06 Nov Glasögonorm och familjetid

Redan i torsdags kom min lillasyster till oss då hon hade höstlov. Tyvärr var mitt schema rätt fullspäckat så hon fick mest ränna runt med mig stackarn. Det blev inga mysiga filmkvällar i soffan direkt, men vi fick åtminstone hänga en del. På fredagen fick hon hänga med mig på jobbet några timmar innan vi gjorde helg lite tidigare. Hämtade upp Harry och rullade in till stan för att inhandla lite pysselmaterial och hämta ut mina glasögon. Jopp. Jag har gått och blivit glasögonorm. Känns helt okej faktiskt!

Fredagskvällen spenderade vi med några goda vänner till mig. Lite tapas, platsparty och klädparty i ett. Det blev en tidig kväll då vi hade lördagen fullspäckad med pyssel och familjetid. Varje år träffas mina mostrar, min mamma och mina småkusiner för att pyssla en dag innan jul. I år höll vi till hemma hos min moster och på pysselagendan stod ljus. Vi gjöt egna ljus i kaffekoppar och glas, vi pyntade glasbrukar med fina höstlöv och utstansade motiv, vi knöt makramehägningar och så umgicks vi. Att pyssla med en mammig 1,5 åring kanske inte är så effektivt, men desto mysigare. De andra fick dock mycket gjort och jag assisterade en del med lite expertkunskaper.

Till lunch gick vi ut och grillade och sedan passade jag och H på att ta en promenad när han skulle sova lunch. Förutom utelunch och pyssel hann vi även med gofika och melodikrysset. Dagen avslutades med middag hos mamma medan M var på middag med jobbet. En mycket bra lördag helt enkelt!

Kommentera

03 Nov Att vara blessed

Som jag älskar min lilla familj! Häromdagen fick jag förmånen att åka hem några timmar mitt över dagen då maken skulle iväg på ett möte. Eftersom bristen på dagsljus är fullkomlig under veckorna nu för tiden så tog jag självklart tillfället i akt att ta med mig grabbarna grus ut på en promenad.

Harry älskar att gå på promenad och knallar gärna på själv. Shiro är supernöjd då han får gå och snusa på allt i tid och evighet eftersom att lillebrorsan inte har så långa och snabba ben. Och morsan hon bara njuter av tillsammanstiden!

Mammahjärtat smälte lite när lilleman för första gången frivilligt sträckte upp sin lilla hand och vill gå och hålla i mamma. Sedan var han även himla snäll och höll i Shiros koppel under långa stunder med. Allvarlig kille med viktig uppgift!

Kommentera

01 Nov Att fira 10 år

Mjo minsann. Det gör vi snart. Om en och en halv månad lite drygt. Den 22 december 2007 utspelade sig den här kvällen

 

Och sedan dess har det varit vi! Tio år känns dock i underkant, vi har ju spenderat hela vårt vuxna liv tillsammans och därför känns det som längre. Vi har upplevt alla stora livsomvälvande saker ihop och gått igenom livets alla faser tillsammans, förutom grundskoleåren då. Vi har flyttat ihop, skaffat katt, tappat allt, skaffat fler katter, byggt upp en ny tillvaro, pluggat, fått jobb, köpt hus, skaffat hund, gift oss och ”slutligen” fått barn tillsammans.

Och nu är det snart dags att fira. Vi är överlag väldigt dåliga på att fira vår dag. Har aldrig haft ett behov att göra en stor grej av det, huvudsaken har varit att vi varit tillsammans. Och vi gör ingen stor grej av det i år heller, men vi gör någonting. Barnvakt är bokad och i mitten av december checkar vi in på SPA-hotell och stannar från fredag-söndag. Vi ska göra precis det vi behöver. INGENTING. Vi ska svassa runt i morgonrock, sova halva dagen, läsa en bok, äta gott, se en film, basta och helt enkelt bara vara. Målet är att göra så lite som möjligt och jag ser fram emot det så mycket.

Det enda som är kvar att lösa är hundvakt. Så om det är någon som känner för att låna en familjevänlig hårig bjässe så är det bara att hojta till :)

Kommentera

30 Okt Pysselhelg

Helgen som var har varit intensiv, men härlig på alla sätt och vis. Någon större vila har det dock inte blivit vilket gör att jag välkomnar en vecka utan kvällsmöten och dagsaktiviteter (mer än det vanliga Skidsta-jobbet). Förra veckan var otroligt intensiv på många sätt och vis och familjen där hemma har verkligen blivit lidande. Jag ser därför fram emot att få komma hem i tid, laga mat och mysa med mina grabbar i lugn och ro flera dagar i rad nu.

I fredags mötte jag upp mina barndomsvänner för en supertrevlig middag. Vi bor ju väldigt utspritt i landet så det är alltid roligt när ett par av dem pallrar sig hemöver och en får chansen att rå om dem en stund. Jag blev dock inte långvarig då jag hade Harry med mig och han gör kväll runt 19. Men middag och lite surr hann det bli i alla fall.

Lördagen gick helt i pysslandets tecken. Jäklar som jag sett fram emot den här dagen och som den levererade. Det var nämligen dags för HCS halvårsträff, en hel helg med scrapbooking i goda vänners lag. Dessa helger är som en lisa för själen (och nu lät jag precis så där tantig som jag faktiskt är). Vi ses inte så ofta mellan gångerna, därför blir det extra trivsamt när vi väl får chansen att hänga en hel helg och dessutom utöva en stor hobby.

I söndags började vi dagen med att hämta ved hos pappa (som inte var hemma, men vi fick mysa med övriga familjen istället) och sedan ta hand om 20 kg kött som grannen levererade. Nu är frysen fylld och en känner sig lite extra rik. Dagen avslutades med med middag hos svärmor (svärfar är utomlands och spelar golf) tillsammans med svägerskor och kusiner. Harry gick på övertid och var en riktig hjälte som höll ut kvällen ända till 19.30 (vilket var 20.30 med tanke på tidsomställningen) så idag sover han säkert extra länge.

Kommentera

25 Okt Höstkvällar

För att undvika min vanliga höstdepp, eller åtminstone minimera den, så gör jag mitt bästa för att sätta lite guldkant på tillvaron just nu (plus att jag äter D-vitamin). Även om kvällarna till stor del just nu handlar om möten och jobb så får en lyxa till det lite med ett nystädat vardagsrum, ljus på bordet och något gott att tugga på till kvällsjobbet. Peppar, peppar, men nu har vi faktiskt börja ställa tillbaka saker på vardagsrumsbordet efter 1 år av klåfingriga bebishänder. Vi får väl se hur lång tid det tar innan något ryker i golvet, men det får det vara värt. Har en riktigt tur så gör maken en sällskap i soffan och tittar på någon serie som en annan ändå inte följer. Då går det allra bäst att kvällsjobba nämligen och hösten känns inte lika trist.

Så receptet för minimerad höstdepp är alltså tillsammanstid, unna sig något gott och en höstmysig miljö (gärna med en värmande brasa) kombinerat med D-vitamin och flextid på soliga dagar!

Kommentera

24 Okt Sjuksäng och egentid

Helgen blev både som planerat och inte. Allt gick enligt plan med mycket tillsammanstid förutom att M blev sjuk och har varit sängliggande hela helgen samt måndagen. Det betyder att jag och H fått massor med ”egentid” och det har varit helt underbart. Inte för att jag tycker att det är bra att M varit sjuk, nej nej. Jag hade hellre sett att han var frisk, men det var samtidigt så mysigt att få så mycket tid med vår guldklimp där det bara var mamma som gällde. Tror vi behövde det båda två för lilleman har varit otroligt kramig och go de här dagarna.

Resten av veckan blir det jobb-jobb-jobb! Sååå roligt! Haha. Veckan känns dock väldigt kort eftersom att jag var hemma igår och på fredag kommer jag inte ens jobba halvdag. Därför är det mycket jobb som ska klämmas in på få dagar. På lördag är det ÄNTLIGEN dags för helpysseldag på Nolaskolan. Som jag har saknat det! Ska bli så mysigt att ”samla” pysselgänget (stora delar av det iaf) och få pyssla loss en hel dag. Egentligen pågår träffen både lördag och söndag, men jag vet inte om jag kommer ha för mycket Harry-abstinens för att vara borta båda dagarna. Vi får se helt enkelt.

Kommentera

20 Okt Familjetid

Igår blev det pappamorfar-tid och idag blir det mammamormor-tid. Älskar att både mina föräldrar (alla fyra) och Ms föräldrar har sådan nära och fin relation till Harry. Att vi utan problem kan lämna honom med vem som helst av dem utan konstigheter. Han träffar i princip minst ett av de tre mor-/farföräldraparen varje vecka och han kryper gärna upp i famnen hos dem eller tar dem i handen och går iväg på tumanhand. Jag vet att det inte är en självklarhet att ens barn får ha en bra och nära relation med ens föräldrar och därför uppskattar jag det så otroligt mycket.

För första gången på länge så krockade livspusslet för mig och M igår. Utan dåligt samvete för någon part så ringde jag pappa häromdagen och frågade om barnvakt. Självklart var svaret och igår kom de alla tre (för det är det bästa, att alla i familjen vill vara med när chansen ges) för att passa Harry någon timme innan läggning och tills vi var hemma igen. Eftersom att det var fotboll på tvn när vi väl kom hem igen så hade vi turen att få fortsatt sällskap ytterligare någon timme.

Sover gott efter morfar-nattning

Och idag har vi lyxen att få rå om mammsen några timmar medan min bonuspappa är på hockey. Jättemysigt att hon vill komma och hänga med oss en fredagskväll bara sådär! Egentligen försökte hon få mig och M att åka iväg och göra något bara vi två så att hon skulle få rå om Harry själv, men både jag och M var rörande överens om att en hemmakväll med mamma och Harry lockade mer än en kväll på lokal. Så hon får nog dras med oss ändå, vare sig hon vill eller inte!

Kommentera

19 Okt Att leva på helgen

Saknar min mysskrutt

Det här har INTE varit en bra vecka rent privatlivsmässigt. Jobbmässigt har det varit en bra och effektiv vecka med många jobbtimmar, men det har ju den negativa effekten att familjetiden blir minimal. Senaste två dagarna har jag knappt hunnit träffa guldklimpen och ikväll blir inte mycket bättre då vi i princip bara hinner äta middag innan jag ska iväg på möte. Tur att helgen är helt obokad och att vi får mycket tid tillsammans då!

I övrigt börjar oktobertröttheten kicka in och det blir kämpigare och kämpigare att ta sig upp på morgonen. Dessutom har det varit lite halt på väg till jobbet de senaste dagarna så i helgen blir det till att lägga om till vinterdäck. Har börjat käka D-vitamin också i hopp om att höstdeppen inte ska slå till med full kraft. Har som varken tid eller ork till att deppa något denna höst. Vad är ditt bästa knep mot att slippa höstdepp nu när den här bäcksvarta perioden kommer och dagarna bara blir kortare och kortare? Mitt bästa är nog att unna sig att sluta tidigare eller att ta ut komp några timmar mitt i dagen lite nu och då, bara ta en promenad eller liknande. Liksom för att ta tillvara på det lilla dagsljus som är och att få fylla på med friskluft och energi.

Kommentera

16 Okt Friluftshelg

Åh underbara helg! Känner att jag skriver det ofta, men oj vilka energifyllda helger jag haft på sistone! Jag är verkligen lyckligt lottad som får chansen att fylla på med energi i den utsträckningen så ofta som jag faktiskt får. Jag tror att ”orsaken” är flera saker; jag planerar mina veckor bättre nu och sedan jag la in ett ”städschema” samt 15 min städ/dag i min kalender så har den där småstädningen faktiskt blivit av och vi behöver inte ägna halva helgen åt att få ordning på hemmet. Därmed kan helgen ägnas åt kuligheter istället för tråkigheter och det gör så mycket för återhämtningen!

Solen sken och träden lyste när jag lämnade jobbet i fredags

Jag slutade tidigare i fredags för att åka till optikern. Jag behöver tydligen glasögon numera. Eller igen eller vad en ska säga. Jag klarar körkortsgränsen, men mina ögon skulle säkert vara gladare med glasögon. Inte mig emot då det är snyggt med glasögon. Trist bara att de kostar så mycket. Så snart jag kommit hem drog M iväg på ett jobb och jag svidade om på både mig och Harry för att sedan ta med oss fluffbollen ut i skogen en sväng. Längesedan vi gick bara vi tre. H åkte snällt med i ryggsäcken och hjälpte till att kalla in Shiro när det var dags att gå hem igen. Jag fick mig ett träningspass. För jo, skogspromenad i kuperad terräng med 13 kilo extra vikt är träning. En fin vän kom förbi med bubbel och vi åt räkor och surrade. Bra avslutning på arbetsveckan.

Jag och den vackraste pojken i världen. Och fluffrumpan i bakgrunden!

Lördagen var desto lugnare. På förmiddagen var det mest inomhushäng tills H skulle sova lunch. Därefter tittades det på lite fotboll och pärlades armband. Vi behöver ju inte gå in på vem som gjorde vad. När fotbollen var slut, el kiddo utvilad och armbandet klart så tog mannen sig iväg på en löprunda medan vi övriga tog en promenad med hunden. Denna gång med lilleman gåendes på egna ben varav sträckan inte blev så fasligt lång, men ack så god för själen. På vår väg hem igen blev vi hembjudna till grannen på kaffe och tilltugg vilket en självklart inte tackar nej till. Kvällen spenderades i soffan med en serie och min virkning. Jag försöker komma igång med handarbetandet igen, tror jag behöver det, men har inte haft så mycket inspiration på sistone. Förra helgens besök på Syfestivalen i Umeå bidrog dock till lite ökad lust!

På väg till grannarna för fika

Kvällsmys i soffan

Söndag blev en riktig UTEDAG! Älskar, älskar, älskar! Först var vi hem till min pappa och hämtade ved. Harry fick premiäråka traktor med skräckblandad förtjusning. Roligast var nog trots allt hönsen (i vanlig ordning). Åkte hem i tron om att det skulle bli en lugn eftermiddag på hemmaplan, men så hörde svägerskan av sig och ville grilla middag. Sagt och gjort. Vi, svägerska med respektive samt svärmor åkte till ett vindskydd en bit bortanför oss och grillade kryddiga korvar till middag. Hunden fick bada och springa lös och el kiddo fick rasta småbenen. Alla nöjda och glada och till kvällen somnade vi gott allihopa!

Kommentera

13 Okt Friyay och en garderob som kanske aldrig blir klar

Åh, vad jag ser fram emot en hel helg med bara lilla familjen. Helt oplanerad. Jag bara längtar efter att få pyssla på hemma och ta tag i vårt nya projekt på övervåningen. Walk in closet. Mjo ni. Nu jäklar. Eller inte. Föreställ er ingen tjusig rymlig WIC á la kändisar i stora flådiga villor (typ bilderna ovan). Nej nej. Snarare en garderob stor nog att gå in och eventuellt kunna vända sig i. Eventuellt behöva backa sig ur. Oklart än exakt hur mycket plats som kommer finnas över till att röra på sig, men det är ett senare bekymmer (bilderna nedan är nog mer realistiska). Förvaring kommer det att bli och jag LÄÄÄNGTAR! Vi har ALDRIG haft ett boende där vi haft mer än tre garderober att dela på.

Sedan ska vi inte dra för stora växlar här nu. Jag har som mål att detta ska bli klart innan jul. Om ens det. Jag vet hur noga vi är när vi väl sätter igång och att vi kommer behöva ta ”pauser” för att orka. Det är lite så vi jobbar när vi renoverar. Vi är inget par som renoverar ett rum på en helg. Vi är ett sådant par som renoverar ett rum på ett år. Vi river lite tapet. Tar en paus. River lister. Tar en paus. Grundmålar lite smygar. Tar en paus. Grundmålar igen. Tar en paus. Spacklar. Tar en paus. Ja, ni förstår… En kan inte anklaga oss för att renovera sönder vårt förhållande i alla fall! Speciellt inte med tanke på att pauserna ofta är veckolånga. Ibland månadslånga. Men det är vårt sätt och det fungerar bra för oss.

Det här med noggrannheten är ju både på gott och ont. Vi är ju sådana där renoveringstyper som absolut inte skulle kunna plocka fram rollern och bara dra ett varv över befintligt underlag (hej vad jag beundrar er som kan!). Nej vi måste riva ALLT! Rikta upp väggar, regla om, sätta nya skivor and so on… Men när vi väl är klara så blir det sååå jäkla bra och då svär jag inte längre över den där noggrannheten. Nej, då är jag så jäkla tacksam över att vi faktiskt orkar.

Alla bilder är hämtade från Google. 

Kommentera

12 Okt Produktiv onsdag

Ni vet ibland när en gått runt i ett moln av trötthet en längre tid. När orken inte riktigt räcker till på vardagarna utan det mesta där hemma får liksom bara vara i väntan på bättre tider. Och så får en helt plötsligt ett ryck från ingenstans och lyckas bocka av massor. En sådan kväll hade jag igår! Underbart! Jag hann med att:

  • Tvätta bort tvättberget
  • Plocka undan på nedervåningen
  • Sortera papper
  • Dammsuga nere
  • Samla ihop allt som ska på loppis och bar ut i bilen
  • Sy in snören i ett par byxor
  • Laga mat
  • Plocka ur och i diskmaskinen

Det dåliga samvetet över att mannen där hemma fått dra ett allt för stort lass under en period lindrades lite och när jag kom ner i köket nu på morgonen så möttes jag av den här. Som att det är han som ska tacka? Det är ju jag som ska tacka för att han orkat när jag inte gjort det. <3

Kommentera

11 Okt Mysprinsen

Sjukstugan fortsätter för lilleman. Tur han har världens bästa pappa som roddar allt där hemma och pysslar om honom på alla sätt och vis. Febern är borta, men halsen är hes, näsan lite snorig, matlusten minimal och energin som bortblåst. Den lilla mannen som sällan har tid att sitta still mer än några sekunder i taget ligger gärna på madrassen framför tvn och myser under filten till stora favoriten Nicke Nyfiken.

Innan jag åkte hem från jobbet igår så ringde M och sa att vi var utan ström och att den inte skulle vara tillbaka förrän runt 18-tiden. Svängde därför in på bästa Kustgrillen och tog med mat hem. Älskar hur de satte lite guldkant på vår vardag med att skicka fina meddelanden på/i lådorna.

 

Kommentera

10 Okt Sjukstuga

Igår hade vi riktig sjukstuga hemma. M (som var den enda som var frisk) fick agera passopp på mig och Harry som mest låg i soffan/sängen. Harry som typ aldrig varit sjuk hade för andra gången i sitt liv lite feber igår + att han var snorig. På förmiddagen (när jag sov) hade han, efter en orolig natt med mååånga uppvak (händer typ aldrig hos oss, så vi var rätt knäckta bara av det), ändå hållit igång rätt bra. När han sovit lunch var han dock helt knäckt och låg still i soffan i pappans famn i flera timmar och tittade på favoriten Nicke Nyfiken. Gud vad en känner sig hjälplös när de är sjuka!

Själv hade jag någon form av mildare migrän, men som höll i sig i närmare ett dygn. Fick huvudvärk redan på söndag em, men tänkte att det var för att jag sovit/druckit/ätit dåligt. När H lagt sig för natten kröp jag också till kojs och somnade redan innan 20. Trots detta vaknade jag när väckaren ringde med än värre huvudvärk så det var bara att proppa i sig lite värktabletter och krypa till kojs igen och där låg jag och sov till och från ända till kl 12. Närmare 16 timmar i sängen med andra ord. Och tro inte att jag var fit for fight sedan, nä jag vandrade runt som rena zombien hela eftermiddagen och när H väl gick och la sig för natten så kröp jag till kojs igen och sov redan kl. 19.30.

Imorse när väckaren ringde kl 05.10 så var jag ääntligen piggare! Jag kände mig faktiskt som en människa trots att jag fortfarande var trött (hur det ens kan vara möjligt?!). Så idag blir det en heldag på jobbet för att komma ikapp med veckan!

Kommentera

04 Okt Onsdag och livet

When life gives you lemons, make lemonade

Eller bli så förbannad att du hittar drivkraften att göra en förändring. Typ så. Tisdagen var ingen bra dag, men nu är det onsdag och jag tar nya tag. Jag har målet i sikte och nedräkningen har börjat. Första steget blir att göra en strategisk plan och sedan jobba kortsiktigt med att nå mitt mål samt bygga på en långsiktig och hållbar plan. Jag ska berätta mer längre fram, eller kanske nästa gång vi ses, men fram tills dess får ni tyvärr leva i ovisshet.

Min underbara make beställde en ny telefon till mig igår. Det blev en iPhone 8 ändå. Kommer säkert sukta efter X:en när den kommer i november, men jag kan bara inte motivera de där 3 000 kr extra som den faktiskt kostar. Och hur prylnördig jag än är så är det trots allt en fungerande och icke sirapsflytande telefon jag behöver. Jag hade säkert kunnat fortsätta med min 6:a om det inte varit för att den är sååååå långsam just nu.

Två timmar efter han lagt ordern tappade jag min nuvarande telefon i köksgolvet och skärmen gick i tusen bitar. Jahapp. Antar att det var rätt dag att beställa en ny telefon på trots allt och har jag tur har jag den i min hand redan imorgon. Grämer mig inte allt för mycket över skärmen ändå. Det är den första skärm jag krossat sedan jag skaffade min första smartphone för ÅTTA år sedan. Och då är jag en notorisk vägrare av både skal och displayskydd.

Kommentera

03 Okt Separationsångest och förskoletankar

Jag är verkligen tacksam för att jag har fått möjligheten att börja jobba redan innan Harry ska börja på förskola. Det vill säga att M är hemma med honom nu den ”sista tiden”. För det är verkligen en process det här med att skiljas från sitt barn som en varit så nära under så lång tid. Jag tycker att det går över förväntan att jobba, men jag förstår också att det till stor del beror på att H fortfarande är hemma med sin pappa och att de har det bra.

Förra veckan ringde de från förskolan för att hälsa H välkommen dit efter jul/nyår. Och helt plötsligt fick jag en liten klump i magen ändå. Jag är helt övertygad om att H kommer stormtrivas på förskolan, han tycker om när det finns mycket leksaker, andra barn och människor överlag. Han är en social individ och är lättsam och enkel att ha med sig på diverse tillställningar då han sällan är blyg eller tillbakadragen. Ändå känns det jobbigt att han ska vara utan sin ”trygghet” (oss, hemmet, Shiro m.m) så många timmar per dag. Jag vet att han kommer hitta en ny trygghet i pedagogerna och de andra barnen, men just den där övergångsperioden bävar jag mig för.

Sedan kommer nog det dåliga samvetet ta över mer när han börjar på förskolan. Just för att jag i dagsläget inte behöver ha dåligt samvete om jag måste jobba över en halvtimme eller så då jag vet att han är med sin pappa. När han är på förskolan kommer det bli en annan stress att ta sig från jobbet i god tid och att göra Hs ”arbetsdagar” så korta som möjligt.

Med detta sagt vill jag inte på något sätt klanka ner på förskolan eller tycka att det är dåligt att en har sina barn där en stor del av veckan. Utan det är mer för min egen skull jag vill att han ska vara så lite så möjligt där. Jag vill ju att vi ska få så mycket tid som möjligt med honom liksom!

Kommentera