigt någon helg framöver.

Lördagen spenderade jag och H i stan med pappamorfarn. Det var nämligen hans julklapp (pappamorfarns alltså). Eller födelsedagspresent. Kommer inte ihåg. Han är iaf så svår att ge presenter då han inte är en man av prylar om vi säger så. MEN spendera tid tillsammans kan en sällan få för mycket av tänkte vi och gav bort en dag på badhuset med oss. H är nämligen ett fan av bada (”doooodaaa” som han säger) och pappamorfarn hängde en del med oss på babysim när H var liten. Så det blev som en favorit i repris kan en säga. Efter timmar av bad blev vi bjudna på fika på stan med resten av familjen som gjort diverse andra ärenden under tiden vi badat. Mycket mysigt att få en hel dag tillsammans sådär. Maken passade på att hälsa på sin bästis när vi var iväg och till kvällen möttes vi upp hemma i tv-soffan för att äta ost och se mello. Fina tider!

Det kom ju som bekant en del snö innan helgen. Så pass mycket att Shiro fick hänga med mig på jobbet i fredags då det var 30 cm kvar av stängslet i hundgården på vissa ställen. Så sjukt egentligen. Stängslet är över 2 meter högt + en sockel på typ 40 cm (M fick liksom klättra in på en stege då dörren öppnar sig inåt och därmed inte gick att få upp). Nu har vi ju en köttbulle till hund och ingen spänstig atlet (tack och lov) så det hade säkert gått att ha honom i hundgården ändå, men dumt att chansa. Så idag har maken slitit hårt med att skotta rent där inne medan vi andra bara njutit av solen och promenad.

När vi förfriskat oss utomhus började jag och den lille att förbereda middagen medan maken fortfarande var fast i hundgården. Vi fick en fritös i julklapp (för att Hs favoritföda typ är dipp. Med pommes. Men mest dipp. Så då tyckte pappamorfarn med familj att han skulle få möjlighet att äta det på hemmaplan med). Och förra helgen kom vi på den briljanta idéen att vi faktiskt kunde göra sötpotatispommes i vår fritös med. Sagt och gjort. Mycket enklare än det låter faktiskt!

Till pommesen blev det ugnsgrillad kyckling och fetaoströra. Harry åt pommes, men hans middag bestod till 95% av fetaoströra och 0 % kyckling. Fetaost kan nämligen vara en av de få saker som toppar hans smaklista tillsammans med dipp (annars består listan mycket av ost överlag faktiskt, han är lik mor sin där. Ost är livet). Han åt därför halva skålen själv, plus det som fanns på både min och Ms tallrik. Päronen var desto lyckligare över pommesarna! SÅ goda! Det kommer vi definitivt göra fler gånger.

Nu blir det tidig kväll och ladda för en ny arbetsvecka. Så snart tvättmaskinen gått klart ska jag mysa ner mig i sängen och njuta av den nystädade övervåningen (jo, jag hann ju med det idag också. Såå skönt!) och en god natts sömn.

Kommentera

02 feb Kapselgarderob

Bild lånad härifrån

Ett av mina mål för 2018 var att fortsätta på det goda ekonomispåret och samtidigt utveckla till det bättre i och med bättre investeringar och mer sparande. Ett annat av mina mål var ordning och reda, där tänkte jag främst på att få ordning på våra förvaringsutrymmen men också att fortsätta rensa och sortera. En förlängning av dessa två mål är en kapselgarderob, något jag funderat på och haft i baktanken under snart ett års tid.

En kapselgarderob bygger egentligen på två saker, att banta ner sin garderob och att göra bättre och mer genomtänkta klädinköp. Jag ser det också som ett sätt att tänka mer hållbart och att underlätta för mig själv vid val av kläder. Jag är som bekant ingen fashionista och mitt intresse för kläder är högst begränsat. Med det sagt inte menat att jag inte vill se bra ut och vara snyggt klädd. För det vill jag gärna, jag har bara svårt att få till det eftersom att mitt intresse brister och jag inte orkar sätta mig in i vad jag egentligen passar i och därmed köper ogenomtänka plagg som används sällan eller inte alls.

Ska jag vara helt ärlig så är min garderob i dagläget både för stor och för liten. För stor i det avseendet att jag har mycket kläder nedpackade som jag aldrig mer kommer att använda (dags att göra sig av med!) och för liten i det avseendet att de plagg jag faktiskt tycker om är alldeles för få. Jag känner inte ett behov av att skapa en kapselgarderob för att börja köpa mindre kläder (som de allra flesta har som mål för en kapselgarderob), för antalet klädinköp de senaste 3 åren har varit ytterst begränsade och endast bestått av det allra nödvändigaste. Det senaste året har jag försökt tänka till när jag köper nya plagg för att ersätta gamla utslitna. Jag har försökt hålla mig till basplagg och kläder som är lätta att matcha med andra och det tror jag är en bra början på min kapselgarderob.

En kapselgarderob kan en välja att lägga upp på olika sätt:

  • Skapa en garderob (kapsel) för varje säsong med ett begränsat antal plagg i varje (mellan 30-40 verkar vara rekommenderat)
    • Tanken är att garderoben packas ner och byts ut var tredje månad och att varje garderob följer den aktuella årstiden
  • Skapa en flytande garderob som inte är lika strikt som den säsongsbaserade (här verkar ca 50 plagg vara normalt)
    • Här kan du låna plagg mellan kapslarna och byta garderob vid eget tycke och smak istället för exakt var tredje månad

Själv tilltalas jag mer av den flytande garderoben, men med inslag av den säsongsbaserade. Vi bor trots allt i ett land med kraftigt skiftande klimat så det känns nödvändigt att byta ut kläder efter säsong, men kanske inte så strikt som efter fyra årstider och var tredje månad. Jag tänker mig en bra basgarderob med vissa grundfunktioner där jag adderar olika typer av plagg beroende på säsong. Jag tänker nog inte låsa mig på ett fast antal plagg, men siktar på att inte ha mer än 50 plagg i min bas och inte mer än 10 plagg som är säsongsknutna. Antalet plagg inkluderar även skor, ytterkläder och accessoarer i textil.

Här och här kan du läsa om hur en kan tänka när en bygger upp sin kapselgarderob. Tips jag tar till mig och utgår ifrån när jag ska skapa min egen. Jag kommer inte stressa fram min garderob utan ta den pö om pö, fylla på och byta ut tills jag känner att jag har en garderob som funkar med mitt liv. Det kan ju vara så att en tror att en behöver en viss typ av plagg, men när en sedan rannsakar sig själv och ser vad en faktiskt använder och inte måste tänka om. Jag tänker att de första stegen blir att:

  • Hämta klädinspo från Pinterest och andra inspirationssajter för att komma fram till vilken/vilka stilar jag gillar.
  • Skriva ner vilken typ av plagg jag vill ha i min garderob samt antal av varje.
  • Inventera! Prova alla kläder i min garderob och rensa i högar ”älskar”, ”okej”, ”bort”.
  • Utifrån min tidigare lista bocka av de plagg jag redan har samt att sätta prioriteringsordning på de plagg jag behöver köpa.

Jag tror att detta är en bra start för att se vad jag faktiskt har och vilken typ av plagg jag gillar att klä mig i. Det är också ett bra sätt för att få en överblick på det jag vill köpa. Jag kanske har en kofta som jag tycker är ”okej” och kan tänka mig att behålla tills jag hittar en kofta jag ”älskar”. Därmed blir en kofta inte prio ett på inköpslistan. Målet ska vara att jag ÄLSKAR alla plagg i min garderob och att jag känner mig trygg och snygg i det jag klär mig i. Jag kommer hellre köpa få, men dyrare plagg för att få en hög kvalitet på min garderob. Plagg som håller längre är bättre för miljön och har dessutom ett bättre andrahandsvärde än vad kläder från budget-kedjorna har. Billigare plagg blir ofta noppriga och tappar formen, något jag inte har råd med i min nedbantade garderob där kläderna kommer användas mer regelbundet.

Fortsättning om kapselgarderoben följer. Har du några tankar kring din garderob? Har du en strategi eller handlar du mer på impuls och vad du gillar för stunden?

Kommentera

01 feb Snökaos och ovärderliga grannar

Förmodligen ingen i vår närmaste omgivning som missat snökaoset som rullat in över länet det senaste dygnet. Helt galet hur mycket snö det kan komma säger jag bara. Jag älskar vinter och jag älskar snö så klagar inte, har inga problem med att skotta heller, utan det enda jag bekymrar mig över är att det ska hända någon allvarlig olycka eller att hjälp inte ska kunna komma fram till behövande i tid på grund av ovädret. I övrigt är det bara att sitta lugnt i båten och vänta ut det värsta.

Som tur är så är både M och H hemma idag. Själv tänker jag inte stressa från jobbet utan inväntar hellre att vädret lugnar ner sig lite och plogbilarna hinner ikapp. Behöver ändå jobba över någon timme. Får stadiga rapporter hemifrån att grannarna är mer än hjälpsamma i vanlig ordning och har hjälpt till att få bort våra snömassor både i morse (innan jag for på jobbet) och under dagen. Extra tacksamt att ha grannar med traktorer en sådan här dag!

Kommentera

31 jan Vi knäckte koden

Förra veckan var en pärs rent ut sagt. Det var självklart en stor omställning för oss alla med heltidsjobb, långa dagar på förskola och nya rutiner som ska falla på plats. Och vår älskade pojke var så arg. Arg på allt. Från att vi satte oss i bilen på väg hem från förskolan tills att han gick och la sig så var han ARG. En dag var han så arg att han inte ens kunde äta middag. Och då blev han ännu argare.

Vi förstod ganska fort att det egentligen handlade om två saker. Han var vrålhungrig och han var trött. Men det är ju inte så lätt att förklara för en 1,5-åring som är så arg att han ligger raklång ner på golvet och sparkar hårt på närmsta möbel och förmodligen gör sig illa på riktigt och därför blir ännu argare och ledsnare. Vi gjorde vårt bästa för att försöka få i honom något litet att äta så snart vi klev in genom dörren hemma, vi försökte att hålla om och krama och pussa, förklara att det var okej att vara arg men att det nog skulle kännas bättre om han åt lite. Men han blev bara argare. Gränsen var liksom passerad.

Vi sa till oss själva att han nog skulle behöva äta något redan i bilen, MEN då vi alltid hämtar själva och H sitter bak och vi inte har uppsikt när vi kör så vill vi inte ge honom saker att äta i bilen. Han har satt ordentligt i halsen en gång och vi vill aldrig mer uppleva det. Men så sa en fin person ”kan ni inte ge honom en sådan där klämmis som han gillade när han var liten”. Självklart. Varför har vi inte tänkt på det? Harry älskade grötklämmisar när han var mindre och de är ju faktiskt svåra att sätta i halsen.

Och vet ni. Det funkar! Igår hade vi en pojke som inte alls var arg. En glad pojke som lekte, stojade och drog med båda sina päron på diverse upptåg. En pojke med mer energi och skratt. Så vi knäckte koden och ingen är gladare än jag. Det finns liksom inget jobbigare än att se en älskad vara så ledsen och arg. Hela familjen dränerades på energi när vi gjorde allt som stod i vår makt för att göra honom mindre arg. Och även om en förstår att det är en kombination av hunger, trötthet, omställning, långa dagar i ny miljö m.m så är det svårt att inte tvivla på om den här nya livssituationen verkligen är rimlig. Det var liksom inte bara en gång under den gångna veckan som jag allvarligt övervägde tanken att säga upp mig och bli hemmafru på obestämd framtid, men det vet jag också att ingen av oss hade blivit lycklig av i längden.

Så nu andas vi ut en stund och hoppas att pusselbitarna faller på plats. Att vi alla får må bra och landa i våra nya rutiner.

Kommentera

29 jan Fina fina helg

Oplanerad helg i det stora hela (ett litet kalas inbokat bara) och så blir den bara så fin. Jag tror verkligen vi alla känner att vi fått ”vårt” den här helgen. Inget dåligt samvete över att inte räcka till eller för att en tar till nödlösningar utan bara bra samvete och en varm känsla i magen. Det är ju inte allt för ofta en lyckas med det i dagens samhälle.

På lördagen var vi som sagt bjudna på kalas. Kalas med citronbiskvier och fotbollstårta. Och ska en på ett sådant kalas gäller det ju att ha en bra present med sig. Så efter en rejäl frukost med äggröra och bacon rullade vi in till stan för att ordna med present. Minimannen var mäkta nöjd där han spatserade fram med sin pappa i handen. Kalaset var av högsta kvalitet både gällande fika och övriga gäster. Harry levde loppan smaskade fruktstång och bubbelvatten så det stod härliga till (han äter fortfarande inget socker, men verkar väldigt nöjd ändå). Lördagskvällen bestod av tacopaj och filmmys med en kär vän. Perfekt avslutning på dagen!

Söndagen inleddes med sovmorgon för min egen del och när jag kom ner till de andra blev jag bortskämd med amerikanska pannkakor och kaffe. Tog sedan med mig både jycke och unge och drog till pappamorfarn för lite legobygge för den tvåbente och valpbus för den fyrbente (mannen fick stanna hemma och jobba lite). Min fina kusin har en 7 (8?) månaders jämthundsvalp som Shiro fick träffa för att leka lite. Och för första gången någonsin så var det Shiro som gav sig först. Haha. Han har alltid varit den mest uthärdiga och envisa, men nu fick han ge sig för den här lilla valpisen. På slutet låg han bara ner i snön medan hon hoppade runt på honom och nafsade honom i öronen medan han gjorde tafatta försök till att busa tillbaka. Underbart!

Söndagen avslutades på bästa sätt med en god köttbit (från grannkossan) till middag och filmmys med minimannen. Vi har varit ett sådant bra team den här helgen och jag vill typ bara göra en mental high five med min älskade make just nu. Allt har flutit på smärtfritt och hemmet är under kontroll. Vi har hjälpts åt med städning, matlagning, djur och barn och inget har känts svårt eller jobbigt. Bättre helg kunde jag inte ha önskat mig!

Kommentera

26 jan Fredag och middagsfusk

Så var den efterlängtade fredagen här. Jag vet faktiskt inte när jag längtade efter en fredag så mycket. Den här veckan har varit en berg- och dalbana av känslor och jag ser så mycket fram emot en lugn helg med min lilla familj. M sa igår ”det enda jag vill den här helgen är att busa med H och höra när han skrattar”. Det sammanfattar den här första veckan så korrekt. För det har inte varit ork eller energi tillräckligt nog hos den lilla mannen att skratta speciellt mycket den här veckan. Och det SAKNAR vi enormt. Vi som är bortskämda med hans bubblande skratt och tokiga upptåg mest hela tiden.

Tanken var egentligen att vi skulle äta tacopaj idag, men efter noga övervägande mellan oss två päron så bestämde vi oss istället för att fuska den här fredagen och äta på Sibylla på väg hem. Att laga mat med en vrålhungrig 1,5-åring hängandes i byxbenet är en kamp jag inte orkar med idag. Jag vill ha ett positivt slut på den här arbetsveckan och en bra början på helgen. Därför får det bli skräpmat till middag, inhandling av fredagsmys och sedan ska hela familjen Holmgren bänka sig i soffan.

Kommentera

25 jan Ledsen och otillräcklig

En semla och en kopp kaffe med mannen och svägerskan igår

Igår kom den väntade dippen över vår nya familjesituation. Jag var beredd på att jag någon gång under resan skulle bryta ihop, men trodde väl kanske att jag skulle klara mig till vecka två eller så. Ynka tre dagar tog det innan jag kände mig fullkomligt sönderstressad och otillräcklig. Som tur är så känner jag mig själv rätt bra vid det här laget och kan resonera med mig själv och både se varför jag blivit så ledsen, men också att det är helt normalt. Att låta bli att vara ledsen bara för att jag kan tänka rationellt är dock inget alternativ. Oavsett hur ”normalt” det är att känna som jag gjorde igår och även om det mesta egentligen bara var uppförstorade småsaker så är det min känsla och jag har rätt att bli ledsen. Jag behöver vara ledsen och få utlopp för mina känslor för att kunna vända på situationen och tänka klart.

Jag tror också att det är viktigt att våga visa alla sina känslor för sitt/sina barn. Om min son aldrig har en mamma/pappa som är arg eller ledsen så kommer han inte heller lära sig att det är känslor som är okej att visa. Precis som att det är viktigt att visa när en är glad, rörd eller kärleksfull så måste de dåliga känslorna få ta plats och få utlopp. Så igår satt jag vid köksbordet och grät medan H varvade sin lek med att ge mig både kramar och pussar. I vår familj kramas vi mycket och än så länge är H väldigt generös med sin närhet. Jag hoppas självklart att han fortsätter vara det, men det ska också vara på hans villkor.

Jaha, vad var det då som föranledde mitt sammanbrott och vad ska jag göra åt situationen för att det inte ska bli en otrevlig vana. Summa summarum så är det nog en omställning som måste få ta tid. Att börja jobba i somras och vara borta från Harry om dagarna var en omställning i sig, men då var han hemma med sin pappa och sin trygga miljö. Nu kom nästa steg i ledet. Att släppa taget om honom till ”främmande” personer. Att leva med det konstant dåliga samvetet över långa dagar på förskolan blandat med förväntningarna från jobbet och viljan att räcka till både hemma och på jobbet. Det är ett livspussel som är nästintill omöjligt att få ihop om en ska jobba heltid och jag har väl hela tiden varit på det klara att jag INTE ska jobba heltid. Oavsett om det handlar om nu eller om 10 år. Jag är inte bygd för att jobba heltid och borde för min egen hälsas skull inte göra det heller. Jag jobbar på lösningar på den fronten och hoppas på förändring snart.

Idag gör jag precis TVÄRTEMOT vad jag borde göra. Idag jobbar jag halvt ihjäl mig. MEN hellre att göra det en dag i veckan än att behöva jobba hela helgen med. Jag kommer förmodligen vara en blöt fläck efter jobbet imorgon, men det är bara att gilla läget. Det är en sådan vecka helt enkelt och det kommer alltid finnas tuffare perioder i livet som en måste hantera. Snart kommer ljusare tider och då kommer det mesta att lösa sig!

Kommentera